Dagbok från ön
Dagbok från ön
Felipe Leiva Wenger & Behrang Behdjou
Illustrationer: Jonnie Holmberg
SHULULULU DAGBOKEN!
Drömsta är lit! Dårhusen bouncar! Bäbi chillar, Zoomie flashar, Melissa äger och LAF flyger. Jag flyger alltid – hön höön!
Vilka månader det har varit! Vilket liv! Vilken aura! Vilket läsår!
Har du ens hört ordet förut? Läsår? Jag visste inte vad det betydde, så när fröken Emma sa det första gången skrek jag rakt ut:
”Är ni helt galna? Vad är det här för skola? Jag tänker inte sitta och läsa i ett helt år! Jag har grejer att göra, jag har familj, homies och business att ta hand om. Jag måste hinna göra BÄNGERS och bli FEJMOUS och tjäna CÄSH MÖNEY och hänga med TEAM LAF och …”
Fröken Emma skrattade och avbröt mig. Sen sa hon:
”Du behöver inte läsa ett helt år, jag är glad om du läser 30 minuter några gånger i veckan. Det är bra för hjärnan! Men ett läsår är den tid du är i skolan, alltså två terminer.”
Då sa Kim Jenni, en ny klasskompis från Sydkorea:
”I vissa länder har man fler än två terminer.”
”Whöt?!” ropade jag. ”VAD ÄR DERAS PROBLEM!?”
”Skrik inte, är du snäll”, sa fröken Emma. ”Men det stämmer. Och i Australien har man till och med fyra terminer.”
”WHÖT THE FLYNG FART!” röt jag. ”Pluggar de två år på ett år?! Hur gör man ens det? Förlänger de året bara för att barnen ska plugga längre, eller vad?”
”LAF! Nu räcker det. Vi behöver lugn och ro i klassrummet.” Fröken Emma lät lite irriterad. ”Men nej, de har kortare sommarlov.”
”VA?! ÄR DET ENS LAGLIGT?” vrålade jag.
Fröken Emma suckade.
”Nu får du gå ut och ta en paus, LAF.”
”OKEJ! Så vi ska bara ta att ni försöker ta sommarlovet ifrån oss??”
Fröken Emma suckade.
”Gå ut, LAF”, sa hon och jag lyssnade.
På vägen ut hoppade jag upp på en bänk och vände mig till hela klassen:
”Om ni är med mig – följ med mig nu! Vi kan kämpa mot det här tillsammans!”
Ingen reste sig upp.
”Lyssna upp, kamrater! De försöker ta vårt sommarlov!”
”Nej, LAF, du lyssnar inte”, försökte Kim Jennie.
”Jag tänker inte låta det här passera! Och det borde inte ni heller göra!”
”LAF!” skällde fröken Emma medan alla andra var tysta.
Jag kollade med sorgsna hundögon på Zoomie, min bästa kompis från Dårhusen – vi bodde i bästa huset: Dårhuset.
”Vad händer, min broder? Är du med eller emot mig?”
Han log och himlade med ögonen.
”Jag är alltid med dig! I dina drömmar. Men jag sitter kvar”, sa han och tittade bort.
”Melissa??” sa jag desperat till min andra bästa kompis, det bästa som hade hänt TEAM LAF på flera år, men hon skakade bara på huvudet och suckade – feck …
Aight, jag hade Bäbi kvar. Vi hade känt varandra sen vi var små knattar på öppna förskolan. Hans hund Bingo och jag var tajta som två bäbisar i en barnstol.
”BÄBI?! KÖR VI!”
Han lyssnade inte, han verkade vara mitt i ett samtal med en mygga som satt på hans hand – utan att sticka honom … Bäbi och djur asså.
”ÅH KAPTEN! MIN KAPTEN!” skrek jag.
”Gå nu, LAF”, sa fröken Emma och öppnade dörren. ”Du behöver andas en stund.”
Hon började se riktigt arg ut, hon brukar nästan aldrig bli arg. Det var nog säkrast att ge upp och lyssna.
”BAH!” ropade jag, hoppade ner från bänken och kastade besvikna blickar mot alla mina kompisar.
Det var fett skönt väder ute så jag gick några varv runt skolgården. Jag kände att min hjärna hade sprungit maraton och behövde chilla. Fröken Emma hade nog rätt.
Stan var varm och vi drog fortfarande till Drömsta Beach och badade ibland, även om det var svårt att hinna med. Alla sporter, alla djur (Bäbi), skolan – att bada var inte högst upp på listan, men det var fett skönt att komma till stranden och doppa frillan och känna alla känslor flyta bort. Woosh … Woosh … lät det när vågorna kom och tog alla tankar med
sig. Undrar var de hamnade? Säkert hos en psykolog-snäcka i vattnet som heter Snäckolog och är bra på att hålla hemligheter. Woosh … Woooooosh …
En bit bort på gården såg jag min gamla fiende Bruno stå och hänga med Quincy & Spencer, två andra fiender. De trodde att de var balla, men de var rätt töntiga. Bruno blev till och med dumpad av Felicia, min Läjdi of my Life, hahaha. De stod och vejpade. Hur feck kan man röka nånting frivilligt? Vad är bättre än fresh air? Frisk luft, sol, vind och vatten … och büllar!
Hur som helster, jag orkade inte prata med dem, så jag gick runt ett hörn och satte mig på en bänk. Där chillade jag en stund och funderade på … Jag vet inte vad, hundra tusen tankar flög omkring, och tiden gick och till slut somnade jag nästan, men vaknade till liv och skakade på huvudet.
Då. Såg. Jag …
WHÖT?!
Marijana?
Min gamla fiende från Livets Hårda Skola?
Vad i helvettan gjorde hon här? Och med sin pappa?
Skriver mer sen, dagboken. KÖR VI!
HÄLLOOOOOOOW!?
Vad händer? Hur mår du? Vad gör du? Själv lever jag livet. Det är fett mycket nu!
Min första dagbok tog slut. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva en hel sida ens men BAM plötsligt hade det gått flera månader och hela boken var full och det fick inte plats mer.
WHÖT?! Så jag var tvungen att skaffa en ny.
Första dagboken var ett anteckningsblock jag tagit av min – världens bästa – morsa Diana. Hon hade snott den på nåt jobb. När jag sa att man inte får ta grejer på jobbet gav hon mig värsta blicken … Jallafall, jag behövde en ny dagbok.
Det var ett riktigt undercover-uppdrag att fixa den. Jag kunde inte gå till Håhléns och ba: ”HÄLLOW, jag behöver en ny dagbok!” Jag kommer bli känd för att köpa dagböcker. Så jag tvingade Bäbi att gå dit.
”Ska jag gå in och köpa en dagbok?” frågade han.
”Nej, Bäbi!” sa jag. ”Du ska säga att du behöver ett anteckningsblock för att du ska göra business.”
”Varför kan jag inte bara säga att jag behöver en dagbok?”
”NEJ!” sa jag. ”Jag skriver inte dagbok, jag skriver business!”
Stackars Bäbi fattar inte att jag är all about the cäsh möney!
De här dagböckerna kommer att bli cäsh möney! Han tror att jag bara skriver för att skriva? Nej, jag skriver för CÄSH
MÖNEY and FEJM!
Tror han att jag skriver för att prata om mina känslor och berätta hur jag mår eller? HAHAHA … (Okej, jag skriver kanske lite för att prata om hur jag mår.)
”Men kan du inte gå in själv då och fråga?” undrade Bäbi.
”Det går inte, homie! Det måste vara du. Säg bara att du ska göra business så hjälper de dig.”
”Business?”
”BUSINESS! AFFÄRER! Kom igen – KÖR VI!”
Bäbi ryckte på axlarna och gick in och jag stod utanför och väntade med Bingo, hans franska bulldogg. Det tog fett lång tid och jag började bli trött och Bingo ville hälsa på alla som gick förbi och så fort nån stannade för att klappa honom slickade han upp hela deras fejs med sin stora tunga så att det droppade hundslem över deras kläder. Hahaha.
Men till slut kom Bäbi ut. Han såg skum ut?
”Vänta”, försökte han men jag hann rycka åt mig påsen och öppna den.
I påsen låg … En miniräknare, en klocka som också hade en miniräknare, ett häfte med kvitton som man kunde fylla i själv och pennor. Och pärmar?
”Bäbi … Whöt the feck är det här?” frågade jag och tittade på honom.
”Business-grejer”, sa Bäbi. ”Jag sa att jag skulle göra business och då tog hon fram allt det där.”
”Öh, Bäbi? Du vet att det finns miniräknare på mobilen, va?”
”Men jag fick ju inte säga att det var en dagbok!” sa Bäbi och lät arg, han brukar aldrig bli ens lite sur.
”Aight, gå och lämna tillbaka det där och köp en dagbok.”
”Nä, jag vill inte”, sa Bäbi och tog kopplet och gick iväg med Bingo.
OKEJ?! Bäbi satte ner foten. Den var jag inte beredd på.
Ah, feck. Jag fick lösa det själv, så jag tog påsen och gick in på Håhléns.
Det var tydligen samma tjej som stod i kassan.
”Jag skulle vilja lämna tillbaka det här”, sa jag.
”Var det inte en annan kille som köpte det för fem minuter sen?” undrade hon.
”Mm, exakt.”
”Okej, var han inte nöjd?”
”Öh, alltså, inte riktigt. Han råkade gå i sömnen. Han skulle köpa en …”, sa jag och började kolla runt i butiken.
”En?”
” ... en parfym!” ropade jag. ”Till min morsa. Hon fyller år.”
”Skulle din kompis köpa en parfym till din mamma?”
”Öh, nej. Jag … Alltså. Öh …”
”Åh!” ropade hon och såg överlycklig ut. ”Men vad roligt!
Det är så gulligt när småbarn kommer in i butiken för att köpa presenter till sin mamma.”
”Vad menar du med småbarn?”
Hon lyssnade inte.
”Låt mig visa våra parfymer!” skrek hon. ”Vad gillar hon för dofter? Gurka? Citrus? Ros? Vanilj? Lavendel? Jasmin?
Svarta vinbär?”
FECK?!
”Svarta … vinbär?”
”Åh!” ropade hon igen. ”Kom!”
Whöt? Jag skulle bara fråga vem som har svarta vinbär i sin parfym? Trycker man ner bären i flaskan eller vad?
Tjejen sprang till parfymsektionen och vände sig mot mig och nickade glatt och när vi kom dit tog hon fram små papperslappar som hon sprutade parfym på.
”Juicy Laura, alltså lukta på den här!”
Jag sniffade. Mm. Det luktade faktiskt lite bär och skog och vanilj och …
”Wäow”, sa jag. ”Är det gröt jag känner?”
”Gröt?” undrade hon. ”Hm. Ja, men du menar ju kanel!
Precis! Det är en toppnot av kanel!”
Jag började bli snurrig av parfymen. Behövde komma därifrån … ASAP!
”Okej, jag tar den”, sa jag.
Vänta? Vad var det ens jag skulle göra nu igen?
”Vad kul! Juicy Laura No. 55 är verkligen min favoritdoft. Din mamma kommer älska den. Bara 500 spänn flaskan också!”
”ÖÖOOH?” skrek jag. ”500 för en lukt av gröt, svarta vinbär och vatten?!”
”Eh, ja …” sa hon och verkade fundersam.
Jag fick nog.
”Okej! Jag är här för att köpa en dagbok, inget annat. Hjälp mig att hitta en dagbok!”
”En dagbok?” undrade hon. ”Men din kompis kom in och pratade om business?”
”Sssschhh, lyssna!” viskade jag. ”Det var för att jag inte ville
att han skulle säga dagbok. Jag vill inte att det här kommer ut riktigt än men jag skriver dagbok! Är det nåt fel med det eller?!”
”Nej, så klart inte”, sa hon. ”Det är jättefint …”
Då hörde jag en röst bakom mig: ”LAF?”
Jag vände mig om och där stod …
Felicia.
Med …
Marijana?
Whöt the heck? Var det en dröm?