Rosi Hageberg
Detärintejag, detärdu
Att göra slutmed Gud
RosiHageberg
Det är inte jag
Det är du
Attgöraslutmed Gud
©2024 Rosi Hageberg
Foto: AlexandraPetersen
Förlag:BoD –Books on Demand, Stockholm,Sverige
Tryck: BoD– BooksonDemand, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 978-91-8057-576-8
Tack!
Tack till minsambo Hans Westerlund,som harstöttatoch hjälpt mignär jaghar fortsattatt funderaöver, samt ifrågasatt, mitt tidigare liv. Du harhjälpt migatt kunnaskratta åt detabsurda ochmed digärjag fullkomligt trygg.
Tack till Anders Kohkoinen, somvar mitt bollplank efteratt jag hade lämnat mintro ochnär mintillvaroskakade isinagrundvalar. Du varmittankare.
Tack till mina barn,för attnivågar vara er själva ochför attnitänkersjälva, iställetför attlåtaandra tänkaåter.
Tack till mina testläsare! Ni harhjälpt migatt göraden härboken så mycket bättre.
6
Förord
Detta är minhistoria om mitt livsom djupttroende kristenoch hur jagsedan lämnadeallt somtidigarevarit minidentitet.Alla kristna är inte som jag, detfinns naturligtvis en bred skalapåhur manväljeratt leva sitt kristnaliv.Men jagkännermånga som delarmina upplevelserinomkyrkans världoch somhar lämnat kyrka ochibland -precissom jag- ocksåsin tro. Syftet medboken är inte att uppröraoch kritisera, utan bara attberätta minhistoria om hur jag kundelämna mintro,efter ettheltliv somkristen, därmin kärlek till Jesus hade uppfyllt hela mitt väsen.
7
Klockanär04.10 på morgonen ochdet första gryningsljuset strilar in genomminagardiner. Jag harprecisavslutatett tvåtimmarlångt bönepass iklassrummet. Storadelar av minklass på Bibelskolanhar turats om attbehelanatten. Idag skariksdagenrösta om partnerskapslagenoch vi görallt somstårivår makt attbeemotdessa andemakter,som vill påverka politikernaatt rösta förenlag,som går helt emot Bibeln.Viärfastövertygadeomatt vårbön kommeratt hindra partnerskapslagen attröstasigenom. Jagärheltslutefter bönenatten, menkännerockså en skön glädjeoch tillfredsställelsei kroppen. Jag lägger migi underslafenpåvåningssängen på internatet, drar upptäcket till hakanoch lyssnarpåmin rumskamratslugna andetagovanför mig. Jagkännermig nöjd medmin insats. Min kropp slappnar långsamt av ochögonlockenblirtyngreoch tyngre.
Plötsligt fårjag ensyn.Jag serklassrummetjag just varit i, framförminaögon,trots attjag liggerkvari minsäng. Jag sermina tvåklasskompisarsom är däroch berefter mig. De liggerpåknä ochjag serhur de kämpar ibön.Runtomkringdem,ser jagfullt av änglar. Jagser demlikatydligt som om de stod imittsovrum. Stora, vitklädda,tre meterhöga stridsänglarsom ståraxelmot axel.Alla harvarsitt svärdi händerna,som de stödjersig på.Tilloch medi taketfinns detänglar. Jagförståratt de skyddarminaklasskompisar som ber. Utanförcirkeln av änglarser jagtvå demonersom försökertasig in.Demonerna heterTviveloch Otrooch är relativt små ochsvartamed förvridnaansikten. Mendehar inte en chansatt ta sigförbi de storvuxnaänglarna. Hela mitt väsenfylls av en stark glädje.Jag haraldrig sett något liknande tidigare.Min kropp darrar ochjag känneratt Gudsjälv finnsi mitt sovrum. Jagfår gåshud av attkänna hans närvarooch skrattetvillbubbla ur minmun,men jag hållermig tyst föratt inte väckamin rumskompis.Förstummadav glädje somnarjag ochänglasynenförsvinnersakta bort.
8
DEL1
Kapitel 1
Redanfrånbarnsbenvar mingudstroinnerlig ochvarm. Det var självklart attGud fanns, dettrodde alla runt omkringmig.Familjen varaktiv iortensMissionskyrka.Söndagsskolan varveckanshöjdpunkt, medalla spännande Bibelberättelser om Abrahamoch Noa. Jagtog alltidmed migmin lilla blå sångbokoch sjöngavhjärtans lust medi sången,omatt Jesu kärlek varsåunderbar. Livet var tryggt. Jagficktidigtläramig attGud inte varenfarbror på ett moln,utanenpersonligGud,som mankunde pratamed om allt. Jag varaldrig ensam. Närjag varledsen, badjag till honomoch kände hans kärlek omge mig. Närjag varglad, delade jagden glädjen med honomoch jagsåg Gudsom minextrapappa.Jag tänkte på mig självsom en litenflicka, somsatti hans knäoch blev tröstad. Jag hade kärleksfulla ochstöttandeföräldrar,min relation meddem var fin, så jagbehövde inte Gudsom substitut förenföräldragestalt. Menjag såghonom ändå sommin pappa ochjag kändemig som en prinsessa iGudsrike.
Mitt livbörjade iUlricehamn, iVästraGötaland,som denyngsta av tresyskon. Minsystervar sexåräldre ochmin bror åtta år äldre än jag. Vi bodde ienstor,vit villa ochvarje dagcykladejag runt på vårgatatillsammans medminakompisar. Vi barn sprang ut ochin hosvarandrai grannhusen ochibland busringde någon av mina kompisar på vårporttelefon, som vi hade trots attvibodde ienvilla.
9
Minsysterhadeastma ocheftersomdetta varunder de tiderdåheltäckningsmattor vardet coolaste mankunde ha,hadevikullriga plastgolv,som skulle liknavanliga heltäckningsmattor. Vi hade en öppenbrasa igillestuganoch ibland händedet attnågon ringde på vårdörroch sa attdet branni vårsoptunna,när vi hade slarvatlite förmycketmed attkontrollera,att kolethadeslocknatordentligt, innanvislängde det.
Iskolanförsökteendel klasskompisaratt reta migför attjag var kristen, mendet rann bara av mig. Jag varstark ochstoltövermin tro; detspelade ingenrollhur mycket de försökte göranarravmig. Jaggickalltidmin egen vägoch satsade hundra procentpådet jag trodde på.Ingenting gjorde jaghalvhjärtat.
Mina föräldrar vargenerösa ochvarma människor,som ofta bjöd hemfolk.Påjularna komalltidenensamståendeman från församlingen hemtilloss,som inte hade någonfamiljatt fira med. Han satt medi vårsoffa,tystoch blek, sjöngjulpsalmertillsammans medoss ochlyssnadepånär pappa läste julevangeliet. Närjag var åtta år bodde en utbytesstudent från Hong Kong hemma hososs och underenkortperiodhadeviett fosterbarn,enkille som bråkade mycket medmig.Ävenomjag hellrehadevelat ha familjen helt för migsjälv som liten, är jagidaggladöveratt mina föräldrar lärde migatt visa medkänslaoch omsorgomandra.
Varjesommarpackade mammaoch pappa in osstre barn och vårt tält ivår gula Mazda ochkörde till Hönö,i Göteborgsskärgård. Hönökonferensenvar en kristensammankomst, somvar anordnad av Missionskyrkanoch som drog tusentalsdeltagare.I detstoramötestältetfickmänniskor ialla åldrar möta Jesus,genom predikan ochsång. Doften av torrt gräs,defartfylldasångernapåbarnmötena,köernatillmattältetoch attkrypa in ivårteget70-talstält på natten, är sinnesupplevelsersom jagaldrig kommeratt glömma.Jag badade idet salta havet, fick soleksem,umgicks medkompisaroch lärdemig om Gud.
10
Rosiärtjugoettårgammalnärhongåringenom portarnapåBibelskolaniSmåland.Honärfullav förväntningarpådetårhonskaägnatillsammans medsinahängivnaklasskompisar.Honskablien Jesulärjungeochlärasigomandar,demoner, profetiorochhelanden.Menupplevelsernapå Bibelskolankommersenareatttyngahennei mångaårframöver.
"Detärintejag,detärdu"ärensjälvbiografiav RosiHageberg.Honberättaromsinuppväxti radikalakristnasammanhangochhurdetpåverkat hennesliv.Skrivandetärbådeendelavhennes egenläkeprocessochettsättattvisabaksidanav denkristnatron.Rosiäridagövertygadateist.
9575768 789180