9789180072625 by Smakprov Media AB

OL AF KLEIN

r e n i l r e B Ich bin

Ich bin Berliner

OLAF KLEIN

Ich bin Berliner

Prolog

Boken handlar om min barndom i Tyskland och anledningen till att jag hamnade

i Sverige. Barndomen handlade i början om muren innan och under tiden den byggdes och sedan varför jag tvingades bytta skolan nio gånger under åtta års skolgång. Största svårigheten med att skriva denna bok var om tiden där jag blev sexuellt utnyttjad, under min pubertet. Det bromsade mig hela tiden att börja skriva denna biograﬁ, eller ens fortsätta men jag var tvungen att skriva om detta förr eller senare. Andra problemet var att jag har Autodidaktisk lärd mig svenska språket mer på uttal än skrift och trodde inte ha rätta verktyg att skriva. Nu efter 51 år i Sverige har jag fattad mod att skriva denna bok.

Epilog

Har alltid gärna berättad små anekdoter för släkt, vänner och bekanta om mitt liv

men aldrig i det sammanhang där de hörde till. Vet att min mor och far hade säkert en egen historia om deras liv som de inte ﬁck riktig gehör i min bok, för jag ﬁck veta för lite om dem! Så det är bara mina minnen som är kvar för denna berättelse! Flera frågade hur jag klarade mig psykiskt genom allt jag hade gått igenom i min barndom och jag brukar svara skämtsamt numera – Made in Germany.

Ich bin Berliner Född i Berlin, står det i min Pass Författare: Olaf Klein Innan jag föddes hände detta – Början av kalla kriget Berlinblockaden var Sovjetunionens försök 24 juni 1948 12 maj 1949 att tvinga västmakterna att överlämna Västberlin.

Bakgrund: Blockaden utlöstes av att västmakterna tagit de avgörande stegen mot att bilda en tysk stat av de egna ockupationszonerna det som 1949 blev Västtyskland och ersatte där den 20 juni 1948 den nästan värdelösa gamla tyska riksmarken med en ny valuta, D-mark (Deutsche Mark). Detta gjorde att Sovjetunionen tre dagar senare genomförde en egen valutareform och dessutom försökte införa den nya östtyska valutan i hela Berlin vilket de västallierade satte sig emot genom att även införa D-marken i sina Berlinsektorer. Att västmakterna agerade utan att ha stämt av med Sovjetunionen gjorde att Sovjetunionen stängde av tillfartsvägarna till Berlin från Västtyskland, varför det enda sättet att ta sig till Västberlin blev med flyg. Man flög in livsmedel och drivmedel: ost, fisk, vetemjöl, korn, jäst, mjölk, kaffe, fett, kött, potatis, socker, grönsaker, kol, bensin och salt, med ett plan per minut och flög dygnet runt. Under de första sex månaderna av lufttrafik flög de brittisk-amerikanska planen över 55 miljoner kilometer (1 370 varv runt jorden), och fraktade 7 128 ton gods per dag. Det var farligt att flyga eftersom det var korta avstånd mellan planen och det hände att plan störtade. Den 5 juli 1948 skedde första kraschen då en C-47 störtade mitt i Berlin och tre människor omkom. 17 juli 1948 började piloten Gail Halvorson att göra små fallskärmar med russin och choklad som han släppte från sitt flygplan till Berlins barn. Detta blev väldigt populärt och en konfektyrtillverkare vid namn Hershey’s valde att sponsra med godis. Även general Tunner ansåg att det var en god ide och sju plan fick i uppdrag att släppa de små fallskärmarna som packades av frivilliga 7

i Västtyskland. Därvid skickade man ner 6 000 små fallskärmar till Berlins barn varje dag. Militärt kallades operationen Operation Little Vittles men Berlins barn kallade flygplanen för Russinbombare. Källa: Händelser man minns – en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970 / Nationalencyklopedin, 2007 Jag föddes i januari 1949 i Berlin inom den Amerikanska sektorn. Min mamma berättade för mig att hennes huvudnäring under graviditeten var russin. Jag gillar russin än idag men inte blandade eller i kakor. I skolan fick de efter kriget för första gången måltider under rasten som kom från den Amerikanska kasernen. Min favorit var varm choklad, corned beef och pasta med ketchup men jag gillade inte pumpernickel så mycket. Pumpernickel är ett konserverat svart bröd på burk. M & M choklad kunde man lura till sig av soldaterna om man var smart. Engelsmännen kom med curry och amerikaner med ketchup. Detta gav upphov till en ny symbolisk lokal rätt i Berlin som heter Currywurst. Någon kom på idén att blanda ketchup och lite curry samt tillsätta lite av den lokala vilt växande kryddan maggi som sedan serverades med en skuren grillad bockwurst samt en småfranska. Du behöver inte gå långt i Berlin för att få tag i en Currywurst. Det finns numera även ett Currywurst museum. Jag brukar säga att har du inte ätit en när du var i Berlin så har du inte varit där! Det var i stadsdelen Neukölln, i en lägenhet nära Sonnenallee jag föddes. Jag har inget minne av det men min mor har berättat att vi hade en hund av rasen chow chow som enligt henne inte var särskilt begåvad. De var tvungna att ge bort den för den blev bara fetare och fetare för min syster och jag matade honom hela tiden med den mat vi inte gillade och han ville (orkade) knappt gå ut för att uträtta sina behov. Mor berättade att jag vägde över fem kilo när jag föddes och hade ett stort bakhuvud som hon tyckte liknade ryssar? Det var många soldater som våldtog tyska kvinnor på sin frammarsch mot Berlin och det gav upphov till denna tolkning av mitt bakhuvud. Det finns en bild på mig och min kusin i varsin barnvagn framför mamma och mormor. Den enda som fick sitta upp var min en månad äldre kusin, jag gömdes bland täcken. Vilken fin start på livet, eller hur? Men mitt huvud och kroppen växte till sig väldigt snabbt.

Mitt första hem jag minns. Vi flyttade senare till en lägenhet nära flygplatsen Tempelhof på en gata som heter Schillerpromenade. Det var ett hörnhus nära en utbränd kyrka som låg vid en rondell omgiven av en liten park. Jag trodde under hela min barndom att den blev bombad under kriget men så var inte fallet, den brändes ner av misstag. Vi grabbar undersökte ruinen bara en gång för råttorna hade flyttat in där och de var inte små och väldigt aggressiva. Ingen kyrka i vår stadsdel hade höga torn på grund av flygplatsen men denna kyrka hade en innan flygplatsen byggdes. Så man kapade tornen för flygplatsens skull. Den byggdes upp igen långt efter jag flyttat därifrån med kapad torn och på ett konstigt vis tyckte jag inte om det, för denna ruin var en del av mina sista glada minnen med familjen. 9

Vi bodde i ett gårdshus tre trappor upp som brukade ha lite lägre hyra på den tiden. Trapphuset hade en stabil ledstång i trä som jag gärna försökte åka nerför. Jag sökte upp huset vid mitt senaste besök i Berlin och ledstången finns kvar än idag trots renovering av hela huset. Mellan varje våning, en halv trappa upp, fanns toaletten som man delade med två andra lägenheter. För det mesta var man tvungen hålla andan när man på vägen upp passerade en toalett som var ockuperad. Den hade ett mjölkfärgat fönster så när man kom hem kunde man från gården genom fönstret se en siluett av en person om toaletten var upptagen. Det gällde att hålla sig och vara på språng tills den var ledig. Far och även mor kunde inte hålla sig ibland och de pinkade i det enda handfat vi hade i köket som var halvrunt, satt rakt i väggen och var gjort av aluminium! Jag gillade inte detta, dels för att det satt för högt för mig och dels luktade köket pissoar på morgonen, så jag pinkade i pottan och tog med pottan till toaletten sen. Alla hyresgäster hade olika nyckelringar med lite annorlunda design, vår var ett urkokt märgben. Eftersom toaletten inte hade någon värme så frös spolvattnet många gånger under vintern och man var tvungen ta med en hink med vatten. Vi hade bara två rum och ett kök. Min syster och jag delade ett rum som var helt utan fönster med ett enda liten ventilöppning till gården. Jag hade en stor spjälsäng och hade svårt att somna in varje kväll. Vet inte om det var själva rummet eller sängen som gjorde att jag låg i fosterställning med huvudet neråt och gungade fram och tillbaks med ett ljud som lät..hum..hum..hum för att somna (detta beteende har gått i arv till ett av mina barn). Så sängen åkte fram och tillbaka minst tio minuter varje kväll. Grannar under oss kom upp en dag och pratade med pappa om detta ljud och undrade om han kunde ha sitt sexliv i ett annat rum eller annan tid på dygnet i stället. Min säng skruvades fast i golvet dagen efter. Min far var konstnär och hade det svårt att sälja sina tavlor under efterkrigstiden, för det fanns viktigare saker folk behövde än konst att hänga på väggen vid den här tiden. Men han försökte ändå hålla konsten vid liv eller använda tavlorna som betalmedel. Halva köket var fyllt med ett staffli och en mängd oljefärg. Balsamterpentin hade han för att tunna ut oljefärg till målningar och för rengöring av penslar använde han thinner som han köpte i stora burkar och hällde över i tomma läskedrycksflaskor. Thinner brukar även sniffas av ungdomar och bedövar hjärnan. Gissa om vi alla var lite bedövade hemma? En dag när jag kom jag hem och var väldigt törstig såg jag en öppen läskedrycksflaska som han glömt på köksbordet och jag halsade den genast. 10

r e n i l r e B n i Ich b Olaf Klein - född 1949 i Berlin Hans barndomen präglades av muren i Berlin och ﬂera fosterhem i Tyskland. När han var 13 år gammal tvingades han att ﬂytta till staden München till ett fosterhem som behandlade honom illa, men han klarade sin tre åriga kock utbildning. 1969 åkte han till Sverige för att gästarbeta där han kom att stanna för gott. Detta är berättelsen om pojken från Berlin och varför han tog sig till Sverige. Han blev köksmästare, krögare, dykare, judo instruktör och hobby fotograf. På ett personligt sätt berättar Olaf sin historia.