9789179698553

Lars Öhman Existenspusslet

och hoppet om den bästa av världar

Till Leo

För alla vandringar mot ljuset som du har tvingat ut mig på. Ibland känns det som om du lika mycket leder mig som jag leder dig. Du lyser upp min och många andras tillvaro, och vägen vi färdas på. Jag ska göra allt för att du ska få fortsätta vara den lysande stjärna som du redan nu är.

När det kommer tyngre dagar, glöm aldrig att en enda ljuspunkt kan göra att mörkret ter sig mindre skrämmande. En enda ljuspunkt kan vara det som behövs för att inge det hopp som genererar tillräckligt med energi för att besegra mörkret. Om du inte ser ljuset utanför dig, blicka inåt – du har det i dig.

© 2023 Lars Öhman

lars@filosofiakuten.se

Bokens hemsida www.existenspusslet.se

Redaktör och formgivare

Mikael Karlsson, mikael@internetverkstan.se

Omslag

Layout och grafik: Mikael Karlsson

Porträttbild: Helen Shippey

Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige

Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland

ISBN: 978-91-7969-855-3

Inledning

Vi kämpar nästan alla med våra livspussel, men tänk om våra liv är en del av ett större pussel – ett Existenspussel? Existenspusslet är ett pussel som aldrig blir klart men som kan foga oss samman för alltid. Åtminstone om vi hjälps åt – både med livspusslen och med Existenspusslet.

Denna bok innehåller tre delar och är den inledande boken av en trilogi som till stor del handlar om hopp. Målet är att ta oss åtminstone ett litet steg bort från förtvivlan, i riktning mot en tillvaro präglad av just mer hopp. Det kommer att handla om vår relation till oss själva, andra människor och andra arter. Om relationen till platsen vi bor på och miljön vi växte upp i. Om relationen till kunskap, vetenskap, samhället vi lever i, jorden vi lever på, jorden vi lever av, kärleken, hela existensen – och dess eventuelle skapare. Jo, även Gud får plats i denna berättelse. Ska vi kunna förstå oss människor så behöver vi förstå den förklaringsmodell som många länge har använt för att förstå existensen. Men även för att hantera sin egen och andras existens (ordet existens kan betyda många olika saker, men betyder bland annat tillvaro, verklighet, liv och att vara). Skulle det vara så att den förklaringsmodellen innehåller ens den minsta relevans så kan det göra stor skillnad. Och skulle den inte innehålla någon som helst relevans, så gör även det stor skillnad.

Jag förstår om ansatsen låter pretentiös och innehållet svårt, men min ambition är blott att initiera samtal om Existenspusslet och inleda samarbeten som gör att vi kan hitta och lägga pusselbitarna tillsammans. Och jag blandar medvetet det som är stort och gott – ibland inte så gott – med mycket smått och gott som lättar upp berättelsen. En berättelse där du som läsare är minst lika viktig som mig som berättare. Tillsammans kan vi återfå hoppet om den bästa av världar.

Del 1

Det finns hopp om tro och kärlek – även för dig och mig

Den aspirerande kärleksdoktorn

Vilka kriterier främjar olika former av välbefinnande, även på längre sikt? I min första bok fokuserade jag huvudsakligen på faktorer som vi kan påverka på egen hand, men nu fokuserar jag mer på faktorer vi behöver samarbeta kring. Just samarbeten är nyckeln till att åstadkomma riktigt stora förändringar. Mina rader handlar till stor del om förändringar vi kan och ibland måste samarbeta kring. Vi kan behöva självhjälpsböcker – och vissa partier i mitt skrivande har onekligen drag av sådan litteratur – men frågan är om vi inte i första hand behöver fler "hjälpavarandraböcker"?

För att ett budskap ska ha någon som helst möjlighet att landa rätt så behöver det präglas av egenskaper som ödmjukhet, välvilja, empati och respekt. Min ambition är att dessa ledstjärnor ska genomsyra mina böcker, och att det ska krävas analfabetism för att kunna missa att det är dessa ledstjärnor som jag i första hand drivs av. Men om intentionerna är uppenbart goda och även innehåller mänsklig värme så kanske det är okej – till och med naturligt – att viss hetta uppstår så att det även bränner till ibland? Jag ber om överseende om konsekvenserna av mina intentioner ibland sårar, men mänsklig värme är som mest effektiv när den är så varm att

den kan tända en gnista som genererar energi och helst även väcker en vilja till handling.

Fler samarbeten behövs otvivelaktigt mellan olika nivåer i samhällsapparaten, och även mellan olika akademiska discipliner. Jag är gärna tvärvetenskaplig men ogärna tvärsäker. Dessutom än mer ogärna alltför tvär i övrigt. Men arg kan även jag bli. Med risk för att du upplever att det emellanåt är den arge beteendevetaren från Hallstahammar som uttalar sig (och som därmed tagit över efter den arge snickaren, ursprungligen från Surahammar). Jag skulle ändå föredra att associeras till "Soldoktorn" som förärade Hallstahammar med sin vistelse under en tid. Även om jag – sannolikt även han (rätteligen, såvitt jag kan bedöma) – hellre associeras till andra ljuskällor än solens. Nämligen kunskapens och kärlekens. Jag har, trots min relativt höga ålder, funderat på att läsa vidare för att doktorera. Undrar om man – och om en man, för att inte tala om en man som jag, långt ifrån perfekt – kan doktorera i ämnet kärlek? Går det att vara en kärleksdoktor? Även en kärleksdoktor skulle förvisso bli sjuk och behöva en dos av egna och andras recept utskrivet – som motgift mot okunskap och illvilja. Men även om det aldrig blir någon doktorshatt så längtar jag – med risk för att prata i nattmössan – ibland efter att ta av mig tänkarmössan och istället sätta på mig kärlekshatten.

Apropå samarbeten så minns jag när en god vän som jag samverkat med professionellt fick läsa det kapitel som heter Paradiset på jorden (som då inkluderade texten till det kapitel som heter Människan 2.0?). En tid innan hade hon glatt konstaterat att det var en styrka att hon "inte orkar vara vetenskaplig, men du kan inte låta bli att vara vetenskaplig".

Men nu förstod hon att det också var en anledning till att samarbetet ibland stött på patrull, "det här kapitlet är ju bör-

jan på en doktorsavhandling!". Hon förstod därtill – och fick även mig att förstå – att min förkärlek för att spela på en arena samtidigt som jag var bättre lämpad någon annanstans ställde till det för mig (och ibland även för andra). "Du har ju hockeyutrustning på fotbollsplanen!", som hon sa. Men min vilja att vara på olika arenor – helst även på bägge planhalvorna, och samtidigt om det går – reflekterar förutom en ambivalent natur såväl en generell nyfikenhet som en övertygelse om att det är så som Existenspusslet bäst förstås. Och jo, jag kan åtminstone ibland låta bli att vara vetenskaplig – vilket kommer att bli uppenbart i berättelsen om Existenspusslet. Jag har full förståelse för om kasten blir tvära och inte helt lätta att hänga med i emellanåt. Inte ens för mig. Det är såväl en gåva som förbannelse med total avsaknad av skrivkramp, och numer även med ett öppet spjäll såväl intellektuellt som emotionellt. Du som läsare kommer inte att kunna missa att jag gärna blandar högt och lågt – exempelvis akademi, politik och djupa existentiella frågor med vardagliga banaliteter. Men det är ju så livet för många av oss är. Ena stunden konfronteras vi med händelser som får oss att ifrågasätta det mesta i existensen, i nästa stund står vi i livsmedelsbutiken och försöker hitta rätt blöjor.

Om du, liksom min vän, föredrar att ta del av funderingar som mer rimmar med kärleksdoktor-aspirationer, hoppa fram till Del 2 och det kapitel som heter "Våga tänk tanken". Det är en fortsättning på denna inledande berättelse, men i hög grad samma berättelse och måhända något lättare att ta till sig. Den är mer personlig och avhandlar dessutom mer vardagsnära ämnen. Ämnen som även kan upplevas vara mer angelägna här och nu. Men ju fler som tar sig igenom de mer akademiskt präglade resonemangen bakom alla vackra, ibland mindre vackra, ord – desto större möjlig-

Del 1 – Det finns hopp om tro och kärlek – även för dig och mig

het att vi tillsammans förmår att åstadkomma kunskaps- och kärleksrevolutioner. I synnerhet om det gör att fler vågar och vill reflektera tillsammans med andra utanför bokens värld. Att associera mina rader till revolutioner kan tyckas vara långt ifrån ett budskap präglat av ödmjukhet, men revolutioner är inte sällan kopplade till litteratur. Min kunskap och min kärlek reflekterar dessutom andra människors kunskap och kärlek. Ensam förmår jag därtill inte mycket. Jag är endast en liten pusselbit i ett stort pussel som jag hoppas att du vill vara delaktig i att lägga. Min förhoppning är ändå att du som tar dig igenom denna och kommande böcker ska kunna mer om vår tids ödesfrågor än grannen! Men berätta inte för grannen. Jodå, självklart vill jag att så många som möjligt tar sig igenom dessa rader – både av osjälviska och själviska motiv.

Målet är att denna bok ska uppfattas som en mix mellan en doktorsavhandling och ett betydligt vardagligare filosoferande – men även som en kärlekshandling. En kärlekshandling vars syfte är att bidra till förvandling. Av mitt liv, ditt liv och samhälleligt liv. En förvandling kopplad till såväl kunskapsinhämtning som "kärleksinhämtning" – och till förmedling av dessa insikter och förmågor. Ju fler vi är som lämnar åtminstone ett litet bidrag, desto större chans till förvandling. Och även små steg i rätt riktning på vår resa kan med tiden göra stor skillnad.

Min förhoppning är att kunna bidra till såväl enskilda individers utveckling som till samhällelig utveckling. Och de processerna hänger givetvis ihop. Samhällsutvecklingen gynnas av att vi växer som människor, och vår personliga utveckling gynnas av välmående samhällen. Vi har därför inte endast livspussel, utan även samhällspussel och världspussel att lägga för att bättre förstå hur vi kan få ihop Existenspusslet.

Resan mot ett mer välbalanserat Existenspussel kommer i början att mer fokusera på vetenskapligt producerad kunskap än på andra former av kunskap. Och mer på kunskap än kärlek. Vägen till välbefinnande och kärlek går trots allt delvis via kunskap, även om sambanden ibland är långtifrån uppenbara. Men ha tålamod, det blir allt mer kärlek längre fram. Resan i sig – så även berättelsen – blir lite ljusare, lättare och mer begriplig längs vägen. Även om de resonemang lite längre fram i berättelsen av Existenspusslet som mer fokuserar på våra politiska ledare emellanåt blir lite mörkare, som en följd att det mörker jag anser att de alltför ofta bidrar med i våra liv. Men jag tror att det finns hopp om förändring, även där. Ambitionen är att kommande böcker ska fungera som separata enheter. Men de olika böckerna är samtidigt i hög grad, i likhet med pusselbitar, beroende av varandra för att få en fungerande helhet. Och ämnen som utgör navet i berättelsen återkommer och portioneras ut i de olika böckerna. Vissa av frågorna jag ställer i denna bok får sina svar – åtminstone de mer djuplodande – i bok 2 och 3 om Existenspusslet som i stort sett redan är färdigskrivna. Men jag både hoppas och tror att du som läsare kan hinna bidra med viktiga pusselbitar, kanske rentav de allra viktigaste, långt innan mitt pusslande och min berättelse närmar sig slutet. Jag kommer inte att värja för de riktigt stora frågorna, som meningen med livet, kärlekens mysterium och universums uppkomst. Kanske är det just du som kommer med de riktigt stora svaren?