PESTENS ÅR Magnus Västerbro
Döden i Stockholm 1710
Lix: 30
Lättlästnivå: X-Large
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 47467
ISBN 978-91-7949-792-7
Upplaga 1:1
© Magnus Västerbro och Vilja förlag 2024
Vilja förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Lund
Titel: Pestens år – Döden i Stockholm 1710
Författare: Magnus Västerbro
Boken är en bearbetad version av Pestens år – Döden i Stockholm 1710, utgiven av Historiska Media 2016.
Bearbetning: Tomas Dömstedt
Omslag: Miroslav Sokcic
Omslagsbild: Fotolia
Tryckt av Dimograf, Polen 2024
Bearbetning: Tomas Dömstedt
Personer i boken:
Karl XII, Sveriges kung 1682–1718
Andreas Rhyzelius, 33-årig man som har studerat teologi
Pehr Kortman, 15-årig pojke som ska bli officer
Sophia Brenner, poet
Anna Maria Thelott, konstnär
Herman Grim och Johan Burchardt, pestläkare
Urban Hjärne och Johan von Hoorn, läkare i Collegium Medicum
Jakob Burensköld, överståthållare (landshövding)
Det här är inte en roman, utan en dokumentär berättelse. Allt som skildras i boken är baserat på historisk forskning, och har hänt på riktigt.
Förord
Det här är en berättelse om en enorm katastrof, om död och undergång. Om ett av de värsta
åren i Sveriges historia.
Det var en mycket speciell tid.
Det svenska folket hade börjat tro att Sverige skulle segra och härska över alla andra.
Det var en tid då folket hade fått lära sig att de skulle offra sina liv för kungen och den svenska stormakten. Och att det var så Gud ville ha det.
Men sedan gick allt fel. Det blev nederlag i kriget mot Ryssland. Och så kom den hemska pesten. Då fick folket höra att allt ont var deras eget fel, och att de förtjänade det.
Det här är samtidigt en berättelse om hopp. Om människans förmåga att göra sitt bästa, även när det innebär livsfara.
Allt börjar en dag i slutet av juni 1710, då fartyget Stäkesund kommer till Stockholm från Baltikum. Det är områden som Sverige erövrat under de senaste hundra årens krig, men som nu håller på att förloras.
Året innan besegrades den svenska kungen Karl XII av den ryska tsaren.
Kungen flydde och gömde sig i Turkiet. Men när han var borta krävde han att hans generaler skulle fortsätta striderna.
Kriget har pågått i tio år och drabbat svenskarna hårt. Ständigt måste döda soldater ersättas, ständigt tas nya skatter ut för att bekosta Sveriges krigande.
Och nu kommer flyktingar från Baltikum. Tusentals människor flyr för livet i fartyg över Östersjön. De anser att de är svenskar, eftersom Sverige har härskat över dem.
Men de flyr inte bara från ryssarna, utan också från en hemsk sjukdom. Under de senaste åren har den sakta spridit sig söderifrån.
Tiotusentals människor har dött. Inget verkar kunna hindra sjukdomen.
Det är pesten som sprider sig.
Sverige kan inte neka att ta emot flyktingarna. Men man är medveten om sjukdomen. Om den börjar sprida
sig även här, går epidemin inte att stoppa.
Alla fartyg som kommer till Stockholm sätts därför i karantän.
Det innebär att ingen får lämna fartygen förrän efter 40 dygn.
Men något går fel. Kanske för att flyktingarna är så många att det är omöjligt att kontrollera alla.
Stäkesunds kapten tröttnar på att vänta. Han lyckas ta sig förbi vakterna och går i land.
Han går på krogen och äter, men mitt under måltiden dör han. Snart går det rykten om hur han dog, om de hemska märkena man sett på hans kropp.
Flera dagar senare får Stäkesunds passagerare gå i land. De, som alla troligtvis bär på smittan, blandas med folket i staden.
Eftersom kungen är utomlands styrs landet av det kungliga rådet, som består av höga adelsmän.
Dessa varnas för vad som håller på att hända.
Men de tar inte varningarna på allvar, utan är nöjda med de regler om karantän som redan finns.
Vid den här tiden är endast ett fåtal smittade. Hade man då isolerat dessa kanske katastrofen hade kunnat undvikas.
Men smittan får fortsätta att spridas. Den överförs från råttor till loppor, och vidare till människor, och tillbaka igen till råttor.
Att pesten kommit till Stockholm förnekas i det längsta av dem som borde ha gjort något åt saken.
Det är en kall, eländig sommar, efter en kall, eländig vinter.
Andreas Rhyzelius tar en promenad in till det som i dag kallas Gamla stan. Han är missnöjd med sitt liv. Det skulle ju bli något stort av honom!
Andreas har studerat teologi i Uppsala, men har inte lyckats få någon tjänst i Stockholm. Han är 33 år, och måste försörja sig genom att ge privatlektioner till barn.
Rhyzelius är också missnöjd över
hur det kungliga rådet styr landet. Han längtar efter att den store kungen ska komma tillbaka.
Vid den här tiden får barnen i skolan och besökarna i kyrkan lära sig att kungen är utvald av Gud.
Sverige är i stort sett en militärdiktatur, och kritiserar man makten riskerar man dödsstraff.
Kyrkan är en del av staten. Prästerna uppmanar folket att lyda ”överheten”.
Det är olagligt att vara katolik, jude eller muslim. Trots det dyker det ständigt upp nya läror och sekter.
Det går vakter på gatorna när folk ska vara i kyrkan. De som inte går i kyrkan bestraffas.
Flera år av svält har fått fattiga från hela landet att söka sig till Stockholm.
De trängs i enkla, smutsiga hus på stadens bakgator. Många smittsamma sjukdomar sprids.
Handeln över Östersjön har nästan upphört. Det enda som går bra är krigsindustrin.
Över Stockholm stiger röken från smedjorna, där man gör vapen. Alla träd är nedhuggna för att ge ved åt smedjornas ugnar.
Att landet är fattigt syns överallt. Både vanliga hus och adelns palats förfaller. Skeppsbron hotar att rasa.
I hamnen ligger sjunkna skeppsvrak som man inte har haft råd att bärga.
Staden är inte särskilt vacker i vanliga fall, men denna sommar är den ännu dystrare.
Det bor cirka 55 000 personer i Stockholm. Många är rika, men staden är också full av tiggare. Det är änkor, föräldralösa barn och sårade soldater.
Tio år av krig har satt sina tydliga spår.
En av invånarna i Stockholm är
Anna Maria Thelott. Hon är 27 år och konstnär. Genom sitt arbete lyckas hon försörja både sig själv och sina gamla föräldrar.
Att kvinnor på den här tiden kunde ha ett konstnärligt yrke har sällan nämnts i historieböcker.
En annan av invånarna i staden är
Pehr Kortman. Han är 15 år och son till en ingenjör. Pehr ska fostras till att bli officer.
I sin dagbok skriver han om de senaste årens stora segrar i krigen.
Han tycks längta efter att själv kunna delta i striderna och bli en hjälte.
Så har vi Sophia Brenner. Hon är Sveriges första betydande kvinnliga poet, ”den första svenska feministen”. Hon är 51 år och hyllad för sin stora begåvning.
Dessa människor har en sak gemensamt: De kommer snart att få uppleva pesten, den mest hemska sjukdom mänskligheten någonsin drabbats av.
År 1710 härjade pesten i Stockholm. På kort tid dog nära hälften av stadens befolkning.
Här berättar Magnus Västerbro om den svåra tiden, med hjälp av brev och dagböcker skrivna av personer som var med.
Det är en stark skildring av hur människor drabbades, och hur man förgäves försökte hindra att smittan spreds.
Det här är en bearbetad version av Pestens år.