Text: Lilian Burenstrand
Bild: Désirée Burenstrand Schyman
Sagan om ett sommarlov hos mormor och morfar
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2024 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text: Lilian Burenstrand | Bild: Désirée Burenstrand Schyman Grafisk form: Mattias Norén
Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2024
ISBN: 978-91-8073-654-1
Text: Lilian Burenstrand
Bild: Désirée Burenstrand Schyman
Det här är Matilda. Hon har ljusgröna ögon och ljust, långt hår som glittrar i solen, som vore det guldtrådar i det, tycker Matildas mamma. Framtänderna står ut lite på Matilda, men det gör de bara för att hon har sugit lite för länge på napp.
Matilda har två systrar: storasyster Johanna och lillasyster Jenny. Jenny älskar sin napp precis som Matilda gjorde. Matilda och Johanna tycker att Jenny har världens mjukaste öron. Hon pillar alltid på sin öronsnibb, men bara med sitt lillfinger. Hon kan stoppa in hela ytterörat i hörselgången, men efter några sekunder sprätter det ut igen. Då skrattar alla.
Familjen har en stor, brun hund. Han är jättesnäll och kallas för Bruno. När han ligger ner brukar Jenny passa på att känna med sina små knubbiga fingrar på hans mjuka, varma pälsöra. På sidan bildar huden en liten ficka som Jenny alltid hittar.
Han har säkert världens mjukaste
hundöra. Bruno tycker nog att det är skönt när Jenny pillar på honom; han bara ligger där och snarkar och fiser tyst.
Matilda har s å lustiga ö gon, tycker Johanna. Hon kan titta uppåt med det ena ögat och neråt med det andra – samtidigt. Hur mycket Johanna än förs öker så vill hennes ögon inte lyda. Pupillerna envisas med att sitta mitt i ögat hela tiden.
En dag säger pappa: ”Nu ska vi åka och hälsa på mormor och morfar.”
Matilda blir glad. Hon älskar mormor och morfar. De har ett fint rött hus som ligger i en backe, intill en stor skog.
Matilda frågar mamma: ”Ska Bruno följa med?”
”Det är klart och vår papegoja, Knut, måste vi också ta med”, svarar mamma.
Matilda är på väg till mormor och morfar för ett sommaräventyr! Hon längtar efter skogen, den som luktar så gott, och den vänliga sången från koltrasten i trädgården där alla färger är så klara.
Det är bara det att andra ljud och dofter också dyker upp. Familjens hund Bruno doftar INTE gott, och varför måste papegojan Knut skrika så högt att det tjuter i öronen? Är det ingen annan som tycker att det är jobbigt?
I Sagan om ett sommarlov hos mormor och morfar väntar busig trädklättring, rosaröda hallon och den knäppa trasleken, men vi får också vara med om oanade äventyr …