Lix: 25
Lättlästnivå: Large
LA R GE L ÄTTLÄ STNIV Å
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 47500
ISBN 978-91-7949-805-4
Upplaga 1:1
© Annika Norlin och Vilja förlag 2024
Vilja förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Lund
Titel: Mattan
Författare: Annika Norlin
Omslag: Hugo Sundkvist
Tryckt av Adverts, Lettland 2024
1
Hon kallades Stor-Eva. När det här med Frallan hände var vi fjorton år, och gick i samma klass.
Stor-Evas farsa ägde flera av fastigheterna på orten. Hennes morsa var frisör. En bra frisör, man var alltid snygg i håret när man kom hem efter ett besök hos henne. Det fanns inga andra frisörer på orten. Därför fick man välja mellan att vara ful i håret och riskera att träffa på Stor-Eva efter skoltid.
Hon brukade komma in med sitt gäng eller helt själv. Hon väntade tills mamman gått ut för att röka. Då kom hon upp bredvid en, Stor-Eva.
Jag beundrade hennes snabbhet.
Hon kunde fort läsa av ens ömma punkter och peta runt exakt där:
Snygga brallor. Jag känner igen dem, min brorsa lämnade dem till Myrorna förra veckan.
Jag tänkte bara säga att man såg din röv i dag på jumpan.
Hörde du att de skulle börja avskeda folk på sågen.
Sågen var där min pappa jobbade.
Det värsta var att hon hade rätt.
Han fick sparken. Och efter det levde vi fattigt under flera år.
På vår skola var de flesta lärarna över femtio.
De påminde om dockor på ett lantställe. Älskade, avtrubbade, lite slitna.
Alla hade ett öknamn, som Suris eller Flintman.
En svensklärare hade en grön kappa på sig sin första dag för arton år sedan. Än i dag fick hon heta Grodan.
En vaktmästare hade en poster från en herrtidning på väggen. Han döptes till Äcklet. Allt som han rört vid tvättades noga.
En geografilärare från Bräcke hade en gång varit på semester i Turkiet. Han fick heta Kebaben.
Av alla lärare på vår skola var Frallan den märkligaste.
Hon hade oss i matte och fysik.
Folk sa att hon var en briljant matematiker.
Ingen visste varför hon hamnat i vår ort. Hon kom inte härifrån och
hon var inte gift.
Det enda vi visste var att Frallan
brann för matte, mer än hon brann för att undervisa i matte. Elever som var bra på att räkna gav hon allt för.
Hon drog stolen till deras bänkar, gav dem råd och pepp.
Oss andra lämnade hon vind för våg.
När vi bad om hjälp suckade hon tydligt. Sedan räknade hon ut svaret åt oss, utan att säga hur hon gjorde.
Minst gillade Frallan de elever som bråkade.
Grodan eller Kebaben skällde eller försökte prata allvar med dem. Men Frallan bara suckade, som att de var ännu ett bevis på människans förfall.
Hon brydde sig inte om de stökiga eleverna. Hon bara fortsatte med sitt mässande. Så föll de in i samma slöa räknande som vi andra.
Det var mitten av höstterminen och Stor-Eva hade haft en särskilt lyckad dag.
Hon hade tagit med sin råtta till skolan och hånat en sjua som nervöst rökte sin första cigg.
Hon hade talat om för alla i matsalen att Anneli Pettersson hade sminkat sig, och alltså trodde att hon var något.
Hon hade även petat in tugggummi i ett dörrlås, så att vi inte kunde komma in och ha kemi.
Vi hade skrattat ihjäl oss. Ett ihåligt, halkigt skratt.
Sedan, när man trodde att Stor-Eva redan uppnått en all time high, hade hon tryckt i sig tre vaniljkransar på tio minuter.
Och så sa hon att hennes farsa hade försökt slå henne i huvudet
med en folköl i går. Men farsan var så full, och Stor-Eva var så briljant, att hon hade tagit ölen från sin far och själv druckit upp den.
Jag var så besviken på mina egna föräldrar. De kom hem klockan fem, lagade mat och strök mig över huvudet när vi tittade på teve.
Det fanns aldrig något roligt att berätta.
Sist på schemat den här dagen var dubbel mattelektion.
Frallan var ovanligt uppåt. Hon hälsade alla välkomna till en och en halv timme på temat ”dividera med bråktal”. Hon log till och med mot hela klassen.
Som vanligt började hon sin lektion på en för hög nivå, utan att gå igenom vad vi tidigare lärt oss.
Några elever började räkna.
Jag satt i bänken snett bakom StorEva.
Jag svär att jag kunde se hennes hjärna röra sig i det stora huvudet.
Jag följde varje rörelse, som man gör med någon som man vet bär på en bomb.
Jag kände till hennes mönster, visste vad hon tänkte. Hon hade mer kvar att ge i dag.
Jag såg Stor-Evas ansikte vridas mot Frallan.
Jag såg Frallan vända ryggen mot Stor-Eva.
Jag såg Stor-Eva spotta en lång loska av slem och vaniljkrans.
Hon var bäst på att loska på hela skolan.
Loskan träffade Frallan på handen.
Det var tyst ett kort tag. Jag hann se ut genom fönstret, undrade om jag behövde mössa i morgon.
Men sedan hände det som aldrig hänt förut. Frallan reagerade. 13
Art.nr 47500