9789180731683

Dold vrede Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2023 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Cecilia Ström Grafisk form: Anna Lolax, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2023 ISBN: 978-91-8073-168-3

DOLD

VREDE CECILIA STRÖM

Den här berättelsen är en fiktiv historia. Alla likheter med händelser och människor, levande eller döda, är slumpmässiga och oavsiktliga.

Platserna finns däremot i verkligheten även om jag ibland har tagit mig friheten att flytta dem lite för att få dem att passa in i h­istorien.

Miljön är precis så vacker och storslagen i verkligheten som jag f­örsökt beskriva den för er. Åk gärna på semester till Kultsjödalen och upplev fjällen och naturen själva, jag tror inte att ni kommer att ångra er.

Jag har haft förmånen att växa upp i den här bygden. Detaljer från mina minnen har frikostigt blandats med min fantasi, eventuella fel­aktig­heter förekommer säkert. Det är antingen mina misstag eller m­edvetna ändringar som gjordes för att historien helt enkelt krävde det.

PERSONGALLERI Alrik och Herman Larsson: Bröder och med tiden bittra ovänner Ester Larsson: Fru till Alrik Karin Larsson: Fru till Herman, syster till Birgit Wilks Mats Larsson: Son till Alrik och Ester Roger Larsson: Son till Herman och Karin Gun Grenholm: Gift med Mats Line och Andreas Larsson: Barn till Mats Larsson och Gun Grenholm Åke Larsson: Son till Herman och Karin, bror till Roger Larsson Birgit Wilks: Granne med Mats Larsson Linda Björk: Jonas Ahlqvists tidigare flickvän Jonas Ahlqvist: Polis placerad i Fatmomakke av Vilhelminapolisen, lokalpolisområde Nord Anna Ljunggren: Kollega till Jonas Ahlqvist, Vilhelminapolisen Arne Eliasson: Lokalpolisområdeschef i Vilhelmina

* Jag slår med bestämd kraft spaden mot den hårda jorden. Andedräkten blandar sig med den kalla höstluften och bildar ett vitt moln runt mitt hettande ansikte. Varje andetag gör ont av ansträngning. Svetten rinner ner efter ryggen, armarna värker och jag känner hjärtats hårt bultande slag i bröstet men tanken på att jag snart får utkräva min hämnd och äntligen skipa rättvisa ger mig kraft att fortsätta. När jag öppnar Alriks kistlock fylls jag av äckel. Inte för lukten eller för att jag överväldigas av att se hur döden ätit på honom utan för att där låg den jäveln och flinade mot mig. Till och med i döden hånar han mig.

Spyan väller upp i munnen på mig, jag sväljer bestämt tillbaka den och fyller lungorna med kall höstluft, höjer armarna över h­uvudet, hatet och föraktet exploderar som en kaskad av återhållen vrede och järnspettet splittrar resterna av hans huvud med ett knaster som l­ägger sig som bomull kring mitt hjärta. Äntligen är första steget taget.

*

9

1 Jonas Ahlqvist vred om nyckeln på bilen, lutade sig tillbaka, blundade och kände tröttheten välla över honom. Uppbrottet med Linda och hans flytt från Gävle till Fatmomakke hade tagit hårt på honom.

Fingrarna skrev Linda Björks namn på mobilen och han förbannade sig själv för att han inte kunde stå emot, samtidigt som han hörde signalerna gå fram.

De hade varit tillsammans i sju år och hade börjat planera för barn. Det var i alla fall vad Jonas hade trott. Linda hade tvekat när han tog upp barnfrågan och fast hon inte sagt ja hade hon heller inte sagt nej rakt ut. Jonas hade föreslagit att de skulle flytta från stan så fort som möjligt och söka sig till lugnare trakter om de skulle bilda familj. Han ville att deras barn skulle växa upp i en lugnare miljö än vad Gävle kunde erbjuda och med allt som hänt den senaste tiden ville han slippa undan det klimat som den grova brottslig­ heten i städerna numera hade. Linda hade inte varit lika entusiastisk men tillsammans kom de överens om att han skulle söka en av de utannon­serade tjänsterna i hans farmor och farfars hemtrakter uppe i norra Sverige. Till sin glädje blev han kallad på intervju till tjänsten, och någon månad senare fick han erbjudandet att bli anställd på Vilhelmina polisstation men utgå från Fatmomakke och vara den som ansvarade för brott i fjällvärlden.

Lokalpolisområdet i region Nord var geografiskt gigantiskt och hans kollegor i Gävle hade inte trott honom när han berättat att

11

för­valtningsrätten och kammarrätten helt nyligen slagit fast att så lite som en ensam polisbil skulle täcka hela södra Lappland, en yta nästan lika stor som Danmark, trots att huvudskyddsombudet protesterat.

Lyckligtvis hade regeringen efter påtryckningar från både m­edia och en enig yrkeskår gått med på att tillskjuta projektpengar för att testa ett nytt grepp med att anställa förstärkning på lokala polis­ stationer i vissa tätorter. De nyanställda skulle vara placerade runt om på olika platser inom det enorma distrikt de var satta att b­evaka.

S­tekenjokk och Borgafjällområdet förstärktes av honom. Åsele, S­orsele, och Storuman hade även de fått förstärkning.

Innan Linda lämnade Jonas hade de fått löfte om en lägenhet med en fantastisk utsikt intill Volgsjön i Vilhelmina som de skulle bo i och tanken hade varit att Jonas bara skulle övernatta i Fatmomakke när det behövdes. Trots den kompromiss Jonas och Linda gjort med att bo i Vilhelmina och att han bara skulle arbeta i Fatmo­makke hade J­onas känt en oro över hur Linda skulle klara den stora omställ­ningen det ändå skulle bli. Den oron hade visat sig vara befogad eftersom hon i stället gjort slut och vägrat flytta från Gävle överhuvudtaget när verkligheten slog henne i ett hav av flyttkartonger. Jonas som sett fram emot att få mer kvalitetstid, bilda familj och känna mindre stress blev förtvivlad, men Linda hade varit iskall och beslutsam.

När det blev som det blev mellan dem hade han valt att inte ha något boende alls i Vilhelmina och hade i stället blivit erbjuden att bo och arbeta från den renoverade Länsmannsstugan från 1800-talet i Fatmomakke. Han såg fram emot att få lära känna det riktiga fjällfolket även om han var medveten om att hans närvaro kunde vara oönskad av många. Det var länge sedan, om ens någon gång, som det funnits en polis på plats i området och det var risk för att den ökade polisnärvaron i vad som kallats det laglösas land i årtionden skulle orsaka protester.

Stämningen på kontoret i Vilhelmina var däremot hög, äntligen skulle arbetsmiljön bli bättre för alla poliser i Västerbotten.

12

Det som hade hänt i Gävle hade fått Jonas att längta efter något annat. Hans farmor och farfar hade bott i Stalon, en by mellan V­ilhelmina och Fatmomakke medan de levde och Jonas var övertygad om att han inte skulle ha några problem med att rota sig och trivas i fjällen. Sport- och påskloven uppe hos dem hade alltid varit något han längtat till. Han skulle kunna slappna av mer när inga gängrelaterade brott eller risker för att bli skjuten på jobbet finns på samma sätt som det hade gjort i Gävle. Hans partner och bästa vän hade blivit skjuten till döds på öppen gata under ett kvällsskift.

S­kottet var inte menat för honom men hade ändå brutalt avslutat hans liv där på den mörka kalla asfalten. Jonas tog det hårt och grupp­ledaren hade visat sig förstående när han berättat om sina planer att söka sig bort från Gävle och grova brott. Han misstänkte starkt att gruppledaren till och med lagt in några goda ord för h­onom när han gjort verklighet av sina planer. Narkotikan hade i och för sig rotat sig i Vilhelmina också, det var ett stort utbrett problem bland ung­domarna men det gick ändå inte att jämföra med hur det var i Gävle.

Jonas lutade sig tillbaka med stängda ögon mot nackstödet när samtalet till Linda kopplade om till röstbrevlådan. Han såg henne framför sig när hon satt sig ner på en flyttkartong och kallt förklarat för honom att deras förhållande var över. ”Vi har kommit till vägs ände”, hade hon sagt.

Vägs ände, vad betydde ens det? Jonas kände hur ilskan ersatte sorgen. Hur hon iskallt kunde slänga bort allt de byggt upp tillsammans var något han aldrig skulle kunna förstå.

Fatmomakke visade sig från sin vackraste sida när Jonas kom körande på vägen till vad som skulle bli hans hem den närmaste tiden. Solen dansade över Marsfjällen och de orangea, röda och gula höstlöven tog fullkomligt andan ur honom.

Egentligen skulle han inte ha börjat jobba riktigt än men en man hade hittats avliden utomhus och Jonas blev den som fick åka de tolv milen från Vilhelmina för att ta upp vittnesmål med frun som tyvärr

13

varit den som funnit honom livlös. Det var i och för sig lika bra att han anlänt en vecka tidigare än vad som var planerat eftersom han behövde se området och bekanta sig på nytt med det. Jonas hade besökt Fatmomakke med sin farmor och farfar som liten men hade egentligen bara svaga minnen av den gamla samiska kyrkstaden med sina vältrampade ringlande stigar mellan kåtorna. Han strök lätt över ärret på sitt ena knä. Han hade lekt Ingemar Stenmark på en av de sluttande stigarna och snubblat över en av de många uppstickande rötterna. Han hade slagit upp ett blödande sår som hans farmor lagt om med rabarberblad och en linda medan hon leende sagt att allt var som det skulle, små barns ben på somrarna skulle vara märkta av blåmärken och lite skavanker.

Hans minnen hade verkligen inte gjort platsen rättvisa tänkte han andäktigt. Som liten pojke hade han inte lagt märke till hur mäktigt och vackert allt var. Dalgångens storhet i kombination med det enkla och sparsamma sätt som människorna byggt upp sina hem med fullkomligen tog andan ur honom. Med Linda fortfarande närvarande i hans tankar hade han ändå känt tacksamhet över att få vistas i en sådan enastående unik miljö. Saknaden efter Linda skulle kunna läka här, om inte här så ingenstans.

Marsfjällsmassivets storhet slog honom i magen när han stod på bron över den porlande Gagnesbäcken. Han njöt av tystnaden och lugnet när en isande kall vind svepte förbi med ett löfte om vinterns begynnande intåg. Håret på ryggen reste sig när ett långt utdraget avgrundsvrål från en kvinna ekade i dalgången. Det fanns ingen tvekan om att vem än kvinnan var eller vad som än hänt henne så var det allvarligt.

14

Jonas Ahlqvist kommer till Fatmomakke med lång erfarenhet från grova brott och gängkriminalitet i Gävle. Hans bästa vän och kollega har skjutits till döds och hans flickvän har lämnat honom. Ändå blickar han ut över Marsfjället och känner hur utsikten ger honom hopp om att läka från sina sorger. Nytt hem, nytt jobb, en ny chans att börja om!

Jonas hinner inte njuta länge av den svindlande utsikten innan ett långt utdraget avgrundsvrål från en kvinna ekar i d­algången.

Kalla kårar skälver genom kroppen och med hjärtat i halsgropen springer Jonas mot kyrkogården där han möts av en makaber syn. Någon har grävt upp en grav och borrat ett järnspett genom kraniet på liket.

Gravskändningen följs av ytterligare ett mord och den annars så lugna dalgången skakas i sina grundvalar när hemligheter nystas upp.

Det här är första boken om Jonas Ahlqvist, polis i fjällpatrullen, l­okalpolisområde Nord.

www.vistoforlag.se