Medden härboken vill vi uppmärksamma attHjärnkoll fyller 15år!
Vissteduatt treavfyrahar erfarenhet av psykiskohälsa? Trotsatt så många är drabbade kandet vara svårt attprata om det. Attsamtala om dessa frågor ökar kunskaperoch gerfördjupadförståelseför våra olikheteroch bryter stigman. På så viskan mantadöd på fördomar ochbryta isoleringoch det är Hjärnkolls viktigasteuppgifter.Idetta arbete är detvåraambassadörer somärmotorn, de är uteisamhället –på skolor,arbetsplatser samt imedia ochberättar om sinaegnaerfarenheterkring psykiskohälsa. Detärockså vi ambassadörersom står bakomtexter,målningar ochfoton denhär boken.
Tanken medboken är attminskaokunskapenoch stigmatkring psykisk ohälsa menockså attpåvisaatt psykiskohälsaintebehövervaranågot som vararför evigt. Detgår attmåbättre! Förmånga av ossärskrivandet och skapandet ettandningshåli det mörkaoch dystra,något somhåller ossöver ytan ochvad passar bättre då än attsamla allttillenbok!
15 år hargåttväldigt fort ochmyckethar hänt sedanstarten,men en bokhar vi iGävleborg minsann aldrig gjortförut.Den härboken är viktig föross föratt det blir någotbeständigt, denlämnarett avtryckivärldensom inte suddas ut.Ikampenmot psykiskhälsa gäller det attstå stadigt, någotsom är himla svårt närdet blåser snålt. Ochhär står vi nu,rakryggade ochstolta över det verk somvihittillsgjort ochsom vi fortsätter med.
Öppnadinasinnen ochhaen finlässtund!
HjärnkollGävleborg
Jagäralltid på väg, menjag kommeringenstans. Somenkrossadspegelser jagmitt liv ligga därutspritt ismå bitarsom jagfrenetiskt försökerfåihop till en helhet,men detgår inte.Jag vill, mendet gårinte. Ellervill jag? Vill jaghaenordnadtillvaro? Etttillrättalagt liv?Det låterintesärskilt roligt ellerintressant tycker jag, så jagtrorjag accepteraratt spegelnärkrossad ochatt jagfår plocka blandskärvorna av mitt liv ochtaupp denbit jagför studenfinnerintressant.
Alltid på väg
FredrikOhlson
Detvar en gång en flicka, en flickasom ville en gemenskaphitta.Enplats, en stad somknutits samman. Därhan,hon, hen, detoch alla andra.Alla som räddade varandranär någon kom attfalla.Falla neri sorg ochsmärta. Där alla isamhälletdelar sitt hjärta.Det sägs attdelad glädje är dubbelglädje, menvad skavigöranär vi alltid fårhöra, om hur han, hon, det, denoch alla andrabakom ryggenavrädslastammar. Stammarenmassa ordsom inte är sanna.Vad skaden lilla flickan göra, mamma säger; detärbaraatt tuta och köra. Menvad skaden lilla flickan göranär ingenvill höra. Honkämpar, sökeroch finneroch smärtansakta försvinner. Försvinnerner Idet mörka hålet. Håletsom flickan hartagit siguroch mörkretlåstinI en bur.Enbur somaldrigmer kommeratt finnas.
Åren gåroch sårenbörjarläka. Läka frånsorg, smärta ochförtvivlan. Förtvivlanblir till sand ochnuärhon ihamn. Flickanblir till kvinna ochdet är nu honsin rätta platsska finna.Finna,hinna,skapa,rimma.Kvinnanhar lärt sigavlivet ochkan nu ta detstora klivet.Klivet in iatt skapanågot nytt däringenkan säga atthon är en liten, liten knytt. Nejnytt, nyttska detvara ochdet skajag förerförklara. Hoppetsom hon tappade idet mörka, mörka hålethar nu skapat en vägsom är svår,krokigoch samtidigtväldigt lätt, för vetduvad hon harhittaträtt. Rätt platsmed barn,ungdomar ochvuxna som inte längrevill skapaosäkraframtidavuxna.Vuxna somprataromvarandrai ställetför meddom andra. Domandra somnuhar blivit vi,och börjat sudda ut allt tvi. Tvivad vi är trötta på detta ochsom jagsaviska tillsammans göradet rätta.Dom andraoch alla andra, alla härska blivi, ingetmera tvi. Vi skavandratillsammans genom staden,gåigenom alla känslorhela dagen. Söka ochfinna ochinseatt vi kommeratt vinna.Vinna förtroende ochvarandraför attskapa en stad.Enstaddär alla fårvarasitt jag. Jaga våra drömmari ställetför attjagavarandradär våra magiskaplatser skaföra osssamman. Samman till gemenskapoch ettvi. Slut på detta tvi. Denlilla flickan harnublivit kvinna ochhon harslutatsig självtvinna.Tvinna,vrida åvända,hon är så tacksamöverallt somska hända.Hända,vända,känna, tända.Tända andras lågor ochdra ut alla ur mörkret. Mörkretsom vi själva skapat.Såhörrninuärdet slut lapat.
Vi skaminsann tillsammans skapaljusoch lyckaför detärprecisvad den lilla flickan vill medstadensmycka. Smycka medljusetoch detsoliga skenet ochtafoten före benet. In på ettställe därväxaärnågot somgäller.
Denlilla flickan kanintemer än säga tack,tack förhon harfunnitenplats därhon inte behövergåtill attack.Såtack föralla er ochalla andra, nu ska vi tillsammans vandra. Genom vårstadoch vetnivad,den lilla,lilla flickan ochkvinnandet är jag.
Lisa Backelin
Denhär kistan harenspeciellbetydelseför migdåmin sonfick denavmin bästavän närhan föddes. Då jagtyckeromatt pysslasålovade jagmin vän attmålakistantill min son, ochdet harjag gjort. Pysseloch hantverk är en copingstrategiför mig,det germig lugn ochfridi sinnet. Detärenslags mindfulness elleravslappning, en avkoppling. Hantverk harvarit min livlina,det hjälpermig närångesten är påfallande.
Ensammen harsällskapavtankar
Huvudetärtrångt,fan vaddet bultaroch bankar
De nöter nermig medett återkommande motto
”Ensån somduvinneraldrigpålotto”
Hurfixarniert Instagram-liv
Familj, finthem,mot gym medstora kliv
Thailand, Åre, husbiltill Gotland
Förmig blev detkronisk sand
Jagfick kvarsittningpålivetslekis
Helt uppenbart totalt på dekis
Rakt in ihjärtat somentörn
Tåraravbibliska mått häri mitt hörn
Litervis självhat, förakt,semla medsalt
Ni pratar om hus -renovera är ballt
Kontantinsatsen medförvärvat guld
Skulle vara en jackpotoch lösa min skuld
Bröstethar en Obelix-stenoch är missunnsam
Jagäravundsjukoch laddadmed skam
Universumärstörre än jaget
Bordevaragladnär detgår braför laget
Jagärmin egen fiende av rang
Slår ihuvudet, detekarenklang
Känslomässigt skavsåroch psyke mednageltrång
Detärnog etttåg islutetavdenna gång
Janne Heffler
Låtord ochbilder guida diggenom en resa av empati,medkänsla och hopp. En världavmod, sorg och överlevnad.
Härsamlasrösterfrånmänniskor somkämparoch harkämpatmed olikaformeravpsykisk ohälsa. Texter ochbilder skildrarbådemörkret ochljuset iresan motläkning ochförståelse.Genom modet attdelamed sigbjuderbokenindig attutforska komplexiteteni denmänskligahjärnan.Framförallt är bokenenuppmaningtill att”Våga prata, våga lyssna”.
