Alva Blixt M å nfärden
Lisa Rajan Alessia Trunfio
Kapitel 1
Alva Blixt öppnar luckan till den mörka, dammiga vinden och sticker upp huvudet. Hon klättrar snabbt upp för de sista pinnarna på stegen och kryper upp på golvbrädorna.
Alva ställer sig upp och borstar dammet av kläderna. Hmm … var är den? Hon spanar in bland högarna i hörnen under takbjälkarna. Aha, där borta står den!
Alva hoppar över hoprullade mattor och duckar för spindelväv med trötta spindlar i.
”Atjoo!” Hon nyser av dammet, men till slut når hon fram till det hon letat efter. Den gamla träkistan med kläder!
Hon sätter sig på knä framför den och sträcker sig efter låset. Hon känner spänningen öka. Hon vet att snart kommer återigen något fantastiskt att hända.
Kistan är full med kläder i olika färger och storlekar. Där finns uniformer, hjälmar, overaller, jackor, stövlar … kläder för alla jobb som Alva kan komma på. Men för Alva innehåller kistan inte bara kläder. Den är full av idéer och drömmar. Och Alva får alltid kläder som hon vanligtvis inte skulle ha valt själv.
Alva öppnar det tunga trälocket. När hon gör det, börjar det pirra i fingertopparna. Känslan sprider sig genom hennes händer och upp i armarna. Hon ler, för hon vet vad som är på väg att hända.
Hon omges av virvlande dimma och hinner bara tänka ... Vad kommer jag att bli idag?
Sedan känner hon hur allt börjar snurra och hon förs iväg genom tid och rum på ännu ett spännande äventyr.
Kapitel 2
När Alva öppnar ögonen igen ser hon rakt ner i kratrarna
på månens yta. De ser ut att vara så nära. Hon flämtar till när hon inser att hon svävar framför ett litet runt fönster.
Hennes fötter rör inte vid något.
Är jag i en rymdfarkost? undrar hon.
Alva tittar ner på sig själv. Hon har på sig en gul overall med dragkedja fram. På högra ärmen sitter ett märke med en uggla som flyger över et t månlandskap. Det står Uppdrag Minerva på märket. Alva ser att flickan som svävar bredvid henne, har samma märke på sin overall.
”Jag är en astronaut!” utropar Alva.
”Ja, visst är du det”, instämmer flickan. ”Du är ombord på Minerva-7, som cirkulerar i en bana runt månen. Jag är befälhavare Amina och jag utnämner dig till flygingenjör.
Vi ska ner till månens yta för att rädda vår specialist Matteo. Och vi måste skynda oss!”
Alva spärrar upp ögonen. Det är en sak att vara i rymden, men att få gå på månen? Och att rädda någon! Wow!
”Vad har hänt med Matteo?” frågar hon.
”Han var ute på ett rutinuppdrag. Han har varit på massor av sådana. Han tog en av Minervas tre månlandare, Luna-1, ner till månens yta igår. Han håller på att samla in stenprover. Han testar dem för att se om de har speciella egenskaper som skiljer sig från stenarna på jorden. Om de är tillräckligt hållbara, så kan vi använda dem för att bygga en bosättning här på månen.”
Alvas huvud snurrar. Hon kan inte ta in allt.
Amina fortsätter: ”Hus, vägar, tunnlar … vem vet vad som är möjligt.”
Alva känner sig yr. ”M-men Matteo? Är han okej?”
”Vi vet inte ...”, svarar Amina allvarligt. ”Matteo höll på att analysera några av proverna när något gick fel.”
Alva Blixt M å nfärden
Räddningsuppdrag på månen!
Kan astronauten Alva undvika meteoritstormen och hinna tillbaka i omloppsbana innan syret tar slut?
www.tukanlaromedel.se