Ramón PérezCortés
VART TOG ÄLDREOMSORGEN VÄGEN?
Vart togäldreomsorgen vägen?
EN NÖDVÄNDIG FRÅGESTÄLLNING
EN NÖDVÄNDIGFRÅGESTÄLLNING
Ramón PérezCortés 2025 Publication SwedcuraAB swedcura.se
©2025 RamónPérez Cortés
Förlag: BoD· BooksonDemand, Östermalmstorg1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8080-960-3
När jagställdefrågan"Vart togäldreomsorgen vägen?"var detaldrigenretoriskfråga.Det är en frågasom harföljt migi åratal, genomsamtalmed undersköterskor, vårdbiträden,cheferoch anhöriga –desom varjedag seroch upplever huräldreomsorgen förändrats, menintetill detbättre. Jaghar sett en verksamhet somsuccessivt fjärmat sigfrånsittursprungligasyfte ochdär de människor somfaktisktutför omsorgen allt oftare tvingasarbetaunder villkor somomöjliggörderas arbete.Jag harsetthur ekonomiska ramarhar fått större betydelseänomsorgensinnehåll, huryrkescentrism harskapatmaktförskjutningarsom förminskat undersköterskans roll, ochhur bemanningsmodellerreduceratomsorgtill siffrori en budget.Jag harhörtpersonalbeskrivahur deras
Varfördenna bok?
arbete inte längre handlaromatt finnasdär fördeäldre,utanomatt hinna med, attklara av,att överleva en arbetsdagdär tidenaldrigräckertill.
Denhär bokenärmin uppgörelse medenäldreomsorg somgåttvilse.Jag harskrivit denutifrån de erfarenheteroch insikter jaghar samlat under årtionden, menockså utifrånen frustrationöveratt vi fortsätter att tala om äldreomsorgeni termer av effektivitetoch ekonomiska kalkyler snarareänutifrån dess faktiska uppdrag: attskapa trygghet,meningoch livskvalitet föräldre människor. Jaghar velatsätta ordpådet mångaav ossredan vet, mensom alltförsällansägsraktut– attäldreomsorgen inte längre fungerar så somden borde.
Ettavdemestakuta problemenjag diskuterar iboken är ekonomins dominans över omsorgen.Iställetför attutgåfrånbehoven haräldre-
omsorgen blivit en verksamhet därbudgetarnadikterarvillkoren,där omsorgschefergångpågångtvingas fatta beslut däringet alternativ är bra, ochdär personalen varjedag känner attdeslitsmellankravoch resurser somintegår ihop.Omsorgkan inte reducerastill ekonomiska formler, mendet är exaktdet vi hargjort.
Jaglyfterockså förskjutningen från omsorg till vård,där äldreomsorgenalltmerformats eftersjukvårdens logik. Dethär är en av de mest skadligaförändringarnajag harsett. Omsorg ochvårdärintesamma sak. När vi låteräldreomsorgen styras av vårdensmätmetoderoch hierarkier försvinnerden existentiella ochsociala dimensionen, dendel av omsorgen somfaktisktgör attmänniskor känner sigtrygga ochsedda.Undersköterskor ochvårdbiträden, somhar dendagligakontakten meddeäldre,har pressats in irollerdär derasrelationella kompetensignoreras till förmån förmätbara insatser sommedicineringoch vårddokumentation. Jagser hurdetta skapar en äldreomsorgdär de äldres behovavmänsklignärvaro fårstå tillbaka till förmån förenmekaniserad vårdapparat.
Ettannatproblem jagtar uppäryrkescentrismen ochmaktförskjutningen inom äldreomsorgen. Jaghar sett hurmaktenförflyttatsbortfrån de somfaktisktarbetar medomsorgen, till de somhar tolkningsföreträde inom vården.Sjuksköterskor, läkare ochadministratörer hartagit över strukturerna,medan undersköterskoroch vårdbiträden harfåttalltmindreatt säga till om,trots attdet är de sombästförstår de äldreoch deras behov. Närdesom arbetarnärmast de äldreintelängrehar inflytande över huromsorgenska bedrivas,förlorar vi denyrkeskunskapsom borde vara vägledande förhelaverksamheten.
Jagdiskuterarockså bemanningsmodelleroch kvotering, därpersonalfördelningennumerabaseraspåekonomiskariktlinjersnarare än på de äldres individuella behov. Jaghar sett huromsorgreduceras till tidssattauppgifterdär minsta moment skadokumenterasoch mätas, mendär detintefinns utrymme fördet oförutsedda,det mänskliga, detsom inte
kanregistreras iett journalsystem.Personalenjag mött beskriver hurde tvingasvälja mellanatt skynda sigvidareelleratt stanna kvar ochlyssna, ochdet valetärsällanfritt –det styrsavscheman ochramar somintetar hänsyn till vadomsorgfaktisktinnebär
Iboken lyfter jagävenden existentiella omsorgensmarginalisering.
Jagser huräldreomsorgen harblivitenplats därlivet pausas,snarare än en platsdär manfortsätteratt leva.Vitalar ofta om livetsslutskede som en tiddåmänniskor harrättatt möta dödenpåett värdigtsätt, menvi missaratt äldreomsorgenska handla om livet –omatt fortsätta ha sociala relationer,omatt känna mening ochsammanhang,omatt vara en delav någotstörre. Mendet somintekan mätashar fått mindre utrymme ien äldreomsorgdär varjeminut måstekunna motiverasekonomiskt.
Ibokensavslutningformulerarjag en vision förframtidensäldreomsorg,envisiondär vi slutar se äldreomsorgsom en förvaringoch istället serden somensjälvklar delavett demokratiskt samhälle.Jag argumenterarför attvibehöver en totalomdaning, både strukturellt ochkonceptionellt.Vimåste förändra finansieringensåatt budgetarna utgårfrån verkligabehov ochintefrångenerella besparingskrav.Vimåste förändra styrningen så attundersköterskor ochvårdbiträdenfår tillbakasin yrkesstatus ochsittinflytande.Vimåste se äldreomsorgensom en delavsamhällets värdegrund,där omsorgensuppgiftäratt skapalivskvalitet,inte bara attupprätthålla en basnivåavvård.
Vart togäldreomsorgen vägen? är inte en boksom nöjersig medatt identifiera problemen. Denhandlar ocksåomvad vi måstegöraför attta ossurden återvändsgränd vi harhamnati.För jagtroratt vi kanförändra äldreomsorgen. Vi haryrkeskunskapen, vi harengagemanget, ochvihar en verklighetsom gördet omöjligt attfortsätta på samma vägsom idag Frågan är bara om vi harmodet attgöradet somkrävs.
Äldreomsorgen iSverige har förändrats,men inte till det bättre. I"Vart tog äldreomsorgen vägen?"granskar jag hur verksamheten successivt fjärmat sig från sittursprungliga syfte och iställetlåtit ekonomiskaramar,vårdlogik ochhierarkiska strukturertaöver. Istället föratt utgåfråndeäldres behovhar omsorgen
reducerats till en fråga om effektivitet, budgetanpassning ochmätbarainsatser.
Jag beskriverhur omsorgensexistentiella och relationelladimensioner harträngts undan till förmånför medicinska rutiner ochadministrativ kontroll. Undersköterskornas och vårdbiträdenas yrkeskunskaphar marginaliserats, samtidigt som sjuksköterskor, läkare och administratörer harfåttstörreinflytande.
Bemanningsmodeller och kvotsystem har omformatomsorgen till en mekaniserad process där personalen allt oftare tvingas välja mellan atthinnamed elleratt ge den
tidoch närvarosom omsorg faktiskt kräver.
Bokenärenuppgörelse med en äldreomsorg som gått vilse,men också en visionom vadden kan och borde vara. Jag argumenterar förenstrukturellomdaning där omsorgens värde åter sättsi centrum. Det handlar om attförändra finansieringsmodellen, ge undersköterskortillbaka sin yrkesstatusoch se äldreomsorgensom en självklar del av samhälletsgrundläggande välfärd. "Varttog äldreomsorgen vägen?" är inte baraenkritik av dagenssystem.
