ok b s Siri
SOPHIA LARSSON
Allt handlar om mamma Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2022 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Författare: Sophia Larsson Grafisk form och sättning: Anna Lolax, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2022 ISBN: 978-91-7885-650-3
SOPHIA LARSSON
Till Alva och Erik
KAPITEL 1 Rekordet är åtta månader och fyra dagar. Sist höll mamma ut i fem månader innan hon bestämde att det var dags att flytta. Det följer alltid samma mönster: flytta in, bli osams med grannen, bråka ett tag och sen flytta ut. Mamma har förmodligen tappat räkningen, men Siri vet att det är elfte gången, tolfte om man räknar med flytten när hon fort farande låg i mammas mage. Hon trivdes bra på förra stället, men efter att mamma och gubben i grannhuset skrek så högt på varandra att det hördes över hela gården kom flyttkartongerna fram. Mamma packade snabbt och slarvigt samtidigt som hon fräste något om ”idioter” och att ”ingen skulle tala om för henne hur man slängde och sorterade sina sopor”. När mamma var liten slängde man allt i samma tunna. Mycket smidigare. Det är tydligen fortfarande rätt. I hennes värld alltså. Det är aldrig en bra idé att lägga sig i och påpeka vad mamma har gjort fel. Det vet Siri, men grannen visste inte det. En annan gång i en annan lägenhet hade mamma använt en gräsklippare som alla grannarna hade tillsammans.
7
Problemet var att den dam som skulle ha gräsklipparen efteråt, tyckte att mamma inte hade borstat av gräset ordentligt. Granndamen påpekade det för mamma. Det fick hon verkligen ångra. Mamma fortsatte att använda de gemensamma sakerna i förrådet, men hängde ofta tillbaka dem på fel plats eller lämnade dem smutsiga på bänken. Då förstod Siri att det var dags att börja plocka fram de nötta bruna flyttkartongerna. Igen. Man kan egentligen säga att mamma och grannar inte går ihop. Hon gillar inte att småprata i trapphuset, att dela soprum med pedantiska sorterare och hon gillar inte deras ljud genom väggarna. Siri däremot tycker det är spännande med grannar. Det är roligt att sitta och titta på hur andra har det genom fönstret. Eftersom Siri och mamma bor ensamma känns det tryggt att veta att det alltid är någon annan där. Även om Siri inte känner familjerna. Förmodligen kommer Siri inte hinna lära känna de här grannarna heller. Siri blir avbruten i dagdrömmarna av att mamma ropar från nedervåningen. Från trappavsatsen ser hon mammas stirriga blick. – Kom ner och hjälp mig med soffan! Vi måste få ordning på köket och vardagsrummet idag. Mamma vankar stressat av och an i hallen medan hon föser undan flyttkartonger med fötterna. Håret står på ända och hon viftar irriterat med händerna. – Jag kommer, svarar Siri och suckar.
8
Hon går ner för den smala trappan och drar upp mungiporna i ett fejkleende. Här gäller det att göra precis så som mamma tycker är rätt. Och vad som är rätt beror på dagsformen. – Men var tusan har jag lagt påsen med möbeltassar?! Mamma fräser med huvudet nedstucket i en av de omärkta lådorna. Siri, som packat ihop möbeltassarna, går till en annan kartong och letar. Mellan plåster och glödlampor hittar hon dem. – Här är de! Hon håller upp de små vita filtprickarna. Mammas mun är ett streck i ansiktet när hon tar emot möbeltassarna från Siris utsträckta hand utan att tacka. Hon tittar efter mamma som går ut i köket för att få ordning på bord och stolar. Siri låter axlarna sjunka med en suck. Istället för att packa upp flyttlasset vill Siri gå ut och utforska det nya området. Men hon vet att om de vill få ordning så fort som möjligt är hennes hjälp nödvändig. Mamma säger att hon blir tokig om det är rörigt. Hon kan inte tänka då. Siri gillar lite stök, så där lagom stökigt som det bara kan bli när man bott på samma ställe ett tag, men eftersom det är viktigt för mamma brukar Siri städa nästan varje dag. Det vibrerar i Siris telefon och en brevikon visar sig på displayen. Hej, hur är ditt nya rum? Vill du hänga med ut med Pongo om en stund? Vi kanske kan gå förbi fotbollsplanen. Puss! Siri ler mot displayen. Emmy, hennes bästis, är kär och helt besatt av att kolla på när killarna från klassen tränar fot-
9
boll. Fast i smyg. Emmy och Siri sitter ibland i en träddunge bakom fotbollsplanen och kikar ner på fotbollsplanen. Ja, vi ses kl. 18. Rummet blir säkert fint när jag hunnit packa upp. Puss! Hon böjer sig över kartongen närmast för att se var hon vill placera innehållet. Det är böcker i lådan, så klart. Som i nästan alla Siris lådor. Hon ska just ställa upp några tummade titlar i bokhyllan när hon blir avbruten. – Siri hjälp mig med glasen! Glöm inte att de måste diskas ur innan du ställer in dem i skåpen! Mamma ropar från köket där hon står i full färd att befria alla glas och muggar från tidningspapper. Ofta undrar Siri varför mamma är annorlunda mot kom pisarnas föräldrar. Ingen annan hon känner har en mamma som bråkar med grannarna. Som inte gillar när man går på hälarna så det dånar i golvet. Eller låtsas prata i telefon när de möter någon bekant på trottoaren. Som antingen är jätte stressad och uppe i varv eller helt lamslagen i soffan i flera veckor. Som hatar att gå på föräldramöten. Siri har alltid ont i magen när mamma ska gå på föräldramöten. Tänk om hon skämmer ut både sig själv och Siri? Hon har alltid en klump i magen dagen efteråt. Tänk om alla skulle viska om hur knäpp mamma är? Hon ryser vid tanken. När glasen och muggarna är rena och Siris händer är som russin efter halvtimman i diskbaljan, sneglar hon på klockan. Tjugo minuter till Siri och Emmy ska träffas. – Kan du ta och sätta möbeltassar på köksstolarna? säger mamma och viker ihop den tomma flyttkartongen.
10
– Gjorde inte du det precis? frågar Siri förvånat. – Nej, det kom något annat i mellan. Snälla hjälp mig lite nu Siri, säger mamma och vänder ryggen till samtidigt som hon viftar avfärdande med handen. Vant tassar Siri de vita köksstolarna och ställer dem på plats i det lilla köket. Sedan hjälps de åt med att flytta dit det runda bordet och till sist ställa kaffebryggaren på plats. Den får hedersplatsen mitt på bänken. För mamma är det väldigt viktigt att få kaffe på bestämda tider. Direkt på morgonen och en stor kopp på eftermiddagen. Med en skvätt mjölk i, så kaffet får en ljusbrun ton. – Emmy frågade om jag ville följa med på en promenad med Pongo. Jag kommer tillbaka om en stund och kan hjälpa dig mer då, säger Siri. Hon kramar tummarna i handen och hoppas på att det inte blir så stora protester från mamma. – Jaha, ska jag göra allt själv nu tänkte du? Mamma lägger armarna i kors och rynkar ögonbrynen. – Men mamma, jag har ju packat upp jättemycket. En liten stund kan jag väl få pausa? Snälla? Mamma svarar inte utan börjar demonstrativt leta i en annan kartong med köksprylar. Siri tar på sig sina skor så tyst hon kan och smyger ljudlöst ut genom dörren. Hon tar det uteblivna svaret som ett ja. En liten gagnade oro i magen gör sig påmind. Hon vet att mamma är besviken. Den bländande majsolen gör att hon snabbt glömmer av den dåliga stämningen i lägenheten. Solen bränner på
11
kinderna och Siri tar av sig sin gröna hoodie och knyter den runt midjan. Hon känner till området även om hon inte varit här så mycket förut. I deras lilla stad känner man till de flesta platser oavsett om man bor i närheten eller inte. Och dessutom har Siri bott i många delar i den lilla staden vid den stora sjön. Emmy väntar på henne utanför skolan. Pongo, Emmys fina prickiga dalmatiner, viftar så mycket på svansen att hela rumpan åker från sida till sida. – Hej kompis, vad roligt att du är så glad att se mig, skrattar Siri och böjer sig över den viftande hunden. – Alltså, det märks ju inte att ni sågs senast i förrgår, ler Emmy och försöker hålla hans leriga tassar från Siris ljusa jeans. Emmy och Siri är som systrar. De har varit bästisar sen första dagen i skolan. Då hade den brunhåriga spralliga Emmy, tjejen med det stora hjärtat, delat med sig av sitt prickiga paraply på rasten en regnig dag – och sen var vänskapsbanden hårt knutna. Nu gick det inte en dag utan att kompisarna hördes av. Strax når de den lilla dungen där de har perfekt utsikt över fotbollsplanen. Emmy sätter sig på en sten och Pongo lägger sig vid hennes fötter. Han är nästan alltid med och passar på att slappna av under de svagt vajande trädkronorna. – Titta, där är Emil! säger Emmy förtjust och ler med hela ansiktet. Hon pekar på en brunbränd kille med svart hår som jagar en fotboll. Fem andra killar springer efter honom,
12
men trots det är Emil snabbare än de andra. Emmys ögon glittrar och Siri kan inte låta bli att skratta. – Herregud, du har verkligen kärat ner dig. Har du sagt något till honom? – Nej, är du galen? Emmy ser förskräckt ut. Sedan spricker hon upp i ett leende och kisar med ögonen. – Klart jag har, jag frågade häromdagen om vi skulle hitta på något efter skolan. Och det ville han! Siri skakar på huvudet, hon är inte förvånad alls. Emmy är så modig. – Du då? frågar Emmy och tittar menande på Siri. Tycker inte du att någon är lite extra söt? – Äsch, jag vet inte, svarar Siri undvikande. – Jo, kom igen. Jag har väl sett hur du tittar på Adam. Han är ju supergullig! Siri kollar ner på sina sandaler. Hon vet ju att Emmy har rätt. Hon är faktiskt lite förtjust i Adam. Adam med det bruna håret. Adam som har världens finaste skrattgropar. Adam som är … – Akta Siri! Emmy avbryter hennes tankar och duckar för en fotboll som kommer flygandes genom luften. Efter bollen kommer Adam springande. – Hej tjejer, säger han förvånat. Vad gör ni här? – Öööh, svarar Siri. – Vi är på promenad och nu sitter vi och planerar för klassresan, säger Emmy självsäkert. Snyggt skott förresten!
13
Adam gör tummen upp mot Emmy och joggar vidare tillbaka mot fotbollsplanen med bollen under armen. När han passerar Siri, ler han och stryker undan det svettiga håret från ansiktet. – Vi ses imorgon, säger han. Siri tittar långt efter Adam och får en varm känsla i magen. Och på kinderna. Den varma känslan ersätts av en kalldusch när hon hör en röst bakom sig. – Här sitter ni som värsta småungarna och spanar på killarna. Vågar ni inte kolla vid planen eller? Bella. Klassens jobbigaste tjej och den absolut värsta Siri vet. Bella får alltid Siri att rodna och svettas. Hur länge har hon stått här och tjuvlyssnat? Bella styr stegen bestämt mot fotbollsplanen och slänger upp handen och vinkar på Adam när hon går förbi. Han vinkar glatt tillbaka och Siris hjärta sjunker i bröstet.
14
När de lagt på lägger de sig skavfötters i sängen. – Siri, vad tror du egentligen har hänt med din mamma? – Jag vet inte. Men jag önskar att jag hade haft en normal familj. Med mamma, pappa, barn. Nu är det barn utan pappa och sjuk mamma. Allting börjar med att Siris klass ska åka på klassresa. Eller … egentligen börjar det mycket tidigare än så. Siri bor med sin mamma i en ny lägenhet, de har flyttat för miljonte gången eftersom mamma som vanligt gjort sig ovän med alla grannar. Mamma är nästan alltid konstig, men under Siris klassresa blir allt mycket värre. Precis efter fotbollsturneringen, då när Adam tog Siris hand och hon blev helt pirrig, tar Lena Siri åt sidan. Hon berättar att Siris mamma har hamnat på sjukhus, att hon inte mår bra. Och vad betyder det att de ska göra en utredning? Siri som bara vill vara som vilken tolvåring som helst bär plötsligt hela världen på sina axlar. Vad händer egentligen med mamma?
www.vistoforlag.se