

CAMILLA HAMID Home homesweet
FOTO: ULRIKA POUSETTE POLARIS


Innehåll

Home sweet home
”Men varifrån kommer du egentligen?” är en fråga jag ofta får när jag redan har svarat ”Sverige”. Det är inte alltid jag orkar dra den långa historien om att mamma är från Marocko, pappa från Egypten och att de träffades här i Sverige där jag föddes och växte upp.
Det var alltså Marocko och Egypten som var mina genetiska rötter, trodde jag ... Tills jag gjorde ett DNA-test som visade att jag har ett betydligt bredare rotsystem än så. I mig finns genetiska spår från södra Italien, Grekland, Mali, Cypern, Etiopien, Eritrea, Nigeria och Senegal!
Att komma från lite överallt är roligt och spännande, men mitt ursprung har också skapat en känsla av rotlöshet och en ständig jakt efter att hitta en tillhörighet, ett ”hemma”.
Med tiden blev sötsakernas värld mitt hem och min tillhörighet, för i det elementet har jag alltid vetat exakt vem jag är.
När jag är ute och reser i dag är det inte sevärdheterna som lockar mig. Det är bakverken! Det har hänt att jag har bokat en resa endast för detta ändamål, och reser jag med vänner så får de bestämma vilka platser och attraktioner vi ska besöka. Jag sköter den viktiga planeringen av kafé- och restaurangbesök. Ett lands bakverk är ett fantastiskt sätt att lära känna kulturen på, eftersom ett bakverk sällan bara uppstår ur tomma intet – det har ofta en intressant historia att berätta.
Med den här boken vill jag bjuda med dig på en söt smakresa till olika länder – men med bekvämligheten i ditt eget kök. Och förhoppningsvis lär du dig både mer om andra och dig själv medan du skapar ljuvliga sötsaker att njuta av.
De länder som jag har valt att ha med bakverk från är sådana som jag antingen har en personlig koppling till, eller helt enkelt bara är väldigt nyfiken på.
Måttuppgifterna i boken är angivna i både vikt och rymd. Viktmåtten är de mest precisa.
Första kontakter med mina rötter

Trots att mina föräldrar kommer från Marocko respektive Egypten så har jag inte haft en självklar relation till dessa länder, eller kontakt med mina släktingar där. Jag besökte Egypten en gång när jag var fyra år gammal och träffade mina släktingar i Marocko ungefär vart femte år under min barndom. Att jag inte kunde språken gjorde inte saken lättare och det var svårt att skapa en relation till de jag skulle kalla familj. Det skapade en stark känsla av rotlöshet.


I Marocko och Egypten ser jag förvisso ut som alla andra, men så fort jag öppnar munnen förstår man att jag inte är därifrån. I Sverige, där jag är född och uppvuxen och har bott i hela mitt liv, känner jag mig svensk, men i många sammanhang uppfattas jag inte som självklart svensk utan behöver ofta bevisa min svenskhet.
Som barn tolkade jag det som att jag var tvungen att välja – jag kunde inte vara allt. Därför gjorde jag mitt bästa för att minimera mina marockanska och egyptiska drag. Jag plattade sönder mitt hår, bantade bort mina kurvor och snörpte ihop läpparna så tajt jag bara kunde på alla skolfoton.
Det jag inte förstod då var att känna sig hemma inte handlar om en särskild plats eller en viss etnicitet. Det är att känna sig hemma i sig själv och låta alla delar av sitt jag ta den plats de vill.



I vuxen ålder fick jag en helt annan relation till detta land. Efter studenten levde jag i ett år med mina barns pappa, och sedan gifte vi oss. Där och då lärde jag mig språket och fick en helt ny familj — barnens farmor, farfar, faster och farbröder.
Resan tillsomMarocko vuxen
När jag besökte släkten i Marocko som barn kunde jag inte riktigt uppleva landet, för de resorna handlade inte om semester i form av att turista, utan att helt enkelt hälsa på släktingar och ta igen förlorad tid. Jag satt i olika vardagsrum fyllda med människor som jag hade blodsband till, men som jag knappt träffat, och som jag inte kunde kommunicera med eftersom jag inte behärskade språket. Detta gjorde att jag inte riktigt uppskattade att åka dit. Jag ville bara hem till kompisarna!



Det var första gången på länge som jag kände att jag fick ett tydligt sammanhang och en tillhörighet. Det var också genom barnens farmor som jag lärde mig mer om det marockanska köket och landets sötsaker.
Det var första gången på länge som jag kände att jag fick
ett tydligt sammanhang och en tillhörighet.

Pannacotta är en klassisk italiensk dessert som kokas ihop på grädde, mjölk, socker och något geleringsmedel. Det är först när den stelnat i kylen som den får sin härligt krämiga och silkeslena konsistens.
Pannacotta serveras ofta med frukt eller bär. Den här gången blev det en kombination av äppelpaj och pannacotta.
[gräddig pudding]
Pannacotta
6 portioner
Pannacotta
6 dl vispgrädde (600 g)
1 ½ dl gelésocker multi (105 g)
1 msk vaniljsocker (9 g)
Äppelkompott
8 små äpplen eller 4 stora, gärna syrliga
1 dl strösocker (90 g)
½ dl brun farin (40 g)
1 msk vaniljsocker (9 g)
½ tsk malen kardemumma
2 tsk malen kanel (5 g)
Pajsmul
100 g rumsvarmt smör
3 dl vetemjöl (180 g)
1 ½ dl havregryn (55 g)
1 dl strösocker (90 g)
2 msk ljus sirap (40 g)
1. Blanda alla ingredienser till pannacottan i en kastrull. Koka upp under omrörning. Låt koka i 30 sekunder och häll sedan upp i portionsglas eller silikonformar. Låt stå i kylen för att stelna medan du gör äppelkompott och pajsmul. Pannacottorna kan stå förberedda i kylen i flera dagar, täck dem i så fall med plastfolie.
2. Skala, kärna ur och tärna äpplena till kompotten i mindre bitar, cirka 1 × 1 cm.
3. Blanda med resten av ingredienserna i en kastrull och låt koka upp under omrörning. Sänk sedan värmen till låg och låt puttra till en tjockare konsistens, det tar cirka 10 minuter. Låt kompotten svalna helt.
4. Sätt ugnen på 175 grader, över- och undervärme. Täck en plåt med bakplåtspapper.
5. Blanda alla ingredienser till smulet och nyp ihop med fingertopparna tills det bara precis går ihop till en smulig deg. Strö degen över plåten och grädda i mitten av ugnen i 15–20 minuter eller tills smulet fått en fin gyllenbrun färg. Låt svalna helt på plåten.
6. Garnera pannacottorna med äppelkompott och smul. Om du har använt silikonformar: vänd först ut panna cottorna på assietter. Servera direkt.
