9789178850952

är N

längtan län gtan gtan

ärsom vackrast

Elisabet Engström

När längta� är som va�krast Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2019 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Författare: Elisabet Engström © Omslag: Istockphoto och Elisabet Engström Grafisk form och sättning: Alexandra Lundquist, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Tartu, 2019 ISBN: 978-91-7885-095-2

När

längtan

ärsom vackrast

Elisabet Engström

Till T och S I tanken är man fri

DEL 1

Upprinnelsen En katt och ett missförstånd I bagaget I stormens öga Ut i det okända Amen Loppan I allt det nya Som ett flyktigt besök En loppa och tusen löss Bananchips och bicicleta Olyckan När det vackra får vänta

DEL 2

Allt annat än en fullträff Himlen gråter Som en enda lång mardröm Ohyra Prickig korv Pappa och Kongo Med pappa i säkert förvar När nävarna får tala Väntan och längtan, saknad och sorg Mörka skogstjärnar och rosa skimmer Klassfesten En skadeskjuten tiger men gurkspindel av lycka bland sekunder och flera evigheter På en ny planet Rädslans monster Vakuum I cirkelns mitt

DEL 1

Upprinnelsen

A

tt katten klättrade högst upp i fläderträdets täta grenverk, var inte så konstigt.

Han var i själ och hjärta en utekatt och van vid att ha skogen in på knuten. Men nu hade han varit instängd i en villa i en av Stockholms södra förorter i nästan en hel vecka. Han hade närmare bestämt genomlidit fem dagars husarrest. Det hade varit en pina. Han kände sig allmänt olustig, stel i kroppen och magen var i olag, eftersom han led brist på sork. Han var för stunden lyckligt ovetande om de sega Stockholms-råttorna som väntade där ute. De var betydligt mindre aptitliga än de utsökta delikatesser han var bortskämd med – de norrländska smågnagarna med sin fulländande kombination av saftigt, mört kött och knapriga ben.

11

Nu hade han hur som helst tålmodigt legat och lurpassat i hallen i flera dagar. Så kom äntligen ögonblicket. Ytterdörren stod plötsligt på glänt och han kunde pysa ut. Det gick blixtsnabbt. Han tvärnitade snopen på nedersta trappsteget. Inte en gran i sikte – vad sjutton var det här? Vilken besvikelse! Men så fladdrade morrhåren till av den ljumma vinden.

Frisk luft och frihetskänsla gjorde sig påminda.

Det här kunde kanske bli bra ändå. Fast just nu hade han bråttom och han gav sig varken tid att sträcka ut på gräset eller rulla runt i gruset på trädgårdsgången. Här gällde det att snabba på och gömma sig illa kvickt. Det fanns ingen tid att förlora. Han såg sig hastigt runt och fick syn på fläderträdet. Det var visserligen fullt med bladlöss men även ett par talgoxar satt högst upp och de kunde kanske pigga upp.

Nej, det var inte så konstigt att han försvann högt upp i det svartprickiga gröna.

12

En katt och ett missförstånd

B

rita skämdes för det var hon som hade glömt att stänga dörren ordentligt. Typiskt, just när mamma var så där tokstressad också.

Dessutom var hon rädd att katten skulle rymma.

Tänk om han skulle springa vilse eller bli överkörd av en bil? Mamma hade präntat i Brita att det vore bra om han kunde hållas inomhus i någon vecka efter flytten. Mamma trodde att det skulle ta lite tid för dem alla att vänja sig vid allt det nya och göra sig hemmastadda. Det var en stor omställning i livet. Särskilt svårt var det att förklara en flytt för en katt, påstod mamma.

Därför drog Brita en lättnadens suck, när hon såg att katten smet upp i fläderträdet inne på deras egen tomt. Alla bladlöss till trots. Där satt han ändå säkert från alla hotande faror.

Men mamma tyckte Brita nästan synd om.

Flytten från Bollnäs hade varit ett enda stort 13

kaos och på en vecka hade mamma ensam plockat upp alla 112 flyttkartongerna. Det var som om siffran i sig symboliserade det allmänna krisläget och signalerade nöd. Alla möbler stod nu på plats och inte mindre än 38 enorma tavlor med murriga oljemålningar var upphängda efter alla konstens regler med tumstock och vattenpass. Mamma var förutom otåligt lagd även åt det perfektionistiska hållet och var noga med mått och vinklar. Kanske hängde det ihop med att hon var ortoped. Reparerade man armar och ben var det ganska väsentligt att man mätte rätt, tänkte Brita. Det var ju inte så lyckat om exempelvis ett ben blev en decimeter för kort. Snacka om att man skulle halta.

Pappa hade varit tvungen att åka på en helt oplanerad jobbgrej till San Diego i Kalifornien.

Det var en viktig kongress, ett slags stort möte med flera hundra deltagare. Resan hade inte kunnat komma mer olägligt, tyckte mamma.

Förutom själva flytten, skulle ju Brita börja i både ny klass och skola. Det var mycket att ordna med.

14

* * * Att katten hette Jesus hade inget med religion att göra. Hans mamma hade råkat få namnet Jessika och hon hade redan haft ungar i magen, när hon lämnades in till katthemmet. Där födde hon snart en ovanligt stor kull ungar – elva stycken – som i tur och ordning fick namn efter katthemspersonalens hemmasnickrade regler.

Det innebar att ungarna skulle få namn som började på Je – samma bokstäver som mammans två första. I tur och ordning namngavs därför Jesper, Jens, Jennifer och Jenny. Sedan fortsatte man med j-ljudsreserverna Gert, Gertrud, Gerda, Germund, Georg och Gerhard. När man trodde att alla ungar hade ploppat ut, tittade så den sista kattungen ut. Volontären på katthemmet hade i samma stund utbrustit ”Jisses, här kommer elvan!” och det tycktes därav givet, att elvan skulle heta Jesus. Det krävde ingen större fantasi.

Kanske hade man frångått bokstavsprincipen, om det blivit en tjej. Förmodligen skulle den lilla krabaten i så fall fått heta Älvan. En 15

liten udda älva med lång, svartlurvig och tjock päls. Men nu blev det alltså en Jesus. Kattungen växte raskt upp till en väldigt stor men också mycket snäll och tillgiven kisse.

Det fanns flera skäl till att Jesus hade hamnat hemma hos Brita. Slump och tillfälligheter, menade Brita. Yttre omständigheter, eller som en skänk från ovan, sa mamma. På grund av trams, skulle nog pappa säga. Fast Brita undrade om pappa ens hade märkt att de hade skaffat katt.

Mamma var kanske den som var mest fäst vid Jesus. Hon var egentligen lite allergisk och hade ända sedan barnsben drömt om att ha en hund. Men det blev sällan som man hade tänkt sig, urskuldade sig mamma, och hon hävdade att det inte kliade och att kissen faktiskt var stor nog för att kunna vara just en liten hund.

Mamma älskade Jesus. Och vice versa. Mormor hade undrat vad de skulle med ett kattskrälle till – de som hade fullt upp ändå. Men det var innan hon hade träffat Jesus. Nu kom de bra överens, även om han ibland satte klorna i hennes stickade tröjor. Men han var ju bara 16

en katt och kunde inte hjälpa att han hade klor, ursäktade mormor.

* * * Brita hämtade den skramliga påsen med kattgodis och försökte hjälpa mamma att locka ner Jesus igen. Brita visste att mamma hade bråttom. Hon skulle förbi nya jobbet och ordna med lite papper. Det var viktiga saker, förstod Brita. Mamma stod redan nedanför fläderträdet och ropade. ”Jesus! Jesus, se så, kom ner då Jesus!”

Brita skakade godispåsen allt häftigare. Den lät som en maracas. ”Jesus, snälla Jesus, kom ner nu. Jag ber dig.

Snälla!” vädjade mamma.

Men de såg i alla fall inte skymten av någon katt. Jesus hade just då inga som helst planer på att så lättvindigt ge upp sin återvunna frihet.

Däremot insåg Brita att det stod någon där på andra sidan den låga häcken och tittade. Det var en pojke i full fotbollsmundering. Hon hade inte sett när han hade kommit och hon visste 17

inte hur länge han hade stått där. Pojken stirrade storögt på mamma, som med uppsträckta händer och med bedjande röst ropade på Jesus.

Risken för missförstånd var nog uppenbar men Brita hade för mycket i huvudet för att reflektera över detta. Från pojkens position ute på gatan såg han bara blad, grenar och den klarblå himlen. Förmodligen såg han inte ens bladlössen. Hittills fanns det bara en Jesus som han hade hört talas om. Och det var inte en kisse.

Brita släppte blicken helt från fläderträdet och granskade pojken uppifrån och ner. Hon noterade ett smutsigt skrapsår på höger knä, precis ovanför fotbollsstrumpan. ”Spelar ni på grusplan? Jag trodde det var konstgräs överallt”, utbrast hon häpet. ”Vadå?” ”Oj, förlåt, jag menar hej …” Brita kände sig förlägen. ”Jag såg ditt knä …”, la hon till och pekade ovanför hans strumpa. ”Jaså, det. Äh, jag vurpade med cykeln i morse bara.”

Pojken i fotbollskläderna pillade bort en liten

18

skorpa på såret. Det sipprade långsamt fram en ny droppe blod. ”Hej tillbaka, förresten … Och vi spelar på konstgräs. Såklart.”

Han skruvade på sig och verkade inte kunna låta bli att kolla på mamma igen. Mamma slängde i samma stund en blick på klockan. ”Åh, herregud, nu måste jag rusa!”

Mamma gav Brita en stor kram och hastade iväg. ”Eh … jag måste också kila”, sa fotbollskillen lite osäkert och vände sig om.

Brita såg siffran på ryggen. Nummer fem.

Fem … High five, tänkte Brita.

19

När Brita står i allmän röra och väntar på att ett nytt kapitel i livet ska ta vid, står han plötsligt där på andra sidan häcken. En pojke i fotbollskläder och med ett smutsigt skrapsår på höger knä. Vem är han? Och vem är hon, egentligen? Två vanliga barn? Eller som två loppor bland tusen löss?

Brita och Loppan försöker överleva och treva sig framåt i en motsträvig värld, där deras förutsättningar är olika men skillnaderna kanske inte så stora ändå. Hur ska man hantera föräldrar och, kanske ännu värre, bristen på föräldrar? Och hur gör man med elaka klasskompisar, som varken drar sig för att roffa åt sig, såra eller skövla allt i sin väg? Hur mycket påfrestningar klarar en vänskap? Är kärlek kanske värsta katastrofen?

När längta� är som va�krast

är en varm och ganska snäll barn- och ungdomsroman som handlar om väntan och längtan, saknad och sorg. Mest av allt är den kanske en bok om vänskap och kärlek.

Instoppat är en matsked fotboll, en tesked skola, ett kryddmått prickig korv och så tassar det runt en svart katt mitt i smeten.

www.vistoforlag.se