HITTA TAVLAN!
LOTTA SJUNNESSON
Hitta tavlan!
Utgiven av Idus förlag, Lerum 2023 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se
© Text: Lotta Sjunnesson
Grafisk form: Mattias Norén
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2023
ISBN: 978-91-8092-011-7
HITTA TAVLAN! LOTTA SJUNNESSON
PROLOG
”Nej men, tjena. Det var inte i går jag såg ditt nummer dyka upp i telefonen. Hur är läget med dig? Är du kvar i Uppsala?”
”Nej, jag flyttade efter jag pluggat klart. Jag bor i Göteborg nu. Jobbar som lärare.”
”Ah, men då är vi ju i samma stad. Kul. Vi måste ses!”
”Det kan vi göra … Du, jag har gått och funderat på en sak. Vad hände där för tjugo år sedan? Tog du tavlan?”
Det blev tyst i telefonen.
”Vad menar du? Vilken tavla?”
”Jag tror du vet precis vilken tavla jag menar. Dali-tavlan. Esmeralda Liljas tavla. Den som borde tillhöra hennes systerdotter nu.”
”Va! Är du inte klok? Ringer du så här efter hur många år som helst för att fråga om jag tagit en tavla? Du, jag lägger på nu.”
9
KAPITEL 1
Solen lyste in genom fönstret och värmde Ellens rygg. Hon låg på golvet i sitt rum och tecknade.
”Du gumman, vi behöver prata om en sak”, sa hennes mamma som dök upp i dörröppningen.
”Okej”, sa Ellen utan att titta upp från sin teckning. Mamma sa ofta så, att de behövde prata om något. För det mesta handlade det om att hon ville att Ellen skulle rensa ur garderoben eller hjälpa till att städa.
Mamma satte sig bredvid henne. ”Så bra du fått till ögonen.” Hon lyfte upp fotot på Ellens pappa och höll det bredvid Ellens teckning. ”Och hans smilgropar. Jättefint.” Hon satte tillbaka fotot på nattduksbordet. ”Ellen, du vet att jag inte äger vårt hus själv, eller hur?”
”Vadå? Ja, kanske.”
”När din pappa dog ärvde jag hans del i huset. Faster Maria och Jens, du vet pappas bror, äger
11
också varsin del. Huset tillhörde ju din farmor och farfar från början. Nu vill Jens ha pengar för vad hans del är värd. Och …” Mamma tystnade en stund.
Ellen la ner blyertspennan på skissen, hon kände en växande oro i magen. Hon hade aldrig träffat Jens, varför visste hon inte. Mamma pratade aldrig om honom.
”Jag har inte råd att betala Jens”, fortsatte mamma. ”Och jag får inte låna pengar av banken för jag tjänar inte tillräckligt mycket som konstnär. Jag har inte sålt så många tavlor.”
Ellen tittade på henne. Hjärtat bultade under tröjan. ”Vad betyder det? Vad händer om vi inte kan betala Jens?”
Mamma drog efter andan. ”Det kan bli så att vi behöver sälja huset och flytta härifrån.”
12
KAPITEL 2
Ellen såg Kasper stå lutad över sin cykel vid stigen till badplatsen. Hon var sen och trampade på lite extra.
”Sorry. Jag behövde räkna klart matten innan jag kunde gå.” Hon hoppade av cykeln och ställde den bredvid Kaspers.
”Det är lugnt. Det brukar vara jag som är sen. Har du varit på läxhjälpen?” Kasper tog av badväskan från pakethållaren och började gå neråt stigen.
”Ja. Vi satt och jobbade på bibblan”, sa Ellen och traskade efter. ”Kristoffer tyckte jag skulle göra några tal extra. Så det inte blev så mycket läxa.”
”Men, ska du inte sluta snart? Du ska väl ha sommarlov?”
Ellen ryckte på axlarna och suckade. ”Vet inte riktigt. Det beror på. Om mamma säljer en tavla nån gång.”
13
Kasper tittade oförstående på henne, men sa ingenting.
De gick ner mot klipporna. Stigen var smal. Den kantades av taggiga björnbärssnår och Ellen koncentrerade sig för att slippa så många av de vassa grenarna mot de bara benen som möjligt. Stigen framför dem delade sig i två och Kasper vände sig om mot Ellen. ”Klippan eller trampolinen?”
”Vi tar klippan tycker jag. Skvallerligan är säkert vid trampolinen i dag också och jag pallar inte med dem.”
”Okej.” Kasper tog den vänstra stigen.
Skvallerligan var tre tjejer som gick i deras klass. Kvällen innan hade Ellen gått för att bada själv och då hade Stina, Amina och Gloria suttit där. Nästan som om de väntade på henne. ”Snygg baddräkt”, hade Stina sagt. ”Är det din mormors, eller?” Själva trippade de runt i nya likadana bikinis. Ellen hade gått därifrån utan att bada. De hade fnissat när hon gick.
När de närmade sig vattnet blev stigen bredare och snåren försvann. Havet låg lugnt, bara en och annan krusning syntes på vattenytan.
14
”Så gött. Fatta att det bara är två veckor kvar till sommarlovet. Då kan vi hänga här varje dag.”
”Mmm”, mumlade Ellen.
Klipporna var skönt solvarma när de kom fram. Ellen tog fram sin baddräkt. Den var verkligen ful. Axelbanden skar in i axlarna, den började bli för liten och hon drog i den för att få den längre. Hon behövde en ny, men hon kunde inte be mamma om pengar.
De bytte om och Kasper började masa sig ner från klippan.
”Det är ju skitkallt!” kved han.
Ellen dök ner under vattnet och simmade snabbt för att få upp värmen. När hon kom upp
till ytan såg hon Kasper febrilt trampa vatten för att hålla sig så högt ovanför vattenytan som möjligt.
”Ahhh. Jättevarmt”, sa Ellen och skrattade.
”Minst sjutton grader.”
”Sjutton grader är kallt, knäppskalle”, huttrade Kasper och skvätte vatten på henne.
Efter badet låg de och soltorkade på klipporna.
Hade mamma sett henne skulle hon säga att Ellen
skulle ta av sig sin våta baddräkt, annars kunde
15
hon bli sjuk. Mamma. Ellen suckade. Klumpen i magen kom tillbaka. Den hade varit borta i flera timmar, men nu var den på plats igen.
”Vad menade du med det att din mamma behövde sälja en tavla? För att du skulle få mattelektioner?” Kasper rullade runt mot henne och kisade i solljuset.
Ellen petade sönder ett gammalt musselskal som låg på berget. ”Jag behöver träna mer matte för att bli godkänd. Läxhjälpens lektioner som jag fått från skolan räcker inte. Men mamma har inte råd att betala extra. Och nu är läxhjälpen snart slut.” Hon sa inget mer.
Klumpen i magen var på väg upp i bröstet nu. Snart skulle den fylla hela Ellen. Hon tittade sig runt: på havet, på klipporna, på Kasper. ”Jag har inte råd att betala Jens”, hade mamma sagt. Fattade den där Jens vad han höll på med? Räckte det inte med att hennes pappa var död? Tänk om de behövde flytta från Skärhamn.
Plötsligt började Ellen huttra, trots att det var varmt. Hon hade ingen lust att ligga på klipporna längre. Hon drog till sig sina shorts.
”Då kanske du slipper räkna matte i sommar?
16
Det är väl bra?” Kasper skrattade till och såg nöjd ut.
Ellen blängde på honom. Idiot. Han fattade ingenting. Hon började plocka ihop sina grejer och packade ner dem i väskan.
”Men, ska vi gå redan? Jag har med fika.” Kasper satte sig upp.
”Jag ska gå. Du kan stanna kvar om du vill.”
Hon sa det för argt, det kände hon. Men hon pallade inte.
”Men, vad är det? Förlåt, det var bara ett skämt, det där om matten.” Kasper plockade upp glas och saft från sin väska. ”Titta, pappa har fixat. Dina favvisar. Hallongrottor.” Han höll upp en kaka mot henne med huvudet på sned.
Ellen avbröt sin packning och tittade på honom. Han såg ledsen ut med sina omtänksamma ögon. Snälla Kasper. Han fattade verkligen ingenting. Hon suckade och satte sig ner igen.
”Vi måste kanske flytta.” Hon tittade ut över havet. Några seglade jolle en bit ut.
”Va! Flytta? Varför då?”
”Vi har inte råd att bo kvar i huset. Min farbror äger en del av vårt hus och han vill tydligen ha
17
pengar för det. Mamma kan inte betala.” Ellen tittade ner i marken. En myra ville krypa upp på hennes ben. Hon borstade bort den.
”Men, ert hus kan inte kosta så mycket. Jag menar, det är rätt skruttigt. Eller förlåt, men det är det ju.” Kasper såg olycklig ut när han försökte förklara hur han hade menat.
”Det är det. Men huset ligger vid havet och därför blir det dyrt, av nån anledning. Och mamma säljer inga tavlor.”
”När behöver ni flytta?” Det lät på Kasper som om han också fått en klump i magen.
”Vet inte. Mamma ska prata med pappas syskon. Kanske efter sommaren.”
Kasper reste sig upp och stampade foten i marken. ”Det är inte okej. Du har bott där hela ditt liv. Vi ska komma på nåt. Vi ska komma på nåt innan sommarn är slut.”
18
”Jag har inte råd att betala. Det kan bli så att vi måste flytta härifrån och att huset behöver säljas.”
Mammas ord gör Ellen arg och ledsen. Hur blev det egentligen så här? Hon har bott i huset på skärgårdsön hela livet. Och hennes pappa som är död, växte upp här. Livet för Ellen är allt annat än enkelt. Hennes mamma är konstnär, men säljer inga tavlor. Skvallerligan är taskiga och hon kämpar med matten. Klumpen i magen växer.
Så läser hennes bäste vän Kasper en tidningsartikel om en värdefull tavla. Tavlan stals för många år sedan och är fortfarande borta. När det visar sig att den försvunna tavlan tillhörde Ellens döda släkting och att Ellen skulle ärva den om den hittades, bestämmer sig Ellen och Kasper för att leta efter den. Om de bara hittade den så kanske de kunde sälja den! Då skulle mamma och Ellen kunna bo kvar …
Men hur ska de kunna lösa fallet när polisen försökt i flera år utan att lyckas?
Hitta tavlan! är en spännande bok om ett olöst mysterium. Den handlar också om vänskap, sorg och mod.
www.idusforlag.se