9789180734974

Tandtrollet Tess och jakten på en egen tand

och jakten på en egen tand Ida Åkessonn Tofik

I l l u s t r e ra d av S u

za

Till Amelie och Alicia Ni påminner mig varje dag om hur viktig fantasi är.

Jag älskar er.

Tandtrollet Tess och jakten på en egen tand Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2023 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Text: Ida Åkesson | Illustrationer: Suzan Tofik Grafisk form: Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2023 ISBN: 978-91-8073-497-4

och jakten på en egen tand Ida Åkessonn Tofik

I l l u s t r e ra d av S u

za

Tandtrollet Tess

1 Lördagar är den bästa dagen i godisaffären, då är där många människor och störst chans att hitta en bra mun.

Varje tandtrolls högsta dröm är att hitta en fin tand att bosätta sig i. Godisbutiken luktar gott men tandtroll får ont i magen om de äter för mycket godis som inte tuggats först.

Dessutom är det svårt att bygga fina bon i godislådorna när människorna gräver runt hela tiden.

Tess och resten av flocken ligger och spanar på människor mellan godisbumlingarna. Tandtrollen har fått lära sig att störst chans har man hos de små. De som inte når den översta hyllan med godiset i papper. Pappersgodis är nämligen det sämsta tandtrollstransportmedlet som finns, det finns inte en chans att kamouflera sig mot den halkiga ytan. Som tur är så är det mest gråhåriga människor som köper sådant godis och deras tänder är ändå inte så fina.

Varje tandtrollsflock har en ledare som är ansvarig för alla de andra. Ledaren måste ha varit i en mun tidigare, annars får de inte bära den silvriga visselpipan runt halsen. I Tess flock är Tuss ledare, han är äldst av dem och har varit ute på två tandexpedi­tioner tidigare. Efter varje expedition blir de modigaste tandtrollen utvalda och får följa med tillbaka till godisbutiken. Där tränas de sedan för att själva bli ledare och få en egen visselpipa.

7

Plötsligt får Tuss syn på en alldeles perfekt mun. Den har långa rader av pärlvita tänder och är på precis samma höjd som deras godislåda.

8

9

Han blåser en kort signal i sin visselpipa och alla samlas med sina ryggsäckar på. De skiftar färg och snart kan man inte se vad som är tandtroll och vad som är godis längre. När skopan närmar sig tar alla tag i varandra. Det är tur att de har Tass med sina långa armar, annars är Tess inte säker på att de hade nått runt bumlingen.

Men trots att de alla håller hårt och Tess blundar och önskar och hoppas för allt vad hon är värd, så lyfter de inte. Hon öppnar försiktigt ena ögat och ser hur skopan försvinner högt över henne ner i öppningen på påsen.

Attans också!

Tiss och Toss skruvar på sig, de har alltid svårt att vara stilla. ”Vad ska vi göra nu?” Toss viskar högt till Tuss som placerat sig strategiskt mellan de båda bråkmakarna. ”Vi väntar, ge inte upp så lätt!” Tuss fortsätter spana uppåt efter skopan.

Tiss suckar högt men står lydigt kvar. Tess kan känna hur han hoppar från ena foten till den andra.

Deras låda innehåller massa blandade godisbitar och Tuss valde noga ut just den här färgen eftersom den nästan är slut.

Varför händer ingenting?

Det känns som om de stått där i en evighet och till och med Tass börjar se uppgiven ut. Men så, äntligen, kommer skopan tillbaka. ”Håll i er nu!” Tuss ropar till dem och Tess känner hur alla tar ett lite hårdare tag.

Snälla, snälla, snälla …

Tess viskar tyst för sig själv. Visst, en tand i all ära, men Tess längtar efter äventyr. Allra helst skulle hon vilja ha en egen flock och visselpipa. Hon har aldrig sett en tjej som är flockledare förut.

10

Tänk om just vår mun har en transöverkäkisk järnväg?

Eller kanske grottsystem nere i tandköttet?

Och att få se tänderna på nära håll, undrar om de är så där lena som de ser ut?

Den här gången fångar skopan upp deras bumling. Det kittlar i magen när den lyfter dem upp ur godislådan. Tess spärrar upp ögonen, så här mycket av godisaffären har hon aldrig sett tidigare. De landar allihop med stora leenden i den mörka godispåsen. Äntligen är hon på väg.

11

Tandtrollet Tess

2 Tess och de andra tittar sig omkring i påsen och börjar leta efter en lämplig godisbit att gömma sig i. Tandtroll har en magisk förmåga att kunna ta sig in i godbitar på bara någon sekund, precis som de kan ändra färg och bli som en del av godiset om det skulle behövas. Det är därför människor aldrig ser dem i godislådorna, det krävs ett mycket tränat öga för att få syn på tandtroll.

Det känns som en hel evighet innan påsen börjar prassla igen. Som tur är så är människor ganska glupska och snart har alla tandtrollen lyckats ta sig in i munnen.

Sist in i munnen är Toss, han har hängt sig fast vid en seg kolabit och har fastnat. Tass och Tiss får hjälpa till att dra loss honom med en bit tandtråd de haft i sina ryggsäckar. ”Dags att vi ger oss av längre bak i munnen, det är där de stora tänderna finns”, säger Tuss. ”Håll ihop nu, man vet aldrig vad vi kan stöta på. Håll ögon och öron öppna!”

Tuss tar ledningen och en efter en sluter de andra upp bakom. De tar tag i varandras svansar och bildar en lång kedja. Sist går Tess och ser sig förundrat omkring.

Allt är rosa och glänsande. Det ser så mjukt ut.

12

13

Varje gång människan öppnar munnen för att äta eller prata glittrar tänderna som diamanter. Tess skulle helst vilja lägga sig mitt på den där mjuka tungan och bara följa alla ljusprickar som reflekteras i gomtaket. Varje ljud studsar mellan tänderna och gommen. Tess öron rycker och vrider sig hela tiden, hon vill inte missa en sekund.

Undrar hur det skulle låta om man sjöng här inne, säkert ett mäktigt eko.

Hon låter blicken glida längs med väggarna, högt ovanför sitt huvud kan hon ana fler tänder. Överkäken! Åh, tänk om jag lyckas ta mig dit upp en dag …

Inte ens Tuss och Tass har varit i en överkäke vad jag vet.

Tänk vad jag skulle kunna upptäcka …

Just som hon går där och dagdrömmer för fullt om alla äventyr hon kommer få uppleva, försvinner marken under hennes fötter. Hon har ramlat ner i ett stort hål.

Hon landar på rumpan och slår i ena skinkan i något hårt och lite vasst. Sakta reser hon sig och gnider där hon slog i.

Det kommer bli ett blåmärke i morgon.

Här nere i hålet är det mycket mörkare än där uppe. Tess kan ana små vita kullar som sticker upp ur tandköttet där hon landade, de ser ut som små knoppar som är på väg att växa fram. ”Hallå, Tess, är du okej?” Tiss ropar oroligt någonstans uppifrån. Tess kikar upp och får nästan svindel när hon ser hur långt upp han står. ”Ja, jag mår bra, slog i rumpan lite bara. Men jag vet inte hur jag ska ta mig upp igen?” Tess försöker hålla rösten stadig men hör själv hur den brister lite i slutet.

Tandtroll har fantastiskt bra hörsel, och nu kan hon höra hur de andra står och tisslar och tasslar där uppe. De verkar osäkra på hur de ska få upp henne. När till och med Tuss tvekar börjar Tess bli orolig på riktigt. Hon skäller på sig själv.

14

Jag borde varit mer uppmärksam! Det är så typiskt mig att drömma mig bort och glömma var jag är någonstans!

Hon ser sig omkring och sätter sig sedan försiktigt på en av de större vita kullarna.

Hoppas gänget där uppe kan få till en bra plan. ”Grabbar det är väldigt mörkt här nere!” Tess får lägga band på sig själv för att inte fälla upp sina antenner och tända signalljusen.

Alla tandtroll har två antenner med signalljus som de kan använda för att kommunicera med varandra på långt håll. Tess använder sina som nattlampa också, när hon tycker det blir för mörkt och läskigt, men det vågar hon inte avslöja för de andra. Signalljusen byter färg beroende på vad trollet känner eller vill kommunicera.

Just nu skulle Tess ljus visa en skiftning av rött för rädsla och blått för ensamhet. Men Tuss har sagt att de bara får använda signalljusen vid nödfall. Det är så stor risk att bli upptäckt om människorna skulle få syn på ljuset i sin egen eller någon annans mun. Även om Tess är säker på att det räknas som ett nödfall att ha ramlat ner i ett hål, slagit sig och sedan inte kunna ta sig upp igen, så vet ju de andra redan om det.

Hon suckar djupt och försöker distrahera sig med något.

Med en viskning börjar hon räkna hur många vita små kullar hon kan se. ”Nio, tio, elva …” ”Tess, vi kommer fira ner lite tandtråd, försök se om du kan få tag i den så drar vi upp dig. Okej?” Tuss röst avbryter henne mitt i räknandet.

Tess studsar upp på fötterna och börjar ivrigt spana uppåt. ”Absolut, jag är redo!” Hon har aldrig känt sig så redo att lämna en plats som just nu.

15

Det skulle ju vara kul att leta tänder, inte så här!

Hon spanar uppåt och försöker urskilja tråden. Hjärtat bankar hårt i bröstet, men så får hon syn på änden som sakta närmar sig. Hon håller tummarna så hårt hon kan och hoppas att den ska nå hela vägen ner. Plötsligt stannar tråden. ”Vi kan inte släppa ut mer, når du?” Tiss ropar ner till henne. Tess tittar upp på tråden, måttar med ögonen hur högt upp den hänger. ”Jag testar, men det är inte alls säkert att det går.”

Tess tar sats, springer fram och använder ena tandväggen som språngbräda för att ta sig så högt det går. Hon kan känna hur tråden glider längs med hennes fingertoppar men hon lyckas inte få fatt ordentligt. ”Vänta, jag försöker igen!”

På tredje försöket får hon äntligen tag i änden med yttersta delen av fingertopparna och hon hänger i för allt vad hon är värd. Hon lyckas snurra tråden runt armen och sedan känner hon hur de andra sakta drar henne uppför.

Tess vill verkligen hjälpa till, men när hon inser hur högt upp de andra är börjar allting snurra omkring henne. Hon kniper ihop ögonen och börja räkna varje gång hon gungar uppåt när de drar där uppe.

Försiktigt öppnar hon ena ögat och kikar neråt, här uppifrån ser hålet om möjligt ännu mörkare och djupare ut.

Tess ryser till och ett svagt ljus flimrar till från hennes antenner innan hon hinner hindra sig själv.

Vilken tur att jag inte är ensam.

16

Har du hört talas om tandtroll? Sådana där monster som vuxna brukar tjata om som kan ge hål i tänderna, och som är så små att de inte syns?

Tandtrollet Tess bor i en godislåda tillsammans med sin flock.

Men något monster är hon verkligen inte. Tess drömmer om att bli flockledare och om att få åka på äventyr!

Så har äntligen dagen kommit då hennes flock ska ut på tandexpedition. De tar sig till en mycket speciell och farlig plats, med vita kullar och rosa väggar – en mun.

Vägen mot en egen tand är både lång och farlig. Tandtrollen råkar ut för olyckor, räddningsaktioner, utrymningsövningar och godisjakter. Den lilla gruppen kommer ifrån varandra och Tess blir ensam. Kommer hon kunna hitta sina kompisar igen?

Tess egna äventyr kantas av olyckor och mörka vrår, främlingar och mystiska varelser. Kanske finns det fler tandtroll där än hennes egen flock?

Följ med in i den här spännande berättelsen om mod, vänskap, familj och äventyr sett ur ett litet tandtrolls perspektiv.

www.vistoforlag.se