EWA christina Johansson
av Ewa Christina Johansson Illustrationer av Emil Maxén
. Innehall Sjukhuset . . ............................................................... 6 Smärta i ringens spår ............................................ 18 Verdandi. . . . ............................................................. 29 Ödets trådar........................................................... 40 Blir inte fri .............................................................. 52 Lömska ögon .......................................................... 62 Jagad . . . . . . . . . ............................................................. 74 När tråden brister .................................................. 85
I den nordiska mytologin kan man läsa om de gamla nordiska gudarna. Det fanns många gudar och de hade olika egenskaper. Du kanske känner till Tor och Oden? Tor kastade sin hammare och gjorde så att det blev åska. Oden var krigsguden.
4
I mytologin kan man också läsa om de tre ödes-gudinnorna – nornorna. Deras jobb var att spinna människornas livs-tråd. Ödes-gudinnorna bestämde hur gammal en person skulle bli och vilket öde just den människan skulle få. De spann tråden och de klippte av den precis när de ville. Och när de hade klippt av tråden fanns inte personen mer. Den andra av de tre ödesgudinnorna kallades Verdandi.
5
Sjukhuset
Någon knackade på min axel med ett benigt finger och jag vände mig om. Bakom mig stod en figur klädd i en lång kappa och med en djup huva över huvudet. Jag kunde se ögon glimma längst där inne, men inte mer än så. Det fanns inget ansikte. Inte någon jag kunde känna igen. Jag försökte backa, men bakom mig fanns en vägg. Jag kunde inte komma därifrån! Allt jag kunde göra var att se på när figuren höjde händerna. Fingrarna var
6
onormalt smala och långa. Och mellan de beniga händerna glänste en spindeltråd. En guldring gled sakta fram och tillbaka på tråden. – Iris? Iris, vakna! En hand skakade mig lätt och jag ryckte häftigt till. – Va? Vad är det? Yrvaket tittade jag mig omkring och försökte komma på var jag var. Sedan mindes jag. Jag satt på en hård soffa i sjukhusets kafeteria. Framför mig på bordet stod en ljummen och ganska äcklig läsk.
7
Jag hade tydligen somnat med huvudet mot betongväggen bakom soffan. Det gjorde lite ont i nacken eftersom jag hade suttit med huvudet böjt bakåt. – Hade du en mardröm? Är du okej? – Ja, ingen fara, sa jag och vred på huvudet för att den stela känslan skulle gå över. Jag gnuggade mig i ögonen och insåg att det var mammas kollega Nicke som hade väckt mig. Han stod framför mig med ett par böcker under armen. De verkade handla om arkeologi och var säkert till mamma. Jag kunde se ordet nornorna på framsidan. Bakom Nicke stod Sofia. Hon var lika grå och osynlig som vanligt. I handen hade hon en bukett tulpaner. De såg ganska vissna ut. – Jag är okej. Jag bara somnade lite … Båda log som om de tyckte synd om mig.
8
Usch! Att folk tycker synd om mig är verkligen det värsta jag vet! Jag har fått nog av det alla gånger jag har tvingats säga nej till saker för att vi inte haft några pengar. Som när hela klassen skulle gå på Liseberg. Jag låtsades vara förkyld. Men mina klasskompisar hade tyckt synd om mig ändå. Det märkte jag på deras blickar. Det var därför jag inte hade sagt något i skolan om att jag inte skulle följa med till London. Jag hade väntat på ett mirakel. Som att vi skulle vinna på Lotto eller få ett arv från en rik, okänd släkting. Men istället för en lottovinst var vi här på sjukhuset. – Ska du hälsa på mamma? frågade Nicke. Vi tänkte gå upp till henne, men om du är på väg dit kan vi vänta.
9
Jag skakade på huvudet. – Jag har redan varit där, sa jag. Mamma hade brutit flera ben och fått en hjärnskakning när bilen körde på henne. Hon hade massor med blåmärken överallt. Men det konstigaste var att hon hade tappat minnet. Hon kom inte ihåg olyckan eller vad som hade hänt precis innan. Allt som hade med ringen att göra var som bortsuddat ur hennes huvud. Hon kom inte ens ihåg att hon hade varit arg på mig. Mamma var tvungen att stanna på sjukhuset ett tag och det gillade hon inte. Men hon skulle klara sig! Och det var det viktigaste. Och så var det såklart viktigt att få tag på den som hade kört bilen och smitit från olyckan. Jag hade försökt tänka tillbaka,
10
men jag kunde inte komma ihåg att jag hade sett bilen eller föraren. Kanske att något gult hade skymtat förbi, men jag var inte säker. Mamma kunde fråga hur många gånger som helst. Jag mindes ändå nästan lika lite av olyckan som hon gjorde. Det var chocken, hade läkaren sagt. – Hur är det med henne? – Det är … Ja, ni får se själva, sa jag och reste på mig. När jag flyttade på foten hörde jag att det rasslade. Det låg något på golvet intill min sko. Snabbt böjde jag mig ner och låtsades knyta skorna. Det var en halskedja. I guld, naturligtvis. Jag plockade upp den. Den var mycket tyngre än vad jag hade trott. Det var väl någon som hade tappat den.
11
Iris mamma ligger på sjukhus efter att ha blivit påkörd av en smitare. Var det en olycka eller har det något med ringen att göra? Ringen som Iris stal från mammas jobb. Iris vill inte ha ringen längre, men vad hon än gör dyker den bara upp igen. Dessutom verkar mammas kollega Nicke vara på jakt efter både Iris och ringen. Vet han mer om ringen och allt märkligt som hänt än vad han låtsas om? I stormens öga är andra delen i Ewa Christina Johanssons spännande fantasyserie där nordisk mytologi blandas med en nutida deckare.
Art nr 088060
www.hegas.se