BerättelsenomHilma ochhennessläktingarpåÖsterlen
CarstenNilssonBerättelsenomHilma
Till mina älskadebarnoch barnbarnBerättelsenom Hilma ochhennessläktingarpåÖsterlen
CarstenNilsson
©2024 CarstenNilsson
Formgivning: Gunnar Benon
Förlag:BoD –Books on Demand,Stockholm, Sverige
Tryck: BoD –Books on Demand, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 978-91-8057-552-2
Densom inte känner detförflutna
kanintefågrepp om framtiden.
Golo Mann1
1Tyskhistoriker1909–1994, sontill författaren Thomas Mann.
INNEHÅLL
Del2–Några av Hilmas äldresläktingar
26.Hilmasgammelfarmor –Carna Påhlsdotterger inte upp ..............................................................................
27. Skolorna –Klockaren ochindeltesoldatenundervisarCarnasbarn .......................................................
28. Hilmas farfarsbror–Frun fick skilsmässa från plågoanden Påhl efter 18 år
29. Hilmas farfar Nils Jönsson–Nuleker barn på Everöd 3igen 131
30. Hilmas morfar –CarlJönsson,gårdfarihandlarenblir stadgad åboiGårdlösa ..................................133
31. Hilmas farbror– AndersBrogård,frånåbo iEverödtillomskriven affärsman ..................................
32. Hilmas far–HansBrogård, flyttartilldubbelbröllop ochger namn åt parets gård..........................141
Del3–Sålevde manpåÖsterlen
33.Del IFörnedrandehandkyssöverlevde länge
DelIIFåkor,många hästar ochmassoravgillen
DelIII Spelmannen nödvändig fördansoch gille ............................................................................................
34. De fattigaste– inhysingar,husmän, statareoch gatefolk ...............................................................................
35. Mermat menbrutala skiftesreformerslogsönderbyaroch gemenskap...............................................
36.Hungriga stormarMalmö rådhus ochmilitär dödar30-tal .........................................................................
37. Tyfus, difteri, kolera ochsmittkoppor kundedöda10000-tals på kort tid
38. Karl XgjordeSkåne svensktmen språketpåverkades mycket lite
Bilaga: Intervju medOscar Brogårdh, Hilmas bror ..................................................................................................
Bilaga: HilmaBrogårdssläktträd ........................................................................................................................................
FÖRORD
EMormor och jag omkring1951
tt starkt minnefrånnär jagvar omkring13åräratt jag ijulveckan gick hemmaifamiljens lägenhet iMalmö och väntade på attminaföräldrar skullekomma hem. Jag vissteatt de skulle göra ettärendemed bilutanför Malmö. Tiden gick mendekom inte.Oronökade ochsnart galopperade fantasin iväg ochjag fick förmig attde krockatoch kanske vardöda. Imin förtvivlan ringde jagden enda person jagkunde kommapåatt vändamig till:mormorHilma!Hon tröstade ochsaatt minaföräldrar säkert skulle kommasnart.Vilketdeockså gjorde.Dehadebara blivit försenade.
Ivuxen ålder harjag funderatpådenna händelse.Trots min bristpåtydliga minnenmåste mormor under lång tidhastått fördet allraviktigasteför ettlitet barn:kärlekoch trygghet.
V
arfördåenbok om mormor HilmaBrogård Persson?
Atthennes historia bordeberättas harjag varitpådet klaramed länge. Mendet varefter attmin kusin CharlotteJohannesson förcirka 25 år sedanöverraskandeberättadeatt mormorsuttiti fängelsesom tanken mognade.Först 2016 började jagsakta attsökauppgifter om vad somhände efter attmormoroch hennes sexsyskonblevföräldralösa. Efter attjag gått ipensioni februari 2021 sattejag igång på allvar medatt försökalägga pusslet ochfå klarhetkring släktingarna ochmänniskorna runt Hilma.
N
är vi kusiner genomårenträffatshar den allmänna meningenvarit attmormorHilma varsnäll ochslet hårt.Frånminabarnaår harjag självfåtydligaminnen av henne. Hon spelade gärnakortspelet Svälta svin medmig ochplockade fram veckotidningenAllers därdet både fannsklippdockor ochhus ochslott mankunde klippa ut ochklistra ihop.
Iövrigt fannshon bara däroch gavmig mateller ettglassaft.När jagmejlademinakusiner medenfråga om detaljerade minnen vardet endast yngsta kusinenAnita Fredriksson sommindes någotutöveratt Hilmavar snälloch hårt arbetande.
”Hon gillade närjag sjöngschlagerlåtar iBökebergnär jagvar därnågon sommarvecka. Jagvar kanske tioårdå.”, skriverAnita.
Frånbörjanvar tanken attberättelsenskullehjälpaminabarn, barnbarn ochkusinbarn attläraomsin bakgrund ochförståvar de kommer ifrån. Menjumer jaghar fått veta om mormor,desto mertrorjag attberättelsenomHilma ochmänniskornasöden nära henne ocksåkan vara intressant förandra utanförsläkten. Jaghar vinnlagt mig om attförsöka sättaindet somhände Hilmaoch andra isittsammanhang. Därför harjag ocksåvaltatt ha medett stortantal fotnoter.
Mitt släktfokus innebär attberättelsenkanskeiblandärliteför detaljerad. Rådettill dig somintevillgrottaner dig ialladetaljernaär: hoppaöveroch läsvidarelängrefram!
Stavningenavnamnärbekymmersam ienhistoriasom spännerövernästan200 år. Ibland harstavningenav förnamnvarierat, k-ljudet harömsom skrivits ”c”och ömsom ”k”. Ochstavningsreformen1906 somförenklade stavningenavv-och t-ljudet gjorde att namnet Gustaf började skrivasGustav.
NågraavsyskonenBrogårdsefternamn harstavats olikaunder derasliv.De flesta har lagt till ett”h” islutetavnamnet.
Jaghar försöktatt användaden stavningsom harvarit bruklig motslutetavpersonernas liv.
Branteviksborna sägeratt de borpåBrantevik.Jag harvaltatt användadennaform.
Föratt sättainHilmasliv iett sammanhang berättar jagdelsomnågra av hennes släktingar somslet itrakten från 1770-talet ochframåt, dels om vad somikorthet är känt om försvenskning, fattigdom, skiftesbeslut, hälsa, seder ochnöjen främst iIngelstads härad därnästanallabodde.
Skarpnäckioktober 2023, CarstenNilsson
Del 1– BerättelsenomHilma
Gärsnäs station på Österlen omkring år 1900 då Hilma åker härifrån till Simrishamn.Människor väntar på tåget som strax ska komma
Avsnitt 1
En orolig sjuåring kramar handtagetpåsin slitna väska
Pågrusbelagda perrongenvid Gärsnässtation på Österlen står en orolig flickasom just fylltsju.Året är 1900. Honkramarhandtaget på sin slitna väska meddekäraste ägodelarna.Flickan heterHilma ochhennesföräldrarärdöda. Hennes trygghet de senaste tvååren, morbror Nils Nilsson,köper just tvåbiljetter genomden lillaträinfattade glasluckan inneivänthallen. Hanska lämnaHilma till hennes nyafosterföräldrar.Nilsoch hans frumoster
Anna Stina klarar inte längre atttahandomhenne. Hilmahar både sett ochhörtdefrustande,pustandeoch ibland tjutandeånglokenframtillhon är treåroch borhos föräldrarnapågården iGårdlösa. Järnvägsspåren liggerheltnäraboningshuset. Men detärförstagångensjuåringenska klivaupp ien järnvägsvagn.
På den stora, vita skyltenhögtupp på tegelväggen bakom hennestår”12 km fr Cimbrishamn”. Gruset
Jonn, Lund
Foto: Lina
på perrongenknastrarunder lädersulorna. En svart brevlåda glänserpåväggen. Stationskarlen körfram väskor ochlådorpåsin skramligakärra.Stationsinspektörenmed guldränder ochguldknappar övervakararbetet. Tågetoch svartgråkolröken syns på långthåll.Nu tornar det jättelikasotsvarta loketupp sig ochglider frustandeinpåstationen.
Bromsar. Gnisslar.Pyser.Och kolröken känns inäsborrarna.
Hjälper Hilma uppför trappstegen
MedHilmasväska ihanden hjälperNilshenneupp fördehöga trätrappstegen till tredjeklassvagnens bakre plattform. Pengar är det ontomoch det
enklaste fårräcka. Hanstänger den smiddaplattformsgrinden ochöppnarmässingshandtagetintill den rökfylldakupén. De hittar tvåplatser på hårda, brunmålade träbänkar. Träpanel på väggarna. Hilmas väskafår platsibagagenätet ovanför.
Stinsenpåperrongen blåser ivisselpipanoch signalerarmed sin röda flagga. Ettryckoch så rullar tågetpustandeigång motSimrishamn. Snart hörs det rytmiska du-dunk, du-dunk. Försjuåriga Hilmaärmaxfarten på 50 km itimmen hisnande.
Tågethinner stanna både iTommarp,Järrestad och Bjärsjöinnan det gnisslande glider in på Simrishamnsbetydligtstörrestationsområde.
Gerda och GustafAndersson från ungefärden tiddådeåtog sig att bli fosterföräldrar tillHilma. Hilmakallade alltid sin fosterfar för ”GustafAnders”,troligen för att skiljahonom från sin man Gustav.
BerättelsenomHilma
Enav de första dagarnai aprilår1900väntarföräldralösa Hilma, nyss fyllda sju, medenklump imagen.Hon står i gruset på Gärsnäs järnvägsstationpåÖsterlen.Först fick hon lämnaGårdlösaoch senTjustorp. Nu kramar honhandtaget på sin lillaväska ochväntartillsammans medmorbror Nils på atttåget skakomma.Deska åkatilldenya fosterföräldrarnapåBrantevik.
Detta är berättelsenommormorHilmas uppväxt, livetsom hembiträde ochsenarehustruoch moriMalmö,månaderna på kvinnofängelset ochdet slitsammalivet somsmåföretagare medsjuklig make.Men detärockså en berättelse om Österlen ochMalmö ienannan tid.
CarstenNilsson
Författaren CarstenNilsson är journalist ochhar jobbat på Expressen, Arbetaren, AmnestyPress och Journalisten. Under 25 år arbetade hanockså med fortbildningavjournalisterpåPressinstitutet, Medieutbildarna ochJournalistfonden.