Larmtrollet
som fick lära sig att hålla truten
HELENA JAHNCKE & LOTTA MYREFELT
Till Theo
Larmtrollet som fick lära sig att hålla truten
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text: Helena Jahncke | Illustrationer: Lotta Myrefelt Grafisk form och sättning: Visto förlag
Första upplagan, 2025
ISBN: 978-91-8073-834-7
Larmtrollet
som fick lära sig att hålla truten
HELENA JAHNCKE & LOTTA MYREFELT
Förord
I den här berättelsen får du följa Trolle, ett litet larmtroll som flyttar in i Alex huvud, där Trolle skramlar och låter varje gång han blir rädd. Du får följa Alex mamma Sofie, som med lämpliga kognitiva beteendeaktiverings-strategier stegvis hjälper Alex att göra sitt larmtroll mindre rädd.
Som mamma arbetar hon aktivt med stegvis exponering för det som är skrämmande och tillsammans går de igenom strategier med både motivering, konkret målsättning och belöning för att stegvis våga stå ut med de obehagskänslor som kommer vid rädsla och oro. Hon hjälper Alex träna att stå emot sina rädsloimpulser och att hitta alternativa tankar och avledande aktiviteter för att, inte bli av med sin rädsla, utan våga stanna kvar och delta fast Alex är rädd.
Alex får också egna ord för att beskriva sin rädsla och kan då själv prata och resonera med sig själv och larmtrollet när han känner sig rädd. Allt i syfte att träna sig att stegvis utsätta sig och
KAPITEL 1
Trolle flyttar in
Larmtrollet hade packat sin röda resväska med allt vad han behövde. En tandborste, lite kläder och en massa udda saker som han hittat som skulle låta jätteilla om han slog på dem med sin sked. Idag var det flyttdag och lite nervös var han, men inte så värst. Han var så liten att ingen människa kunde se när han kilade upp och in i deras öra. Väl där inne, i huvudet på sin utvalda person, skulle han sedan packa upp sin väska i lugn och ro.
Trollet, som även kallades för Trolle, var uppväxt i olika människors huvuden. För ett larmtroll är det ett perfekt ställe att bo på: det är varmt och skönt, man har bra utsikt och framför allt är man väldigt, väldigt trygg. Likt alla andra larmtroll var Trolle inte alls förtjust
i faror. Sedan ville han gärna ha det på sitt sätt. Han var ändå ett erfaret troll vid det här laget tyckte han själv, även om han i trollvärlden bara var ett barn vid 105 års ålder.
Trolle hade många trollkompisar som också var larmtroll och flera av dem var flera tusen år gamla. De tyckte att deras trollsort var bland de viktigaste trollen av alla, eftersom de bodde i människors huvuden och hjälpte till att upptäcka alla faror som fanns runtomkring dem. Varje gång något otäckt dök upp så larmade trollen genom att slå på sina skramlande saker och skrika högt så att människorna inte skulle utsätta sig för något farligt. I alla fall inte de saker som trollen tyckte var farliga.
Trolle var exempelvis inte alls förtjust i när nya saker hände som han aldrig varit med om tidigare. Det kunde ju vara farligt, så då slog han på sin största kastrull och skrek och väsnades så mycket han kunde. Han tyckte ibland att det var lite underligt när han såg hur rädda en del människor blev när de hörde honom väsnas inne i huvudet. En del människor började svettas, händerna skakade, de blev torra i munnen eller
fick en klump i magen. De blev rädda innan de ens hann tänka efter.
Många människor undvek därför att göra de saker som trollen hade bestämt var farliga. Det tyckte Trolle var skönt. Därför bodde han enbart hos de människor som verkligen lyssnade på honom och gjorde som han ville, annars flyttade han vidare.
Nu hade han bestämt sig för att flytta in hos en kille som heter Alex som verkade hitta på en massa skoj. Trolle hade sett honom i lekparken flera gånger när han själv testade att åka den röda rutschkanan, sittandes på sin bruna tofsiga svans. Trolle tänkte att Alex nog bara är runt sex år och
då skulle han nog kunna ha roligt länge tillsammans med honom. Samtidigt hade han sett att Alex verkade vara försiktig av sig och det gjorde att Trolle kände sig lugn.
Plötsligt kom en svart fyrbent sak springande på gräsmattan och hoppade mot Alex ben. Trolle hade precis hunnit ta sig in genom örat med all packning och tänkte först larma, men sedan såg han att det bara var en hund. Sådana hade han träffat på tidigare och visste att de brukade vara
snälla. Trolle pustade ut och drog sig lugnt tillbaka för att börja packa upp.
Trolle hade dock svårt att få ordning på sina saker för under dagen var det full fart på Alex. Han for runt i trädgården och sparkade boll med hunden, kollade in myrorna och hjälpte sin mamma att vattna blommorna med vattenspridaren. Alex passade på att bada själv och sprutade även vatten på sin mamma när hon gick förbi. Det blev ganska blött inne i örat så Trolle tog tillfället i akt att ta sig ett bad och skrubba sig ren. Sedan plaskade han runt med sina stora fötter ända tills det var dags för middag.
Vad gör man när ett larmtroll flyttar in i huvudet och skramlar och skriker varje gång något känns läskigt?
Det busiga larmtrollet Trolle har flyttat in i sexåriga Alex huvud. Trolle är världsbäst på en sak – att varna för faror. Han slår på kastruller och skriker inne i Alex huvud för att skydda honom.
Alex förstår inte helt varför han blir så rädd ibland. Det är som att det skramlar i honom när han ska gå till skolan, eller prata inför klassen. Då får han veta om larmtrollen.
Men måste man alltid lyssna på ett larmtroll?
I den här roliga och spännande berättelsen får du följa med när Alex lär sig att förstå sina skrammelkänslor – och hur han kan få Trolle att lugna sig.
Boken bygger på kognitiv beteendeterapi (KBT). Med hjälp av fantasi och lekfulla metaforer får barn och vuxna verktyg för att förstå och hantera oro och ångest.
Helena Jahncke är doktor i psykologi, docent i arbetshälsovetenskap och certifierad KBT-terapeut. Hon har i många år arbetat som forskare inom psykologi och arbetshälsa, och brinner för att göra kunskap om känslor, ångest, återhämtning och välmående tillgänglig för både små och stora. Genom sitt skrivande och sina föreläsningar vill hon inspirera till reflektion och samtal. Detta är hennes första barnbok.
www.vistoforlag.se