Snork ochFjant
Bästavännerpåäventyr
Dennaboken tillägnasmin dotterAliceoch minson William som inspirerademig till attskrivadenna bokenoch till minman Rolf.
Bokenärockså till minmamma somälskarböcker.
Jagälskarerför evigt.
©2025ChristinaAndersson
Illustration:Christina Andersson
Korrekturläsning:Christina Andersson
Förlag:BoD ·BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8080-049-5
Larven,som hetteFjant,tittade uppmed sina storaögonoch logoch sa.- Jagärbaraute på äventyr, jagälskaratt se världenruntomkring mig.
Snorkoch Fjantbörjade prataoch insågsnabbtatt de hade mycket gemensamt. De delade sammaintresseför äventyroch upptäckter.
Snartblevdebästa vänner ochspenderadevarje dagtillsammans, utforskandeskogenoch alla dess underverk.
Oavsettomdet varatt klättrai träd,badai floden ellerbaraligga och tittapåstjärnornapånatten, hade Snorkoch Fjantalltid roligt tillsammans.
En vacker dagmed klarblåhimmeloch solsken, medanSnork och Fjantutforskadeskogen, händedet någotoväntat.Snork hade precis plockatnågra saftigabär ochsträckteutsin långasnabelför attge demtill Fjant. Meni sitt ivriga försök attfåtag ibären,råkadeFjant sugasupp iSnorkssnabel!
Snaaaaaaaaaaaaarffffff!(ljudet av Snorks snabel)
Fjantropadeöverraskatnär hanplötsligtbefannsig imörkret iSnorks snabel.Men istället föratt blirädd, börjadehan skratta.- Hejdär uppe!skrek hanglatt.Nuärjag närmarehimlenännågonsin!
Snorkblevförskräcktnär haninsåg vadsom hade hänt.Han försökte försiktigt blåsaFjant ur sinsnabel, mendet verkadeintefungera.