Magnus Västerbro
Lix: 23
Lättlästnivå: Large
L ÄTTLÄ STNIV Å
LA R GE
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 47461
ISBN 978-91-7949-790-3
Upplaga 1:1
© Magnus Västerbro och Vilja förlag 2024
Vilja förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Lund
Titel: Flykten
Författare: Magnus Västerbro
Boken är en bearbetning av novellen Flykten, skriven för Sveriges Radios Radionovellen 2023
Omslag: Miroslav Sokcic
Omslagsbilder: Depositphotos
Tryckt av Adverts, Lettland 2024
De skulle ta båten från Stockholm.
Hon skyndade ner mot kajen.
Medan hon gjorde det blev hon säker på att han inte skulle vara där.
Något hade nog hänt. Kanske hade han blivit upptäckt.
I så fall är han redan fängslad, tänkte hon. I så fall är det över, jag kommer aldrig härifrån.
Men då såg hon att han faktiskt stod där, mitt bland alla människor.
1.
3
Det var verkligen trångt på torget, aldrig hade hon sett så många där förut.
Där var män och kvinnor med barn och med stor packning. Alla var bleka och spända, och trängdes för att komma fram till fartyget.
Nyss hade hon sett den stora vagnen rulla förbi. Hon hade inte kunnat låta bli att se på de av pesten härjade kropparna. De låg slängda i den svarta kistan, deras svullna armar och ben hängde över kanten.
Trots att hon var så rädd att hon mådde illa skyndade hon nu mot honom genom folkmassan.
Hennes kropp blev glad när hon såg honom.
4
Hon log, och när han såg henne
log han tillbaka. Men han sprang henne inte till mötes, vilket hon egentligen hade önskat.
I stället sträckte han på sig, som en fin herre, och bugade lite lekfullt.
– Min fröken, sa han.
Hon stannade till och skrattade.
Sedan log hon och neg.
– Min herre, sa hon.
De trängde sig fram.
Flera framför dem fick inte gå ombord. Antingen för att de saknade intyg eller för att intygen de visade upp var förfalskade.
Deras intyg såg däremot äkta ut.
Det var de ju också, han hade tagit dem direkt från tryckeriet.
5
Deras förnamn var också de rätta: Stina och Henrik. Men inte efternamnen.
De var heller inte syskon, som det stod. Och framför allt hade ingen läkare undersökt dem och intygat att de inte var smittade.
De släpptes ombord som några av de sista.
Skeppsgossarna fick knuffa bort några som absolut ville med. Kaptenen måste till och med dra sin värja.
– Det går nya båtar i morgon, ropade han. Lever ni då får ni prova igen!
Så släppte skeppet kajen och gled mjukt i väg, inåt Mälaren.
6
Stina kände en vind som svepte med sig aska och rök.
Hon stod där och såg staden hon levt i alla sina dagar sakta försvinna i diset.
Himlen var täckt av mörk, bolmande rök. Eldar hade tänts för att rena staden från smittan.
Det såg ut som att hela staden brann.
7
Det är i början av 1700-talet. Stina och Henrik ger sig av från Stockholm, där pesten härjar.
De får plats på en överfull båt som tar dem över Mälaren. I skräck flyr de vidare genom skog och mark till en övergiven gård.
Men har de verkligen lyckats komma undan smittan?
Art. nr 47461