Med illustrationer av Linda Thorén
Äventyret i den magiska skogen
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2024 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text: Christina Boman | Illustratör: Linda Thorén Sättning: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2024
ISBN: 978-91-8073-908-5
Det händer då och då att jag försvinner in i min fantasivärld där drömmarna förvandlas till en sorts verklighet som ger mig ett lyckorus och får mig att för en stund släppa taget om det som bara rullar på. Det var just det som hände när jag för ett år sedan började skriva de första orden i Äventyret i den magiska skogen.
För mig är Äventyret i den magiska skogen inte bara en saga utan en fantastisk verklighet som jag tror finns där ute någonstans. En blandning av det fantasifulla som möter något djupare och leder fram till en plats där äkta glädje råder. Det är min inre drivkraft som inspirerar mig när jag med glimten i ögat försöker beskriva det jag önskar att varje läsare ska känna och få en ljusglimt av.
Jag får energi av att skriva om det positiva och ljusa som jag tror är nyckeln till mycket och det är mitt kännetecken som jag vill dela med mig av. Min övertygelse är att ung som gammal kommer bli berörd av att kliva in genom den hemliga ingången
till den magiska skogen. Mitt mål är att barn i tidig ålder på ett fantasifullt sätt både ska förstå och uppleva att tillsammans är vi starka och att vi med det goda kan göra livet lite lättare för varandra om vi hjälps åt.
På tidsresan genom den magiska skogen vill jag nämna ett antal personer som betytt mycket. De har stöttat, peppat och hjälpt mig att våga tro att det omöjliga är möjligt. Ida på Pionen Publishing har med sina proffsiga redaktörsögon hjälpt mig att tro på mig själv och min bokidé. Hon har med stort och personligt engagemang arbetat med manuset och bidragit med värdefulla tips för att ge texten ytterligare ett lyft och få mitt skrivande att utvecklas.
Familj, vänner och arbetskollegor har fått mig att våga prova vingarna och låta min kreativa skrivarådra ge sig till känna och ta form.
Jag vill också särskilt tacka Linda som så fint illustrerat min sagovärld. Utan dig hade inte sagoskogen fått samma känsla. Med din känsla för kreativt skapande får läsaren uppleva textens innebörd på en ny nivå och jag är så tacksam över att vi gjort den här resan tillsammans.
Sist men inte minst vill jag tacka Ulrika och alla fantastiskt proffsiga människor på Visto förlag som
såg min potential och antog mitt manus. Det känns stort och jag är så stolt!
Nu önskar jag dig en härlig läsupplevelse. Ta klivet genom att hoppa in i det ihåliga trädet och hitta den hemliga ingången som leder till den magiska skogen. Tack allihop och tack för att just du vill läsa min bok Äventyret i den magiska skogen.
Tonerna från den välkända sången ljöd genom det lilla samhället Hölleberga. Barnens ljusa stämmor klingade fint tillsammans när de sjöng ”Du ska inte tro det blir sommar”. Uppe på scenen i den lilla parken stod Fia tillsammans med sina klasskamrater. Allt var stämningsfullt. De var alla sommarklädda. Solen sken och himlen var blå.
Barnen var förväntansfulla och ivriga att det första sommarlovet snart skulle börja. På parkbänkarna nedanför scenen satt föräldrar och släktingar och lyssnade till barnens fina sång.
Fia var en blond flicka med långa flätor. Hon hade just fyllt sju år. Fia kände hur det pirrade av spänning i hela kroppen. Det var som fjärilar i magen. Hon hade längtat länge efter den här dagen då hon skulle få sommarlov och få bada och leka så mycket hon ville. Men trots det var det något inom Fia som fick henne att känna en klump i magen. Hur skulle det gå med läsningen när skolan började igen till hösten?
Fia hade haft det jobbigt med läsningen och tyckte det var svårt med alla bokstäverna. Men någonting inom henne gjorde ändå att den där jobbiga känslan gick över när hon tänkte på att hon hade ett långt sommarlov framför sig. Hon skulle inte oroa sig för det. Det skulle nog ordna sig.
På en bänk lite längre bak i parken satt Fias familj som bestod av mamma Lena, pappa Bosse, lillebror
Alfred och mormor Alice. Fias mamma jobbade i mataffären och hennes pappa i en fabrik som sydde kläder. Fia tyckte att det var tråkigt att mamma och pappa alltid jobbade. Fias lillebror gick på förskola och han älskade att vara där och längtade ofta dit.
Som tur var bodde mormor granne med Fias familj och tog hand om barnen när mamma och pappa jobbade. Fia tyckte mycket om sin mormor.
Hon brukade hjälpa Fia med läsningen och hade lovat henne att en dag skulle Fia läsa helt perfekt. Hon hade sagt att det gick att trolla med bokstäverna. Sedan hade mormor sett så där lurig ut som bara hon kunde göra. Hon hade viskat till Fia att hon skulle visa något spännande för henne och att det skulle ske på sommarlovet.
Fia ville så gärna veta vad det var för något som mormor skulle visa för henne. Mormors ögon hade
glittrat till och hon hade lett hemlighetsfullt. Hon hade sagt att en dag när Fia minst anade det skulle hon få veta hemligheten. Inte konstigt att Fia längtade efter att sluta skolan och få sommarlov.
Innan alla skiljdes åt blev det ett stort kramkalas i parken och alla önskade varandra ett skönt sommarlov. Fias mamma och pappa kramade om Fia och hennes lillebror och skyndade sig iväg till sina arbeten.
Efter att Fia vinkat adjö till både lärare och klasskamrater tog mormor Fia i den ena handen och lillebror i den andra och tillsammans började de promenera hem. Mormor hade lovat att grädda pannkakor till barnen och det var det bästa de visste.
Fia och hennes mormor var som bästisar. Det var något särskilt med henne. Hon var både busig och snäll på samma gång och full av liv på ett sätt som Fia gillade. Mormor hade silvergrått hår med stora lockar. Hon hade runda och goa kinder.
Mormor läste ofta sagor för Fia och hennes lillebror. En saga som lillebror tyckte särskilt mycket om var sagan om Leo och pannkakstårtan. Fia skrattade gott åt sin lillebror när han gång på gång och om och om igen ville höra mormor läsa om när
Leo åt upp alla pannkakorna själv.
Bredvid mormors hus fanns en liten trädgård och det var just i den som det växte de allra största, finaste och godaste jordgubbarna som Fia någonsin hade sett. De var härligt röda och smakade sött och gott och de hade en perfekt form.
Fia hade många gånger funderat över varför det växte så stora jordgubbar i mormors lilla trädgård, men hon hade aldrig frågat mormor. Men Fia visste att hon och Alfred fick äta och plocka så mycket de ville från jordgubbslandet för det hade mormor
sagt. En del jordgubbsplantor blev söndertrampade av lillebror som inte förstod att han inte fick gå var som helst. Han var ju bara fyra år. Mormor sa att det inte gjorde något. Hon hade så mycket jordgubbar i landet att det knappt märktes om det försvann några.
Fia kände hur hungrig hon var och hur gott det luktade i hela mormors hus medan pannkakorna gräddades. Snabbt skyndade sig Fia och Alfred till bords när mormor ropade att maten var klar.
På bordet stod en tallrik med en hel hög av nygräddade pannkakor. Mormor hade vispat massor med grädde till pannkakorna och ställt fram sin hemkokta jordgubbssylt. Sedan var det bara att äta så mycket de orkade tills det var slut. Då skrattade de alla gott tillsammans och mormor gräddade sedan fler pannkakor. Fia tyckte att mormor lagade de godaste pannkakorna i världen.
Efter pannkaksbuffén ville Alfred höra när mormor läste sagan om Leo och pannkakstårtan. Fia hade ingenting emot att höra på när mormor läste saga. Hon var nämligen bäst på att läsa sagor som om de var på riktigt. Hon förställde rösten så att alla i sagan lät olika. Det var som om mormor var mitt i sagans värld när hon läste för dem.
Fias familj bodde i ett stort gult hus. I det huset hade Fias mormor bott när hon var flicka men nu bodde hon ensam i sitt hus efter att Fias morfar Nils blivit sjuk och dött för två år sedan. Det Fia kom ihåg av sin morfar var att han var snäll och duktig på att snickra. Han hade snickrat möbler åt Fia där hon kunde sitta och som var alldeles lagom stora för henne.
Alldeles i närheten av Fias hus låg en skog som kallades för Gammelskogen. Man kunde se den från köksfönstret. Fia satt ofta och spanade mot skogen och drömde att hon var där. Hon tyckte att det luktade så speciellt i skogen. I Gammelskogen var träden som i en saga. Allt var mystiskt och tyst där. Det var som att skogen ville tala om att det fanns en hemlighet där.
Fia tyckte mycket om att vara i Gammelskogen, det var så spännande trots att det var lite mörkt och dystert. Grenar och löv hängde tunga ner. Det såg ut som formen av ett paraply. Stammarna var
så tjocka att det gick att springa runt dem. Man kunde se att det var gamla träd som säkert stått där i flera hundra år. På marken i Gammelskogen var mossan så gammal att det till och med växte mossa på den. Svamparna var så stora och tunga att det knappt gick att hålla i dem.
Ju mer Fia tänkte på när hennes klass brukade göra utflykter till Gammelskogen, desto mer längtade hon efter att komma dit igen och till den mystiska spänningen som fanns där. Hon såg verkligen fram emot skolutflykterna dit med klassen igen. Fia hade lärt sig mycket om skogen och naturen när de gjorde utflykter till Gammelskogen. Hon älskade att vara ute och leka och speciellt gillade hon det gamla trädet som fanns i slutet av tomten. Det var som om det trädet visade vägen in till Gammelskogen.
Plötsligt hörde de en röst utanför som ropade på Alfred. Det var hans kompis Ante som kom och frågade om Alfred ville leka med honom. Mormor som precis läst färdigt sagan sa att det gick bra. De sprang genast ut och började leka kurragömma som var deras favoritlek.
På mormors gård står ett gammalt träd som är ingången till en magisk värld. Där kommer sjuåriga Fia få vara med om äventyr hon aldrig kunnat drömma om.
Fias hjärta bultar lite extra när hon en dag upptäcker en mystisk papperslapp, i en flaskpost från förr i tiden. Den leder henne in i en fantastisk skog. Men vad är det för hemlighet skogen bär på? Och varifrån kommer Fias nya magiska krafter?
När Fia upptäcker skogens hemlighet förstår hon att hon kanske inte är den enda som vet om den förtrollade skogens existens ...
Äventyret i den magiska skogen är en fantasifull saga om att det finns goda krafter, och om att vi tillsammans kan göra det omöjliga möjligt.
www.vistoforlag.se