9789180734547 by Smakprov Media AB

Dikten på sida 89 är inspirerad av Michael Faudet men fritt tolkad av författare Alicia Blomqvist

En sjöjungfrus bekännelser : livet med en ätstörning Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2023 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Alicia Blomqvist Sättning: Visto förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2023 ISBN: 978-91-8073-454-7

ALICIA BLOMQVIST

EN SJÖJUNGFRUS BEKÄNNELSER LIVET MED EN ÄTSTÖRNING

Fantasiproduktens förord Sommaren 2016 – välkommen anorexi. Jag är en tänkare, det är en omfattande del av sjukdomen. Nu har jag i och för sig alltid varit en människa som tänker mycket, men ätstörningen har satt sin egen intressanta tvist på allt. Sedan jag blev drabbad av ätstörningen så har mina dagar präglats av ångest och depression; plågande dagar och sömnlösa nätter, tvångstankar och självmordsplaner, svält och kompensation. Vardagen har utvecklats till ett konstant skadande av min kropp, med en saknad sjukdomsinsikt. Jag känner mig som en 80-åring i en 18-årings kropp: minnesluckor, glömskhet, koncentrationssvårigheter, stelhet och ständig utmattning. Skuldkänslor och ambivalens. Det är ytterligare två begrepp som är relevanta i beskrivningen av min vardag, som också upprepas många gånger i denna fina lilla samling av galenskap. Jag har provat mycket för att lindra ångesten: måla i mandalaböcker eller på canvastavlor, pyssla ihop armband eller göra kort, se på filmer eller serier, sjunga eller spela piano, träffa kompisar eller prata i telefon. Detta är allt som står på listan som jag gjorde tillsammans med min behandlare, men om jag ska vara ärlig så var det sällan det fungerade. Till slut bestämde jag mig för att ge dagboksskrivandet en helhjärtad chans. Är även detta en ångestlindring? Förmodligen, men det tillfredsställer också min fina men samtidigt förtretliga sjukdom.

Det blev en slags daglig, tvångsmässigt frivillig, bekräftelse för att mata mina känslor. Ett försök till att trigga mig, men samtidigt för att distrahera mig från mina tvångstankar och beteenden. Men också för att tömma min panikdränkta hjärna och karessera vansinnet. ”Tvångsmässigt frivillig” låter kanske diffust, att tvinga sig själv att göra något frivilligt, men det passar bra in på min sjukdom. Jag har valt att tro på att allt sker av en anledning. Vilket ibland driver mig till vansinne, men samtidigt kommer det med en trygghetsförsäkring. Jag väljer också att måla tankarna med magi. Det ger en lagom distansering och gör det lättare att skriva om allt som försiggår i mitt huvud. Lite älvstoft på all mani gör att dagarna blir lite lättare, även under vattnet. Såklart finns det bra och dåliga dagar, precis som att det finns gott och ont i allt. Dagarna kan även gå väldigt upp och ner, likaså för sjöjungfrur och det går inte att beskriva eldflugor utan magi. Låter allt detta flummigt? Välkommen in i mitt huvud. Jag är ingen författare. Jag är oklar och inte det minsta sammanhängande. Att till exempel komma underfund med om sjöjungfrun reflekterar mig eller min sjukdom, är självklart inte lätt. Kanske är det så att den reflekterar oss båda, en ond och en god sida. Annars är nog det mest logiska att jag har blivit lite galen.

Januari ”Nytt år, nya möjligheter.” Kanske det, men fortfarande samma jävla skit-sjukdom. Absolut finns det en del av mig som har funderat på att, åtminstone försöka, ge det friska livet en chans. Jag tänkte att det kanske vore motiverande att ha det som ett nyårslöfte. Men jag förstod snabbt att detta endast var en strategiskt planerad lösning av min ätstörning och låt mig förklara varför. Med ett nyårslöfte kommer även nyårslöften-är-till-för-att-brytas-ursäkten på köpet. Den ”motiverande” tanken blev helt plötsligt ett lagom diskret drag för att driva med min redan skadade hjärna. Men snart ska det bli en förändring, det vet jag. Om inte annat så försöker jag intala mig att det kommer att bli så. Ett rum väntar på slutenvårdsavdelningen i Göteborg, som snart kommer att fyllas med mina saker, men jag vet bara inte exakt när det blir av och det gör mig galen. Jag vet också att behandlingen är tolv veckor, vilket känns som en evighet och det gör att jag blir tveksam på om jag vill åka. En sak att veta om mig: jag mår dåligt av att vara frånvarande, både i skolan och på fritiden med vänner. Tanken av att missa något, att inte vara närvarande, känns oerhört tung. Jag vet inte om det handlar om något slags tvång, att ha hundraprocentig närvaro på pappret och att konstant vara uppdaterad i mina vänners liv. Egentligen tror jag bara att det handlar om min rädsla att bli lämnad. Rädslan för att missa skolan eller träffen med kompisar en dag, för att sedan komma tillbaka dagen därpå och inse att jag inte är en del av gruppen längre. Jag är en människomänniska, jag mår bra av att

vara med andra människor och jag gillar inte att vara ensam. Att då inte känna en tillhörighet, som jag har varit med om tidigare, är jätteskrämmande och något som jag går och oroar mig för konstant. Att åka på en behandling skulle innebära tolv veckors frånvaro, vilket gav mig en betydligt stor anledning till att tveka i besluts tagandet om att åka. Jag kan tillägga att det inte heller bara var en person som reagerade när jag avslöjade min tvekan och att göra människor upprörda, det gör ont och är bland det värsta jag vet. Trots all tvekan så är nu beslutet taget. Det känns skrämmande men samtidigt skönt för den minimala delen av mig som vill bli frisk. Det gjorde också att den sjuka delen av mig kunde ta ännu ett steg närmare att kanske överväga att jag faktiskt mår lite dåligt. Däremot finns det en sak jag inte kan undgå att känna: jag måste vara sjuk för att kunna bli frisk och där är jag inte än. Att bli frisk är ett val och det är mitt val, men jag trodde aldrig att det skulle vara så svårt att välja det självklara. Jag har ingen aning om hur det kommer att bli så vi får helt enkelt se vart detta leder.

1/1 detta är en början början av en ny början slutet av gamla början början av slutet 2/1 hejarklackerlackornas rimramsor faller platt när ångesten på deras knäckta ryggar satt där för att spela ett tramsigt spratt du är hund, andan är katt 3/1 AMBIVALENS: kluvenhet och vacklan, konflikt mellan motstridiga impulser, olika ställningstaganden och olika känslor 4/1 fri som en fågel, sjöng flickan i buren medan trollen lekte med nyckeln tills nyckeln försvann och flickans mardröm blev sann 5/1 sociala tillställningar, rena mardrömmar för flickor med hjärnspöken en stund av evigt kämpande för att dölja den person som, nu mera ständigt, befinner sig på det melankoliska molnet i nonsenshimlen och som en femåring i klätterträdet vägrar att komma ner 6/1 tänk dig att vara en besvikelse för att man inte kan leva på rätt sätt men samtidigt vara en besvikelse för att man kan tänka sig att strunta i att leva om man ändå gör det fel

7/1 de säger att de vill hjälpa till att laga mig det betyder att de redan bestämt sig för att jag är trasig 8/1 knuten som funnits i min hals har varit där så länge att den bosatt sig men nu börjar den packa väskorna och göra sig redo för flytt, eller flykt men borde inte förvänta mig något 9/1 det är så skönt att drömma sig bort till en annan plats lite då och då en plats med glitter, glass och sockervadd där jag slipper tänka och bara kan få vara och andas tillsammans med de andra sjöjungfrurna 10/1 att andas på beställning är som att bergsklättra med en tvångströja 11/1 akustiken fyller rummet en tår faller ner från din kind, jag såg hur du försökte fånga den du hann inte och det kommer komma fler, för akustiken fyller rummet vad händer då när musiken tystnar? vad händer då med akustiken? blir rummet tomt då? likt tomrummet som finns inom mig, där musiken tystnat för längesen 12/1 tanketrådarna snubblar och trasslar ihop sig på väg till mållinjen men kom aldrig fram till något

13/1 när det känns som mest så känns det som bäst nu känns ingenting det är då det känns som värst 14/1 marsipanmorötter till plugghästen älvsstoft till hemliga gästen saltvattendroppar som bildar hav det är bara att vifta med prinsessans trollstav 15/1 papegojans preciösa pappersskröna fick prinsen på fall 16/1 vikten av verklighetsflykten vissnar när livet spelar ett spel utan regelbok 17/1 akvarelltavlans plastögon skapade en parant flicka i underlandet det må vara läggdags men trolldrycken är inte slut riktigt än så jag fortsatte tramsa hjärnspökena fortsatte dansa fånga mig innan jag försvinner om du kan 18/1 trasig gatlampa släpper mörkret fram våldsamt sliter det tag i min arm på smutsiga gator går ensamheten och jag ett starkt yttre men insidan svag

19/1 lakritstårar och blåbärsmärken nästa: ensamheten, ändhållplats på livet 20/1 inte trodde jag att livet och en benlös groda kunde ha så mycket gemensamt 21/1 i hopp om att undvika gråtbubblan la jag ner timmar av strategiskt tänkande och val av minsta antal behövande och betydelsefulla ord gick in med en inställning, kom ut med en helt ny 22/1 sida efter sida till bokens slut utan någon förståelse för alla beslut den röda tråden har slagit knut förvånar mig inte, detta har hänt förut orken minskar, snälla ge allt ett avslut vill lyssna men öronen är fyllda av konstanta tjut det känns som en evighet men samtidigt som en enda minut hitta mig i mörkret innan jag tar fel väg ut 23/1 hand i hand brukade vi vandra tillsammans över broar se in i varandras ögon lita på att vinden förde oss åt rätt håll nu finns inga broar kvar våra ögon är fyllda med tårar det är vindstilla

24/1 du vägrade att lämna mig, nu är vi ett allt gick fort, hur kunde det gå så snett du lovade mig livet, jag hade ingen chans du tog allt, nu dansar jag min sista dans alea icata est 25/1 ja må du leva ja må du leva ja må du leva uti hungrande år 26/1 i fantasins snöglob virvlar euforiska apatisnöflingor ständiga interna jordbävningar och visst lämnar det skåror men det lämnar även ögonfransar på kinderna 27/1 perfekt, du måste vara perfekt, sa hon bara lite till, snart ser de dig, snart älskar de dig, det lovade hon hon gav mig allt, såg mig, älskade mig jag, flickan som ville bli en fjäril, flickan som ville flyga, som ville vara perfekt i alla lägen men inte visste jag något om att vara en fjäril, jag är ju sjöjungfru jag trodde att vingar skulle hjälpa mig att det skulle bli bättre när jag väl fått min färgstarka och oskuldsfulla utsida men med det kom även en skör och sårbar insida, som går sönder vid minsta lilla beröring

28/1 kvintensens abstrakta expressionism likt vildblommorna som blommar en svartvit geometrisk målning, färglagd med vattenfärg varenda del, grann och sann 29/1 andas tömd på allt på energi, styrka, vilja och ork tömd på livslust andas slagen mot min kropp som aldrig upphör, sprickorna blir större oändlig smärta i väntan på att gå sönder andas omgiven av föroreningar, kippandes efter luft lögner, ilska och hat fyller lungorna andas hur kan man, när allt rasar ner när ångesten blir vardag, när den blir bekant, när den blir din vän när döden inte längre skrämmer 30/1 trasiga leksakshjärnor släckta plaststjärnor vilken är mest tålmodig idén eller hoppet? 31/1 kalla kvällar och sömnlösa nätter oro och obehag ligger i luften den lilla strimman av ljus som fanns har slukats av mörker och monstren som skrämmer under min säng vägrar att lämna rädslan för att inte vakna upp är lika stor som rädslan för att vakna upp

Sommaren 2016 – välkommen anorexi. 1/4 för att tydliggöra, att jag existerar behöver ej betyda att jag lever 28/8 bensinpölar på asfalten fakta: när solen lyser på pölen bildas regnbågar på marken och det är så man lockar fram enhörningar 15/8 äta bör man, ändå dör man Vid 15 års ålder drabbades jag av en ätstörning. När beskedet om en plats på ett behandlingshem kom, bestämde jag mig för att ge dagboksskrivandet en helhjärtad chans. En sjöjungfrus bekännelser är en dagbok, min dagbok. Boken handlar om mig, min sjukdom och allt däremellan. Mörka och djupa tankar, ordvitsar och rim, anteckningar som blandats med magisk fantasi för att få en distans mellan mig och min sjukdom. Det jag lärde mig under denna tid är att jag var tvungen att bli vän med döden för att kunna leva livet. Denna lilla skapelse är en guide; en oklar, osamman hängande, mörk och ljus guide. En resa från sjuk till FRISK.