Vems är väskan?
Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2024 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se
© Text: Anna Damberg © Illustrationer: Karin Eriksson
Första upplagan
Tryckt i Viljandi, 2024
ISBN: 978-91-8092-298-2
Ute på gården sitter Laura och väntar på Hassan. De bor i samma hus men Laura kommer alltid ut först.
Hon balanserar runt sandlådan flera varv och skriver sitt namn i sanden. Bokstäver är hon väldigt bra på. Hon spanar upp mot Hassans fönster. Han syns inte till. Med en suck slänger hon sig ned i sanden och gör en ängel, en sand-ängel.
”Laura, nu kommer jag!”
Hassan springer ut genom porten och slänger på sig västen i bara farten.
”Jag var tvungen att städa på mitt rum. Allt lego låg på golvet så därför tog det tid.”
Laura skiner upp. Det tråkiga är bortblåst.
De skyndar i kapp till kompisgungan men precis när de kommer fram tvärstannar de båda två. Det ligger något på marken under den stora gungan.
”Oj, en väska!” Laura ska precis till att lyfta upp den när Hassan drar henne bakåt i jackärmen.
”Stopp! Man ska inte ta andras saker”, säger han.
Laura tittar argt på honom men Hassan släpper inte taget.
”Det kan vara farligt också, den kan explodera!”
Hassan viftar och visar med armarna. ”Så här, pang!”
De backar några extra steg bort från väskan. ”Vad då explodera?” undrar Laura. ”Hur vet du det?”
”Det har min mamma sagt. Där hon kommer ifrån var det krig. Många bråkade med varandra och gjorde dumma saker. Ibland gömde de bomber i väskor. Då bara small det helt plötsligt. Exploderade! Allt i närheten gick sönder. Hon var jätterädd då.”
Laura tar Hassans hand i sin och kramar den hårt.
Hon blåser bort luggen från sitt ansikte och tittar på väskan och sedan på Hassan. ”Här där vi bor så är det inte krig. Vi behöver inte vara rädda.”
Hej! Jag heter Anna och det är jag som är författaren till den här boken. Jag skriver och fantiserar ihop historier som du får läsa eller lyssna till.
Hej! Jag heter Karin och det är jag som är illustratören till boken. Jag tecknar alla bilderna som du får titta på.
Laura och Hassan hittar en övergiven väska på gården.
Laura vill öppna den. Hassan säger stopp.
Kan det vara något farligt eller viktigt i den? Eller kanske något roligt?
Tänk om man inte orkar vänta på väskans ägare.
Vems är väskan? är ett vardagsäventyr som utspelar sig mellan höghusen. Här blandas rädsla och spänning med förväntan och stor besvikelse. Men kan man vända besvikelsen till något glädjefyllt och samtidigt göra en god gärning?