Finnsdet hjärterum, finns det hönsfrikassé
Roman
Finns det hjärterum, finns det hönsfrikassé
MaritGranIlseng Finnsdet hjärterum, finns det hönsfrikassé
Roman
KlottretSÆDFUCK finns iverkligheten ochärett känt landmärke iOslo
Originaltitel:
”Derdet er hjerterom, er det hønsefrikassé”
© Marit GranIlseng2025
ISBN: 978-91-8080-944-3
1:a utgåvan/1:a upplagan 2025
Redaktör:Kristin Hide
Översatt till svenskaavMatilda Sjöqvist
Grafisk design: IdaNygaard
Omslagsillustration:Shutterstock
Förlag:BoD ·Books on Demand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH, Friedensallee 273, 22763Hamburg,Tyskland
Bokengavsutför första gängen iNorge av LES förlag i2023 www.lesforlag.no
Materialet är skyddatenligt upphovsrättslagen. Utan uttryckligt tillståndärframställning av kopior,såsom utskrift ochannan kopiering, endast tillåtet närdet är föreskrivetilag elleravtal med Kopinor. Användningi stridmed lag eller avtalkan medföraskadestånds- och straffansvar.
Typerna från London
Kollisionenhade varitoundviklig.Den tjocka betongpelaren stod mitt ilokalen ochmötte flickan, somkom ihög fart.
Föratt vara en manuellrullstolvar farten ovanligthög.Som om den hade bowlingklotfästa tillunderredetoch satsade på strike.Men den storakäglanibetonggickinteatt rubba, ochuppståndelsen ekade iköpcentret.Trots den komiska inledningenvar resultatet av sammandrabbningeninget att skrattaåt. Flickanlåg livlös på golvet.
Bjørgfor resolutupp.Såresolut attden smalacaféstolen dunsade nerikakelgolvet. Metallbenenspelade ettcrescendo somsatte en bestämdpunkt förden tragiska konserten. Hon rusade mot flickan. Även om honhade passerat sjuttiofem agerade Bjørgspontant, somhon alltid gjorde.Väninnorna hann inte säga något. De satt lamslagnaoch iakttoghändelsen somutspelade sig framförderasögon.
Somensuperhjälte med fladdrandekappa skyndade hon motden livlösa flickan.Löpstilen gick inte attklaga på.Hon rusade iväg,som om uppståndelsenefter rullstolskraschenvar
startskottet förett avgörandesextiometerslopp.Efter åratal av traskandeframoch tillbakai klädbutikenhadehon skaffat sig en bragrundkondition. Dagut ochdag in hade honstädatoch vikt kläder,skuratbänkaroch golv,packatupp nyakollektioner ochpladdratmed stamkunder.
”Gickdet bra?”
Bjørgvar framme nu.Det varenanställdfrånCoopockså.
Tillsammans fick de upprullstolenpåhjulen igen. Därefter togdetag i flickans muskulösaarmar,och lyftealltdeorkade.
Flickanhjälpte tillsågotthon kunde. Benenhängdetunga och livlösa. Efter mycket baxande fick de till slut hennes kropppå plats. Flickansögonvar svullna ochtårfyllda.Bjørg gissade atthon varrunttretton-fjortonår. Lyckligtvisvar honoskadd, förutomdelivlösabenen.
Plötsligt komenslyngel småjoggandeiniköpcentret. Hans skratt ekade ilokalen.Med kepsen åt felhålloch ett flin klistrat iansiktetpekade hanmot flickan.Och medens förvandlades flickantill ettskälvande strå.
”Bjørg,kom tillbakahit.” Turids röst varspak. ”Det måste ju finnas någraväktare som…”Hennes huvud vredsi alla riktningarijaktefter en uniform.
”Bortskämda, hjulbentahora!”brölade slyngeln. ”Skullegett dig merfart, asså!Dumåste ta mig fanskaffabromsar!Och glasögon,asså!”
”Bjørg!” tjatade Turid.
Randihyssjade.Hon visstemycketväl attdet inte gick att försökastyra henne. Bjørgvar den mest bestämda av de tre.
Därrådde inga tvivel.
Plötsligt kändeBjørg ettobehagstiga inombords. Slyngeln
väckteett minne till livsom precis varpåväg ut.Mörka minnen från tiden iLondon. Detvar sextio år sedan, men kändes bara somsex. Dethade varitförfärligtnog attbehöva lämnaBøler,Randi ochTurid.För de hade varitvänner ända sedanden tiden. Ochnågra år före det. Kvarteretpå
Oslos bästaöstkant vardet sombanddem samman.Under uppväxten bodde de vägg iväggi vägg iBølerbakken, förutom åren Bjørgtillbringadei London.Och nu,dåföräldrarna sedan länge hade lämnat dem, varde tillbaka ibarndomshemmen.
Detvar på grundavpappans jobb somBjørg vartvungen att flytta till storstaden. Pappan fick en anställningvid den norska ambassadeniLondon, ochuppdragetvar på obestämd tid. Hela familjen flyttade.Bjørg blev helt ifrånsig,men till ingennytta.Londonblevdet. Honvar fjortonåroch visste inte om honnågonsin fick flytta tillbaka.Hon förlät aldrig pappan fördet egocentriska tilltaget. Ivuxen ålderhadehon insett atthan bara varsom patriarker varmestpåden tiden. En självutnämnt viktig manifamiljens centrum, somdikterade allavillkor.Bjørg slutade aldrig förundrasöveratt hankunde riva upphennemed rötterna ochfraktaborthennefrån dentryggabasen, somomhon vore en morotpåväg attbli instängd ienburkmed konserveradlapskojs.
Honskickade brev hem. Handskrivna, på linjerade ark medblomstermotiv.Samma blomstermotivvar tryckt utanpå kuvertet. Även om honskrev ”Air Mail”under frimärket, tog transportenöverenvecka.Randi ochTuridsuppdateringar från drabantstaden, om killar,fester, korkade lärare,hål i
staket, öl ochdummaföräldrar, varvälkomna. Randiskrev för dem båda,för medTuridshandstil hade Bjørgbarafåtttadel av brottstycken.
Efter tvåårkom äntligen dagenhon hade väntat på.
Nyhetenomatt familjen skulle resa hemtillkännagavs. Lättnaden varenorm.Frånvistelsen iLondonmindeshon inga trevliga upplevelser. Inte en enda en.Inteens om hon ansträngdesig.Antagligen föratt hontömtLondon-lådanpå minnen kort efter hemkomsten.
FörBjørg gick ienklass medduktiga elever.Allahade engelska sommodersmål,och de jobbade flitigt med skolarbetet. Derasänglavingar fladdrade varjegångläraren berömdedem, ochdet varofta. Bjørg fick aldrig beröm. Det fannsdet heller ingenanledningatt ge,för hennes engelska varlångt under medel. Attkoncentrera sig på skolan varinte hennes stil.För på Bøler blev mankalladstreber om man ansträngdesig merännödvändigtmed läxorna. Eleverna i London-klassen tyckte atthon varenförlorare.Och förlorare höll de sig långtifrån.Bjørg förstodintehur de bara kunde ignorera henne. Hongicktillskolanmed magknip. Ochhon betihopoch svalde de sylvassa kommentarernahon fick.Varje dag. Oftahörde honvad de sa till varandra. Bakomhennes rygg.Elaka ordsom högg imagen. Säkert föratt de trodde att honinteförstod.För honvar ju så dålig på engelska. Menhon förstodtillräckligt föratt det skulle svidalångt inneibröstet. Nästan varjekväll grät honsig till sömns. Medhuvudet djupt nerikudden togbilderna från Bøleröver. De pumpadeupp hennesom en ballongfylld medheliumtillshon flög bort från
Pratkvarnen Bjørgärsjuttiofem år och bor på BøleriOslo. Hon och grannarna
Randi ochTurid har varit vänner sedan barndomen. Bjørgs mål är attbli lika berömd som Wenche Foss,och hon jobbarständigt med attlista ut hur.
Från en dag tillenannan dras Bjørgini en ungdomskonfliktsom väcker gamla minnen från barndomen till liv. Hon kavlarupp ärmarna och tar tag isaken.
Hennes försök attfåslyngeln Toby på rätt kölärbådevågadeoch ovanliga.
MenBjørgs hönsfrikassé visar sig vara god –på fler sätt än hon kunnatana.
#hjärterum #kändisdrömmar #mobbning #barndomsvänner #Bøler #klotter #SÆDFUCK #hönsfrikassé
En utrolig skjønn og morsom bok,som itillegg har et mer alvorlig budskap underliggende.
Desirée N. Skalle.@bokpause
Humoren er hysterisk godogheltspot on.Etutrolig sjarmerende og herlig persongalleri. Og med et godt underliggende budskap vardenne bokahelt perfekt. Sissel Wennersgaard, @mammasissel_leser