ÄNGLATÅRAR
En diktsamling av Aram Yildiz

©2024 Aram Yildiz
Förlag: BoD –Books on Demand, Stockholm, Sverige
Tryck: BoD –Books on Demand, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 978-91-8057-659-8
Thebedal,förglömdoch skändad.
Dock,entrast harskådatsolen:
Värmdhan blivit,intebländad,
Ochett ögonblickhan ser–
Ljuva liljandär på tronen;
Sluter vingarna, ochber:
Herre, läsmig ängladikter,
Hörock kärlekssuck frånmig.”
Menhansregnmolnskymdesikten,
Se,påhavet flöt hanut;
Längreser hanhenne ej,nej:
Varjesagahar sitt slut.
Trånad efterkroppen, höga
Liljanssken; Ochträngtanlade
Kursen rakt motstormensöga.
Baddär Konung om en blund;
Svaret gavs av havet, sa mig:
”Aldrignår du vilolund.”
Sorgeskeppetutanroder, Vågorna bringarkätteri;
Tioårmed suckansmoder, Nio–sedan fågelnssång.
Inte vill härnågot förbli,
Inte vaross lyckan lång.
Löftet somden fallne brutit;
Ates snaror lödsom sanning;
Onda andardig förskjutit;
Våndangav miginga svar.
Kanske sörjer du ihjärtat?
Ofta sörjer jagdedar:
Dagardådesköna kronblad
Syntes ivår Herres sällhet.
Däreonerhenne tillbad
Itörnedalens skugga.
Trastensörjeri sinblindhet
Somregnetbörjardugga.
Himlensänglar– sörjer varven
Sommänskan lyckas förfrysa.
Ånger, stal mitt hjärtassolsken,
Amorspilar sköt migkär,
Glöm nu inte migbelysa;
Ödet är blottenchimär.
MinliljaljuvavSion; skådad
En kylig aftonvard.
Ditt hjärta rent ochobefläckat;
Så underbar ochrar.
Se,kronbladen –liktänglar skiner
Till sådanskön figur,
En stjärnafölldär till minönskan;
Menvåndanlåg på lur:
Ihimmelenbor stjärnor legio,
MenPerseus sökerstint
Andromedai skyn; så ljuv att
Keruberfallerblint
Av avund försin höghets brud. Med
Denvackra,lenahyn;
Ochkroppendin så underbar; vem
Vill mistadenna syn?
En vårsol ellerängel? Drömmen
Må ge en lycklig lott;
Dinnärhetärdockallt jagönskar,
Denönskarjag ha fått.
Förträffligt varvårtmöte, Anna;
En välskapt sommarvals;
Menalltför fort sprang tidevarven,
Vårafton av romans.
Se,tonernavar sköra, liksom
De ordduviska’mig;
Menjag förgäter ej minglädje,
Förgäter aldrig dig:
Stjärnor,devackrasteopaler
Medmörka känslodjup;
Så tindrande ivänlighet, och
Ettledljus förmin slup.
Försökengjordes tillatt nå dig,
Menensam står jagkvar;
En smälek sprids isinnets inre
Iväntanpådittsvar.
Du talade så blittoch ödmjukt,
De ljuvligaste ord;
Menkanske, hardunedgrävtorden
Idjupa mörkajord?
Om nattenstimmar blir jaghemsökt,
De talarstora bud:
Hörs ångerröster imitthuvud.
Förtvivlat berjag Gud
Omhjälp utimin törnedal;men
Ej vill hanfrälsamig.
Ty mitt är felet, blundens tillflykt;
Ej längreser jagdig.
En samling dikter följdaavenpjäs. Olycklig kärlek, ångestfyllddepression, och djup sorg är teman som berörsi dennabok.Verketärskrivet medreligiösa och filosofiska inslag; och genom åren har jag blivit varseomatt hoppet inte är lätt attlita till, än svårareatt hålla fast vid.
Jag vill genom detta verk kunnafåberätta en del av min historia, samtidigt som jag hoppaskunna inspireraandrasom någongång känt likadant.