Minmagiska syster
Närduvaknar fråndrömmenbörjar magin
Ta hand om varandra
AnnieCraft
Minmagiska syster
Närduvaknarfråndrömmen börjar äventyret
Copyright© 2024 AnnieCraft,All rights reserved Karaktärerna ochhändelserna somskildrasi denhär boken är fiktiva. Alla likhetermed verkliga personer,levande eller döda,ärentillfällighet ochinteavsiktliga av författaren. Ingendel av denna bokfår reproduceras,eller lagras iett hämtningssystem,eller överförasi någonformeller på något sätt, elektroniskt,mekaniskt,fotokopiering,inspelningeller på annatsätt, utan uttryckligtskriftligttillståndfrånutgivaren.
Illustration:AnnieCraft,med AI genererade bilder
Förlag:BoD –Books on Demand,Stockholm,Sverige Tryck: BoD– BooksonDemand, Norderstedt, Tyskland
ISBN:978-91-8057-772-4
KAPITEL1
MIRAKLET
Skymningens skuggorhaderedan smugit sigin ihörnenavvardagsrummet,och rummetbadade iendämpad, melankoliskglöd. Sara och Jonassatttättihoppåden slitna soffan,deras händer sammanflätade, varoch en sökandetröst iden andres beröring.Luftenmellandem vartungavosagd sorg, densortens sorg sombosatte sigdjupt ibenen och vägradeatt fördrivas.
"Ännu en månad,"viskade Sara,hennesröstknappt meränenfläkt närhon lutade sitt huvudmot Jonas axel."Ännu etthopp... försvunnet."
Jonaslindade en armom henne,tyngden av sinegen förtvivlan avspegladesi denstramalinjenavhansmun ochvecketmellanhansögonbryn. "Viska hittaenväg, älskling," sa han, även om ordenlät ihåligaävenför hans öron."Vi harvarandra. Detärdet sombetyder något, ellerhur?"
InnanSarahannsvara,bröts kvällens stillhet sönder somskört glas.Enplötsligvindpustfor genomrummet, sändegardinernafladdrandesom spöklika segel.
Ochdådök honupp.
En kvinna somtycktes befinna sigmellantvå världar följde medvindenini rummet.Kvinnan svävade in genomdet öppnafönstretsom om honburitspåden alldelessärskilda brisen somhadetillkännagett hennes ankomst. Månskenetströmmade in efterhenne,kastandesittflytandesilverhåri en förtrollande gloria.
Hennes skarpa blåögon, vassasom vinteris,fästesvid paretmed en intensitet somtycktes se rakt igenom derassjälar."Vem -vad är du?" stammade Jonas, reste sigupp.Skyddande instinkter blandadesmed förundranvid synenframför honom.
"Bea är mitt namn," svarade kvinnan, hennes röst en melodi av fornatider ochviskade hemligheter. "Jag är en övervakare av öden,enbeskyddaresom binder dennavärld till nästa. Jagbrukarkallashäxa….men jagföredrarBea"
Sara restesig också, lockad av Beas magnetiska närvaro."Varför hardukommithit?" frågadehon,hennes sorg tillfälligtglömd iljusetavdetta overkligaunder.
"Erhjärtesorg ropartillmig över världarna,"svarade Bea, ochglednärmare tills honstodframför dem, hennesformbadad iskuggaoch ljus."Ni önskar ettbarn attkalla erteget."
Jonasutbytte en försiktigblick medSara. Hopp tindrade ihennesögon, mendet varvakande,flankerat av
rädsla förbesvikelse. "Kan du hjälpa oss?"vågadehan fråga.
"Det kanjag," bekräftade Bea, hennesblick aldrig vacklande. "Men alla gåvorkommermed ettpris."
Vidhenneskryptiska ord, kändeSaraendarrning längst sinryggrad,ändåvar denlängtan somfyllde hennesbröst så kraftfullatt detintegickatt ignorera.
Jonasklämdehenneshand, en tyst löftesom passerade mellan dem- en förpliktelse attmötavad somän må komma, så längedemötte dettillsammans.
"Berätta föross vadvimåste göra," sa Sara,hennes röst stadig trotsskakningarnasom dansadelängs henneshud.
"Mycketväl," sa Bea, hennes silverhårglittrade när honförbereddesig föratt avslöjaden vägsom föralltid skulle ändraderas liv.
Luften stillnadenär Beasträckteutsinahänder, handflatorna vändauppåt somomhon skulle erbjuda en gåva."Inom minmaktliggerförmåganatt ge er inte en,utantvå dyrbaraliv.Tvillingar,"uttaladehon,varje ordsom föll somensteni dettysta rummet.
Sarasandetag fastnade,och Jonasgrepp om hennes hand blev tätare.Häxansögon, medeneternellfärgad blånyans sompåminde om en glaciäris, höll dem fångna medsin intensitet.
"Tvillingar?"upprepadeSara, hennes röst varsom en knapphörbarviskningsammanvävdmed tvivel och förundran.
"Ja, menlyssnanoga,"fortsatte Bea, hennes tonvar nu allvarlig, "enavdessasjälarmåste återvändamed mig. Föratt balanseravärldarna jagbeskyddar måste ettavbarnenfostras ienannan värld, imin värld, undermin vård."
Jonasrynkade pannan,hansskyddande instinkter tvekadevid tanken."Du vill ta vårt barn?" frågadehan, värmen somförsvannfrånhansröst.
"Endastett," förtydligade häxan, "och dennekommer kännakärlekoch magi bortom vadervärld kanerbjuda."
Sara kändeett stingavsorg, hennesmodersinstinkt varredan knuten till dessaoföddabarn. Ändå krävde smärtani hennes hjärta,detomma åren av längtan, ocksåuppmärksamhet.Förtvivlanoch önskan slogs inom henne, en stormsom tyst rasade.
"Finns detinget annatsätt?"bad hon, sökandeefter ettkryphål iBeasförslag.
"Såärpriset förmin hjälp,"Beasblick mjuknade.
Sara vändesig föratt se in iJonas ögon,sökande tröst idessdjup. De varenhamni stormen, ändå fylldes
även de medosäkerhet.Dehadedrömt,hoppats och gråtit förett barn;skulle de nu kunnaskiljas från ett innanens en första omfamning?
"Tänkpåglädjen ettbarnkommeratt ge oss,"viskade Jonas, hans röst fylldmed en övertygelsesom dallrade på gränsentilltvivel.
"Ändåsorgenför denviförlorar,"kontradeSara, hennesinrestrid spegladesi hennesglittrandeögon.
"Tänkpåskratten, kärleken vi längtatefter," sa Jonas ochmåladeupp en bild av ettliv fylltmed småfötters trippande, godnattsagor ochmorgonkramar.
"Kan vi leva medpriset?" hängde Sarasfråga mellan dem, en ande ingenkunde avfärda.
"Kan vi leva utan attförsöka?" ekadeJonas fråga, klingandemed vikten av otaligaofruktsamma morgondagar.
Islutändan vardet tomheten,ekotavett husutanbarnens glädje,som varavgörande förderas beslut.Med etttungt hjärta fylltavhoppoch en själ somförbereddesig föratt blioundvikligt sårad, nickadeSara.
"Geoss dettamirakel,Bea," vädjadehon,hennesbeslut bartyngden av ödet.
"Mycketväl," sa Bea, ochbeseglade derasödenmed en nick lika allvarligsom en förmörkelsesom skuggarsolen. "Förberedera hjärtanför både ankomstoch avresa."
Ochså, iett dunkeltupplyst vardagsrum därförtvivlan en gång bodde,smiddes en pakt,vävande derasframtidmed tyngdenavdet fantastiskaoch detbitterljuva.
SarasThompsons rumpåsjukhuset fylldesavden sterila doften somblandades medensvagundertonav antiseptika närhon låglutad motsängen, henneshändervilar försiktigt på hennes mage.Andetagen komi långsamma, mättadrag, ochhennesansikte—enduk av förväntanfärgadmed denminstaantydningen till nervositet—strålademed en mjuk glöd somverkade trotsa dethårda fluorescerande ljuset ovanför.
"Nästandags,"viskade hon, mertillsig själväntillJonas, somstodvid hennessida, hans hand omslöt hennesmed en styrka somdolde hans egen inre darrning av spänning.
"Vilkensekundsom helstnu,"svarade han, hans röst en lugnande balsam,ävenomhansbruna ögon dansade medsamma cocktail av känslorsom målade Sarasdrag.
En skarpsammandragningpunkteraderummet, skar igenom tystnadensom en signalraket. Sarassmärta vartydlig, menhennesblick förblevlåstmed Jonas, hennes ankarplats istormen.
Sedan, medsamma plötslighetsom sommarstormen bryter ut,exploderade rummet till liv. Angelinasskrik genomborrade tystnadenförst—enklarsignalsom annonseradehennesankomst till världen. Sekunder vek in ievigheten,och sedananslötsig ytterligareett skrik till kören. Linasröst, en spegel iton ochiver,
kompletteradeharmonin. Derastvillingklaganden fyllde rummet, vävdeentapet av nytt livsom hängde tungti luften.
Tårarsamladesi Sarasögon, spegladesi Jonasögon närdeutbytte blickarfylldaavett havavosagdaord.
Iden enda,kristallklara stunden, fyllda av glädje, sköljdebortmånader av väntan,avhoppande, av drömmar. De varföräldrar igen,och verkligheten av derasdubblavälsignelseöverflödade ideras hjärtan, rann neröver deraskinder.
"Angelina... Lina..." Sara andadesutderas namn som ettbönestöd,varje stavelse ettlöfte om kärlek och skydd.
Jonasnickade,hanshalsför tjockavkänslor förord.
Hanlutar signärmare,viskarkärtoch löften iSaras öra, varoch en ettlöfte till de småvarelserna svepta i sjuksköterskornasarmar.
Rummet verkadesurra medenosynlig energi,endold magi somintehadenågot attgöramed de vardagliga pipenfrånmonitorer ellerpersonalens kliniska effektivitet. Detvar somomvärlden självhöllandan,erkändelivetsmirakel somutveckladesinomdessa väggar.
Idetta ögonblick, gömd blandsjukhusetssterila begränsningar, genomsyradeenkänslaavundran, berördeallanärvarandemed de osynliga trådarna av en
historia ännu inte berättad,enöde ännu inte helt avslöjad.Och medmjuka ropoch mjukaberöringarbörjade Angelina ochLinas liv, bundna av kärlek,men ändå doldai viskningarna av ettmysterium så gammalt somtiden själv.
Rummets luft skiftade,väggarnasjälvaverkade andas medenuråldrigrytmnär en trio av eterealiska figurer materialiseradesig bredvidSaras sjukhussäng.Devar klädda idräkter av skimrandetyg somtrotsadedet vanligafärgspektrumet, ochderas ögon höll visdomen från tidernas begynnelse.
"Grattis,Saraoch Jonas,"saenavdem medenröst somvindengenom höstlöv, "tillfödseln av eradöttrar."
"Tack,"svarade Sara,hennesröstenmjukeko av förundran.Hon kundeinterycka blickenfråndessa varelser somutstråladeenstillaauktoritetsom varbåde tröstandeoch skrämmande.
En annanvarelse trädde fram,dess drag mildamen högtidliga."Vi kommer föratt påminnaeromdet givna löftet—ett löftesom binder er till dessabarns öden," sa detoch gestikulerademot tvillingarna medenhand somverkade både däroch inte däralls.
Jonasnickade,minnetdyker uppgenom människors glömskadimma.Han mindes pakten viskad i
drömmar, löftet givetför attsäkerställa säkerheten för
derassläkt iutbytemot ettoffer de aldrig helt hade förstått förrän nu.
Tidenhadekommitatt hedradet löftet.Linamåste följamed osstillvår värld. En världfylld av magi.
Medhjärtan tungasom sten menlätta somfjädrar vändeSaraoch Jonassig till Lina,vaggadi en sjuksköterskas armomedveten om de övernaturligabesökarna. Hennes småfingrar klämde om luften utan syfte, ochnär hongäspade verkadedet drai själva verklighetens tyg.
"SötaLina,"viskade Sara,tårar fyllde hennesomsorgsfullabruna ögon.Hon sträckte ut handen,hennes fingrarborstademot sindotters kind."Vi älskar dig meränord kansäga, ochvikommeralltidhålla digi våra hjärtan."
"Måstjärnornaguida ochskyddadig," lade Jonastill, hans röst tjockoch ögonen tårfyllda, närhan placerade en öm kyss på hennespanna.
Rummettystnade, förutomdedämpade andetagen från de närvarande ochdeavlägsnaskriken från nyfödda.Demagiska varelserna böjdesinahuvuden,erbjöd en tyst välsignelseinnan de löstes uppi luften, lämnadebaraensvagspåravderas närvarokvar, som detsista tonenavenvaggvisasom klingari tystnaden.
Saraoch Jonas längtarefterett barn, men ödet verkar likgiltigt inför deras böner.Tills Bea, en mystiskhäxa, erbjuder en lösning:tvillingar.Det finnsenhake....ett barn måste följa med Bea tillhennes magiska värld.
Tvillingarnaväxer uppitvå skilda världar. Angelina, vilse iden värld vi allabefinner ossi,ensam och utan vänner. Lina, ienmagiskvärld, fylld av avundsjuka och drömmar om frihet.
Men ödet harandraplaner.
En elak plan skapadavavund avslöjar hemligheten och flätar samman systrarnas öden. Bundna av blod och magi börjar derasresaövervärldarna fyllda av under och svek.
Ienberättelse med prövningar och funnen godhet navigerar tvillingarna mellan världar,konfronterar skuggor av sig själva och lär sig bemästramagin.
"Min magiska syster" är en förtrollande berättelseom systerskap, magi och den oändliga kraften av vänskap. Berättelsen harfärgillustrationer somlåter digsom läsarekomma lite närmare magin.