9789180775137

Lix: 17

Lättlästnivå:

På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.

Art.nr 47514

ISBN 978­91­8077­513­7

Upplaga 1:1

© Torsten Bengtsson

och Nypon förlag 2024

Nypon förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se

Studentlitteratur AB, Lund

Titel: Flykten från kriget

Författare: Torsten Bengtsson

Omslag: Maria Sundberg

Omslagsbild: Maria Sundberg/Midjourney

Tryckt av Dimograf, Polen 2024

I

den här boken

finns

bland annat:

David, som boken handlar om

Anna, Davids bästa kompis

Leo, Davids lillebror

Elsa, Davids lillasyster

Simon, Davids morbror

Isak, som går i Davids klass

Julia, som jobbar i lägret för

flyktingar

Davids mamma

1

Panik och flykt

Vi sitter på flaket på min morbrors pickup. Min lillebror Leo trycker sig mot mig för att få värme och trygghet.

Jag vänder mig om en sista gång. Staden där jag har vuxit upp ligger i mörker. Det är krig, och en robot har träffat elverket.

Det är morbror Simon som kör. Min mamma och min lillasyster Elsa sitter bredvid honom. Ingen säger något.

Vi har packat fyra resväskor och

ett par ryggsäckar. På flaket finns dunkar med vatten och några lådor med konserver.

Resten av våra saker har vi lämnat bakom oss.

Kriget har drivit i väg oss.

Flyganfall, robotar och bomber har gjort livet i staden till ett helvete.

På avstånd kan vi se hur himlen lyser upp av granater, och vi hör ljudet av explosioner.

Jag kramar om Leo. – Är du okej? frågar jag.

Han svarar inte. Den senaste tiden har han slutat att prata. Jag är orolig för honom.

Jag är också orolig för min pappa.

Han är journalist, och vi har inte hört ifrån honom på flera veckor.

Tänk om han har blivit tagen av den hemliga polisen!

Det går ett rykte att flera tusen människor har blivit inspärrade, särskilt journalister.

Det är kö ut på motorvägen och vi står stilla i timmar.

Leo somnar mot min axel, men själv vågar jag inte sova. Jag spanar mot himlen, kollar efter drönare, flygplan och helikoptrar.

De kan anfalla när som helst. Då måste vi lämna bilen och springa från vägen. Kanske hinner vi söka skydd i ett dike.

När solen går upp lättar kön. Vi rullar äntligen ut på motorvägen.

Vi har en lång och livsfarlig resa framför oss. Vi ska försöka åka till mormor och morfar. Det är en resa på minst femtio mil.

Överallt finns arméns soldater, rebellerna eller kriminella ligor. Inga av dem går att lita på.

Vid en bensinmack svänger vi av vägen för att tanka. Men macken är stängd.

Utanför står några personer och säljer vatten, bröd och konserver.

Mamma ställer sig i kön för att köpa nybakat bröd, men allt tar slut på några minuter. Ingen vet var vi kan köpa mat nästa gång.

Det blir bråk mellan en man som köpt fem bröd och andra som blivit utan.

– Vilket sätt att roffa åt sig, säger mamma.

– I krig och nöd gäller andra regler, säger Simon.

Vid macken hör vi en massa rykten. Någon säger att motorvägen är avstängd, en bro är sönderbombad. Ingen vet om det är sant.

Toaletterna vid macken stinker.

Jag vägrar att gå in.

I stället tar jag med mig Leo till några buskar en bit bort. Där är det nästan lika äckligt. När vi är klara går vi till bilen.

Simon är bekymrad.

Vi har ingen täckning på mobilerna och ingen GPS, så vi måste köra efter en gammal karta.

– Det värsta är bensinen, säger Simon. Vi har bara halv tank.

Då hör vi flygplanen. De kommer mot oss.

– Ta skydd! ropar jag.

2

Soldaterna

Vi lämnar bilen och rusar ut på en åker. Mamma bär Elsa för att det ska gå snabbare.

Den här gången dundrar planen förbi över våra huvuden. De har tydligen andra mål att bomba.

– Jag vill åka hem. Jag vill inte vara här, snyftar Elsa.

Det är inte lätt att trösta en sjuåring när vi själva är lika rädda.

– Det blir bättre när vi kommer till mormor och morfar, säger mamma.

Vi vet inte om det är sant, men vi måste tro på det.

Vi går tillbaka till bilen. Simon väljer nu att köra på mindre vägar.

Överallt ser vi rester och skrot från kriget. Det är utbrända stridsvagnar och tomma lastbilar.

Vi passerar öde städer och byar där husen är bombade till ruiner.

Folk har lämnat sina hem för länge sedan.

Jag är trött, och hungern svider i magen. Jag tänker bara på mat.

– Är du också hungrig? säger jag till Leo.

Han nickar till svar. Det känns skönt att vi har kontakt, att han svarar.

En stund senare stannar vi för att

äta. Från flaket tar vi konserver med bönor i tomatsås.

Vi äter direkt ur burkarna med några skedar av plast. Handen darrar när jag för den till munnen.

Simon kollar in kartan för att

lista ut var vi kan tanka.

– Vi är snart nere på reservtanken, säger han.

Jag tittar också på kartan, men ser inget bra ställe.

När vi kör vidare blir vägen ännu smalare med djupa gropar.

Jag och Leo måste hålla i oss på flaket.

På flera ställen har broar sprängts bort. Vi får ta andra vägar.

Efter ett par kilometer blir vi stoppade vid en vägspärr.

Fem soldater rusar mot oss. De har två arga hundar som skäller och verkar vilja slita oss i stycken.

Soldaterna viftar med sina vapen. Sedan ropar de att vi ska kliva ur bilen.

– Händerna på huvudet, ryter en av dem.

Jag känner hur pulsen ökar. Vad vill de?

När Simon försöker prata med soldaterna får han ett slag i ansiktet.

Han sjunker mot marken medan blodet rinner ur näsan.

– Vad gör ni! Vi har inte gjort något, skriker mamma.

Jag har aldrig sett henne så arg.

Soldaterna bryr sig inte. De knuffar oss åt sidan. Sedan tömmer de flaket på våra saker.

Utan ett ord kliver en av dem in i bilen. De andra soldaterna tar med sina hundar och hoppar upp på flaket.

De stjäl bilen framför våra ögon, och vi kan inte göra något!

Jag spanar mot himlen, kollar efter

drönare, flygplan och helikoptrar.

De kan anfalla när som helst.

David och hans familj flyr från staden, bort från kriget. Överallt finns arméns soldater, rebeller eller kriminella ligor. Inga av dem går att lita på.

Det går rykten om att det finns ett läger för

dem som flyr. Men kommer de att ta sig dit, och är de säkra där?

Flykten från kriget är den andra boken i serien På liv och död.