9789180734431

Angelika Torin

Lotta Myrefelt

Snoris, hunden vars nos aldrig slutade rinna Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2023 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Angelika Torin | Illustrationer: Lotta Myrefelt Sättning: Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2023 ISBN: 978-91-8073-443-1

hunden vars nos aldrig slutade rinna

Angelika Torin • Lotta Myrefelt

Jag heter Snoris. Det är kanske inte det finaste namnet i världen, men jag har hetat det så länge jag kan minnas.

När mina syskon och jag skulle få nya familjer var det ingen som ville ha mig. Min nos är, som mitt namn säger, nämligen lite ovanlig. Men så en dag kom en dam med guldfärgat lockigt hår på besök och då visste jag direkt.

Där är hon, min mamma.

Mamma och jag bor mitt inne i storstan. Men trots att staden kryllar av andra hundar, kan man ändå känna sig hemskt ensam.

Det har gått månader sedan jag först flyttade hit, men jag har inte lyckats få en endaste vän. Det känns som att de andra hundarna är rädda för mig, så fort jag närmar mig, skyndar de därifrån.

En av mina favoritsysslor är att ligga ute på balkongen, därifrån kan man se ända bort till parken. Idag får en tax en lektion i att sitta fint, en pudel lär sig vacker tass och en labrador springer och hämtar pinnar som kastas till höger och vänster.

Mamma ropar mitt namn högt ifrån hallen, och jag hör det skramlande ljudet från kopplet.

– Kom nu Snoris! Vi ska gå till affären, ropar hon.

Affären? Det brukar betyda att hon tänkt köpa något gott till mig. Bäst att jag skyndar på!

Framme vid affären får jag sätta mig vid en lyktstolpe nära ingången. Jag sitter ner och viftar lite lätt på svansen så att alla ser att jag inte är farlig. Men som vanligt kommer ingen fram. Ingen säger ens hej.

På hemvägen går jag en bit bakom mamma så att jag kan gömma mig för de andra hundarna vi möter. Det känns bättre om de inte ser mig. Det är ju ändå ingen som vill leka.

Vi slår oss ner på en av bänkarna som står placerade längs med vägen. Mamma klappar mig mjukt på huvudet. För varje mjuk klapp känns allt lite lättare. Helt ensam är jag faktiskt inte, jag har ju världens snällaste mamma. Men jag undrar hur det hade känts att ha en vän.

Har du någonsin känt dig ensam?

I så fall är du inte den enda!

Hunden Snoris har svårt att hitta vänner.

Snoris drömmer om att han en dag hittar en vän som stannar kvar och inte springer i väg.

En dag stöter han på den kaxiga tiken Snuvis.

Hon är allt som Snoris inte är.

Men kommer deras olikheter föra dem samman?

Följ Snoris jakt på vänskap.

www.vistoforlag.se