TaNK SOM TrULS
CARL & TRULS MÖREGÅRDH
© Carl & Truls Möregårdh 2025
Mondial
Kungsgatan 33
111 56 Stockholm office@mondial.se
Form omslag: Daniel Bjugård & Elis Möregårdh
Form inlaga: Daniel Bjugård
Foto: © s. 5–6: © Petter Arvidson/Bildbyrån
s. 15: © Petter Arvidson/Bildbyrån
s. 16–17: © Pontus Orre/ Aftonbladet / TT
s. 32: © LAURIE DIEFFEMBACQ / TT
s. 34–35: © Petros Giannakouris / TT
s. 38: © MARTIN DIVISEK / TT
s. 40: © WANG ZHAO/TT
s. 42–43: © Michael Reaves/Getty Images
s. 46–47: © Pontus Lundahl/TT
s. 50: © Jonas Ekströmer/TT
s. 54–55: © Johan Nilsson/TT
s. 64–65: © Per Hällström
s. 96–97: © Pontus Orre/ Aftonbladet / TT
s. 109: © Per Hällström
s. 113: © Jonas Ekströmer/TT
s. 125: © Per Hällström
s. 128–129: © JUNG YEON-JE/AFP via Getty Images
s. 140–141: © JUNG YEON-JE/AFP via Getty Images
s. 148–149: © Per Hällström, s. 166-167: © Anders Wiklund/TT
s. 198–199: © ANTONIN THUILLIER/AFP via Getty Images
s. 206: © Linda Carlsson/STIGA, s. 206: © Per Hällström
s. 209: © Zhang Tao /TT, s. 210: ©Jonas Ekströmer/TT
s. 214–215: © LAURIE DIEFFEMBACQ/Bildbyrån
s. 218: JUNG YEON-JE/AFP via Getty Images
s. 220–221: © Joel Marklund/Bildbyrån
Övriga bilder: © Privat arkiv
Tryckt hos Livonia Print (Lettland) 2025 Första utgåvan, första upplagan
ISBN: 978-91-8002-689-5
Förord av David Lagercrantz
Ibland träder idrottsstjärnor fram som för oss samman, och det är stort på riktigt, tror jag, särskilt nu i orostider. Jag minns den där sommardagen, det var den andra augusti, läser jag nu, och vi befann oss på Härligö, vårt ställe i finska skärgården. Härligö består av stora gräsmattor, gamla trähus och massor av plikter. Man ska vara på ett visst sätt på ön. Man ska fiska, odla sin trädgård och klippa buskarna och cypresserna, men man ska också vara en god intellektuell, och varje dag skriva sitt pensum.
Jag är fjärde generationens författare på ön, och jag blir aldrig riktigt fri från de där prestationsdemonerna. Men jag försöker slita mig loss och ha semester som alla andra, och allra helst regrediera till min allra första passion, idrotten. Som barn tävlade jag och mina kusiner inte bara ständigt på ön – i längdhopp, löpning, fotboll, rodd, brottning, i allt som gick. Vi följde också de stora mästerskapen från en svartvit teve i Bagarstugan.
En natt såg vi Anders Gärderud springa 3000 meter hinder i OS i Montreal. Östtysken Baumgartl såg ut att gå om inför sista hindret, men föll och Gärderud vann på nytt världsrekord och vi vrålade ut vår lycka i gryningsljuset. Under dagarna som följde dagdrömde jag oavbrutet att det var jag som vunnit. Sådana händelser kunde ge lyster åt en hel sommar, och jag tror jag omedvetet drömmer om att återskapa dem, och inför sommaren 2024 fanns gott hopp.
Det skulle bli både fotbolls-EM och OS i Paris, men det kändes inte som förr. Fotbollen engagerade mig inte längre. Det var för mycket stillastående spel på mitten och ofta satt jag i stället i köket och läste, och tänkte att jag vuxit ifrån det där gapandet och viftandet framför teven. Sedan började OS, och Truls mötte världsettan Wang Chuqin i sextondelsfinalen i bordtennisturneringen, och jag trodde inte mycket på det heller. Han har inte chans, sa jag, jäkla otur med lottningen. Men pingis hade alltid varit speciellt för mig, jag spelade själv som grabb, och minns så tydligt nervpressen. Ingen sport har så små marginaler och svänger så fort. På min tid skrek jag ständigt ut min frustration: Hossa eller tjo, om jag vann en poäng, kix, om bollen kom på racketkanten, och oflyt, om det gick dåligt.
Truls har också temperament, men är långt lugnare än jag. Det finns något drömsk, lite sömnigt i hans blick, men också något märkligt transparent. Det är som vi kan se vår egen häpnad i hans blick och det är oemotståndligt bara det. Men framför allt ger han oss alltid en känsla av lek, av bohemiskt artisteri – och den här dagen spelade han gudomligt.
Han vann första setet, och andra och sedan vet jag faktiskt inte riktigt. Jag tappade det helt, och ofta var det för spännande för att se. Jag var tvungen att gå ut i köket och hålla för öronen, men om han vann poängen, dundrade jag tillbaka med armarna i vädret och skrek. Efteråt när Truls vunnit, föll jag och familjen i varandras armar, och ringde mina kusiner på grannön.
”Det här måste vi följa tillsammans”, sa vi och så blev det; kusinerna kom allihop till nästa omgång med barn, fruar och flickvänner och hade med sig nybakat bröd och vin och på det viset följde vi Truls matcher ihop.
Vi var säkert tjugo personer i vardagsrummet. Folk satt överallt, och det var verkligen inte bara jag som blev galen. Vi for upp och ner allihop, även tonårstjejerna som aldrig riktigt sett pingis förut, och det såg likadant ut, insåg jag, runt om i Sverige. Det rådde Trulsfeber, och allra störst var febern den 2 augusti i semifinalen mot brassen Calderano. Jag glömmer det aldrig.
Det var presidentval i USA och krig i Ukraina, och vi var verkligen inte utan problem i familjen och släkten. Det pågick olika uppslitande kriser och stormar, men där och då försvann allt det. Det var precis som med
Gärderud i Montreal 1976. Världen runt om bleknade bort. Vi var helt upptagna av det som pågick på teveskärmen, och det berodde enbart på Truls. Vi tog honom alla till våra hjärtan, och efteråt när han vann och nådde OS-finalen, ställde vi till med fest på ön, och satte oss på verandan och stentrappan medan barnen kastade frisbee på gräsmattan. Jag minns det utan tvekan som sommarens lyckligaste dag, och jag tänker på det nu, när så mycket gått sönder i världen och auktoritära krafter hotar. Jag tror vi underskattar den sortens ögonblick. Vi behöver lägereldar mer än någonsin. Vi behöver stunder som för oss samman. Vi behöver hjältar som Truls, och jag hoppas ni finner nöje i att läsa om hans resa.
David Lagercrantz
VÄLKOMMEN till vår värld
TRULS: Vilka veckor det var i Paris. Två OS-silvermedaljer och min värld förändrades. Nu efteråt kommer frågorna från alla håll. Journalister, poddare och programledare söker svar och rubriker. Tränare, föräldrar och ungdomar vill ha råd och inspiration. Det är verkligen hur roligt som helst.
När vi var med i Carina Bergfeldts talkshow fick pingislegendaren
J-O Waldner frågan: ”Kunde du se, när Truls var liten, hur bra han skulle bli?”
Hans svar?
”Ja, det såg både jag och min bror tidigt. Han var naturligtvis grym rent pingismässigt. Han var lik mig i spelstil faktiskt. Framför allt hade han den mentala styrkan. Han vann 75–80 procent av de jämna seten. Du måste tänka rätt och vara mentalt stark i modern pingis. Det är en avgörande färdighet för att vara bland de absolut bästa i världen.”
Hur tänker man rätt då? Vår grej har alltid varit att köra vårt eget race. Har någon varit nyfiken på det vi gör har vi gärna berättat. Men efter framgångarna i OS är det inte bara ”någon” som är nyfiken. Det är många, jättemånga, varje dag.
Så kanske kan vårt sätt att tänka inspirera andra?
Det är inte bara jag som ligger bakom mina framgångar vid pingisbordet. Det är min pappa Carl, min mamma Lena, mina bröder Malte och Elis, mina vänner, som David, och så många andra såklart. När vi bestämde oss för att skriva en bok var det självklart att det inte bara var min röst som skulle höras.
Det är så vi har gjort nu när vi valt att berätta om mitt sätt att träna, tävla och leva för att prestera på världsnivå. Tänk som Truls handlar om våra vägval, vårt sätt att tänka, våra upplevelser längs vägen. Och inte minst tar den oss tillbaka till de där magiska, känslosvallande veckorna i Paris.
CARL: Vad var det egentligen som hände sagosommaren 2024? Den som nu är en del av svensk idrottshistoria.
Kanske hade vi bara tur, kanske stod planeterna rätt och gjorde att allting bara föll på plats? Eller ligger det någon form av medvetenhet och skicklighet bakom de tankar, beslut och handlingar som tog Truls till dubbla OS-silver?
I Team Truls har vi alltid varit övertygade om att det är vårt sätt att tänka som skapat framgångarna. Det gäller i pingisen. Det gäller på jobbet – och det gäller i livet.
Kaxigt? Må så vara.
Osvenskt? Absolut.
Intressant? Ja, många tycker det.
Truls har en enastående förmåga att vinna jämna matcher. Vid setoch matchbollar är han ofta den som drar det längsta strået och går segrande ur de hårdaste bollduellerna. I den yttersta världseliten inom alla idrotter är de bästa utövarna ofta jämna. Vem som vinner handlar inte om vem som är den tekniskt skickligaste. De har alla dragit in hundratusentals forehandattacker med briljant precision.
Avgörande är i stället den mentala förmågan, de förhållningssätt man har för att bemästra nervositet och negativa tankar. De förhållningssätt man har för att tänka rätt är viktigare än förmågan att träffa bollen i exakt rätt tusendel.
Det är i mångt och mycket samma tankesätt som gäller för att motivera sig själv i näringslivet. Varför är en del entreprenörer mer framgångsrika än andra? Varför är det bara vissa som vågar misslyckas och har förmågan att resa sig och ta revansch? Varför tar några få de där modiga besluten som visar sig vara rätt gång på gång?
Det handlar om mod och mindset.
Det är vid 10 lika i avgörande set det gäller.
Det är då du ska tänka som Truls.
Det har sagts att det inte är självklart att det blir ett stort intresse kring en person bara för att personen gjort en stor prestation. Det är först när det finns en nyfikenhet och intresse för själva personen som utfört prestationen som det hettar till. Man vill kunna identifiera sig med den som presterar. Nu är det många, väldigt många, som identifierar sig med Truls. Nu rullar Truls- och pingisfebern fram över Sverige.
Alla vill veta mer om honom. Frågorna är naturligtvis av brokig karaktär. Högt och lågt. Från ”vilken är din favoritinsekt?” till ” är din mentala styrka medfödd eller har du tränat dig till den?” Den senare tycker jag är betydligt mer intressant.
”Du har gjort det omöjliga möjligt, hur tänkte du Truls?”
”Hur gjorde du?”
”Kan du ge några råd till andra som också vill utmana sig själva?”
Tid för en lättläst peppbok. Tänk som Truls är till för alla som vill utvecklas och nå längre. Inom privatlivet, arbetet, idrotten. Det är inte en bok om mental träning i form av affirmationer, visualisering och KBT. Det handlar om pure sunt förnuft. Ett sätt att förhålla sig till livets utmaningar.
När Truls beskrivs som en av världens mest kreativa och oberäkneliga pingisspelare har det naturligtvis att göra med en god portion bollkänsla, men det som finns i hans huvud är större. Den mentala styrkan spänner över så många områden.
Sedan 1996 har jag själv föreläst, utbildat och coachat tusentals specialister inom näringslivet som arbetar med och värderas efter prestation inom områden som ledarskap, service, försäljning och kundrelationer. Föreläsningar, utbildningar och operativ coachning kring dessa färdigheter har varit mitt kall de senaste tre decennierna. Som pappa får jag ändå ofta frågor av andra föräldrar och tränare: ”Jag fattar inte varför du coachar din egen son på den här viktiga tävlingen?” Eller: ”Kan du coacha Truls fortfarande?”
Svaret är alltid detsamma. Hade jag varit snickare hade jag byggt mitt eget hus. Hade jag varit revisor hade jag gjort bokslutet i mitt eget bolag. Hade jag varit it-tekniker hade vår familj svurit mindre över olika it-problem.
Nu är jag inte något av det. Nu är jag en av Sveriges mest anlitade businesscoacher, och då applicerar jag självklart min kompetens och min filosofi även på områden som talangutveckling, träning och matchcoachning.
Tror du att Truls skicklighet och prestationer kommer från en svensk pingismodell för talangutveckling eller liknande? Glöm det. Inget kunde vara mer fel. Vägen vi har valt, från att Truls var sju år till två OS-silver vid tjugotvå års ålder, är vår egen. Och det är okej, vi gillar det. När vi gått längs den vägen med fast beslutsamhet har det funnits många bra personer, från förbund och organisationer, som hjälpt oss. Sveriges Olympiska kommitté, SOK, har exempelvis varit ett ovärderligt stöd genom åren, med såväl medicinskt som ekonomiskt stöd.
Truls vill ha kul, han vill må bra och han vill vinna. Det är viktigt att omge sig med likasinnade människor på väg åt samma håll. Idrottsvärlden är komplex. Det är många intressen inblandade och det är inte självklart vad eller vem du som förälder ska lyssna på. Samtidigt finns det inte tid att gå fel. Det som händer i en ung talangs liv är inget man kan göra om. Det krävs en linje, en hållning, för att fatta rätt beslut.
Att vara rebell är bra. Att pröva sina egna tankar och ambitioner i en värld som gärna fogar in oss en mall är sunt. Inrutade modeller och processer utan möjlighet till eget tänkande och lösningar har aldrig passat mig. Att vara kreativ förknippas ofta med konstnärlighet, hantverk eller musikalitet. För mig handlar kreativitet om tankar och handlingskraft.
Samtidigt finns det alltid en trygg väg om man inte vill tänka själv. Det är också sunt och bra. Det är kanske inte alltid vi vill eller behöver uppfinna ett nytt hjul. Så att vara selektivt rebellisk är i min värld optimalt.
En av de sämsta intervjuerna under hela OS – men förmodligen den charmigaste – är den av reportern som exalterad efter Truls vinst i semifinalen bara utbrast: ”Hur fan kan du vara så bra, Truls?”
Truls svar blev känslomässigt och kort: ”Så underbart skönt att få vinna. Ja, vad kan jag säga …”
Tänk som Truls är ett djupare svar på frågan: ”Hur fan kan du vara så bra, Truls?” Välkommen in i Truls självbild som pingisspelare. Ta del av hur och varför han tagit ett VM-silver och två OS-silver vid 22 års ålder. Kan det tagga dig det minsta har vi vunnit.
Jag hoppas vi kan inspirera dig som vill utvecklas inom dina områden. Har du en roll där du genom din egen prestation kan påverka ditt eller ditt företags resultat så finns det all anledning att tänka som Truls. Är du elitidrottare hoppas vi att våra tankar kan sporra dig till fler framgångar. Är du idrottsledare vill vi ge dig food for thoughts.
Jag kanske är en av få som genom åren inspirerat idrotten med insikter från näringslivet i stället för tvärtom. Det är underskattat. Skickliga specialister som tänker rätt kan definitivt inspirera atleter i deras ansträngningar. Truls och vår familj har levt efter det här tankesättet hela livet. Mental träning genom mjölken, så att säga. Jag säger absolut inte att vår väg är ett facit för alla, men jag är övertygad om att våra tankar och resultat kan inspirera fler att våga vinna på sitt eget sätt.
Jag har läst alla böcker, lyssnat på otaliga poddar och sett mängder av filmer om talangutveckling – slukat det mesta inom ämnet. Jag kan känna igen mig, men framför allt kan jag inte känna igen mig. Det vi har gjort finns inte representerat där.
När det kommer till talangutveckling finns det många tyckare, och vi har inte för avsikt att vinna någon debatt. Vårt råd är att följa resultaten. Det vi har gjort är att vi har skrivit en bok om hur Truls tänker och vilka framgångar det har lett till i en av världens mest konkurrensutsatta sporter. Förhoppningsvis kan vi inspirera fler att fatta kloka beslut om barns möjligheter att må bra och nå sina drömmars mål.
Så vem du än är, vad du än vill utmana – trevlig läsning önskar vi dig.
