Vi backar aldrig
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 47872
ISBN 978-91-8077-737-7
Upplaga 1:1
© Magnus Ljunggren och Nypon förlag 2025
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Box 141, 221 00 Lund
Titel: Vi backar aldrig
Författare: Magnus Ljunggren
Omslag: Niklas Lindblad
Omslagsbild: Niklas Lindblad/Midjourney, Shutterstock & Picryl
Tryckt av Adverts, Lettland 2025
I den här boken finns bland
andra:
Erik, killen som boken handlar
mest om
Frans, Eriks kompis och stolt
ägare till epan Bettan
Juno, Eriks flickvän
Lisa, Junos bästis och Frans
flickvän
Karl, Junos stökiga storebror
Jorm och Ted, Karls nya kompisar
Ulf, klasslärare
Åsa, Frans mamma
Det var fredag eftermiddag på skolans epa-parkering.
Erik och Frans satt i sina V70.
Eriks epa var röd och Frans var rosa, med namnet Bettan i vit skrivstil på sidorna.
De hade parkerat bredvid
varandra, med nosen åt varsitt håll. Nu kunde de veva ner rutorna och snacka utan att kliva ur.
Efter en stund kom Lisa och Juno ut från skolan.
– Två prov på en vecka! stönade
Juno. Fy fan vad skönt med helg!
Frans skrattade.
– Då har jag rätt låt.
Han satte igång Bettans stereo.
Som vanligt var det Miss X:
Jag har slitit hela veckan
Men nu så ska jag ha det bra
Och dra en repa med min epa
Det är allt vad jag vill ha
Ja, det är allt vad jag vill ha
Frans vred upp volymen och sjöng
med i refrängen:
– Ja, en repa med min epa! Ja, en repa med min epa!
Lisa lutade sig in i Bettan och sänkte ljudet.
– Så ja, sa hon. Nu tar vi det lite lugnt.
Alla skrattade, till och med Frans.
– Vad ska vi göra i kväll? sa Erik.
Han visste redan svaret. De skulle såklart till Triangeln, grillkiosken utanför stan med en enorm parkeringsplats. Dit drog de alltid, särskilt på fredagskvällar.
Ingen av de andra brydde sig ens om att svara.
– Jag måste bara kolla en grej hos Tjacka först, sa Frans. Ska vi ses på hans mack halv åtta?
Och så blev det.
Tjackas mack låg vid den stora rondellen.
Hit kan jag köra med slutna ögon, tänkte Erik.
Han svängde in och stannade framför butiken. Tjejerna var redan där, Lisa hade skjutsat Juno i sin epa.
Innan Erik hann undra var Frans var hörde han Bettan tuta bakom sig.
– Tjacka är inte i butiken, sa Lisa.
– Okej, sa Frans. Då är han nog i verkstan. Verkstan låg på baksidan av macken.
När de kom dit stod Tjacka längst upp på en stege. I handen höll han en stor skiftnyckel.
– Vad vill ni? frågade han.
– Ljuddämparen, sa Frans. Minns du?
– Självklart, sa Tjacka. Jag har beställt, men den har inte kommit.
Nu har jag inte tid med er. Jag ska montera övervakningskameror.
– Behöver du sådana? sa Erik.
– Vet inte, sa Tjacka. Men polisen har sagt det. Annars gäller inte försäkringen.
– Kan vi hjälpa till? sa Frans.
Tjacka skrockade:
– Ja, genom att lämna mig i fred.
Så stick!
Det blev en lugn kväll på Triangeln.
De åt burgare, spelade musik och hängde vid eporna.
Efteråt körde Erik hem Juno.
Frans ville inte avsluta kvällen än, så han följde efter dem i Bettan.
Det tog en halvtimme att köra hem till Juno. Hon bodde med sin mamma och brorsa i ett hus en bra bit utanför stan.
Redan innan de såg huset hörde de ljudet av hög musik.
Skrikande röster försökte överrösta musiken.
– Just det, sa Juno och suckade.
Karl har fest. Jag glömde det. Stockholmarna är här.
– Stockholmarna? sa Erik.
Juno ryckte på axlarna.
– Karls nya kompisar.
Junos brorsa Karl gick i Eriks och Frans klass, men ingen av dem gillade honom.
– Vill du sova hos mig? sa Erik.
– Mmm, sa Juno. Jag ska bara hämta lite grejer.
– Tandborste kan du få av mig.
– Men jag vill ha rena underkläder.
Hon klev ur epan.
– Kommer snart, sa hon.
Juno gick in i huset och Erik klev ur sin epa.
Ute på gräsmattan stod ett gäng killar i en ring. Det hördes höga skratt, men han kunde inte se vad som hände.
Inifrån huset hörde han flera
röster sjunga med i en refräng:
När jag såg din blick, blick, blick
Och ditt slick, slick, slick Om munnen din, din, din
Blev jag hård, hård, hård Som spaken på en Ford, Ford, Ford Ja, lika hård, hård, hård
Fy fan, tänkte Erik. Epa-dunk kan vara så mycket. Men helst inte det där.
Frans ställde sig bredvid honom.
– Kolla, sa Frans och pekade. Längs vägen stod fyra epor parkerade. Och framför dem en bil.
– Det är en Camaro från 69! sa Frans och gick mot bilen.
– Vad är det med det? sa Erik.
– Kom, sa Frans. Jag ska berätta.
Erik tvekade, men sedan följde han efter.
– Den första Camaron gjordes 1966, sa Frans. Den från 69 fick ny design.
Han pekade på bilen.
– Skarpare V och djupt infällda strålkastare. Nya dörrar och bakre skärmar, så att den ser lägre och bredare ut.
– Vet du allt det där? sa Erik.
– Nej, men Google vet, sa Frans och höll upp mobilen.
– Alltså, sa Erik och sneglade mot huset. De kanske inte vill att
vi ska kolla på bilen?
– Fel! sa Frans. Han som äger
den har lagt ner massor med tid på att få den att se ut så här. Och då
vill han att vi ska titta på den.
Han som äger den, tänkte Erik.
– Hur kan du vara säker på att det är en kille? sa han.
– Se dig omkring, sa Frans.
Inte en enda tjej.
Erik tittade mot gräsmattan igen. Frans hade rätt. Det var 100 procent killar där.
Så såg han upp mot huset.
Någonstans där inne höll Juno på att rafsa åt sig kläder.
Hoppas hon är klar snart, tänkte han.
Frans gick närmare Camaron.
Erik följde efter. Härifrån kunde han se vad som hände ute på gräsmattan.
Mitt i ringen boxades två killar, med handskar och bar överkropp.
Det såg ut som om de visste vad de gjorde. Matchen tog slut och de klappade om varandra.
Erik tittade mot dörren.
– Juno borde komma nu, sa han till Frans.
– Kolla tjockisen, hördes en röst.
Erik och Frans vände sig om.
Plötsligt stod fem killar där.
– Vad gör ni här? frågade en av dem.
– Kollar på Camaron, sa Frans. Vems är den?
Ingen svarade.
– Är det ni som är stockholmarna? sa Erik.
– Vad har du med det att göra? sa en kille med keps och långt hår.
– Inget, sa Erik. Men jag kommer också därifrån.
En sjätte kille dök upp. Han hade en tunn mustasch och såg äldre ut än de andra.
– Är det era epor? sa Erik. Han nickade mot eporna som stod parkerade bakom Camaron.
– Vad tror du? sa han med mustaschen.
– Ja, det tror jag, sa Erik. Var i Stockholm bor ni?
De sex killarna tittade på varandra.
– Gnesta, sa killen med keps.
– Gnesta? upprepade Erik.
– Är det något fel med det?
sa han med mustasch och gick närmare.
Erik tog ett steg bakåt.
– Vems är den där epan? frågade killen med keps.
Han pekade på Bettan.
– Min, sa Frans.
– Är inte du för tjock för att få plats bakom ratten på en V70?
Killen skrattade åt sitt eget skämt.
De andra stämde in.
Då kom Karl fram till killarna från Gnesta.
– Kom, sa han till dem. Glöm de här idioterna. De är inte bjudna.
Han vände sig till Erik och Frans.
– Det här är mina nya vänner, sa han. Ted och Jorm.
Ted var den långa med mustasch. Jorm var han med långt hår och keps.
– Jag är deras konsult, sa Karl. De har affärer här i stan. Och det här är en barnförbjuden fest. Så stick!
– Vänta, sa Ted. Jag vill kolla på epan.
Frans tog ett par steg åt sidan, och Ted gick fram till Bettan. Han tog tag i taket och knuffade till.
Bettan svajade.
– Dåliga fjädrar, sa han. Du sliter ut dem med för tung last.
Alla skrattade igen. Karl också.
– Bettan? sa Jorm och pekade på texten. Heter den det?
Frans nickade. Erik såg att han var rädd.
– Passande namn för en rosa hora, sa Jorm.
Erik tittade på Karl och försökte få ögonkontakt. Men Karl undvek hans blick.
Ted böjde sig ner och tog upp en sten.
– Hur är det med lacken då?
sa han. Att du är tjock borde inte påverka den.
Sedan drog han stenen längs sidan på Bettan. Frans tog tre steg fram och knuffade till honom.
– Lägg av!
Ted föll ihop på marken som om han blivit skjuten. Han vred sig och skrek högt, som om det gjorde fruktansvärt ont.
Han fejkar, tänkte Erik.
Karls nya kompisar börjar bråka med Frans. Om han inte ger dem tusen kronor anmäler de honom för misshandel.
Frans måste väl inte betala? Han är ju oskyldig! Men tänk om de förstör Bettan … Tjacka blir också hotad av Karl och hans kompisar. När de krossar fönster på hans mack blir allt plötsligt mycket farligare.
Det här är sjunde boken i Magnus Ljunggrens serie Epa-liv.