DEN SVENSKA PICKELHUVAN
Den svenska
pickelhuvan d LUKAS HILDINGSSON
© 2023 • Lukas Hildingsson. ISBN: 978-91-7969-698-6 Grafisk form: Bertil Ankarberg. Illustrationer: Erik Nykvist (soldater), Jacob Johansson (pickelhuvor). Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland.
• Innehåll • • Inledning 7 • Pickelhuvans historia 9 • Den svenska pickelhuvan 13 • Införandet i Sverige 19 • Modellerna, en sammanfattning 22 • Kask m/1844 24 • Kask m/1845 28 • Hjälm m/1879 32 • Hjälm m/1885 36 • Hjälm m/1886 samt kask m/1894 40 • Kask m/1887 42 • Hjälm m/1895 46 • Hjälm m/1900 (m/1879-1900) 50 • Hjälm m/1928 (m/1879-1900-1928) 54 • Framtagning av ny modell 59 • Antal och påfyllnad 61 • Tillverkare 62 • Kostnad 67 • Fältutrustningsinstruktion 70 • Pickelhuvans konstruktion 71 • Skillnad mellan officer, underofficer och manskap 75 • Kokarden 77 • Tillbehör 80 • Plymen 80 • Hjälmöverdrag m/1900 82 • Kaskasken 85 • Försöksmodeller 86 • Poliskasken 88 • Samtliga varianter av militära pickelhuvan 92 • A Brief summary in English 107
•5•
• Inledning •
I
Slutresultatet blev därför mer spretande än grundvisionen. Men hellre få med mer information i boken som helhet än att behöva skala ned för att finna gemensamma punkter för alla kapitel.
NTRESSET FÖR MILITARIA har funnits
länge hos mig, och det har främst varit hjälmar som intresserat mig.
Min första pickelhuva var en m/1886 som jag fick av min far i unga år, men jag tror att det var strax efter det jag inledde min tjänstgöring vid Livgardets Livbataljon som pickelhuvor blev mitt fokusområde. Jag blev tillräckligt intresserad för att vilja veta allt om dem, och inte bara årsmodeller utan vem som tillverkade dem, vad de kostat osv. Detta visade sig dock inte vara någon allmän kunskap, och svaret på frågorna jag hade verkade ofta vila på nedärvd information. Dessutom fann jag att de källor där pickelhuvor omnämns inte gav mig riktigt det jag var ute efter.
Nu är boken klar och det ska bli otroligt kul att få se den i tryckt form. Jag är ett stort fan av böcker om smala ämnesområden i små utgåvor. Det vore roligt om mitt verk skulle kommenteras av andra samlare, och på sikt uppdateras med ännu mer information om den svenska pickelhuvan!
• Källor och bildmaterial KÄLLORNA JAG ANVÄNT är först och främst respektive regementens egna, vilka återfinns på Krigsarkivet (KrA). Här har jag främst hittat data genom kassaböcker och förrådens inventeringslistor, annars i samlingar som ”Strödda skrivelser”, ”Persedelredovisningar” eller dylikt där ibland dokument om upphandlingar dykt upp.
Detta är förvisso inte något konstigt, eftersom de böcker som finns att tillgå på svenska avhandlar fler uniformsdetaljer än bara pickelhuvor – vilket såklart gör alltför djupa nedslag omöjliga.
Utöver dessa har jag även nyttjat generalordrar, som fastslås när pickelhuvor ska införas eller utgå (och ibland även hur de ska se ut).
Intressant att gräva lite djupare i tänkte jag, och med närhet till Krigsarkivet samt tillgång till förstahandskällor på arbetsplatsen(!) satte jag i gång.
Utöver KrA har jag besökt Slottsarkivet, Centrum för Näringslivshistoria, Kungliga biblioteket, Armémuseum, Stockholms stadsmuseum samt varit i mailkontakt med Polismuseet.
EFTER ETT GEDIGET informationsinsamlande, och efter att ha kommit över några böcker om den tyska pickelhuvan lekte jag med tanken att kanske skriva en egen bok om svenska pickelhuvor.
Källmaterial hämtade från källor utöver de ovannämnda hänvisar jag till på respektive sida.
Min grundtanke var att jag skulle hitta ett visst antal faktapunkter för samtliga modeller, så att varje kapitel i boken skulle följa en röd tråd.
Det viktigaste materialet är illustrerat. Jag vill dock påpeka att illustrationerna är baserade på modellernas grundutformning. Det finns mängder av variationer på såväl stora som små detaljer. Trots att något reglerats genom en generalorder betyder det inte att alla tillverkare följde detta till punkt och pricka.
Jag började besöka olika arkiv i tid och otid, och mina undersökningar visade snart att den strikta röda tråden skulle bli omöjlig att skapa. Omfattningen och kvaliteten på olika regementens arkiv varierar stort. Dessutom förekom vissa lyckoträffar, kvitton som sparats av någon nitisk regementsförvaltare eller motsvarande.
Nu är ett stort tack till ett stort antal personer på sin plats: •7•
Tack till min hustru Emelie. För stöd och tålamod för timmarna boken har tagit att framställa.
hade boken kanske givits ut ändå, men i ett mycket oprofessionellt utförande. Tack till vänner och arbetskollegor som glatt uppmuntrat mitt smala intresse.
Tack till min pappa för stöd och hjälp med korrekturen och tack till seniorsvärfar Bertil för hjälp med layouten. Utan er
Tack för hjälp och vänligt bemötande på samtliga arkiv och museum jag besökt.
• Bokens författare Lukas Hildingsson. På bilden bärs hjälm m/1879-1900-1928 i nutida utformning. Hjälmen, som har lilla riksvapnet mot vit bakgrund, bärs av specialistofficerare vid Livbataljonens Livskvadron, Livgardet. Foto: Felicia Murkes.
•8•
• Pickelhuvans historia •
A
TT PLACERA EN PIK , ett spetsigt föremål eller något annat ornament ovanpå sin hjälm är inget unikt för pickelhuvan, det har förekommit så länge soldater burit något på huvudet. Man behöver inte gräva djupt. Det räcker att betrakta en samling av militära huvudbonader för att se att det inte finns någon brist på hjälmar som försetts med spetsiga detaljer för både praktiska och ornamentala ändamål.
flicka hittade en pikförsedd hjälm på en åker i Ryssland. Hjälmen skulle vara en relik från det fornstora Rysslands glansdagar, och hamnade till sist på tsarens skrivbord. När den preussiske kungen Frederik Wilhelm IV besökte tsaren skall han ha sett denna vackra huvudbonad. Fredrik Wilhelm skall genast efter sin hemkomst låtit ta fram en huvudbonad baserad på den han sett på tsarens skrivbord.
Den ikoniska romerska hjälmen med borst, buren av centuriorna, eller de indoeuropeiska Khula Khud hjälmarna med sina pikar i varierande längder och utformningar är båda exempel på detta.
Oavsett om historien är sann eller falsk så var det i delar av Tyskland pickelhuvorna gjorde sin entré via massinförande i preussiska armén tidigt på 1840-talet. Pickelhuvan blev ett kännetecken som kom att växa till en symbol för ett land, ett rike och ett folk.
Benämningen pickelhuva har inget att göra med huvudbonadens ornament. Pickel är inte en språklig variant eller har motsvarande betydelse av pik utan är en beskrivning av huvudbonadens skålformade utseende. Ordet pickelhuva härstammar från det tyska ordet Beckenhübe, d.v.s. Bäcken(skålform motsv.)-huva. Ordet skall sedan förändrats över tiden till beckel- bickel- och slutligen pickel-haube.(1)
År 1916 bytte Tyskland pickelhuvan mot stålhjälm men som symbol lever den kvar mer än hundra år senare. Förklaringen till just piken är höljd i dunkel. En jämförelse och beskrivning av dåtidens rådande militärmode gör det lättare att förstå hjälmens övriga utformning. Tiden runt sekelskiftet 1700/1800 samt årtiondena därefter hade tillhört tschakån, en cylinderformad huvudbonad i varierande höjd, upptill vanligtvis något vidare samt ofta med skärm framtill.
Pickelhuvans ursprungliga form samt materialet den tillverkades av varierar, men det kan inte råda någon tvekan om att en pikförsedd kask från år 1842 och en pickelhuva från slutet av samma sekel är nära besläktade. Båda består av en hjälmklocka, framskärm, nackskydd, vapenplåt samt pik med bas.
Denna huvudbonad, har möjligtvis sitt ursprung i Ungern, men fick vidare spridning genom Frankrikes dominans under början av 1800-talet. Omkring år 1840 hade dock Frankrikes militära inflytande minskat, och det militära modet fick utrymme för ny utveckling.
• Begynnelsen ÅR 1842 INFÖRDE PREUSSEN EN KASK försedd med en pik. Det kom att bli urtypen till den pikförsedda huvudbonad vi idag kallar pickelhuva.
Tschakån, hade visat sig ha en hel del svagheter som man nu försökte förbättra. Den hade varit prydlig, men dess svagheter vägde lika tungt som huvudbonaden själv, den var otymplig och dåligt lämpad för fält. Då F. A. von Mentzer år 1845 ska utvärdera efterträdaren, kasken, i Krigsvetenskapsakademins tidskrift kan han inte låta bli att nämna dess föregångare tschakån:
Hur och varför denna huvudbonad fick sin form finns det olika teorier om. Det finns en mytisk historia om att en bond1 NE samt ”Militaria der deutschen Kaiserzeit Helme
und Uniformen” Jan K. Kube.
•9•
• Försökshjälmen utan plym är lättare än den nuvarande hjälmen. • Hjälmen har ett tilltalande utseende och har lägre profil än den nuvarande hjälmen. • Hjälmen sitter bekvämt på huvudet och rubbas inte när truppen förflyttar sig. • Hjälmen fungerar fullgott vid stark blåst och dåligt väder. • Truppens huvuden är bättre skyddade med den nya hjälmen. • Hjälmens framskärm gör det möjligt för bäraren att sikta och skjuta samtidigt som skärmen skyddar ögonen mot att bländas av solljus. • Svensk tschakå. AM.25213. ”Då det gäller huvudbonaden kommer naturligtvis icke något yttrande i fråga om tschakån: vårt kavalleri är lyckligtvis för längesedan och troligtvis för alltid befriad från denna den olämpligaste av alla huvudbonader.”
• Nackskyddet har en mycket praktisk design. Formen skyddar nacken utan att skava mot uniformskragen.
En cylinderformad huvudbonad som balanserades på huvudet var utsatt för både väder och vind, kanske framför allt nederbörd på dess platta topp. Under årens lopp gjordes flera försök att göra tschakån mer fältduglig. Exempelvis förminskade man den i höjd samt försökte skydda den mot väta genom att införa ett överdrag i vax samt göra toppen mer sluttande. Tschakån begränsar även sin bärare i strid. Enligt vissa uppgifter kunde dess höjd fungera dämpande för ett sabelhugg uppifrån. Men ett hugg eller en stöt från sidan kunde slå av huvudbonaden, eller lämna den hängandes på trekvart på bärarens huvud. Pickelhuvan hade en rad fördelar jämfört med tschakån. Den första pickelhuvan tillverkades av Metallwarenfabrik Wilhelm Jaeger i Eberfeld och utvärderades i positiva ordalag av den preussiske generalen Brautisch som i mars år 1841 skrev:
• Tysk pickelhuva. 1840-tal. AM.18228. • 10 •