SVARTJORD GENOM PORTALEN
Linn Åslund
Ludwig Sandbacka
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 47028
ISBN 9789180776905
Upplaga 1:1
© Linn Åslund, Ludwig Sandbacka och Nypon förlag 2025
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Box 141, 221 00 Lund
Titel: Svartjord – Genom portalen
Författare: Linn Åslund
Illustratör: Ludwig Sandbacka
Tryckt av Adverts, Lettland 2025
SVARTJORD
GENOM PORTALEN
Linn Åslund
Ludwig Sandbacka
Fotografiet
Violas hus låg intill kyrkogården.
Det hade varit ännu närmare om jag tog genvägen genom den gamla portalen.
Portalen var en flera hundra år gammal ingång till den kyrka som hade legat här förr. Nu var kyrkan riven, men portalen var kvar.
Den såg ut som en dörröppning
av sten och trä. Men den stod för
sig själv och såg inte ut att höra till kyrkogården.
En gång när jag var liten hittade
Viola på en saga om portalen.
Hon sa att den var förtrollad
och att den kunde börja skimra och gnistra.
Om man gick igenom den då, försvann man till en annan värld.
Och då kom man aldrig tillbaka.
Sagan hade gjort mig rädd. Jag
hade vägrat att gå nära portalen efter det.
Men jag hade inte kunnat sluta
titta efter om den skimrade eller gnistrade.
Och en gång tyckte jag faktiskt att den gjorde det. Fast det var nog bara månljuset som blänkte i snön.
Jag låste upp dörren till huset och
gick in. Trots att alla möbler var kvar kändes det tomt.
Sakta gick jag uppför trappan till mitt rum.
Jag höll hårt i ledstången, för jag ville inte snubbla och göra mig illa.
När jag klev in i mitt rum gjorde
det så ont i hjärtat att jag ville gråta.
Jag ville inte åka tillbaka till jourhemmet. Jag ville vara här, hemma.
Jag kämpade emot tårarna.
En tygpåse hängde på väggen.
Den fick duga att packa i.
I påsen lade jag ner min gamla nalle, en hoodie och en mössa som
Viola hade stickat.
På sängbordet stod ett inramat foto av mamma och pappa. De stod vid ett lågt trähus.
Jag lyfte upp fotot för att lägga
det i påsen. Men då tappade jag det.
Fotot slog i golvet med ett kras. Ramen gick sönder och fotot föll ut på golvet.
Det stod något på baksidan.
Jag lyfte upp fotot och läste:
Nina och Ulf i Svartjord
Svartjord. Det måste vara en plats. Men var låg den? Jag hade aldrig hört namnet förut.
Jag tog fram mobilen och sökte på Svartjord, men fick inga träffar.
Jag hade precis lagt ner fotot i tygpåsen när det knackade på ytterdörren. Det var väl Olle som hade tröttnat på att vänta.
Det knackade igen, och jag blev sur. Han fick väl lugna sig tills jag var klar!
– Gry! Jag vet att du är där!
ropade någon.
Det var inte Olles röst.
Jag gick fram till fönstret.
Det stod en kvinna nere på grusgången. Hon tittade upp mot
mig och vinkade.
– Hej Gry! Det är jag, din faster Disa.
4
Faster Disa
Jag stirrade på kvinnan. Min faster Disa? Hade jag en faster?
Hon vinkade åt mig att komma ner.
Jag höll hårt i räcket när jag gick nerför trappan. Mina händer var svettiga och hjärtat slog snabbt.
Jag öppnade dörren och såg på kvinnan.
Fast jag bara sett pappa på bild kunde jag se att hon var lik honom. De hade samma breda axlar och samma mörka hår.
Men jag sa ändå: – Vem är du?
– Jag heter Disa, sa hon. Får jag komma in?
Jag tvekade. Det kändes fel att släppa in någon jag inte kände.
Men hon var så lik min pappa att jag inte kunde låta bli.
Jag klev åt sidan så att hon kunde gå in.
Hon luktade som att hon suttit
vid en eld. Hon hade en lång rock och stövlarna var av läder.
– Ska vi sätta oss ner? sa Disa. I köket kanske?
Vi satte oss vid det runda köksbordet. Disa lade huvudet på sned.
– Berättade Viola
aldrig att du har en faster? sa hon.
– Nej, sa jag. Disa suckade.
– Berättade hon för dig om Svartjord?
Svartjord! Det var ju namnet
på baksidan av fotot.
Jag skakade på huvudet, och
Disa rynkade pannan.
– Svartjord är platsen där du föddes. Din pappas hem.
– Jag vet inget om min pappa, sa jag. Eller min mamma. Bara att de dog i en olycka.
Disa tittade ner men sa inget.
– Jag har aldrig ens haft en grav att gå till, sa jag.
– Deras grav finns i Svartjord, sa Disa och mötte min blick.
Jag gapade.
Det fanns en grav!
Varför hade Viola aldrig
berättat om den? Varför hade hon aldrig sagt något om Svartjord?
Disa lade sin hand över min.
– Följ med mig, så lovar jag att ta dig till graven, sa hon.
– Till Svartjord? sa jag.
Jag ville så gärna se mina föräldrars grav.
Disa nickade.
– Det är därför jag är här, sa hon. Det är på tiden att du får komma hem.
Hem? Vad menade hon med det? Det här huset var mitt hem.
Jag drog till mig handen.
– Det är flera veckor sedan
Viola dog, sa jag. Varför kommer
du först nu?
– Jag behövde vänta på rätt tillfälle, sa Disa.
Jag förstod inte. Jag skulle precis fråga, när jag fick syn
på Olle genom fönstret. Han kom gående mot huset och såg irriterad ut.
Jag drog efter andan. Vad skulle jag göra nu?
Disa såg honom också.
– Är det där någon vi vill undvika?
Jag nickade. Det var skönt att Disa verkade förstå.
– Finns det någon annan väg ut? sa hon. Du verkar inte så sugen på att följa med den där mannen.
Jag fattade ett snabbt beslut.
– Det finns en dörr på baksidan, sa jag.
Jag ledde Disa genom huset, öppnade bakdörren och vi smet ut i trädgården.
Mörka moln täckte himlen.
– Ditåt ska vi, sa Disa och pekade.
Jag såg vart hon pekade …
mot den gamla portalen. Den som jag aldrig gick igenom.
Och den såg inte alls ut som den brukade. Nu skimrade den.
När moster Viola dör blir Gry helt ensam. Vad ska hända med henne nu?
Allt förändras när Disa dyker upp. Hon säger att hon är Grys faster och kommer från en plats som heter Svartjord. Nu vill Disa ta med Gry dit.
Men för att komma till Svartjord måste de resa genom den mystiska portalen …
Genom portalen är den första delen i fantasyserien Svartjord.