9789179497545

PROCESSEN FRANZ KAFKA

Lix: 23

Lättlästnivå: X-Large

På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.

Art.nr 47345

ISBN 978-91-7949-754-5

Upplaga 1:1

© Vilja förlag 2024

Vilja förlag– en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se

Studentlitteratur AB, Lund

Titel: Processen

Originalets titel: Der Prozess

Författare: Franz Kafka

Det tyska originalet utkom första gången 1925. Boken är en bearbetad version av Processen, utgiven av Wahlström & Widstrand 1945.

Översättning: Karl Vennberg

Bearbetning: Malin Lindroth

Omslag: Nils Olsson

Omslagsbilder: Istockphoto

Grafisk form: Klara Hammerth

Tryckt av Adverts, Lettland 2024

PROCESSEN

FRANZ

KAFKA

Översättning: Karl Vennberg

Bearbetning: Malin Lindroth

Personer i boken:

Josef K, bokens huvudperson

Fru Grubach, hyresvärdinna

Fröken Bürstner, granne till Josef K

Fröken Montag, kvinna som flyttar in hos fröken

Bürstner

Josef K:s farbror

Advokat Huld, barndomsvän till Josef K:s

farbror

Leni, sköterska

Block, en köpman som också anlitar Huld

Titorelli, en målare med bra kontakter

En präst, som vägleder Josef K

1. Häktad

Någon måste ha talat illa om

Josef K. Varför skulle han annars bli häktad?

Själv hade han ingen aning om varför männen i svart sökte upp honom.

Det var som i en mardröm. Han behandlades som en brottsling, men ingen kunde säga vad han hade gjort.

Männen kom tidigt på morgonen.

När det knackade på dörren trodde Josef K att det var hushållerskan som kom.

Han hade ringt på klockan vid sängen som han gjorde varje morgon. På så vis fick hon veta att han var vaken och redo för frukosten.

Frukost ingick i hans hyra. Det stod klart och tydligt i kontraktet han skrivit på när han flyttade in hos fru Grubach på pensionatet. – Stig in! ropade Josef K. En främmande man klev in.

Josef K blev så förvånad att han skrek till. Vad hade hänt med Anna, den pålitliga hushållerskan?

Var fanns hans kaffe och hans stekta ägg?

Mannen som kom in bar en svart dräkt med många fickor och spännen.

– Vem är ni? ropade Josef K och satte sig upp i sängen.

– Ni ringde på oss, sa den svartklädde kort.

Josef K förstod ingenting.

– Jag ringde för att be Anna komma med frukosten, sa han irriterat.

– Ni får klara er utan frukost i dag, sa främlingen. Ni är häktad.

– Hur kan jag vara häktad?

utbrast Josef K. Vad har jag gjort?

– Det är inte min uppgift att svara på frågor.

– Det blir ni allt tvungen att göra, sa Josef K.

Han klev snabbt ur sängen, och drog på sig ett par byxor under nattskjortan.

Mannens ögon följde varje rörelse han gjorde. Josef K kände sig bevakad. Mannen var tydligen en vakt som tog sitt uppdrag på största allvar.

Så löjligt, tänkte Josef K. Tror han att jag ska fly?

– Det är en fin nattskjorta ni har, sa vakten och nöp i skjortans ärm.

Vilken kvalitet! Det är bäst att ni ger den till mig.

Josef K stirrade på mannen.

Försökte han be om mutor?

Trodde han att Josef K var så desperat att han var beredd att köpa sig fri i utbyte mot en gammal pyjamas?

– Ni kan förresten ge mig era underkläder också, fortsatte vakten.

Vi förvarar dem åt er tills processen

är över.

Nu var Josef K mer irriterad än han var rädd.

Vad var detta för människa?

Vilken myndighet hade skickat honom?

Mannens svarta dräkt liknade en uniform, men inte den sortens uniform som används av militärer.

Inte heller var mannen klädd som en polis.

Josef K kunde inte säga vad dräktens fickor och spännen var till för.

Han tog ett steg mot dörren. Genast var vakten där och ställde sig i vägen.

Hade Josef K inga rättigheter alls? Han som alltid hade trott att han levde i ett rättvist samhälle!

Plötsligt mindes Josef K vilken dag det var. Det var ju hans födelsedag!

Då brukade hans kollegor på banken alltid skämta. Säkert var det de som låg bakom detta märkliga.

De hade förstås betalat för att mannen i svart skulle dyka upp och skrämmas.

Ja, när man fyllde trettio år fick man kanske räkna med ett och annat spex.

Han blev lättad.

Nu måste han skynda sig och visa att han hade förstått att han var utsatt för ett skämt. Annars skulle hans kollegor kanske tro att han var en tråkig människa som saknade sinne för humor.

Josef K sneglade på den svartklädde mannen. När skulle han brista ut i skratt, dunka honom i ryggen och gratulera på trettioårsdagen?

Ännu såg han inga tecken på att vakten var beredd att avslöja sin bluff.

Nåja, tänkte Josef K. Jag spelar väl med tills han tröttnar.

Han gick fram till skrivbordet och drog ut en låda. Han fick leta en stund, men till sist hittade han sitt körkort.

– Se här! sa han och viftade med körkortet framför den svartklädde.

Här är min legitimation. Nu vill jag se era papper!

– Papper! fnös vakten. Vad bryr vi oss om sådant?

– Jag kräver att ni visar mig er legitimation! sa Josef K och höjde rösten. Ni kan inte häkta mig förrän ni bevisat vem ni är.

– Min ställning i myndigheten är låg. Jag är en enkel tjänsteman, sa vakten.

Han suckade.

– Det är inte min sak att lägga mig i de höga chefernas arbete. Jag lyder bara order.

– Så ta mig till er chef! utbrast

Josef K. Låt mig tala med någon som kan ge mig ordentliga besked.

– Ni får träffa inspektören snart, sa mannen. Han kallar på er när det är dags.

Josef K slängde körkortet ifrån sig. Han kände sig instängd och stressad. Något måste hända snart.

Han gick fram och tillbaka mellan rummets väggar.

På andra sidan gatan stod en granne i ett fönster och följde med nyfikna ögon allt som hände.

– Jag är inte omöjlig, sa vakten och flinade. Ni är hungrig förstås.

Om ni ger mig pengar går jag gärna till ett kafé och köper frukost till er.

Han sträckte fram en hand och väntade på mynten.

Nu stod han så nära att Josef K kunde känna lukten av kaffe och ägg ur hans mun.

Vilket svin, tänkte Josef K. Det är han som har stulit min frukost!

På bordet intill sängen låg ett äpple. Josef K slet åt sig frukten och tog ett stort bett. Han tänkte verkligen inte ge vakten några pengar. Aldrig i livet.

Josef K åt sitt äpple under tystnad.

Klockan på väggen tickade.

Minuterna gick.

Vad skulle hans chefer säga när han kom för sent till jobbet? Kanske kände de till hans födelsedag och förstod att han var utsatt för ett skämt.

Men hur länge skulle skämtet pågå? Josef K hade inte mycket tålamod kvar.

Plötsligt hördes en röst genom väggen.

– Inspektören tar emot! – Äntligen! ropade Josef K och skyndade mot dörren. – Stopp! skrek vakten och ställde sig i vägen. Ni tror väl inte att ni kan visa er för inspektören klädd så där, i nattskjorta och byxor.

– Ni klampar in i mitt hem och väcker mig i gryningen, sa Josef K. Då får inspektören allt stå ut med att jag är klädd i nattkläder.

– Ni har säkert något mer lämpligt plagg, envisades vakten.

Josef K suckade och gick till garderoben.

Där hängde hans finaste kostym, den svarta med den korta jackan.

Hans vänner hade alltid sagt att den klädde honom. Nog borde den duga för en inspektör.

Tack till alla er som varit med om att ta fram just den här boken. Med er hjälp kan vi ge ut lättlästa böcker som väcker lust att läsa.

Lättläst är en rättighet

Det här är en lättläst bok från Vilja förlag. Vilja har en övertygelse. Alla måste lära sig läsa.

Genom att läsa utvecklar vi vårt språk. Med språkets hjälp kan vi sätta ord på våra tankar och känslor. Därmed kan vi göra vår röst hörd och bli aktiva medborgare i ett demokratiskt samhälle.

Att läsa böcker ger inte bara ett språk, vi får också möjlighet att ta del av andra människors tankar och känslor. På så sätt får vi en ökad förståelse för dem som finns omkring oss. Genom att läsa blir vi helt enkelt klokare och mer toleranta.

Lättläst handlar om mer än bara böcker – det är en fråga om demokrati.

Plötsligt en dag förändras Josef K:s liv. Han blir häktad, men får inte veta varför.

Under rättsprocessen blir hans liv mer och mer som en mardröm. Finns det någon som kan hjälpa honom?

Det här är en bearbetad version av Processen. Boken ingår i Viljas serie Tidlösa berättelser.