9789180077415

Bo Augustsson

Skränfockens skrönor

SKRÄNFOCKENS SKRÖNOR EN VERKLIGHETSFLYKT vid tangentbordet Mästerkocken i Lerum.

Guds gåva till mänskligheten.

Bo Augustsson

<(”)

Introduktion.

Det finns som alla känner till många kockar i världen men bara en enda som förtjänar epitet mästerkock och det är naturligtvis ”Mästerkocken i Lerum” guds gåva till mänskligheten. Som en parentes kan i sammanhanget nämnas att det nu är lite mer än 2000 år sedan Vår Herre gav mänskligheten något liknande. Varför mästerkocken kallas mästerkock har dock ingen kunnat förklara – inte ens mästerkocken själv. Sambandet med matlagningskonst är i det närmaste obefintligt.

Innehållet i den här boken är mästerkockens axplock bland möjliga och omöjliga upplevelser under ett långt liv.

Kritikeromdömena om att mästerkocken skulle vara oseriös, självgod, omdömeslös, okunnig och ointelligent faller naturligtvis, som alla kloka läsare förstår, tillbaka på kritikerna själva och deras aldrig sinande avundsjuka.

Till dessa kritiker vill jag bara säga att ”den som ger en ros åt andra ofta får en hel bukett i retur”.

I dagens samhälle gäller det ju att synas – den som inte syns, finns inte enligt den gängse uppfattningen.

Mästerkocken står självklart över sådana här egoistiskt modebetonade ideologier och är helt nöjd med att vara en i mängden som inte låtit sig påverkas av nobelprisnomineringen, adlandet, Oscarsstatyetten,, VM-medaljerna i löpning, fotboll och skidåkning och det svårslagna rekordet i höga IQ värden på Mensa.

Mästerkocken i Lerum.

Guds gåva till mänskligheten.

Bo Augustsson Sir Bo

Innehåll Rubrik Skulle inte tro det om jag inte sett det med egna ögon.

Jonas svensexa Mästerkocken extraknäcker som brovakt Vråken En tjuv berättar Cirkus Krubick Misstagens misstag Osannolikt men sant Polisen. Rullatorerna och seniorerna Prästen Teoderics bravader Meteorologen Cumulus Generaldirektör Teoderics oblida öde En märklig historia Vaktmästare Jonas bravader Människor jag mött.

Den sovande taxichauffören i Kuala Lumpur Jonas och den ofarliga terroristen Förarlös buss på villovägar Jonas och Nobelfesten Mästerkocken utesluten ur ornitologiska föreningen Mästerkocken – årets lucia Riksdagsledamoten Jonas Mästerkocken vs Närhälsan Mästerkocken arbetar på bilskroten Mästerkocken som grävmaskinist Nytt bråk på Närhälsan Mästerkocken åker spårvagn Mästerkocken som kyrkvaktmästare Venus från Milo Toppmöte USA – Nordkorea Stefan Löfven tar itu med saker och ting Mästerkocken förnyar passet Mästerkocken startar företag Mästerkocken som kändistatuerare Storstöten i Oslo Mästerkocken tar itu med saker och ting Kosläppet Guldsmedsincidenten Hundvakten Hur mår egentligen daggmaskarna Nybyggarna EU-valet med komplikationer Charterflyg Landstinget vs mästerkocken Mästerkocken på gym Mästerkocken som IAAF-representant Hemlig lista Konselj nr 2 år 2019 Myggrättegången Mordgåtan Seriefigur på seniorboende Elsparkcyklar och mycket annat Kungaeken på Drottningholm Oj. oj. Oj vilket partu det blev Nobelpriset i kemi Nobelpriset i fysik Årets göteborgare De aderton Mästerkocken möter Greta Thunberg Mästerkocken och grisarna Snabbköpstrubbel Mästerkocken möter Xi Jiping Madrassbanken Mästerkocken vs åklagaren De`va`då de` Dansförberedelser i nådens år 1954 Så lekte vi då Kanske inte helt sant men ändå sannolikt Stöldbegärligt En snögubbe berättar

0

Sida 5 7 9 10 11 13 15 17 19 20 22 24 26 29 31 32 33 35 36 38 39 41 42 44 46 48 50 52 54 56 58 60 62 64 67 69 71 73 75 78 80 82 85 87 90 92 95 96 98 102 104 106 108 111 112 114 116 118 120 122 124 126 128 131 134 136 138 142 145 146

Det är häftigt att betala skatt Mästerkocken som myndighetsutövare Bankrånet Promenadförberedelser Skäggtillväxt Riksdagsspektaklet Bladlusen Jens vs rosodlare Kurt Karlsson Regeringens midsommarfirande Myten om den spanska skogssnigeln Bilbesiktningen Mästerkockens nattliga bravader Den trebenta örongnagaren Lillen En sorglig historia Fiske i grumligt vatten Greklandsstrulet Grodan Froggs bravader 10 000 metersloppet Spädbarnsdemens Påslakan – mänsklighetens gissel Mästerkocken besöker Putin Den fantastiske greken Harald med ”plåtmagen” Göteborgs kommun vs Jävla Rabalder Det värsta regnet i Bangkok på 500 år.

Bilkörning i Saudiarabien. Inte helt okomplicerat Brödkavlar den nya bristvaran Mästerkocken och regeringsupproret Mästerkocken och regeringens julfirande Mästerkocken och polisuniformen Ministrar som shoppar Mästerkocken kontrollerar utskänkningstillstånden Uppkörningen Mästerkocken och näthandeln Kungaskandalen Rättegången mot pälsängrarna En robotgräsklippare berättar Älskade Embla Påveskandalen Rättegången mot Svenska kyrkan rörande brott mot alkohollagen Göken Gustav berättar Mästerkocken får en dos av Pfizer Mästerkocken vakar in sommartiden Vaccinationsmyglet – eller Peter Hultqvists nya bravader Gustav Vasas öden och äventyr. Den sanna versionen.

Mästerkocken tar täten den 1:a maj Den nakna människan Mästerkocken åtalad för falsk yrkestitel Mästerkocken, Närhälsan och fågelkvitter Stambytet del 1.

Mästerkocken och rörelsedetektorerna Mästerkocken och det kinesiska skämtet Mästerkocken och hesa Fredrik Mästerkocken som grå eminens Brevbärare Jonas bravader Den lata myran Laban Den gamle och toan Trädgårdsmarodören Husdjursdagiset Brevväxlingen Statsministern lämnar in Hemma hos mästerkocken Mästerkocken och vägglössen En osannolik septemberdag Mästerkocken och mopedkörkortet Stambytet del 2 Pippi Långstrump och Kalla Kortsock Stambyten, badrumsrenovering och besiktning.

Mästerkocken och de fyra papegojorna Mästerkocken äter julbord och flyger luftballong

147 150 153 155 157 158 160 162 165 166 168 171 173 175 176 177 183 184 186 187 190 193 195 197 201 203 206 210 213 216 219 222 225 227 230 232 235 238 239 243 248 251 254 257 260 263 267 269 272 276 277 279 281 283 286 287 289 291 293 297 299 302 304 306 309 313 315 316 318 320

5 Internationella kommentarer till den första utgåvan I översättning.

Mycket rolig, intressant och tänkvärd läsning. Vi hade högläsning ur boken varje afton i ovala rummet. Ungarna älskar den också. Hoppas du snart har vägarna förbi så vi kan återuppliva gamla minnen.

Många hälsningar till dig och din familj.

Barack.

PS Michelle saknar dig och hälsar så mycket DS * Med anledning av din bok. Så roligt har jag inte haft sedan jag var verksam i KGB. När kommer du till Kreml nästa gång? Om det är några problem med fortskaffningsmedlen (tänker på alla tågförseningar ni har) så kan jag alltid skicka en u-båt. Vi saknar dig och som du vet så står det alltid en flaska vodka i kylen för din skull.

Tack än en gång för boken. Ta väl hand om dig. Vi ses Vladimir. * Tyskland blir aldrig mer vad det varit efter publiceringen av din bok. Fantastisk läsning. Vet att alla oavsett partitillhörighet står bakom mig nu när jag framför förbundsdagens och hela tyska folkets hyllning och tack till en nydanande och otroligt underhållande författare. Det är en fantastisk förmån och stor glädje att också ha dig som personlig vän och hela familjen längtar efter att få se dig igen – snart. Du vet att jag alltid har tid för dig oavsett hur min agenda ser ut. Många kramar till dig och din familj.

Din Angela * Viva la Suede! Frankrike är i extas efter att din bok kommit ut här i Frankrike. Triumfbågen, Eiffeltornet och Champ Elysee blir aldrig sig lika igen. Du måste komma hit igen snart, så vi kan hylla dig. Varför inte fira dig på vår nationaldag i juli. Det tycker jag vore värdigt en Mästerkock.

Personligen så är jag naturligtvis väldigt stolt över att ha dig som vän och jag har sparat en mycket exklusiv champagne till vårt nästa möte.

Till dess ha det så bra.

Macron * Verkar fake alltihop.

Min advokat kommer att höra av sig.

Donald Trump * Skicka ett ex. så fort du kan. Alla talar om den.

Joe Biden

6

Skulle inte tro det om jag inte sett det med egna ögon.

En berättelse om en örn och en drönare.

Mästerkocken, som i det vackra vårvädret sökt sig ut till Göteborgs hamninlopp för en promenad, blev där intresserad av en person som just höll på att starta en drönare. Mannen, som presenterade sig som Jonas berättade att det var dags för premiärturen. Han förklarade också att det var första gången han testade att vara drönarpilot.

Tyvärr så var det inte mycket som gick enligt plan den här dagen.

Drönaren, under den ovane Jonas tafatta ledning, råkade redan efter en vinglig uppstigning komma alldeles för nära ett örnbo med två ungar. Över örnboet kretsade en vakande mamma örn, beredda att till varje pris försvara ungarna mot alla tänkbara närmanden. Örnens blick var skarp och dom stora klorna redo att hugga tag i och avvisa alla icke önskvärda inkräktare.

När nu drönaren närmade sig örnboet gick mamma örn till ett våldsamt anfall. Tyvärr, för örnen, så bar det sig inte bättre än att den fastnade med klorna i en av drönarens propellrar och slungades runt i en våldsam virveldans. En rotation som var så kraftfull att örnens praktfulla fjäderdräkt spreds ut över nejden innan örnen lyckades slita sig loss och likt en skadeskjuten kråka, fortfarande under stark rotation, fladdra ner mot älven där den till slut landade med ett kraftigt plask.

Den lika illa drabbade drönaren, som under attacken förlorat det mesta av sin styr- och flygförmåga vinglade nu med våldsam fart rakt ner mot en uteservering där ett trettiotal bredaxlade och skinnvästklädda Hells Angels medlemmar just avslutade klubbens årsmöte med ett jättekalas.

En fest där ingenting saknades på bordet eller i medlemmarnas dryckesglas.

Oturligt nog hamnade den nu våldsamt roterande och okontrollerbara drönaren på festbordet där den, ackompanjerad av Hells Angels medlemmarnas svordomar, sopade rent bordet från både mat och dryck. Som om inte detta vore nog så orsakade propellrarnas kraft att allt från mat till ketchup, hamburgerdressing, aiolisås och öl spreds som en dusch över sällskapets medlemmarna vilket naturligtvis inte förbättrade deras sinnesstämning.

Efter rensningen av matbordet hamnade drönaren på marken där den for runt som en tornado och orsakande repskador på 12 av Hells Angels medlemmarnas lyxiga motorcyklar innan den slutligen lade sig till ro på en av signalhornsknapparna med ett öronbedövande tutande som följd. Ett tutande som lyftes till oanade höjder när det blandades med HA-medlemmarnas svordomar och skrän.

Jonas som var mycket orolig kom nu springande för att rädda resterna av sin dyrbara drönare utan att ana den sinnesstämning som rådde vid festbordet.

Utan en sekunds respit gick de ursinniga Hells Angels medlemmarna till attack mot Jonas som efter att ha blivit intensivt påpucklad helt sonika slängdes i älven där han hamnade jämte den fjäderlösa örnen som fortfarande var stadd i stark rotation efter luftstriden men absolut inte förhindrad att angripa Jonas som illa sargad lyckades fly upp på kajkanten, förföljd av den ilskna örnen.

För att värja sig mot ytterligare angrepp flydde den genomblöta Jonas in i en mindre byggnad på kajen. En byggnad som visade sig vara en bastu och inte vilken bastu som helst utan just den dambastu som ett trettiotal Hells Angels fruar tagit i besittning för lite samvaro. Ur askan i elden alltså för den skräckslagne Jonas.

De åskådare som nu samlats på kajen för att följa spektaklet kunde glädja sig åt hur en dyblöt Jonas rusade ut ur bastun, tätt följd av ett trettiotal nakna damer alla med risknippen i händerna och mycket irriterat skrikande ”snuskhummer” efter den hyperstressade Jonas. Det hela utvecklades till en kolonn. Jonas först, de nakna damerna på rad efter med björkruskorna i högsta hugg allt under uppmuntrande hejarop från de ketchupfärgade och vitlöksdoftande Hells Angels partnerna vid festbordet. Deras aggressivitet hade till slut dämpats och ett och annat leende kunde skönjas i deras tärda ansikten.

Till slut och till Hells Angels männens stora glädje hann nu damerna ifatt Jonas som dom efter

7 bästa förmåga piskade upp med sina björkruskor innan även dom slängde honom i älven dit nu även örnen tog sig för att fullfölja hämnden på Jonas. Återigen lyckades Jonas kravla sig upp på terra firma där han för dom roade åskådarna förklarade att han var tveksam till om drönarflygning var något som han skulle hålla på med.

En kelsugen kobent tjej med hemvist i Hajom blev förälskad i hjulbent kille från Krokom men på natten hon sa de` va’ inte bra det hade varit bättre om det varit tvärtom.

8

Jonas svensexa.

En berättelse om en ungkarls vedermödor Mästerkocken stötte redan ett par dagar efter Jonas debacle med drönaren återigen ihop med honom.

Denna gång en mycket olycklig Jonas som berättade att drönarintermezzot var en bagatell jämfört med det som hände några dagar senare och som gjorde att det planerade bröllopet avbröts strax innan vigselakten på grund av den stora kärleken Catrines inrådan. Av mycket begripliga skäl.

Jonas berättade att han lovat Catrine att inte låta sig inledas i någon tokig svensexa eftersom hans kamrater var ganska gränslösa i sina ageranden och att naturligtvis inget fick hända Jonas strax före bröllopet. Ett löfte som Jonas var bergfast övertygad om att hålla och inte såg som något problem.

På förmiddagen, dagen före bröllopet, knackade det försiktigt på Jonas lägenhetsdörr och när Jonas öppnade dörren fann han prästen där som försiktigt undrade om inte Jonas kunde åka med till kyrkan för att gå igenom några viktiga detaljer före bröllopet. Något som Jonas naturligtvis utan onda aningar ställde upp på.

Väl i prästens bil så körde inte denne till kyrkan utan till Jonas förvåning till boxningsklubben ”Snytingens” klubbstuga där Jonas blev överrumplad av sina kompisar och släpad in i boxningslokalerna. Han kunde känna lukten av blod, svett och liniment sticka i näsan och fick genast onda aningar.

Mot sin vilja blev han utrustad med boxningsshorts, hjälm samt boxningshandskar och knuffad upp i en ring där han genast hamnade i en sparringmatch mot klubbens stolthet, knockoutkung Kroken Nilsson.

Kroken Nilsson sparade inte på krutet. Han fintade snabbt in en rak höger som gav Jonas ett ordentligt blått öga och sedan överöste han honom med slagserie efter slagserie innan kompisarna förbarmade sig och med gonggongens hjälp lyckades avbryta sparringen som höll på att gå över styr. Mycket medtagen hjälptes Jonas ner från ringen.

Vad Jonas nu upptäckte var att både boxningshandskar och hjälm försetts med ett snabbverkande lim på insidan och inte gick att ta av.

Under protest, men lugnad av några drinkar, togs nu Jonas med till kommunens äventyrsbad där han försågs med ögonbindel och efter avklädning fördes till det som man sa var herrbastun men som i själva verket var den stora simhallen öppen för alla. Där fanns unga simmare, gamla simmare, medelålders simmare och barnfamiljer både med och utan barn, alla i baddräkt och så den så när som på ögonbindel, hjälm och boxningshandskar i övrigt nakne och blåtiradrabbade Jonas.

Av kompisarna syntes inte ett spår.

Bland dom badande kunde en stor irritation märkas.

Som en ödets ironi fångades Jonas dessutom på bild av det nu mycket uppspelta lokala TV-teamet som höll på med att spela in ett nytt avsnitt av en programserie som hette ”Badmodet genom tiderna”. Ett program som han visste att Catrine älskade och aldrig skulle missa, inte ens inför ett nära förestående bröllop.

Vakterna tog nu hand om den mycket generade Jonas och förde ut honom till ett angränsande utrymme där kompisarna plötsligt dök upp och tog över.

Eftermiddagen övergick i kväll och svensexan fortsatte på den lokala restaurangen där Jonas trots stora svårigheter att äta och dricka med boxningshandskar ändå fick i sig en hel del och vid fyratiden på natten tog han sig hem till bostadshuset med en taxi.

Om någon har försökt att öppna en entrédörr med nyckel, med boxningshandskar på händerna, så vet man hur svårt det är. Är man dessutom onykter så är det inte bara svårt, utan helt omöjligt.

Med visst våld lyckades dock Jonas få upp en annan dörr, dörren till soprummet, och sedan åla sig via det gamla sopnedkaströret upp till våningsplanet där han försökte klämma sig ut genom sopnedkastluckan.

9 Tyvärr, enligt lagen om alltings jävlighet, så fastnade Jonas halvvägs ut och efter förtvivlade försök att komma loss började han påkalla sovande grannars uppmärksamhet. Först med diskreta rop och sedan med allt desperatare och mer högljudda rop på hjälp. Till slut vaknade flera av grannarna och kom ut i farstun där dom fann en vilt sprattlande Jonas, med blåtira, hjälm och boxningshandskar förtvivlat kämpande för att komma loss ur sopnedkastets järngrepp.

Halva kroppen stack ut ur sopnedkastet och den andra halvan var dold i dess inre.

Till slut efter att grannarna gemensamt försökt dra loss den ölstinkande Jonas så tillkallades både polis och brandkår. Inte heller dom här vana yrkesmännen lyckades dra loss Jonas, trots att han smordes in med konsistensfett, utan han fick bilas loss med en specialmaskin och kunde till slut ta sig in i sin lägenhet. Förutom dom andra attributen nu också insmord med konsistensfett och dessutom bärande en järnring med sopnedkastlucka runt livet. I övrigt var dom rosa boxningsshortsen det enda klädesplagget.

Efter några timmars misslyckade försök till sömn i olika ställningar och utan att kunna avlägsna något av utrustningen var Jonas ändå tvungen att ta sig till kyrkan för vigseln.

Jonas gjorde där entré, inte i frack som det var tänkt utan, iförd rosa boxningsshorts, en metallring och sopnedkastlucka runt magen, insmord med konsistensfett och endast utrustad med boxningshandskar och hjälm som ett komplement till den kraftfulla blåtiran. Den stora kärleken och vackra bruden Catrine, som anade det värsta redan efter att bevittnat gårdagens TV-program om ”Badmodet genom tiderna” stirrade med panik i blicken på Jonas. Detta överträffade med råge alla hennes farhågor. Till slut kom det också ett gällt skrik över hennes läppar innan hon förklarade för de förstummade 120 bröllopsgästerna att festen var inställd och att hon aldrig tänkte gifta sig.

Jonas förklarade nu för mästerkocken att äktenskap kanske inte var hans grej egentligen.

En närsynt gubbe ragga tjej under allsång på Skansen fann långhårig kandidat bland de sångsugna fansen men oturligt nog han nitlotten drog en förrymd apa som tagit sig in i ruljansen.

10

Mästerkocken extraknäcker som brovakt.

Ett halvmara med förhinder.

Varje år går Göteborgsvarvet av stapeln. En halvmara med över 60 000 deltagare, många amatörer men också en del representanter för världseliten. En stor prestigetävling för Göteborg. Den största.

Under tävlingen och efter 15-16 km löpning korsar alla deltagarna älven via Götaälvbron. En ålderstigen klaffbro som skall rivas när den nya bron, som är under uppförande, står klar.

Dagen till ära hade Mästerkocken fått det prestigefyllda hedersuppdraget att tjänstgöra som brovakt med enda arbetsuppgift att på ett ansvarsfullt sätt öppna klaffbron om så skulle behövas för större fartygspassager. När löparna passerar och i god tid innan tillåts ingen fartygstrafik. Ett uppdrag som Mästerkocken var som klippt och skuren för. Ca 30 minuter innan elitlöparna beräknades komma öppnade Mästerkocken, för sista gången och helt enligt instruktionerna, bron för ett passerande större fartyg. En ren rutinåtgärd som är så enkel att ett barn kan klara den. Man trycker bara på en knapp.

Tyvärr hände det som absolut inte får hända, i alla fall inte en sån här dag – klaffen till bron fastnade i uppfällt läge. Som en jättelik ogenomtränglig mur tornade den upp sig.

Mästerkocken kunde till sin förtvivlan redan 25 minuter senare se dom första löparna komma upp på bron. En liten grupp mörkhyade etiopier med den olympiske guldmedaljören Metea i täten. Med stor förvåning och ilska i blicken anlände de till den uppfällda klaffen där dom bokstavligt talat gick in i väggen. Den vrede som nu präglade sinnesstämningen blev inte bättre av att nya löpare anlände bakifrån hela tiden. Efter en knapp timma var alla 60 000 samlade där utom några tusen kvinnor som var rejält försenade p.g.a. att dom stannat några gånger för shopping utmed sträckningen.

Ilskan var nu så stor att inte ens ett riktigt regnoväder kunde dämpa vreden.

För att försöka mildra oron i leden tog nu den företagsamma Mästerkocken ett paraply och gick ner för att förklara för löparkollektivet vad som hänt. Något som till en början verkade slå väl ut men som ledde till ett starkt missnöje när Mästerkocken artigt bad dom ställa upp sig i nummerordning för att få till en ordnad start när serviceteamet väl grejat broklaffen. Uppmaningen att gemensamt sjunga ”We shall overcome” slog inte heller väl ut, utan blev snarare droppen som fick bägaren att rinna över bland dom frysande och huttrande löparna. Mästerkocken fick för att undgå aggressiviteten hos en lynchlysten mobb om ca 60 000 personer, sätta sig i säkerhet genom att fly in i brovaktartornet.

Efter ca 2 timmars arbete av servicepersonalen kunde bron öppnas igen och löparna kunde nu dra iväg för att redan efter 500 m överraskas av ännu ett hinder. Ett gigantiskt schakt för projektet Västlänkens underjordiska station. Ett hinder som arrangörerna missat eftersom det inte hade funnits året innan. Göteborgsvarvet fick nu för första gången i historien avbrytas efter det att alla deltagarna, utom dom shoppande damerna, hamnat nere bland dom kletiga lermassorna i schaktet, varifrån dom under kvällen och natten plockades upp av brandkåren och räddningshelikoptrarna allt medan regnet öste ner. Ett digert arbete för räddningskåren och helikopterdivisionen.

Tävlingsledningen beklagar missödet, lovar rabatt på nästa års anmälningsavgift, försäkrar att Mästerkocken inte kommer att sköta broöppnandet i fortsättningen och skyller schakteländet på politikerna som skyller på varandra och lovar att tillsätta en utredning.

Tävlingsledningen drog också in den planerade enkäten som skulle genomföras bland deltagarna efter loppet och handla om hur man upplevt Göteborgsvarvet på en skala 1-10.

Vad blir då sensmoralen. Jo, ibland kan det vara en fördel att inte ryckas med i tävlingshysterin utan ha roligt och kanske stanna till och shoppa utmed vägen.

11

Vråken.

Eller en sumobrottares bedrövliga natt.

Under en värmebölja är det ju många som sover för öppet fönster. Så också mästerkocken. Ibland kommer det in några myggor, ibland något annat flygfä och igår natt en ormvråk.

Det finns definitivt behagligare sätt att bli väckt på än av att en jättelik ormvråk slår klorna i den nakna bröstkorgen samtidigt som vråkens vingar orsakar en tornado av luftrörelser. Efter en häftig armviftning i ett sömndrucket tillstånd från mästerkocken hoppar vråken över till sängkamraten den äkta hälften och djurvännen – som vaknar med ett skri och klipper till vråken så att den flyger rakt in i väggen. Hustruns skri har också väckt husets katter som kommer rusande och går till snabb attack mot ormvråken som med vingarnas hjälp fick ta sig ur den farofyllda situationen.

Till slut hamnade vråken i datorrummet där den försökte stilla sin hunger genom att äta upp datormusen. Ett misslyckat försök som varken stillade hungern eller förbättrade vråkens sinnesstämning.

Under jakten hade hustrun ringt den jourhavande djurorganisationen som lovade att komma direkt och ta hand om oros störaren.

Så småningom och efter en vild jakt lyckades mästerkocken få ut vråken i hallen, slå upp farstudörren och med ett slag förpassa vråken ut ur lägenheten. Tyvärr så bar det sig så illa att ormvråken, vid flykten från lägenheten, råkade flyga rakt in i tidningsbudet som var just utanför dörren för att leverera morgontidningen. Sammanstötningen var så kraftig att tidningsbudet slogs omkull och rullade, likt en boll, nedför trappan och med en kraftig duns slog in i sumobrottaren Takidus lägenhetsdörr på bottenplanet.

Takidu som hade haft en bedrövlig afton med förlust i en stortävling, med ett stort bråk med hustrun, ett ännu värre bråk med älskarinnan och sedan stora svårigheter att somna trots en rejäl konsumtion av saké. Takidu rusade nu upp som en hetsad tiger, fortfarande iklädd endast det minimala sumobältet som ser ut som en form av modifierad stringtrosa med blöja.

När han skulle ta sig ut för att läxa upp inkräktaren fastnade han tillfälligt i dörren som var i minsta laget för den välgödde brottaren och innan han hann slita sig loss attackerades han av både ormvråken och katterna.

Som tur var kom den nyanlända djurorganisationen till hjälp utrustade med en jättelik håv. I tumultet som uppstod lyckades håvskötaren inte få håven över vråken men väl över Takidu som fullständigt vansinnig slet sig lös från dörrkarmen, hoppade över det medvetslösa tidningsbudet, knuffade omkull patrullen från djurorganisationen och rusade ut på gatan i ett häftigt försök att fånga och vrida nacken av vråken. Skrikande japanska svordomar och med kroppsfettet guppande på kroppen som vågorna under en storm i Atlanten pågick jakten gata upp och gata ner.

Det var också fullt förståeligt att den polispatrull som råkade komma förbi ingrep och tog in Takidu till förhör. Det var ju inte var dag man kunde se en nästan naken sumobrottare endast iklädd ett bälte och en jättelik håv rusa längs gatorna för att fånga en ormvråk mitt i natten. Takidus bedrövliga afton hade övergått i en minst lika bedrövlig natt.

Sensmoralen är att man inte skall sova för öppet fönster för då springer sumobrottarna ut på gatorna och skämmer ut både sig och sitt land.

En kardinal med celibat i Vatikanen smög till bordell för att minska på tryck i ”vulkanen” men i eruptionen gick troll och magnituden blev noll för han kunde ej knäppa upp knapp i kaftanen.

12

En tjuv berättar.

Eller tjuven som kom på bättre tankar.

Detta är den sanna historien om tjuven Theo och hans beslut att sluta stjäla och i stället bli skötsam.

Theo, som livnärde sig på tillgreppsbrott, särskilt villainbrott nattetid, gav sig en marsdag ut på ett nytt uppdrag – det som skulle bli hans sista olagliga äventyr. Objektet var kommunalrådet Plexus stora villa intill stadens pastorsämbete vilket nästan var som en symbol för den urgamla maktdelningen mellan kyrka och stat.

Klockan var tre på natten när Theo lyckades lirka upp skjutfönstret till Plexus villa, skjuta upp fönstret i högläge och åla sig in.

Väl inne möttes han av en miljö som inte var den förväntade utan visade att ett stort party just hade ägt rum. Bord med både mat- och dryckesrester, tomma spritbuteljer och en allmän oordning m.m. kunde skönjas i det svaga ljuset från gatlyktan utanför. Spritångorna hängde ännu tunga i luften liksom tobaksdoften och doften från dom otidsenliga askkopparna. Allt som ett bevis på det ”sjöslag” som ägt rum i det Plexuska hemmet. Vad bra, då sover dom djupt, tänkte han.

Theo trevade sig vidare och kom in i ett annat stort rum med en stark klorlukt. En lukt som borde varit en varningssignal för Theo men spänningen trubbade väl av sinnena en aning och utan att han riktigt visste vad som hände så ramlade han ner i Plexus stolthet, den stora inomhuspoolen med bubbelspa i ena hörnet. Theo blev nu väldigt skrämd när han oväntat upptäckte konturen av en skräckinjagande krokodil som lömskt guppade i ytan alldeles intill sig. Efter stor möda och mestadels nedpressad under vattenytan av tyngden i sina egna kläder lyckades Theo få fram sin dolk som han med stor kraft stack in i den hotfulla krokodilen buk. I stället för det förväntade blodvitet hördes en dämpad knall och ljudet av pysande luft. Theos sinnesstämning förbättrades nu när han förstod att monstret bara var barnens uppblåsbara leksak som han med ett välriktat hugg förpassat till dom sälla jaktmarkerna. Han var dock lite bekymrad över hur barnens sinnesstämning skulle bli när dom vid sitt poolbad hittar den älskade krokodilen helt utblåst och med en kniv i buken.

Till slut lyckades Theo ta sig upp ur bassängen via en trappa. Dyblöt och illa till mods men vid liv kunde han till sin stora lycka hitta en negligéliknande morgonrock i typiskt rosa kvinnliga färger.

Nöden hade ju som bekant ingen lag och efter ett snabbt byte kunde Theo ta sig tillbaka till vardagsrummet endast iklädd husfruns rosa negligé. Vilket trots allt var lite bättre än dom just dumpade genomblöta egna kläderna.

Nu följde händelserna slag i slag. Väl ute i vardagsrummet igen stöter han på en maskerad man med både kofot och ficklampa. Ytterligare en tjuv alltså - som hur osannolikt och oväntat det än låter beslutat sig för att göra ett nattligt besök hus kommunalrådet Plexus samma natt som Theo.

Den skräckslagne inkräktaren står som förlamad när Theo inte vilar på hanen utan går till angrepp.

Ibland är anfall bästa försvar. En vild batalj uppstår och tjuven som trodde han mötte husets ägare eller ägarinna, han var inte riktigt säker vilket, slet sig till slut loss. Därefter kastade sig ut genom fönstret som var uppskjutet till hälften men som av den våldsamma sammanstötningen föll ner och klämde fast honom i ett skruvstädsgrepp. Halva tjuven hängde utanför och halva innanför. Som en mus i en råttfälla.

Theo, rejält stressad av dom oväntade händelserna, kände nu av sin känsliga mage och för att undvika en spontan diarré i vardagsrummet så letade han så snabbt han kunde upp en toalett och fumlade sig in där. Väl på plats på toan och sakta återvinnande sitt lugn fick han till sin förvåning höra ett ljud – först lät det som ett psst men strax därefter klart och tydligt och med hög röst ”vem där”. Var han inte ensam på toaletten? Theo försökte urskilja något i mörkret utan att lyckas.

Rösten upprepade nu sin fråga ”vem där” flera gånger. Som om inte detta vore nog började rösten också vissla och sedan sjunga ”Du gamla du fria”. Den nu vettskrämde Theo skulle just fly ut från

13 toaletten när han lyckades skymta trädet med papegojan i badrummets inre vrå. Efter lite djupandningsövningar och något lugnad tog han sig tillbaka till vardagsrummet där den andra tjuven fortfarande satt sprattlande och fastnaglad i fönstret.

Det som nu i stället tilldrog sig Theos uppmärksamhet var att en överförfriskad gäst som tydligen somnat under bordet efter kalaset började vakna till liv p.g.a. ståhejet. Den fortfarande onyktra och rödögda gästen tog sig upp på vingliga ben och det första som hans blick fann var Theo i rosa negligé. En uppenbarelse som han trodde var värden eller värdinnan, oklart vilken. Därefter föll hans trötta blick på den gastande och sprattlande tjuven i fönstret. Gästen pekade förskräckt på tjuven, fick med viss möda upp mobilen, ringde efter polisen för att strax därefter gå in i dimman igen.

Redan efter 5 minuter kom en polisbil. Poliserna knackade på och Theo försökte rädda situationen och sig själv genom att öppna dörren och släppa in dom. Theo pekade på tjuven i fönstret, varvid dom artiga poliserna nickade förstående, lirkade loss inkräktaren och satte handfängsel på honom innan han förpassades ut till bilen. Poliserna drog sig sedan tillbaka, mycket nöjda med att ha gripit en inkräktare på bar gärning, men aningen förvånade över värden eller värdinnans, oklart vilket, underliga klädsel..

Allt hade nu varit frid och fröjd om inte husets verkliga ägare, kommunalrådet Plexus och hustrun Josefin, vaknat till liv ur sina töcken. När de hörde oljud och anade oråd släppte dom lös blodhunden Karo, som morrande och ackompanjerad av den nationalsångssjungande papegoja, attackerade Theo och orsakade stor skada innan Theo lyckades slita sig lös och fly ut genom ytterdörren. Riven blodig, iförd den rosa negligén, med blodhunden Karo hack i häl, med Plexus hustru Josefin också i hälarna gastande om att hon ville ha tillbaka sin negligé och med ”Du gamla du fria ” ringande i öronen gjorde han sitt livs gatlopp genom staden. För att till sina grannars stora glädje ta sig in i bostaden så att säga utan diskretion.

Det var efter det här äventyret som Theo berättade att inbrott kanske inte längre hade högsta prioritet i hans livsstil.

Han brände sitt brännvin för nubbe i fjällen en sorts ”handsprit” för invärtes skydd utav cellen men frun blev plakat av hans destillat när hon spritade hud enligt råd av ”Tegnellen”.

14

Cirkus Krubick.

Eller varför allt gick åt pipan. En elefant berättar.

Varför fick den välskötta och aktade Cirkus Krubick – Europas största – så plötsligt lägga ner sin verksamhet? Ja det frågar sig många.

Direkt ur elefantens egen mun kommer här – en fabel från en snabel tycker många - men inte alls utan en bister berättelse om den verklighet som drabbade cirkus Krubick.

Cirkusens stolthet och den sista av dom forna cirkusdjuren, den talande elefanten Dumbo, berättar följande med egna ord för en andäktig mästerkock.

Eländet och förfallet började för ganska kort tid sedan, eskalerade snabbt och fick enorma proportioner med en otur utan motstycke i historien, förtäljer Dumbo och fortsätter.

Förfallet, den branta utförsbacken för Cirkus Krubick började när cirkusens dvärgkvinna, den bara 104 cm långa Elvira, i hemlighet började äta tillväxthormoner – trots att hon blev påkommen och förbjuden av cirkusdirektören. På så kort tid som bara två månader ökade hon i längd från sina för cirkusens dvärgkvinna passande 104 cm till det mer normala, men för en dvärgkvinna onormala 171 cm vilket naturligtvis omöjliggjorde hennes deltagande i cirkusverksamheten. I alla fall som dvärgkvinna. Cirkusdirektören försökte dock lite tafatt att lansera henne som världens ”längsta” dvärgkvinna utan att finna någon respons hos publiken. Marknaden var inte mogen för en sådan attraktion.

Tyvärr blev Elvira inte bara lång utan också med tiden ganska fet eftersom hennes sötsug numera kunde stillas genom att hon nådde ända upp till dom översta hyllorna i förvaringsutrymmena där cirkusens godsaker fanns. Inget lämnades där orört – inte ens godis avsett för cirkusens djur. Näst efter den lockande mjölkchokladen blev hundgodiset en stående del av hennes dagliga diet.

Viktökningen lät inte heller vänta på sig.

Motgångarna som bara börjat fortsatte och nästa problem för cirkusen blev den kaxige lejondomptören Zenit som med tiden blivit övermodig och en dag slog vad med cirkusdirektören om att han inte bara skulle domptera sitt lejon inför publiken utan också sticka in hela huvud i lejonets gap och hålla det kvar där i tio sekunder utan att något hände. Redan efter sex sekunder vann cirkusdirektören vadet. Zenit begravdes lördagen därpå. Cirkuspersonalen slöt upp mangrant och lejonen slöt också upp ”mangrant” till den tragiska ceremonin.

Bara några dagar efter den huvudlösa domptören Zenits sorti kom nästa dråpslag. Den här gången gällde det den fantastiske minneskonstnären Kulo som på bara 8 sekunder kunde lära sig ordningsföljden i en blandad kortlek och till publikens stora förtjusning, räkna upp den baklänges samtidigt som han balanserade på en boll.

Tyvärr så drabbades Kulo i förvånansvärt ung ålder av en snabbt verkande variant av Ahlzheimers sjukdom och kunde till slut inte komma ihåg ett enda kort. Under en övergångsperiod försökte cirkusen dölja Kulos problem genom att anlita en sufflör. Tyvärr så drabbades också Kulo av en tilltagande dövhet och sufflörens viskningar blev med tiden allt högljuddare liksom Kulos ”va” rop och till slut var allt också hörbart för publiken. Visserligen blev det lite komik i det här med en minneskonstnär som skriker ”va” hela tiden men det räckte ändå inte riktigt för att ge publiken valuta för pengarna. Publikintresset avtog dessutom nästan helt när Kulo till slut blev mer intresserad av att titta upp i taket än att anstränga sig för att roa publiken. Kulo fick till slut förtidspension endast 54 år gammal. En pension som han aldrig kom ihåg att hämta ut.

I samma veva gjorde också kanonkungen Lavetti sorti från cirkusen, på ett mycket dramatiskt vis och mitt under en föreställning.

Lavetti hade under ett antal år drabbats av en gradvis försämrad syn men av ren fåfänga vägrat att skaffa glasögon. Något som drabbade honom med full kraft när han av misstag kraftigt överdimensionerade sprängladdningen till kanonen en dag när belysningen var lite nedsatt. Det blev Lavettis sista framträdande och han kommer att begravas i grannkommunen – nära nedslagsplatsen.

15 Nu tycker man att det kunde vara nog men historien innehåller mycket mer elände.

Bland cirkusens problem fanns också den nu åttiotreåriga primadonnan Verona som vägrade att pensionera sig och bereda plats för en yngre mer estetisk förmåga. Med hjälp av cirkusfacket och turordningsreglerna - först in sist ut – bet hon sig fast i sin yrkesroll trots att bäst före datum passerats med cirka 50 år. Till publikens förtvivlan gjorde hon en patetisk entré varje kväll, kutryggig, med gåstol och med syrgasutrustningen väl synlig i gåstolens korg. Hennes långa karriär som storrökare och dess effekter var lika svåra att dölja som rynkorna i hennes ansikte och gäddhänget under armarna. Det var långt från den glamour som publiken förväntade sig av en cirkusprimadonna och som hon en gång i tiden personifierat.

Till cirkusens alla eländen blandade sig också prickskytten Leon som utan svårighet kunnat skjuta glöden av en cigarett på 20 meters avstånd med sin pärlemorinfattade revolver – innan darrhäntheten drabbade honom med full kraft. Efter att tre dagar i rad skjutit bort näsorna på dom levande måltavlorna i stället för cigarettglöden blev cirkusdirektören tvungen att avskeda Leon.

Denne fortsatte dock sin bana som pistolbeväpnad bankrånare för att till slut hamna i fängelse där han ångrade att han inte utbildat sig till utbrytarkung i stället.

Den för publiken mest dramatiska och blodiga händelsen var dock när svärdslukaren Niam mitt under en föreställning och med hela svärdet nedtryckt till magsäcken plötsligt upptäckte att han glömt att knyta skosnöret. Katastrofen blev ett dramatiskt faktum när han hastigt böjde sig ner för att rätta till problemet. Niam blev bara 27 år och hade kunnat fortsätta många år till om han haft vett att använda loafers i stället.

Den kanske mest deprimerande händelsen var dock det öde som drabbade dom siamesiska tvillingarna Tim o Tom som var fastvuxna i magtrakten. Dom hade under många år underhållit publiken med att spela både trumpet och saxofon samtidigt men med tiden blivit allt mer irriterade på varandra. Det hela eskalerade till ett rejält slagsmål under en föreställning och eftersom det var omöjligt att skilja dem så fick dom handfängslas till publikens förvånade iakttagelser. Tyvärr så fortsatte tvillingarnas osämja och till slut lyckades man få in dom på ett sjukhus där man i en större operation lyckades separera dem. En fantastik bedrift som dock resulterade i nya problem när dom inte längre nöjde sig med en lön som tidigare utan krävde två, d.v.s. en var. Något som blev kostsamt för den ekonomiskt prövade cirkusdirektören.

Cirkusen försökte nu i det längsta dölja att tvillingarna var separerade och limmade därför ihop dom inför varje föreställning. Det hela avslöjades dock en kväll när limfogen plötsligt brast och tvillingarna sprang iväg som yra höns åt olika håll i manegen.

När sedan lindansösen drabbades av yrsel, knivkastaren av tennisarm och trapetsakrobaten av höjdrädsla var det inte mycket substans kvar i cirkusen förutom vi djur.

Droppen som fick bägaren att rinna över och knäcka cirkusen slutligt var dock när föreningen ”djurens vänner” bröt sig in en natt och släppte ut alla djuren på stan. Staden invaderades då till medborgarnas stora förvåning och fasa av fyra elefanter, tre lejonhannar (samtliga så kallade alfahannar), åtta välfriserade fullblodshästar, två sjölejon, fjorton apor, tre tigrar och en mindre vargflock. Tre oskyldiga medborgare och två skyldiga från föreningen ”djurens vänner” fick sätta livet till innan alla djuren kunde avlivas eller infångas. Jag själv, Dumbo, är den ende som lyckats bevara den nyvunna friheten och kan därför berätta den här historien.

Cirkusdirektören har lämnat en kommentar till Dumbos berättelse ovan och säger att han numera inte är säker på att cirkus är något som han skall ägna sig åt

Vad en antikvitet kan vara.

Jo, ett bedrövligt fult föremål som förlorar i värde om man snyggar upp det.

16

Misstagens misstag.

Eller dagen då allt gick fel Den 6:e mars kl 1900 skulle mästerkocken hålla ett föredrag för en grupp forskare från Havsforskningslaboratoriet. Ämnet var ”romens betydelse för den tvåkönade ishavsräkans samliv”.

Platsen var sal 22 vid Göteborgs Universitet.

Samma dag, den 6:e mars också kl 1900 skulle John Berger hålla föredrag för en grupp inköpschefer från Systembolaget. Ämnet var ”romens betydelse som drinkingrediens”.

Platsen var sal 23 vid Göteborgs Universitet.

Båda föredragen var emotsedda med stor spänning och skulle säkert blivit mycket uppskattade om det inte varit för en otroligt klantig vaktmästares skull. Denne representant för universitetets begåvningsreserv lyckades med konststycket att förväxla föredragshållarna. Helt omedvetet så hamnade alltså mästerkocken inför fel auditorium och så gjorde också John Berger.

Efter att mästerkocken välkomnats av åhörarna med en kraftig applåd och framfört den sedvanliga hälsningsfrasen så var det dags att skrida till handling.

Mästerkocken började lite allmänt med att prisa romen för dess goda smak, hur aptitretande den var och romens förmåga att locka till ytterligare konsumtion. Därefter var det dags att nämna att den var bra för hälsan om den konsumerades regelbundet. Åhörarna såg nöjda och intresserade ut men sinnesstämningen ändrades när mästerkocken bestämt påstod att rom och majonnäs var en utmärkt blandning. Ett sorl och en del rynkade pannor kunde nu märkas bland åhörarna speciellt när mästerkocken också använde tesked som lämpligt mått för att dosera rom. Han fortsatte anförandet med att rom var en färskvara som skulle konsumeras direkt och om den absolut skulle lagras så var det i en försluten tub. Oron bland åhörarna stegrades nu markant.

Någon självutnämnd förståsigpåare bland systembolagsfolket dristade sig också till att på fullt allvar hävda att rom smakade bäst blandad med coca cola. Detta fick mästerkocken att drabbas av en våldsam skrattattack på scenen. När väl skrattkonvulsionerna lagt sig så frågade mästerkocken artigt förståsigpåaren om han kanske gillade andra makabra kombinationer också som senap på wienerbröd eller ketchup på mannagrynsgröten. Rikligt med HP-sås på gräddtårtan kunde kanske också vara något att testa, menade mästerkocken till den obstinata åhöraren, vilket definitivt höjde ansiktsfärgen hos denne. Nu till en signalröd nyans.

En annan förståsigpåare (det verkade vara gott om dem) ifrågasatte påståendet om att rom var en färskvara och han hävdade bestämt att den skulle lagras i minst 3 år innan den avnjöts.

En ny skrattattack drabbade mästerkocken som kommit upp i varv och till slut frågade uppstickaren om denne också föredrog en 3 år gammal Hönökaka före en nybakad eller rentav gamla tomater med 3 års mögel på skalet framför dom färska. Mästerkocken menade också att ibland kunde det vara klokt med en viss eftertanke innan man slängde ur sig idiotiska påståenden inför ett fullsatt auditorium. Eventuell dumhet faller ju annars bara tillbaka på en själv.

Efter en stund när lugnet lagt sig över auditoriet kunde föredraget fortsätta och nu berättade mästerkocken för dom förvånade systembolagscheferna om räkorna, och om hur honräkan vid tre års ålder byter kön och blir en hanräka. När mästerkocken också betonade det uppenbara att det inte var någon konst alls att bli honräka. Kraven var minimala, men hanräka det blev man först med tre års erfarenhet så lämnade dom kvinnliga åhörarna salen av någon outgrundlig anledning. Deras uttåg var ganska högljutt och aggressivt fast mellan alla invektiven kunde också ett och annat vänligt ord som luspudel och åsna uppfattas. Mästerkocken påpekade, när han kunde göra sin stämma hörd att dom kanske hade ett och annat att lära av räkorna som alltid simmar lugnt även när havet är upprört.

Stämningen förbättrades och förhoppningar tändes när mästerkocken berättade att det nu var dags att dela ut smakprov på rom men allt försämrades snabbt när det gick upp för åhörarna att det var

En ännu inte nobelprisbelönt samling skrönor berättade av Bo Augustsson under det anspråkslösa aliaset "Mästerkocken i Lerum. Guds gåva till mänskligheten".

9

789180

077415