En erotisk kriminalroman av författaren till Morden på Grytö
Denenesbröd Stellan Stái
Måndag12maj
-Jamåhan leva,jamåhan leva,sjöng Tindra, meden klockren sångröst.
-Grattispåfödelsedagen, fortsattehon.
-Tackmin älskling, utbrastRobinnyvaket.
Ihanden hade hon en kopp kaffe, ettvittpaket medröda snören ochett fång medrosor.Kaffetluktade vidunderligt gott så han dracknågraklunkar av det medan Tindra hämtade frallormed ostoch skinkafrånkylskåpet.Hon hade varituppe itvå timmarinnan hon väckteRobin. Under dentiden hade hon gjorti ordning kaffet ochvarit till Coop ochköpt frallorna. Paketet, somhon noggrant hade gömti sinbyrå, hade hon gjorti ordning på hotelletdagenföre. Otåligtväntade hon sedan på atthan skulle öppna paketet.
-Vad är klockan? frågadehan.
-Halvtio,svarade Tindra, så det är lugnt,dubörjarju klockantolv.
-Men förstska vi öppnapaket,saRobin ochlog. Handrogförsiktigtavsnöret ochdrogsakta av tejpen.Tindra stod nästanoch hoppade av förväntan. Honhade ingen aning om hur han skullereagera. Detvar tvåpresenter inne ilådan. Denena hade han sagt atthan ville ha när de gick förbi guldsmeden ivintras.Den andrahade han pratat om veckorna efteratt de träffats menaldrigriktigt sagt atthan ville ha. Varsamtöppnade han locketoch kikade in.Det somfanns där inne varomsorgsfullt inlindat ipapper så Robinsåg inte vad det var.
-Dumåste öppna hela, sa Tindra, inte bara glutta.
-Tålamod, älskling, tålamod, sa Robinoch skrattade.
Hantog av locketpåden lillalådan ochlyfte ur presenten. Denvar relativt tung. Närhan vecklade ut papperet fanns det en mindrelåda under.Inne ilådan lågett tjockt guldhalsband.
-Älskling! utbrasthan. Hurvisstedu?
-Kommerduihåg när vi gick förbiGulldéns ivintras?
-Ja, när jagletade efterringar till oss. Fast det vissteju inte du.
-Dåsaduatt du skulleviljahadet där
-Men det är ju svindyrt.
-Duärvärdvarenda krona älskling. Så,öppna den andraockså.
-Va? Är det mer?
Robinkände ibottenpålådan ochfiskade upp ettlitet kuvert
Hantittade frågande på Tindramedan han saktaöppnade kuvertet.Inutilåg ettpresentkort somupplyste honom atthan skulle göraentatueringpåYabadoo Tatoo. Hanblevhelt ställd.Det hade han aldrig kunnat gissa.Han komihågatt de pratat om det ibörjanavderas relation menhan hade aldrig berättatatt han tänkttatuerasig.Han blev riktigtrördav hennes generositet,vilket Tindraobserverade.
-Jag chansade på attduville,sahon.
-Min älskling, sa han. Jaghar tänktgöradet hurlänge somhelst,men det har aldrig blivit av.
-Kom,ska jagtapådig halsbandet
Närhon knäppt på honomkedjan gick han till spegelnoch beskådade sinpresent.Han älskade det han såg.
Ibörjanavmaj hade de, itillägg till bröllopet, börjatplanera
Tindratjugofemårsdag så de fortsatte meddet fram till Robin började jobba klockantvå.Dehade bestämt attdeskulle fira den isommarhuset på Kollaröoch inte på hotelletsom hon alltid gjort. Samtidigtville hon bjuda så många sommöjligt även om de inte hade sängplatsertillsåmånga. Davidoch Felicia hade förklaratatt de kunde ta medhusvagnen fördär kunde åtminstone fyra styckensova. Tindras föräldrarhade
sagt attdeintekunde kommasåRobinkunde köra ner husbilenoch ha den somsovplatsför fyra stycken. Inne i huset fanns det,förutom deras eget sovrum,tre sovrum ochi tillägg hade de placerat en bäddsoffai tornrummet. Relaxstolarna hade de flyttatupp till tornrummetsövervåning. Totalt hade de sängplatstilltjugo personer.Tindraförklarade fnissande attdet kanske fanns platstilltjugotvåomdevar fyra ideras eget sovrum.Robintyckteatt hon inte skulle göra sådana planer eftersom vissa av dem kunde ta illa upp. De hade ju hellerintehaftsex medandrasedan september året innan då Alexandravar på besök.
Förutomdem själva villeTindrabjuda mångaavsina närmastevänner.Elisa ochFille ville hon bjuda eftersom hon gillade deras sällskapoch Alicia villehon ha medför attde blivit vänner när de träffades på Alexandras jobb. Honhade haftkontaktmed hennevia socialamedier även om de inte träffats sedan dess. Sindrestackaren, somhadefåtthahenne itjugo sekunder föratt sedan bliutsparkad, tycktehon egentligen barasyndom. Detpositivavar atthan, efter konferensen, betettsig oklanderligtmot henne ochaldrigsagt något till någon om händelsenpåHöök.Han hade presenterat Alicia förhenne ochRobinnär de varpåJackand Jollyför att träffa Alexandra.
-Justnuärvinitton, sa Tindra. Jagvillhanågra singelkillar. Vem?
-Ingen av dina kollegor somärintressanta? undrade Robin.
-Nej,inteden fjortonde juni,två dagar efter avslutningen, sa hon. Jagantar attalla är upptagna
-Vikänner inga killar somärsingel,fortsatte hon. Ja, dina AIK-kompisar då mendekan jagintebjuda.
-Jag antar attGabriellaskullebli sjuktgladomdubjöd Roberto,sahan.
-Ja, sa hon, menjag tror atthon kommeratt flytta neri sommar.
-När jagvarit där,nupåslutet, sa hon,såhar hon haft jobbannonser framme på datorn.
-Prata medhenne, föreslog Robin. Hörmed henne om hon vill attRoberto kommer.
-Vill hon det så kanjag pratamed honom, fortsatte han.
Honlovade atthon skulle pratamed hennemen hon hade fortfarande en känsla av attdebehövdebjuda en singelkille till,ensom inte hade någonrelationmed singeltjejerna.Hon tittade på klockanoch insågatt Robinsnartskulle börja jobba. Honsjälv,som tagitledigt dagentillära,beslötsig föratt åka medhonom till stationen så kunde hon gå därifrånoch ner till ICA, föratt hämta tårtan hon beställtsamthandlaliteannat småttoch gotttillkvällen. Hontänkte atthon skulleduscha senareunder dagensåhon togpåsig ettpar jeans ochen hoodie.
Robinkom ut ur duschen ochundrade varhans svartachinos var. Honförklarade förhonom atthon skulle tvätta dem under dagen så han vartvungen atttaett par andrabyxor. Hanblev irriteradoch revrunt ilådan undersängen,därhan hade alla sina byxor. Detblevett par svartajeans samt en gråsvart randigtröja somhan plockade fram från byrån.
-Jag åker meddig till stationen, sa hon.
-Okej, sa Robin. Någon speciell anledning?
-Jag ska till ICAoch handlalitetill ikväll,svarade hon.
-Köper du litesnacks också?undrade han.
-Naturligtvis,älskling, sa hon. Femton minuter senaresattdei bilenoch styrde kosanmot polisstationen. Hankörde inte uppmot stationen, utan svängde av till högeroch kördeNorra StorgatanframtillICA. Honkysstehonom ochtackade innan hon klev ur ochgickin till butiken. Hontänkte handlaförst,innan hon hämtade tårtan
-Hej Tindra, hörde hon en röst säga bakomsig,när hon plockade bland ostarna.
-Hej,sahon ochvände sigom.
Honflämtade till ochhennes hjärta slog några extraslag. Framförhennestodenoerhörtelegantman medljusa blå, isande ögon. Hanvar klädd ienblå kostym,vit skjorta och hade en slipsi en något mörkareblå nyans.Hans blonda hår vartjockt,delat ienmittbena ochlockarnaföllner på varsin sida av hans otroligt vackraansikte.
-Kännerduinteigen mig? undrade han.
-Nej,sahon. Skulle jagdet?
-Egentligen inte,sahan. Detärtjugo år sedanvisågs sist.Duskullefylla femoch jagvar tolv
-NiboddepåVintervägen ochdulekte ofta på skolgården mitt emot,fortsatte han.
-Ja, det kommer jagihåg, sa hon. MedSofia och Emma.
-Kommerduinteihåg killarna somalltidretades med er?
-Anton? sa hon trevande.
-Japp, svarade han. Iegen hög person.
-Fan, sa hon generat,det borde jaghatagitpå ögonen.
Honstodchockadoch baragapade. Hans förändring från en liten småmullig ochsnaggad retsticka till dethon nu såg framförsig,var gigantisk. Hans leende varbedårande och hans ögon intensiva. Honundrade hur han kunde känna igen henne eftersåmånga år,såhon bestämdesig föratt be honom dricka kaffemed henne. Hantackade ja till hennes invitation ochhon föreslog Blix,eftersomdet lågnärmast.Hon la tillbakasakerna hon lagt ikorgen ochbestämdesig föratt fika medhonom först, innan hon handlade. Inne på Blix satte de sigvid ettavskilt bord.
-Hur kandet komma sigatt du kände igen mig? frågadehon.
-Jag ochRobinhar känt varandrai säkert tioår, sa han.
-Fan, sa hon. Hanhar aldrig nämnt dig.
-Intekonstigt,förklarade han. Straxefteratt Robin flyttade hitsåflyttade jagtillSpanien.
-Men, hur träffades ni?
-Vibodde grannari Solna, sa han. Ilägenheterna bredvid varandra.
Hanberättade sedan, attävenomdet skiljdesex år mellan dem,sågjordedeoftasaker tillsammans.Dehade varitpå Gran Canaria en vinter,i Åreenannan ochoftapånattklubbar iStockholm. Hanhade även haftfribiljettertillalla AIK´s hemmamatcher,något somRobinhade ordnat.
-Men hur kände du igen mig?
-Jag flyttade hem igen förramånaden, till Gävle, sa han ochkollade Robins socialamedier redanförsta dagen inya lägenheten.
-Påhans facebook sågjag en bild av dig, fortsatte han.
-Han har baraenbra bild på migdär,sahon.Tagen på Ytterö förraåret.
-Jamen hur vackeroch sexigärduintepåden bilden, sa han.
Tindrablevgeneradoch rodnade. Hanberättade vidareatt han tänktåka upp ochöverraska honompåfödelsedagen och atthan varpåICA föratt köpa en blomma till hennesom en grattisgestinför deras bröllop. Samtalet övergick till hans liv efterRobin ochhan berättade attorsaken till atthan flyttade till Spanien stavades Carmenzita. Tindraskrattade ochsaatt kärleken leversitteget liv.
-Men det togsluti mars,sahan ochdåfanns det ingen anledning attbokvar.
-Vad gör du iGävle?undrade hon.
-Jag jobbar på Carlings iValbo, svarade han.
-Ah, sa hon ochlog. Däravklädseln. Du är galet elegant
Hanlog genantsittcharmerande leende ochtackade henne förkomplimangen. Honundrade varhan boddeoch han berättade atthan hade bokat ettrum på Stadshotelleti tre nätter. Tindraförklarade sedan attRobinantagligen skulle komma hem efteråttaoch atthon gärna villehahonom försig själv, åtminstone fram till nioinnan han fick överraska honom.
Hantycktedet lätbra eftersom han förstskullebesökasin kusini Berga, under eftermiddagen, innan han hade möjlighet attöverrumpla Robin. Efteratt han pratat iytterligareen timme,omallt ochinget,skildes de ochTindragickpåskakiga ben in ibutiken ochhandlade det hon skulle
Klockantio iåtta komRobiningenomdörren. Hanvar lite uppspeltoch förklarade atthans kollegor hade givithonom ett val. Enderaskullehan få en kryssningmed Viking Line ellerså kunde han välja en hotellnattpåvalfritthotelliSolna.Han hade inte svaratdirekt, eftersom han ville pratamed henne först.
-Innan vi pratar om det,sahon så tror jagatt jaghar hittatensingelkillesom jagska bjuda medtillKollarö.
-Jasså,saRobin. Vem?
-Enkille jagträffade på ICAidag. Hanoch jaghängde varjedag iflera år när vi varsmå,sahon. Sedan flyttade han till Stockholm.
-Okej? sa Robin. Mendåkänner du inte honom som vuxen?
-Nej egentligen inte,sahon, menvisattpåBlixi tre timmaridag ochsammanfattade våra liv
-Varförvar han här?undrade Robin.
-Han varhär föratt hälsa på sinkusin,sahon utan att ljuga.
De fortsatte attsamtala om hennes barndomsvänoch Tindra baraväntade på attRobinskullefråga vadhan hette. Strax före niohade han fortfarande inte frågat så Tindraavslutade samtalet ochgickini köket. Honplockade fram ostarna, kexen ochbubblet ur kylen, trefat ochchampagneglasurskåpetoch väntade. Någraminuter efternio ringde det på dörren. Tindras pulsökade ochhon darrade inombords.
-Väntar du någon? undrade Robin.
-Nej,svarade hon. Jagantar attdet är till digeftersom du fyllerår.
Hanreste sigursoffanoch gick fram till entrédörren. Närhan öppnade fick han en chock. Hanstodhelttyst medöppen mun ochstora ögon
-Anton Söder,fickhan fram.Vad fangör du här?
-Grattardig,sahan.
-Ärintedui Malaga? undrade han.
-Slutpåkärlek, sa Anton.
-Den här är till Tindra, fortsatte hanoch visade fram krukväxten medrosor somhan inhandladepåICA
-Hur vetduatt mintjejheter Tindra? frågadeRobin.
-För attAnton är barndomsvännen jagpratatomoch somjag spenderattre timmarmed idag,inflikade Tindra, somuppenbarade sigbakom honom.
-Varförhar du aldrig berättatomhonom?fortsatte hon. Hanhade inget brasvarpådet så han frågadeiställethur det kunde komma sigatt Antonstodinnanför deras dörr. Han förklarade då atthan hade kollat upp Robins socialamedier när han flyttathem ochatt han bestämt sigför attöverraska honom på födelsedagen. NärRobinkonfronteradeTindra angående hennes påstående om atthan vari stan föratt hälsa på sinkusin,såkonfirmerade han det ochsaatt han återkomfrånBerga straxefteråtta.
Tindravände på klackenoch gick in föratt hämtaostbrickan ochbubblet.Hon hade svårt attkoncentrera sigpådet hon
höllpåmed ochtappadeett av glasen igolvet. Somtur var hamnade det på mattan, vilket gjorde attdet inte gick sönder Närhon komini vardagsrummet satt killarna isoffanoch pratade om tiden iSolna. Tindraställde ner brickanoch undrade om Antongickellerkörde bil.
-Man köraldrigbil hem till Robin, sa hanoch skrattade.
-Dåtar du gärna ettglasmed oss? sa honfrågande.
-Gärna, svarade han ochlog.
Honhade svårt atttaögonen från honomoch hennes hand skakade en aning när hon hälldeupp vinet.Robinmärkteatt hon uppträdde liteannorlunda ochförstod atthon var attraherad av honom.Hon kanske skullefåsom hon ville och låta honom komma på sintjugofemårsfest. Om inte annat så hade han ju Engla, Gabriellaoch Olivia attvälja mellan Honhade bönat ochbettRobinomatt de skullehaen tvådagarsfest. Försthade han sagt nej eftersom han inte visstehur hans schemasåg ut mentillsluthade han givitmed sigoch lovatatt de skullehaenförfest på fredagen medbara plockmat,vin ochölför attsedan på lördagen bjuda en trerätters inklusiveappertiffoch avéc.
Medan Robinhade tankarna på festen satt Antonoch Tindra i en uppsluppen diskussion om deras barndom. De skrattade ochfnissade om vartannat ochTindravar literöd om kinderna.
-Det verkar somomnihar mycketatt ta igen, sa Robin.
-Ja, tjugo år,saAnton. Dethar ju häntendel sedan dess, både medsvägerskoroch annat.
-Svägerskor? undrade Tindra.
-Ja, Robins,men det kanske vi inte ska prataomhär.
-Nej,nufår ni berätta,sahon. Jagblirnyfiken.
-Vihade en trekant medPenny Stark, sa han.
-Va? Tindrablevvåldsamtöverraskad.
-I någraminuter,saRobin. Sendrogjag migur.
-Det har hon aldrig berättatför mig, sa hon ochtittade på Robin.
-Det finns inget attberätta,sahan. Jagvar in ihenne en stund ochvände.Sedan togAnton hand om henne efteratt jaggåttdärifrån.
-När hände det här?
-För sexoch etthalvt år sedan, sa Anton. På nyårsafton. Känner du till henne?
-Ja, sa hon, vi är väninnor sedan treårtillbaka.
-Var inte du tillsammans medTinadå? fortsattehon ochspändeögonen iRobin.
-Jo, sa han ochdet vartanken på henne somgjorde attjag gick därifrån.
De fortsatte attprata om grabbarnas liv tillsammans och konstaterade attdegjort allt sombästa kompisar gör.Rest, festat,knullatoch varitovänner,alltidmed glimteni ögat och högt till tak. Tindra, somlevtett betydligt lugnareliv,blevlite avundsjuknär de berättade om alla strapatserdevarit med om.
-Apropånågotheltannat, sa Robin. Tindrafyller tjugofem den fjortonde juni ochvihar tänkthaenliten fest ivår sommarstuga. Kandutänkadig attgöraoss sällskap.
-Jag bokar den dagen redan nu, sa han. Denvill jag inte missa.
Tindrarodnadeoch hennes pulsökade. Honhoppadesatt hennes upphetsning inte syntesutanpå henne. Honville egentligen ha honomdirekt. Medeller utan Robin. Honhade sagt atthon aldrig någonsin skullevaraotrogen motRobin mer, menAntons utstrålninggjordehenne både exalteradoch kåt.
Halv ettsadeadjötill honomoch plockade undanresterna från bordet.
Torsdag12juni
Tindraklevurbilen ochgickinpåkyrkogården. Skolavslutning. Hennes första någonsin.Hon hade tillbringat många timmarmed attregissera klassens epilog ifyran. När hon komframtill allénkom fleraavhennes elever fram och kramade henne. De flesta av tjejerna hade vita klänningar eller kjolar.Killarnas kläder varmer av det brokigamodet,alltfrån jeans ellermjukisbyxoroch t-shirttillchinos,skjorta ochslips.
Tindramärkteatt det varsocioekonomiska ochkulturella orsakersom varskillnaden iklädvalen. Plötsligtdök Wildaupp bredvid henne
-Hej,saTindraöverraskat, har inte du skola idag?
-Jo, svarade hon, mendet är barapreparering införi morgon ochmin grupp är klara.
-Jaha, sa Tindra. Kul.
-Tänkte tittapåvad du har hittat på, sa hon. Detärväl välregisseratkan jagtänkamig.
-Ja, sa Tindra, vi har tränat en hel del så det borde sitta.
-Break aleg, sa Wilda. Jaggår in ochsättermig
Klockanbörjade närma sigsåEva gick runt ochbad eleverna ställa sig, klassvis, tvåoch två. Närkyrkklockornaringde började raden av förväntningsfullaelevergåmot ingången. De stannade framfördörrenoch väntade på attklockringningen skulle ebba ut.Dörrarnaöppnades,Boby gånglåt spelades på orgelnoch alla marscherade in.Desex första radernavar reserverade på båda sidor.När samtligasatti bänkarna tog prästentil orda. Hanpratade om hur Jesushade sina lärjungar precis somPatrikhade sina, ochatt det varhanslärjungar somnusattframför honom. Detfnittrades en del bland åskådarna, somfrämstbestodavföräldrar,syskon, moroch
farföräldrar.Prästen fortsatte skämtsamt ochdet skrattadesen hel del ibänkarna. Hanavslutade medatt välkomna fyrorna upp på scenen, där det varmonterat bänkar itre etager.Ur högtalarna hördes en instrumental versionavJLC´s Sommar, Sommar, Sol. Musikenstartade ochallasjöng underförsta refrängen. Närförstaversenbörjade tystnade alla utom Isabell, Silje ochKalle,som tagitnågrastegframtill mikrofonerna. “För det är sommar,sol,ligger ner på stranden" ljöddet klockrent från de tresmå eleverna somstoddär och helakyrkanropadeoch applåderade. Närsedan mellanspelet började klev Isak ochVilja från Evas klasssamtPetra från hennes egen klass, fram ochdansade till publikenstaktfasta klappande. Tindrahade självkoreograferat dansen som varade iungefär femtio sekunder.När musikentystnade och eleverna bugade bröt ettöronbedövande jubel lös. Efterfyrornas framträdande vardet dags förhelaförsamlingen attsjunga Denblomstertid nu kommer.Nästi turvar elevrådet Hugo, Valeriaoch Lisa från sexorna. De berättade vad klassernatyckt varitroligastunderläsåret.Dåelevrådet lagt fram klassernas åsiktervar det dags attsjunga Idenna ljuva sommartid.Helaförsamlingen restesig upp ochtog iför fulla krafter. Tindrarös över helakroppen eftersom hon tyckteatt det varden finaste,nästefterDen blomstertid, psalmensom fanns.Däreftervar det femmornas turatt sjunga.Dehade valt Gyllene TidersJuni,Juli, Augusti.
Närden avslutades trädde rektor Rikard fram.Han började medatt lovordaallaklassernapåmellanstadiet,pratade om hur enkeltdet varatt vara rektor ochatt lärarnahade gjortett förträffligt arbete. Hansatte punktför sitt talmed attdelaut stipendier till den elev irespektive klasssom hade de bästa resultaten. Försexorna gälldebästa betyg. ITindras klassvar det Siljesom fick kuvertet medett presentkort på femhundra kronor.Hon hade merängodkänt iåttioprocent av ämnena.
Så vardet dags försexorna attframförasinatvå sånger.Sol, vind ochvatten, TedGärdestads klassikervar den första de sjöng föratt sedan avslutamed attsjunga We arethe world. Utepåkyrkogården samlades sedan klassernapåolika platser. Wildakom fram ochkramade henne.
-Ärnitvillingar?frågadeAhmed, somvar densom stod närmast.
-Nej,svarade Tindra. Dethär är minlillasyster Wilda.
-Det tror inte jagpå, sa Alma A, somställtsig bredvid Ahmed. Ni är ju jättelika.
-Hon är artonoch jagärtjugofyra, sa Tindra. Detvar fleraavelevernasom hade svårt atttro attdet skillde sexårmellandem.Sedan komdeenefter en ochgav henne blommor, choklad, en korg medost ochkex samt krukväxter
Närhon fått allt ochkramatalla höjde hon båda armarnaoch klassentystnade direkt.Hon bad dem ställa sigi en halvcirkel framförsig.Hon sa attdet nu varsommarlov.Det komett tjut från helaklassen. Fleraavelevernaville sedan ta kort med henne ochmånga föräldrarkom ochöveröstehenne med beröm.Petraspappa, Andreas,kom fram ochkramade henne ochsaatt hon utan tvekan varden bästa lärarenPetra hade haft. Hontackade ochförklarade förhonom attdet inte var svårt attundervisa iensåunderbar klass. Efterett tag droppade en efterenavoch till slut stod Tindra ochWilda ensamma kvarpågräsytan medalltdet honfått.
-Fan, jagska blilärare, skrattade Wilda. Behöverju aldrig köpa blommor.
-Ja, det här hade jagaldrigförväntat mig, sa Tindra. Wildatog hälften av gåvorna när de gick till bilen. De stuvade in allt ibagageluckanoch kördehem till Wilda, därdelämnade sakerna.
-Klar? undrade Wilda.
-Jepp, svarade Tindra. Gävlenästa.
Robinkom in på stationen, hejade på Jenny ochErikoch försvann sedan in på kontoret.Han hade en hög av papper på skrivbordet,som han inte hunnittitta igenom.Han hann inte läsa något nu heller. Larmkom om ettpågående rånhos
Gulldéns Guld,såhan kastade sigutfrånkontoret, ropade till Olivia ochhoppade sedan in ibilen medhenne tätt eftersig.
Dettog dem undertrettio sekunder attkomma nertill
Gulldéns
Meddragna pistoler närmade de sigsakta ingångspartiet.När de komframsmögRobinframoch tittade snabbt in genom skyltfönstret.Han sågenpersonsom krossade en monter och rafsade till sigallthan komåt. Hantecknade åt Olivia atttasig till andrasidan dörren. Närrånaren senkom springande ut ur butiken fällde Robinhonommed en rakvänsterarm. Ihögra handen höllhan en pistol ochi den vänstraenväska somhan tappade när han föll.Oliviaställde sigsnabbt på hans handled, vred pistolen ur hans hand ochsatte handfängselpå honom.Robindrogavhonomluvan ochsåg attdet varenav polisens känningar.Ennittonårig ligist vidnamnMax Fendin Från larmet tillsrånaren lågpåasfaltenframför dem,hadedet gåttcirka treminuter.Detog honom under varsin armoch vek in honom ibilen. Medan han tittade iväskan, medarmband, ringar,klockoroch halssmyckeni både guldoch silver,kom Fredrik ochÅsa,två av Securitasanställda, ochhjälpte dem hålla undan folk.Tio minuter efteringripandetvar de tillbaka på stationen.
-Mycket brajobbat,saRobinnär de placerat honom i en cell.
-Tack, sa Olivia,men det varjudusom sänkte honom
-I ochför sig, sa han, mendutog handomresten. De vände tillbakatillguldsmedsaffärendär Erik,som kommit straxefter Robinoch Olivia,nustodtillsammans medFredrik ochÅsa utanför ochavvisade nyfiknamänniskor. De öppnade dörrenoch hittade personalen, Ella Svartsjö ochLiv Brodelius, 14
skakande sitta på golvetbakom disken. Tårarnarann nedför båda tjejernas kinder
-Det är över nu, sa Olivia medenbeskyddande röst
-Det varMax,saLiv.Jag är hundra procent säker.
-Duärsäker nu, viskade Robin.
Hansatte signer bredvid Ella ochgav henne en tryggkram. Erik började systematiskt gå igenom butiken föratt se om något merhade blivit skadat ellerstulet. Utanförfortsatte Fredrik ochÅsa atthålla folkmassanpåavstånd. Ella torkade sina tåraroch försökte samlasig.
-Jag kanintetro atthan gjorde det här,sahon, med darrande röst.Ävenomhan varenbråkstake, så var han alltid så trevlig motoss.
-Det är ofta de vi minstanar,svarade Olivia menhan är inte denvassastekniveni lådan. Nu är det viktigaste attnikännerertrygga. Vi kommer attta hand om allt.
Båda tjejerna restesig upp ochbad dem följamed in på kontoret.Olivia stannade inne ibutiken ochregistrerade allt genom attmarkera det somvar relevant.Robin förklarade att de måstehaendetaljeradbeskrivning av händelseförloppet ochhur stor skadegörelsen är så attförsäkringsbolaget skulle kunna göraenrättvis bedömning.
Robinlaframbandspelaren ochförklarade atttiden för vittnesmåletvar elva nollfem.Ella uppgav attrånaren kommit in straxeftertio,när de precis öppnat,och atthan, under pistolhot,tvingade dem attsätta sigbakom disken. Hon redogjorde hur han förstkrossatskåpsfönstren ochplockatåt sigdärifrån. Sedan hade han rafsat upp mycketavdet som fanns iskyltfönstren innan han krossade glasen på disken.
-Var det någon av er somringde?frågade han.
-Nej,viringde inte menjag trycktepålarmknappen, svarade Liv. Densitterunderdisken.
-Var går den? undrade han.
-Både till Securitasoch polisen, svarade hon.
-Det varsmart,sahan. Så fort du trycktefickjag beskedomatt det hände någoti butiken
Efterentimmesförhör avslutade de ochRobingickuttill butiken, tittade på Olivia ochnickade.
Hantog medsig Erik till stationen. Därsatte de sigför att lyssnaigenom vittnesmåletoch komframtillatt hanborde
åtalas förgrovt rån, olaga hot ochskadegörelse vilket borde ge minstfem årsfängelse.
-Det är skönt attfåborthonomfrångatorna inågraår, konstaterade Erik.
-Ja, sa Robin, menjag tänker mest på tjejerna. Vilket trauma.
-Viborde nog erbjuda dem krishantering.
-Jag ringer Melissa,saRobin. Hantog upp telefonen ochringde henne. Honerbjödsin hjälp på direkten ochbad om telefonnumrettillenavtjejerna.
Närhan komhem varTindrafortfarande iBerga, fullt upptagen medatt uppdateraWilda efterskolavslutningen. Det vari alla fall vadhan trodde.Robinhade ingen aningomatt det varför en heltannan sakhon ochWilda skulleträffas.De varpåAteljéPierina &Pierre i Gävle. Tindrahade hittat en fantastisk brudklänning på nätet,enklänning somfanns på P&P.Inne ibutiken visade hon biträdet klänningen honhade bild på imobilen ochberättade atthon hade storlektrettiosex ellertrettioåtta beroendepåpassform. Linn, somexpediten hette,hämtade fram båda storlekarnaoch föreslog atthon skulle provastorlek trettioåtta först, förden skullenog passa perfekt.När hon bytt om ochkommituturprovrummetstod Wildaoch gapade.
-Wow,fantastisk, sa hon.
-Snygg, ellerhur?saTindra.
-Den är heltrå, sa Wilda.
Den enes bröd är den andraboken om polisenRobin Rosén.
När en servitrishittas dödpåett torg iÅkersta,startar en mordutredningdär droger,mord, mordförsökoch svek står i centrum. Robin ochhans team blir indragnai en härvaav narkotikahandel,prostitutionoch hot. Denmördade kvinnan är allt annat än den honutgett sig föratt vara, vilket innbär att ettvittne behöverakut polisbeskydd.