9789180504140

Page 1

vÀrldens dramatiska historia

Peter den store

Tomas Blom

HISTORISKA MEDIA

Historiska Media

Bantorget 3

222 29 Lund

historiskamedia.se

info@historiskamedia.se

© Historiska Media och Tomas Blom 2024

SĂ€ttning: Typ & Design

Omslag: LönegÄrd & Co

Omslagsbilder: PortrÀtt av tsar Peter I av Ryssland, oljemÄlning av Jean-Marc Nattier, Wikimedia Commons

Statyn Bronsryttaren i Sankt Petersburg, Wikimedia Commons

Tryck: Latgales Druka, Lettland 2024

Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

ISBN: 978-91-8050-414-0

InnehĂ„ll Prolog 7 SlĂ€kten Ă€r vĂ€rst 10 Den unge tsaren 22 Ut i vĂ€rlden – men först krig 37 Rysslands nya ansikte 50 Kampen om Finska viken 64 I vĂ€ntan pĂ„ svensken 75 Poltava – rysk triumf 88 En förlorad son 105 Seger – efter 21 Ă„r 123 Tsaren och hans rike 134 Mot slutet 160 Epilog 169 Litteratur 172

Prolog

”Död Ă„t förrĂ€darna!” ekar det över torget.

Pojken Ă€r tio Ă„r och har nyss blivit utsedd till Rysslands tsar av en folkmassa som samlats utanför palatset och ropat hans namn, ”Peter”. Massans val hade stĂ„tt mellan honom och hans halvbror Ivan och det stod genast klart vem folket föredrog. Pojken Peter har i hast blivit krönt till hĂ€rskare över detta vĂ€ldiga land och nu stĂ„r han högst uppe pĂ„ den Röda trappan som leder till palatsets port. Vid hans sida stĂ„r hans mor, Natalja Narysjkina, och bredvid henne Ivan, den bortvalde halvbrodern. Det vidstrĂ€ckta Katedraltorget nedanför dem Ă€r till trĂ€ngsel fyllt av Ă€nnu en folkmassa. Den bestĂ„r uteslutande av mĂ€n som alla bĂ€r vapen, spjut, hillebarder och klubbor, och ur deras strupar stiger ett samfĂ€llt vrĂ„l:

7

”Död Ă„t förrĂ€darna! De har dödat tsarevitj Ivan! SlĂ„ ihjĂ€l familjen Narysjkin!”

Peters mor griper hans hand och kramar den hÄrt. Hon tar ett par steg ut pÄ trappavsatsen sÄ att hon blir synlig för folkhopen, som sakta tystnar. SÄ ropar hon sÄ högt hon förmÄr:

”HĂ€r Ă€r Hans Höghet tsar Pjotr Aleksejevitj. Och hĂ€r Ă€r Hans Höghet tsarevitj Ivan Aleksejevitj. Tack vare Gud Ă€r de vĂ€lbehĂ„llna och har ej lidit nĂ„gon skada för förrĂ€dares hand. Det finns inga förrĂ€dare i palatset. Ni har blivit lurade.”

Nu stiger sorlet igen, men lÄngt ifrÄn lika hotfullt. Ett par karlar tar sig uppför trappan, alltjÀmt med vapen i hand.

Ӏr du verkligen Ivan?” frĂ„gar en av dem och fĂ„r ett tyst ”Ja” till svar frĂ„n Peters halvbror som darrar av skrĂ€ck. Beskedet tycks lugna ner den hotfulla hopen. MĂ„nga sĂ€nker sina vapen och börjar samtala sinsemellan, tydligen utan att kunna bestĂ€mma sig för vad som ska ske.

Sakta drar sig Natalja in i palatset med sin son och styvson. Det verkar som om faran Àr över och de nyss sÄ vildsinta mÀnnen lyssnar till hur Nataljas rÄdgivare, den gamle Artamon Matvejev, stilla förmanar dem. Han pÄminner dem om att de Àr streltser, alltsÄ tsarens frÀmsta soldater som alltid har beskyddat sin herre, men nu har blivit lurade att göra uppror mot honom.

8 peter den store

Det verkar som om streltserna Àr beredda att ge upp, men sÄ hÀnder nÄgot lika ovÀntat som ödesdigert. En av deras egna befÀlhavare har börjat skÀlla ut dem och hota med straff, och hans eder och förbannelser vÀcker Äter hopens vrede.

Nu kan inget stoppa den stormflod av ursinniga mÀn som vÀller uppför Röda trappan. De griper sin befÀlhavare, spetsar honom pÄ sina spjut och sÄ rusar de in i palatset med dragna svÀrd, Äter uppfyllda av hat och hÀmndlystnad. Inför ögonen pÄ Peter och hans mor kastar de sig över Matvejev. Natalja försöker förtvivlat att skydda den gamle med sin kropp, men vÄldsverkarna knuffar undan henne, griper sitt offer, slÀpar ut honom pÄ trappan och kastar ner honom mot de vÀntande spjutspetsarna. Detta Àr bara början pÄ en orgie i vÄld som kommer att pÄgÄ i flera dagar. En rad medlemmar av den hatade familjen Narysjkin letas upp och mördas, och deras kroppar slÀpas ut och lÀggs i högar pÄ Röda torget. Den unge tsar Peter skonas men det Àr sannolikt att han för all framtid kommer att prÀglas av att ha bevittnat vad brutalt vÄld kan Ästadkomma, en lÀrdom som han sjÀlv inte underlÄter att ta intryck av.

9 prolog

SlÀkten Àr vÀrst

Tsar Aleksej Michajlovitj, den andre av Ă€tten Romanov, regerade mellan 1645 och 1676 och framstod för sin omgivning som sinnebilden av en sjĂ€lvhĂ€rskare, upphöjd och halvt gudomlig. En imponerad engelsk beskickning ger denna ögonblicksbild: ”Lik en lysande sol utsĂ€nde tsaren de kostbaraste strĂ„lar, sittande i synnerlig prakt pĂ„ sin tron, med spiran i handen och kronan pĂ„ huvudet.” Under de tjugoett Ă„r som tsar Aleksej var gift med Maria Miloslavskaja föddes inte mindre Ă€n tretton barn, fem söner och Ă„tta döttrar. Modern avled dessvĂ€rre under en svĂ„r förlossning av ytterligare ett barn. Man kan alltsĂ„ tycka att behovet av en manlig tronföljare var tillgodosett, men det visade sig att pojkarna var sĂ„ klena till hĂ€lsan att endast tvĂ„ av dem överlevde sin tidiga barndom.

10

Den Àldste av dem var Fjodor, som inte heller var sÀrdeles stark, och hans yngre bror Ivan var behÀftad med ett allvarligt talfel och dessutom nÀstan blind. AlltsÄ fanns det anledning för deras far att övervÀga ett nytt Àktenskap för att sÀkra tronföljden, nÄgot som vÀckte oro hos den avlidna hustruns slÀktingar, den mÀktiga klanen Miloslavskij. Att söka en ny hustru utomlands var otÀnkbart för Rysslands sjÀlvhÀrskare eftersom hans undersÄtar betraktade alla lÀnder utom sitt eget som hemvist för kÀtteri och ogudaktighet. Tsaren borde alltsÄ vara hÀnvisad till att söka bland tillgÀngliga kvinnor ur den ryska adeln, men fann sin tillkommande pÄ ett ganska ovÀntat stÀlle, nÀmligen hemma hos sin förste minister och nÀra vÀn Artamon Matvejev.

Den unga kvinna som vÀckt tsarens intresse hette Natalja Narysjkina. Hennes far, en godsÀgare lÄngt frÄn Moskva, hade skickat henne till Matvejev för att uppfostras i hans hem och fÄ ökad kunskap och vidare vyer. Detta hade uppenbarligen lyckats, eftersom hon gjorde ett starkt intryck pÄ tsar Aleksej, som utsÄg henne till sin andra hustru. För att han inte skulle bryta mot urgammal sed, genomförde han den ceremoni som innebar att en rad giftasvuxna kvinnor skulle lÄta sig besiktigas av tsaren innan han gjorde sitt val, det vill sÀga Natalja som han redan bestÀmt sig för. Detta vÀckte vrede hos klanen Miloslavskij, som anklagade Matvejev för att ha framkallat tsarens ÄtrÄ med hjÀlp

11 slÀkten Àr vÀrst

av örter, nÄgot som kunde vederlÀggas efter nio mÄnader av utredning. Tsaren och Natalja vigdes till sist och nu fick alltsÄ den tidigare sÄ mÀktiga klanen stÄ tillbaka för den nya tsaritsans slÀktingar, Narysjkins, som inte var sena att utnyttja sin stÀllning.

Tsar Aleksejs innersta önskan besannades nÀr en son föddes den 30 maj 1672. Pojken, som fick namnet Peter, var bÄde frisk och vÀlskapt, och hans födelse firades med klockklang och kanonsalut. Den lille utvecklades tidigt, kunde gÄ vid sju mÄnaders Älder, och hans barnkammare fylldes av presenter. Det blev snart uppenbart att hans favoritleksaker alla hade militÀr anknytning. Han dunkade gÀrna pÄ trummor och lekte helst med leksakssvÀrd och pistoler. Tsaren tog ofta med sin livlige lille son pÄ utflykter omkring huvudstaden och Peter visades ibland upp i offentliga sammanhang i en egen liten gyllene vagn dragen av fyra dvÀrgponnyer.

De sista Ären av tsar Aleksejs liv blev de lyckligaste, men tyvÀrr avled han redan vid fyrtiosju Ärs Älder. Efter att som traditionen bjöd ha medverkat vid den Ärliga vinterceremonin att vÀlsigna Moskvaflodens vatten, Ädrog han sig en förkylning som allvarligt förvÀrrades och ledde till hans död. Nu blev Peters och hans mors stÀllning vid hovet i grunden förÀndrad. Tronen Àrvdes av Fjodor, den Àldste överlevande av tsarens söner med Maria Miloslavskaja, och det betydde att Àtten Miloslavskij Äterfick sin forna makt pÄ Narysjkins bekostnad.

peter den store
12

Dess huvudman, Ivan Miloslavskij, ersatte Matvejev som förste minister, lĂ€t fĂ€ngsla sin rival och sĂ€nde honom lĂ„ngt frĂ„n Moskva. Natalja och Peter fick dĂ€remot stanna i Kreml och levde de nĂ€rmaste Ă„ren i relativt lugn medan den lille sĂ„ smĂ„ningom började undervisas av sin informator Nikita Zotov, en man som Peter fĂ€ste sig vid och lĂ€nge behöll i sin nĂ€rhet. Zotovs huvudsakliga uppgift var att lĂ€ra pojken att lĂ€sa och skriva men Peter visade sig snart vetgirig och nyfiken pĂ„ en rad omrĂ„den. Helst angĂ„ende ting som han sjĂ€lv visade intresse för, som hjĂ€ltar ur den ryska historien och – med hjĂ€lp av en vĂ€ldig jordglob – hur vĂ€rlden var beskaffad.

Tsar Fjodors första hustru hade visserligen fött honom en son, men avled sjÀlv i barnsÀng, tÀtt följd av den nyfödde. Ivrigt uppmanad av Miloslavskijklanen beslöt han att gifta om sig, och fastnade för Marfa Apraksina, en vacker fjortonÄrig flicka som rÄkade vara guddotter till den förvisade Matvejev. För att gÄ med pÄ att gifta sig med tsaren krÀvde hon att hennes gudfar skulle ÄterupprÀttas, nÄgot som ocksÄ skedde, men tvÄ mÄnader efter vigseln var tsar Fjodor död, utan att ha utsett nÄgon tronarvinge.

Valet stod nu mellan den sextonÄrige Ivan, son till Maria Miloslavskaja, och den tioÄrige Peter, son till Natalja Narysjkina. Det var upp till bojarerna, alltsÄ den ryska högadeln, att fatta beslutet. Eftersom Ivan var Àldst, borde han ha varit den sjÀlvklara kandidaten.

13 slÀkten Àr vÀrst

Problemet var att den unge mannen var nĂ€stan blind och hade talsvĂ„righeter medan Peter var frisk och vĂ€l utvecklad för sin Ă„lder. Dessutom mĂ„ste konsekvenserna av slĂ€ktfejden mellan de tvĂ„ mĂ€ktiga klanerna vĂ€gas in. Om man fastnade för Ivan, skulle Ivan Miloslavskij bli rikets ledare, medan ett val av Peter skulle gynna Matvejev. Efter lĂ„ng diskussion kom man till sist fram till att ”folket” skulle fĂ„ avgöra. Om allt skulle gĂ„ rĂ€tt till borde i sĂ„ fall ett riksmöte samlas med representanter frĂ„n hela riket, men nu var det brĂ„ttom. AlltsĂ„ fick den stora mĂ€ngd mĂ€nniskor som samlats pĂ„ torget nedanför Röda trappan gĂ€lla för ”folket”.

Till ljudet av klockklang trĂ€dde patriarken, biskoparna och bojarerna ut genom palatsets port och patriarken ropade ut över folkmassan: ”Tsar Fjodor Aleksejevitj, salig i Äminnelse, Ă€r död. Han efterlĂ€mnar inga arvingar utom sina bröder, tsarevitj Ivan Aleksejevitj och tsarevitj Peter Aleksejevitj. Till vilken av de bĂ„da furstarna ger ni makten?”

Inom kort hördes ropen pÄ Peter överrösta allt annat och patriarken fann att valet var gjort. Nu stÀlldes frÄgan till den tioÄrige nyvalde, om han i alla ortodoxa kristnas namn ville bli deras tsar. Först tvekade han, han var för ung och hans bror vore mer lÀmpad. Men patriarken envisades och nÀr Peter tigit en lÄng stund bestÀmde sig de församlade för att hans tystnad skulle tolkas som ett ja. Den unge Peter var Rysslands tsar,

14 peter den store

hans mor skulle fungera som regent tills han nÄdde myndig Älder och Artamon Matvejev skulle styra landet. SÄ blev det nu inte, eftersom en av tsar Aleksejs döttrar, tsarevnan Sofia, hade andra planer.

Trots sin upphöjda stÀllning tvingades tsarens döttrar i likhet med mÄnga kvinnor ur de högsta samhÀllsskikten att leva ett liv i total isolering. FrÄn tidiga Är skulle de vistas i de sÀrskilda rum som kallades terem. Dit fick inga mÀn komma med undantag för tsaren sjÀlv, patriarken eller de allra nÀrmaste slÀktingarna. I terem förutsattes kvinnorna Àgna sig Ät bön och broderi, och till gudstjÀnst fördes de genom sÀrskilda gÄngar för att sedan bevista den bakom röda sidendraperier för att inte nÄs av manliga blickar. Om nÄgon kvinnlig medlem av tsarens familj behövde fÀrdas i vagn skulle dess fönster nogsamt tÀckas av gardiner. Ingen fick se tsaritsans eller tsarevnornas ansikten och för den hÀndelse att nÄgon av dem behövde en lÀkares omsorger mÄste undersökningen Àga rum i ett mörklagt rum och hennes kropp tÀckas av florstunt tyg för att inte beröras av mansfingrar.

Orsaken till att dessa kvinnor ur tsarens familj hölls inspÀrrade var givetvis att det inte var möjligt för nÄgon av dem att gifta sig pÄ grund av att deras höga börd gjorde dem oÄtkomliga för alla ryska mÀn. Lika orimlig var tanken pÄ att lÄta dem söka sig en make utomlands eftersom utlÀnningar per definition var otrogna och

15 slÀkten Àr vÀrst

kĂ€ttare. AlltsĂ„ var tsarens döttrar frĂ„n födseln dömda till ett liv som inte skilde sig nĂ€mnvĂ€rt frĂ„n klostrets, nĂ„got som i varje fall en av dem kĂ€mpade för att slippa frĂ„n. Tsar Aleksej hade Ă„tta döttrar, av vilka sex överlevde. Den tredje i ordningen var Sofia. I likhet med sina syskon tillbringade hon sin tidiga barndom i terem, men lyckades fĂ„ sin far att tillĂ„ta henne att delta i den fyra Ă„r yngre brodern Fjodors lektioner. Hennes lĂ€rare fann att hon var ”en ytterst begĂ„vad jungfru” och det stod snart klart att Sofia inte tĂ€nkte finna sig i det undanskymda livet i terems kvinnovĂ€rld.

NÀr hennes bror Fjodor efter faderns död utsÄgs till tsar, började hans syster engagera sig i regeringens arbete. Hon deltog i bojarernas möten, nÄgot oerhört för en kvinna, och uppmuntrades av sin morbror Ivan Miloslavskij och förste ministern Golitsyn, som sÄg hennes kapacitet. Tsar Fjodor dog alltsÄ ung och nÀr det visade sig att hennes halvbror Peter utsetts till hans eftertrÀdare blev Sofia mycket upprörd och besviken. Detta skulle ju betyda att klanen Miloslavskijs inflytande försvann och med det hennes egen roll i rikets affÀrer. Hon klagade hos patriarken och hÀvdade att valet borde fallit pÄ hennes bror Ivan, men beslutet var fattat. Sofias ursinne ledde henne till att sprida rykten om att Narysjkins förgiftat hennes bror och hon började genast i skymundan verka för att hennes Àtt skulle ÄterfÄ makten.

16 peter den store

Ivan IV, den förste ryske regent som antog namnet ”tsar”, grundade vad som skulle bli Rysslands första regementen av yrkessoldater. De kallades ”streltser”, vilket helt enkelt betyder ”skyttar” och hade som sin huvudsakliga uppgift att vakta Kreml och tsaren. De kĂ€nnetecknades av sina granna uniformer och var bevĂ€pnade med hillebard, stridsyxa och musköt eller hakebössa. Mot slutet av 1600-talet fanns 20 regementen av streltser med 1 000 man i varje, förlagda i en sĂ€rskild stadsdel av Moskva i Kremls omedelbara nĂ€rhet. I fredstid var dessa elittrupper undersysselsatta och soldaterna hade tillstĂ„nd att idka handel, nĂ„got som gjorde mĂ„nga av dem förmögna eftersom de slapp skatt. I övrigt prĂ€glades streltserna av en ingrodd misstĂ€nksamhet mot nyheter, reformer och utlĂ€ndska officerare och slog envetet vakt om den ortodoxa tron och sina privilegier.

Knappt hade Peters mor Natalja installerats som regent förrÀn hon tvingades ta stÀllning i en konflikt mellan streltserna och deras officerare. Ett antal regementen anklagade sina överstar för att ha undanhÄllit deras sold och missbrukat dem till tvÄngsarbeten. Bojarerna i rikets ledning var vÀl medvetna om att soldaterna mÄste blidkas för att inte deras ursinne skulle urarta i vÄld och till sist lÀt sig Natalja övertalas att

17 slÀkten Àr vÀrst *

degradera överstarna, lÄta soldaterna dela pÄ deras förmögenheter och döma ett par av dem till offentligt prygel med knutpiska. PÄ sÄ vis hade hon Ästadkommit raka motsatsen till vad hon önskat. I stÀllet för att soldaterna blidkats hade de vÀckts till ökad medvetenhet om sin makt. Det lÄg alltsÄ nÀra till hands för regimens motstÄndare att utnyttja den slumrande vreden hos streltserna och deras benÀgenhet att tro det vÀrsta om dem som de betraktade som sina fiender.

En sammansvÀrjning tog form riktad mot Narysjkinpartiet och den unge tsaren. Under ledning av Ivan Miloslavskij spreds rykten bland soldaterna om att tsar Fjodor hade förgiftats och att Ivan, den rÀttmÀtige tronföljaren, hade manövrerats bort till förmÄn för Peter. Den yttersta avsikten bakom detta skulle vara att ge utlÀnningar ökat inflytande över armén, att angripa den ortodoxa kyrkan och att utsÀtta streltserna för hÄrda straff. Ingen vet i vilken grad tsarevnan Sofia lÄg bakom denna sammansvÀrjning men sannolikt betraktades hon som den enda Àttling till tsar Aleksej som vore möjlig som ny regent.

I början av maj 1682 ÄtervÀnde Àntligen Artamon Matvejev till Nataljas lÀttnad frÄn sin exil, beredd att ta plats vid hennes sida som förste minister och rikets verkliga regent. Han vÀlkomnades av bojarer och utlÀndska ambassadörer och uppvaktades till och med av streltserna, för vilka han tidigare varit befÀlhavare.

18 peter den store

AlltsÄ bör vad som hÀnde bara nÄgra dagar senare ha kommit som en fullstÀndig överraskning för bÄde honom och Natalja.

HÀndelsekedjan tycks ha börjat med att ett par beridna soldater slog larm bland streltserna om att klanen Narysjkin hade mördat tsarevitj Ivan och uppmanade dem att storma Kreml för att rÀdda de ÄterstÄende av tsarfamiljen. Uppenbarligen var detta ett besked som de misstÀnksamma streltserna mer eller mindre vÀntat sig och inom kort samlades hundratals bevÀpnade mÀn för att tÄga mot palatset. Till ljudet av stridstrummor marscherade de den korta vÀgen mot Kreml och kom fram lÄngt innan de trupper som bevakade murarna hade kommit sig för med att stÀnga portarna. En stor del av dessa anslöt sig ocksÄ till angriparna som snart fyllde Katedralstorget och högljutt krÀvde att förrÀdarna som dödat Ivan skulle straffas.

Till sist insÄg Natalja att hon var tvungen att visa streltserna att de var offer för ett missförstÄnd. Med Ivan och Peter pÄ ömse sidor vÄgade hon sig ut pÄ avsatsen högst uppe pÄ Röda trappan, vÀgen in till palatset. Vid Äsynen av den högst levande tsarevitj Ivan tystnade hopen och Natalja gjorde klart att inget förrÀderi hade begÄtts. NÀr streltserna hade förvissat sig om att den förskrÀmde unge mannen verkligen var Ivan och dessutom hört Matvejev vÀdja till dem att inte glömma sin Àrorika historia av trohet mot tsaren, tycktes

19 slÀkten Àr vÀrst
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.