EN INVASIV ART
SÅ TOG FÖRETAGEN
ÖVER VÄRLDEN
En invasiv art – Så tog företagen över världen
© Per Molander och Volante, 2025
Omslag: Sigge Kühlhorn
Omslagsbild: Kolossen av Francisco de Goya (Carlo Bollo/Alamy)
Inlaga: Richard Persson/RPform
Inlageillustrationer: Måns Berg/Typ & Design
Första utgåvan, första tryckningen
Tryckt hos Scandbook Falun, 2025
ISBN: 978-91-7965-421-4
Förord
För E tag F i nns öv E rallt i vår tillvaro. De har blivit ett så naturligt inslag i vardagslivet att många inte reflekterar över vare sig hur det kunde bli så eller om utvecklingen rymmer några problem. I den offentliga debatten behandlas förvisso många stora samtidsproblem. Klimatförändringen har på relativt kort tid vuxit till en av världspolitikens huvudfrågor. Globala förskjutningar av produktions- och tillväxtmönster får återverkningar på vår egen arbetsmarknad, både nationellt och regionalt. Nya tekniker för lagring och bearbetning av information och nya telekommunikationssystem har i grunden förändrat förutsättningarna för hur varor och tjänster kan produceras och förmedlas till konsumenter och hur åsikter formas – i många fall till det bättre, men inte utan problematiska inslag.
I alla dessa processer spelar företag en central roll, vilket ibland uppmärksammas i debatten men då som en samling separata problem. Fossilindustrin försöker efter förmåga försena eller förhindra övergången till ett nytt globalt energiförsörjningssystem. Ny lokalisering av industriell produktion ses mer eller mindre som resultatet av en naturlag – industrins jakt på nya marknader och sänkta kostnader – men konsekvenserna för både enskilda och samhällen blir ofta kännbara. Ojämlikheten ökar i merparten av världens länder. Några mycket stora företag på telekommunikationsområdet har nu ett sådant inflytande att det får säkerhetspolitiska återverkningar. Den teknik för informationsbearbetning som går under samlingsnamnet artificiell intelligens väcker farhågor om en riskfylld teknisk utveckling bortom demokratisk kontroll.
Målet med den här boken är att rikta fokus mot den gemensamma nämnaren för många av de här problemen – företagens tvetydiga roll i samhällsutvecklingen. De har lämnat odiskutabla bidrag till världens ekonomiska utveckling under de senaste århundradena, men liksom fallet är med fossilbränslena, som också spelat en central roll, är användningen av dem i stor skala på lång sikt förknippad med betydande risker. I analysen av de riskerna har jag tagit beskrivningen av de nämnda problemen – klimatfrågan, ojämlikheten, säkerhetshoten – för given, eftersom de frågorna är väl bearbetade i den befintliga litteraturen. I stället har jag koncentrerat mig på kärnfrågan om den juridiska personens natur och roll i samhällsutvecklingen. USA har legat i framkant på utvecklingen under två sekler, och amerikanska erfarenheter och analyser tar därför upp en stor del av utrymmet i boken.
Boken har tagit form under lång tid, och jag har många personer att tacka för diskussioner under årens lopp. Några har bidragit genom läsning av och kommentarer på tidigare versioner av texten, och jag vill särskilt tacka Per-Olof Gutman, Johan Hirschfeldt, Hannu Nurmi, Elinor Odeberg, Mattias Pettersson och Svante Weyler.
Uppsala i november 2024
Per Molander
DE l i
En ny art i Vår Herres hage
En inte fullt ansvarig person
Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.
Första Moseboken, 1. kap.
Utvecklingen av aktiebolaget och bolagsrätten följs som av en skugga av kritik mot missbruk av denna rättsliga form och försök att på statlig politisk väg motverka sådana missbruk.
Norbert Reich (1979)
Bil DEn är tagEn den 22 februari 1979. Sprängladdningarna har detonerat, och fabriksbyggnaden har kollapsat i ett moln av splitter och damm. Skorstenen pekar fortfarande mot skyn, men den lutar och kommer om några sekunder att ligga i spillror på marken. Platsen är BT Kemis då stängda anläggning i Teckomatorp, platsen för ett av Sveriges större miljöbrott.
Verksamheten startade i Teckomatorp i mitten av 60-talet, och de boende reagerade snart på lukten från anläggningen. När trädgårdsodlare i samhället drabbades av missväxt, tog man prover nedströms i Braån och fann gifter i vattnet. BT Kemi betalade 1967 ut ett mindre skadestånd till fem odlare och började senare i stor skala gräva ner tunnor med giftigt innehåll – fenoxisyror, dinitrofenol – på fastigheten. I befolkningen drabbades allt fler av allergier och andra symptom. En tonårspojke som skördade ärtor fick en gulaktig vätska i stöveln och dog några dagar senare. Företaget tvingades hösten 1975 gräva upp tunnor, som visade sig ha rostat sönder. En rättslig process inleddes 1977 och slutade i förlikning, denna gång med ett större skadestånd till en av odlarna. BT Kemi hade då försatts i konkurs, men denne odlare hade säkerställt prioritet för sin fordran. För att begränsa läckaget från området började kommunen gräva ner dräneringsrör, men då upptäcktes ytterligare en stor mängd gifttunnor. Brottmålsprocesser rörande miljöbrott fördes vid två tillfällen mot VD och platschef, men de ledde inte till fällande dom.
Man bedömde efter det andra fyndet att en genomgripande sanering krävdes, byggd på en kombination av upphettning och nedbrytning av gifterna och bortschaktning av mindre kontaminerade jordmassor. En fullständig sanering ansågs dock inte ekonomiskt försvarbar; ambitionen sattes till att 80 procent av det läckta giftet skulle avlägsnas. Denna operation var ännu våren 2024 inte avslutad.
Samhällets kostnad för saneringen har uppgått till i runda tal en halv miljard kronor. Krav ställdes på BT Kemis danska moderbolag Kemisk
1. En int E F ullt ansvarig p E rson
Værk Køge A/S att ta på sig denna kostnad. Moderbolaget hänvisade i sitt svar till att ett företags ekonomiska ansvar inte sträcker sig längre än till det aktiekapital som finns i bolaget, i detta fall dotterbolaget fram till dess konkurs. Ansvaret är begränsat.
BT Kemi är inte unikt. Länsstyrelserna har identifierat 85 000 platser i landet där miljöfarlig verksamhet har bedrivits och som alltså kan vara förorenade. Av dem bedöms 8 500 vara förenade med hög risk och 1 200 med mycket hög risk.
I unga år lekte jag som många andra barn med modellbilar i metall. De var av brittiskt ursprung, och på några av yrkesfordonen fanns en kryptisk text – ett firmanamn följt av förkortningen Ltd. Jag frågade runt vad det betydde och fick svaret att det ska utläsas Limited, vilket betyder begränsad, och att det är ungefär detsamma som Aktiebolag –ett svar som inte gjorde mig så mycket klokare. Lite senare började jag intressera mig för modelljärnvägar, där tyska tillverkare dominerade. På kartonger och kataloger fanns en annan, lika kryptisk förkortning: GmbH. Efter några års studier i tyska kunde jag tyda detta till Gesellschaft mit beschränkter Haftung, bolag med begränsat ansvar. Återigen denna begränsning.
Långt senare, i vuxen ålder, blev jag klar över att detta begränsade ansvar varit föremål för ett kulturkrig i flera av Europas länder under 1800-talet. Under decennierna kring mitten av seklet – i Sverige 1848 – stiftades aktiebolagslagar som stöd för industrialiseringen, och striden gällde just det begränsade ekonomiska ansvar som ett aktiebolag åtnjuter. I Storbritannien, som hade bränts av en stor spekulationsaffär i början av 1700-talet, var motståndet starkt mot aktiebolagsformen och det begränsade ansvaret gentemot världen utanför bolaget. Debatten fördes inte bara bland jurister och i parlamentet utan i den allmänna debatten. En skämtteckning i tidskriften The Tomahawk från den här tiden visar tonläget. Den lättlurade medborgaren lockas i sin jakt på rikedom att stödja sig på det begränsade ansvaret – en chimär – och störtar ner i avgrunden.
Också här i Sverige fördes en debatt om det begränsade ansvaret, dock mest bland jurister och lagstiftare. Konservativt skolade jurister befarade att ansvarsfunktionen i samhället skulle urholkas, om man begränsade det ansvar som kunde läggas på ett bolag, i synnerhet som
Ett offer för det begränsade ansvaret. Ur tidskriften The Tomahawk, 31 augusti 1867. Källa: Nineteenth-Century Serials Edition, Birkbeck College, London.
etableringsrätten hade släppts fri, när skråväsendet avskaffades och näringsfrihet infördes 1846. Fallet BT Kemi tyder på att de kanske inte hade helt fel.
Kulturkriget pågår fortfarande, men fronten har förflyttats. Att ett aktiebolags ansvar inte sträcker sig längre än dess aktiekapital räcker
1. En int E F ullt
är numera antagen norm. Den som sätter in pengar i ett företag riskerar alltså inte mer än dessa pengar. Men i USA har man bland ekonomiska makthavare inte nöjt sig med detta utan också fört en lång och framgångsrik kamp för att de juridiska personerna dessutom ska åtnjuta samma rättigheter som medborgarna, de personer av kött och blod som den amerikanska författningen ursprungligen skrevs för. Med hänvisning till första tillägget i författningen beslöt Högsta domstolen på federal nivå år 2010 i fallet Citizens United v. Federal Election Commission att företagen inte ska hämmas av några begränsningar på hur stora ekonomiska bidrag de får ge för att påverka utgången av allmänna val. Utanför domstolen bar demonstranter på plakat med texten Corporations are not people.
Den stora omvälvningen
Där jag sitter vid köksbordet är jag överallt omgiven av produkter från företag. Maten jag äter, huset jag bor i, köksmöblerna, tidningen jag läser – allt har tillverkats av företag av olika storlek. Utomhus är bilden densamma. Rabatter, fruktträd och staket har alla kommersiellt ursprung. Mitt eget bidrag är de val och kombinationer jag har gjort.
För tvåhundra år sedan hade bilden varit en helt annan. För det första hade jag sannolikt suttit på landet snarare än i en stad. Min konsumtionsnivå hade också varit avsevärt lägre, och de flesta tingen omkring mig hade varit lokalt producerade, i många fall till och med inom det egna hushållet. Få människor hade råd med en tidning för tvåhundra år sedan, och det fanns inga radioutsändningar att lyssna på till frukosten.
Företagens närvaro märks överallt – transporter, kläder och underhållning. De har, liksom människorna men betydligt snabbare, förökat sig och uppfyllt jorden. I utvecklade ekonomier är den stora majoriteten av invånarna anställda antingen i företag eller i den andra huvudk ategorin av juridiska personer, stat och kommun. Antalet företag växer väsentligt snabbare än antalet människor i världen. Om man för ett ögonblick lämnar levnadsstandard, teknik och andra synliga förändringar därhän, kräver företagens allestädesnärvaro en förklaring. Hur ska vi förstå att de tagit sig in i de finaste kapillärerna av våra liv? För liberala och högerorienterade tänkare är förklaringen given.
Arbetsfördelningen och industrialiseringen har höjt levnadsstandarden radikalt under de senaste århundradena. Företag och andra kommersiella aktörer har varit den huvudsakliga drivkraften bakom förändringen, så vad är problemet?
I andra politiska kretsar har kritiska röster höjts. Många har pekat på den ojämna fördelningen av både ekonomisk makt och frukterna av tillväxten – en kritik som hörts från flera håll under senare decennier, till och med från traditionellt tillväxtorienterade organisationer som OECD, Världsbanken och Internationella valutafonden, där man nu försöker utveckla politik för en inkluderande tillväxt som engagerar alla och vars frukter kommer alla till del.
Den miljörelaterade kritiken riktas direkt mot företagen. Eftersom de står för eller påverkar en stor del av de dagliga valen och verksamheterna i ekonomin, hålls de naturligen ansvariga både för icke-uthålliga produktionsmetoder och för de ibland miljöskadliga konsumtionsmönster som de bidrar till i sin marknadsföring.
En tredje fråga rör det kapitalistiska samhällets moraliska bas. Moraliska problem hör till den mänskliga existensens villkor, och mycket av vår kultur – filosofi, litteratur, teater, film – kretsar kring våra mer eller mindre framgångsrika försök att hantera sådana problem. Den kapitalistiska samhällsformens moraliska ordning förefaller, åtminstone i sin nerslitna vardagsversion, vara baserad på övertygelsen att fria tyglar åt egenintresset kommer att maximera samhällsnyttan. Finns det någon solid grund för den övertygelsen, eller genomgår kapitalistiska samhällen en moralisk erosionsprocess?
Det finns andra juridiska personer än aktiebolag: stater, kommuner och stiftelser. Staters expansion har studerats ingående inom samhällsvetenskaperna och debatterats i vidare kretsar. Privata juridiska personer förefaller jämförelsevis försummade av forskningen, med tanke på den betydelse de har. De finns, som vi har sett, överallt. Ett annat mått på deras betydelse är deras storlek. För närvarande har de femtio största företagen i världen vart och ett inkomster som överstiger intäkterna hos en medelstor stat. De största företagen har intäkter som placerar dem i nivå med stora stater som Spanien eller Kanada.
Liksom de tekniska förändringarna och urbaniseringen är företagens tillväxt ett nytt fenomen i människans historia. Spridda försök
att hantera projekt som var för stora för enskilda fysiska personer och därför krävde en organisation gjordes i Mesopotamien några tusen år före vår tideräkning. Senare användes företag i de klassiska medelhavskulturerna och utvecklades vidare under medeltiden. Aktiebolag i den moderna betydelsen av ordet skapades först under decennierna runt sekelskiftet 1600. Utvecklingen gick till en början långsamt men accelererade snabbt, när aktiebolagslagar stiftades i de industrialiserande länderna kring mitten av 1800-talet. USA tog en ledande roll i den utvecklingen.
Lagstiftningen hade mognat kring sekelskiftet 1900, men utvecklingen avbröts av två världskrig och den djupa ekonomiska krisen i början av 1930-talet. Efterkrigstiden har präglats av stadig företagstillväxt och expansion till såväl nya geografiska områden som nya delar av människans tillvaro. Ett antal djupa ekonomiska kriser har drabbat världen också under den här perioden, men de verkar inte ha påverkat kapitalismens politiska fundament. Företagen har fortsatt att växa i storlek, antal och ekonomiskt inflytande.
En balanserad bild av den kapitalistiska samhällsutvecklingen måste ge utrymme åt dess del i den förbättrade materiella standarden, inte bara i Västerlandet utan globalt. Det begränsade ekonomiska ansvaret spelade en viktig roll genom att dämpa riskerna för dem som använde en del av sitt kapital i produktiv verksamhet. Det frigjorde stora mängder kapital. Samtidigt måste man erkänna de problem som hänger samman med den ojämna fördelningen av välståndet, med miljöproblem som på vissa områden växer alarmerande snabbt och med frågan om den långsiktiga moraliska hållbarheten.
För att kunna analysera sådana komplexa problem måste man först – ur ett neutralt, rent tekniskt perspektiv – ställa frågan vad som gjorde omvälvningarna möjliga. Upplysningens filosofi, ett vetenskapligt förhållningssätt till världen omkring oss och institutionella förändr ingar har förvisso alla varit viktiga. Fokus i den här boken ligger på en viss institutionell förändring av fundamental betydelse – skapandet och spridningen av den juridiska personen, Persona ficta.
En evolutionär beskrivning
Grundläggande begrepp i både samhälls- och naturvetenskaper bygger ofta på metaforer. Kapitalismens kritiker har tenderat att använda starkt negativt laddade metaforer för att beskriva den unika, och som det ibland förefaller okontrollerade, tillväxten av juridiska personer. I en klassisk stridsskrift från 1931, Frankenstein, Incorporated, valde juridikprofessorn Maurice Wormser Mary Shelleys ikoniska monster som en adekvat bild av det moderna storföretaget, en bild som några år senare faktiskt togs upp och användes av USA:s högsta domstol.
En närliggande metafor skulle vara cancern, som kombinerar snabb, okontrollerad tillväxt med parasitiskt beteende som till slut dödar värdorganismen. Andra skulle måhända associera till blobben, ursprungligen den fruktansvärda huvudrollsinnehavaren i en science fiction-film från 1958 med Steve McQueen i hjälterollen. Namnet blobb har senare använts i vetenskapliga sammanhang som namn på en amorf, encellig, slemmig organism, Physarum polycephalum, som växer extremt snabbt och inte har någon hjärna men ändå uppvisar en viss form av intelligens.
En mindre värdeladdad och samtidigt fruktbar metafor, hämtad från biologin, är den invasiva arten. Mänskliga samhällen ses då som ekosystem, i vilka olika beteendestrategier uppfinns och testas på samma sätt som genetiska varianter eller nya arter i de naturliga ekologiska systemen. De flesta nya varianterna misslyckas och försvinner, men vissa visar sig vara framgångsrika och sprider sig på bekostnad av de befintliga arterna eller varianterna. En ny regim skapas då i ekosystemet, med en annan artsammansättning, andra egenskaper och en annan dynamik.
Kort sammanfattat ses den juridiska personen, Persona ficta, i form av aktiebolag och andra liknande konstruktioner som en ny art i mänskliga samhällen, en art som liknar vanliga människor – fysiska personer – i vissa avseenden men skiljer sig i andra. Man kan formulera en sorts genetisk kod för denna nya art, som på engelska får förkortningen MIDAS:
– M står för mobility, mobilitet eller rörlighet;
– I står för immortality, odödlighet;
– D står för dictatorship, diktatur;
– A står för amorality, amoralitet eller moralisk analfabetism; – S står för size, storlek.
Som synes överlever de flesta av dimensionerna en översättning till svenska. Det är framför allt de här egenskaperna som skiljer juridiska personer från fysiska personer eller grupper av fysiska personer och som förklarar företagens unika framgång och penetration i mänskliga samhällen. Ändå är likheterna mellan fysiska och juridiska personer tillräckliga för att det ska vara relevant att beskriva dem som konkurrerande arter.
Det är naturligtvis viktigt att evolution i sociala sammanhang, till skillnad från huvudregeln i biologiska, inte är blind. Urvalsmekanismerna kan påverkas av dem som agerar i systemet, och spelets regler kan ändras. Biologiska arter försöker också påverka sin omgivning –vad biologen Richard Dawkins har kallat den utvidgade fenotypen och kemisten James Lovelock, i global skala, Gaia-hypotesen – men det är uppenbart att sådana mekanismer ser annorlunda ut i mänskliga samhällen.
De juridiska personernas invasion av mänskliga samhällen utgör ett problem, som jag kommer att visa i den här boken. Den slutsatsen leder naturligen till frågan om utvecklingen kan styras och om den invasiva artens utbredning på något sätt kan begränsas. Går det att åter upprätta en rimlig balans mellan fysiska och juridiska personer, eller har utvecklingen redan gått för långt?
Persona ficta – en kort biografi
Jag väljer orden med omsorg, när jag säger att företaget med begränsat ansvar enligt min uppfattning är den enskilt största uppfinningen i modern tid, antingen man ser till dess sociala, etiska, industriella eller i det långa loppet – när vi har lärt oss använda det – politiska konsekvenser. Till och med ånga och elektricitet är mycket mindre viktiga än företaget med begränsat ansvar, och de skulle vara tämligen betydelselösa utan det.
Nicholas Murray Butler, tal hållet vid staten New Yorks handelskammare 1911
DEn j uri Di ska pE r son En, persona ficta på latin, är inte någon ny uppfinning. De problem som den var tänkt att lösa var inte heller nya. Men de juridiska personernas storlek och den roll de spelar i moderna samhällen är extraordinära i ett historiskt perspektiv. För att förstå deras nuvarande ställning krävs en skiss av den historiska utvecklingen.
Det finns två huvudkategorier: offentliga och privata juridiska personer. Bland de offentliga är stater centrala i dagens värld, men både lägre nivåer – kommuner, regioner – och högre – Europeiska Unionen, Förenta Nationerna – är viktiga aktörer. Ett nytt tillskott i floran är naturresurser; sedan 2017 behandlas till exempel floden Whanganui som en juridisk person enligt nyzeeländsk lag. Här är det den andra kategorin, privata juridiska personer, som står i fokus. Offentliga juridiska personer kommer att figurera bara i den utsträckning som de är en del av omgivningen till de privata.
Den privata juridiska personens historia hänger intimt samman med företagande och entreprenörer. I definitionen av entreprenörer måste man inkludera inte bara privata entreprenörer i snäv mening utan också tjänstemän och tekniker på hög nivå för att samspelet mellan offentligt och privat ska beskrivas korrekt. Till listan kan också läggas en del ledande politiker, som i många fall har spelat en viktig roll för stora infrastrukturinvesteringar. Offentliga institutioner har spelat en avgörande roll för både den ekonomiska och allmänna sociala utvecklingen, och betydelsefulla beslut har fattats av personer ur alla de nämnda kategorierna.
Panorama
Under hela den moderna människans historia – åtminstone 300 000 år enligt aktuella uppskattningar – har man funderat över projekt som ligger utom räckhåll för en enskild människa och därför kräver
kommunikation och samarbete för att kunna förverkligas. Jakten på stora däggdjur var en tidig utmaning. Filosofen Jean-Jacques Rousseau använde hjortjakten som prototyp för situationer som ger mer till deltagarna än individuell jakt på småvilt:
Skulle en hjort fångas? Alla förstod att för att lyckas måste alla troget stå på sina poster; men om en hare kilade förbi inom räckhåll för vem som helst av dem, skulle han utan tvivel ha jagat efter den utan betänkligheter, och när han hade fångat sitt byte, skulle han aldrig förebrå sig själv för att hans kamrater missade sitt.
Rousseau beskriver det etiska dilemma som koordinationsproblemet skapar – solidaritet med gruppen ställs mot omedelbar individuell framgång. Ett snävt definierat mål – att tillfredsställa individuella behov – hotar den gemensamma ansträngningen och kan i själva verket leda till ett resultat som i genomsnitt är sämre för alla inblandade. I de små grupper som människor levde i under de första 290 000 åren av den moderna människans historia var det problemet hanterligt med hjälp av normer och socialt tryck, eftersom alla kände alla. Jordbruket, och lite senare urbaniseringen, ändrade villkoren fundamentalt och oåterkalleligt. Alltmer anonyma möten och allt sparsammare information om dem man samspelade med försvagade de traditionella samspelsmekanismerna.
Två olika lösningar på problemet att genomföra kollektiva projekt utvecklades. Den första bestod i förstärkta hierarkier stödda på hot om våld – embryot till en stat. Resultatet blev en specialiserad kategori av krigare med näst intill monopol på organiserat våld.
Den andra lösningen byggde på skapandet av moraliserande gudar, som hävdades äga en övermänsklig förmåga att övervaka och bestraffa. Det var först efter det att komplexa samhällen hade vuxit fram som tron på övernaturliga moraliska straff började etableras, vilket underlättade samarbete mellan människor som var främlingar för varandra. Ytterligare en specialiserad grupp – präster – tog på sig ansvaret för att kommunicera med de gudomliga väsendena, utvecklade ett symbolspråk och blev så småningom ledande i utvecklingen av läs- och skrivkonsten.
Med de två lösningarna på plats hamnade människorna i en
samhällsform som återfinns över hela världen – en tredelad struktur bestående av krigare, präster och en stor majoritet som huvudsakligen arbetade inom jordbruket och dess stödsektorer.
Tidig historia
Så länge den tidiga ekonomiska historieskrivningen byggde på spekulation, antogs det allmänt att lämningar från ekonomiska verksamheter som lagerhus och ekonomiska räkenskaper tydde på tidigt privat företagande. Ett sekel av utgrävningar och intensivt arbete med tolkning av kilskriftsbaserad bokföring från mesopotamiska kulturer har format en annan bild.
Ekonomiska utbytesrelationer kan grovt delas in i tre kategorier: ömsesidigt utbyte mellan jämställda parter, omfördelning och marknader. Under en stor del av den tidiga historien är fördelningen mellan de tre kategorierna inte särskilt väl känd, men det är klart att marknader var obetydliga in på 2000-talet före vår tideräkning. Offentliga institutioner inhysta i tempel eller palats spelade en dominerande roll i hanteringen av överskott och brist på varor, arbetskraft och kapital – med modernt språkbruk en form av social försäkring. Successivt växte en kommersiell infrastruktur fram under statligt överinseende, med bland annat standardiserade mått, prisregleringar, tillåtna räntesatser och regler för vinstfördelning. Hammurabis lagbok från 1700-talet före vår tideräkning stipulerade till exempel att vinsterna från riskprojekt skulle delas lika mellan finansiär och utförare.
Svår skuldsättning bland hushåll har varit ett återkommande problem i samhällen över tid och rum. Det finns åtskilliga exempel på tidiga statliga interventioner för att reducera eller avskriva skulder, skydda individer från konkurs eller till och med från slaveri, som Hammurabis lagbok, jubelåret som föreskrivs i Moseböckerna och Solons reformer i Aten i början av 500-talet före vår tideräkning. Det är en viktig omfördelande uppgift som en marknad inte kan förväntas ta ansvar för.
När riskabla kommersiella projekt med flera inblandade intressenter blev vanliga, i synnerhet inom långväga handel, uppstod också ett behov av statlig intervention för att upprätthålla respekt för ingångna
avtal, i sista instansen med hjälp av våld. I Thomas Hobbes kärnfulla formulering är avtal utan svärdets makt blott tomma ord.
Sammanfattningsvis har stater spelat en central roll för den ekonomiska utvecklingen, både genom att själva agera i det ekonomiska systemet och genom att reglera förutsättningarna för privat ekonomisk verksamhet.
Klassiska medelhavskulturer
De kommersiella regimer som utvecklats i Mesopotamien migrerade västerut under det andra årtusendet före vår tideräkning via Ugarit, Kreta och Mykene och togs så småningom upp av det klassiska Grekland och Rom. Viktiga inslag gick dock förlorade i processen. Både i Grekland och i Rom såg man med förakt på kommersiell verksamhet. Rikedom gav status, men verksamheter som skapade rikedom gjorde det inte. Förvärvade förmögenheter tenderade att investeras i fastigheter, med små effekter på den ekonomiska tillväxten. Utlåning överläts till bulvaner, ofta frigivna slavar. I själva verket utgjorde affärer hanterade av slavar en form av icke individanknuten verksamhet enligt romersk rätt, eftersom en slav betraktades som en icke-person. Till funktionen motsvarade de moderna juridiska personer.
Den långväga handeln utvecklades, vilket krävde ett formaliserat partnerskap mellan finansiärer och utförare och någon form av försäkring. Ett visst utrymme för begränsat ekonomiskt ansvar gavs, det vill säga att de som hade engagerat sig i en verksamhet inte riskerade mer pengar än de som de hade satt in. Det gällde dock bara i affärer med staten – ofta i upphandlingar för krigsmakten – och bara för en begränsad tid.
Regler för skuldavskrivning av den typ som hade utvecklats i Mellanöstern saknades i romersk rätt, vilket drev en del av befolkningen in i slaveri.
Den positiva roll för den ekonomiska infrastrukturen som offentliga institutioner spelat i Mellanöstern togs alltså inte över av Rom. Stora kapitalägare använde sina tillgångar för improduktiva eller till och med parasitära ändamål, och de lägre samhällsskikten fick finansiera en växande del av skatterna – tendenser som aktivt bidrog till den romerska statens förfall och slutliga kollaps.
Donald Trump är USA:s president, uppbackad av Elon Musk och andra miljardärer. Affärsmännen formar inte längre bara marknaden – de har tagit över världens mäktigaste stat. Hur hamnade vi här?
Ekonomisk tillväxt har de senaste århundradena höjt den allmänna levnadsstandarden till nivåer som tidigare generationer knappast kunde föreställa sig. Samtidigt har marknadsekonomin inbyggda risker – risker vars omfattning vi först nu börjar ana.
Numera vet vi att fossila bränslen inte bara drivit industrialisering och välståndsökning utan också skapat en global klimatkris. Men i skymundan har företagens dominans fått fler och minst lika allvarliga konsekvenser. Den politiska våg som nu sveper över den fria världen är kulmen på en djupgående utveckling där medborgarnas inflytande successivt minskar. Aktiebolag och stiftelser tar kontroll över mer och mer av våra liv och hotar både demokratin och samhällets moraliska grund.
En invasiv art är ett banbrytande verk, där Per Molander visar hur företagens konstruktion hotar själva grunden för vår demokrati – och varför vi måste agera innan det är för sent.