9789178518050

e t t ö m a r y M r ä N n e k a r d n e t Vat Aila Lundquist

NÄR MYRA MÖTTE VATTENDRAKEN Aila Lundquist

1

In Inn nehå ehåll Presentation ......................................................................... 3 Om författaren .................................................................... 4 Kapitel 1 ............................................................................... 5 Flickan från träskmarkerna ................................................... 5 Kapitel 2 ............................................................................... 9 Nya äventyr med flickan och ekorren ................................... 9 Kapitel 3 ............................................................................. 12 Myra möter Draken ............................................................. 12 Kapitel 4 ............................................................................. 16 Längtan efter drakarna och ekorren .................................... 16 Kapitel 5 ............................................................................. 20 Den utvalda ......................................................................... 20 Kapitel 6 ............................................................................. 25 Vattenådran.......................................................................... 25 Kapitel 7 ............................................................................. 30 Nya uppgifter ...................................................................... 30 Kapitel 8 ............................................................................. 36 Fortsatt äventyr ................................................................... 36 Kapitel 9 ............................................................................. 41 Vattendraken........................................................................ 41 Kapitel 10 ........................................................................... 48 Silvervinge .......................................................................... 48 Tack! ................................................................................... 54 Avslut.................................................................................. 56 2

Denna bok tillägnas mitt barnbarn Myra som önskade sig en draksaga när hon fyllde år. Så här kommer den.

Presentation Boken handlar om en liten flicka som föds ute i träskmarkerna.

Där bor hon med sin mamma och pappa, och redan som liten var hon väldigt nyfiken av sig.

När hon blev så stor att hon började krypa, drogs hon till muren som skilde de två världarna åt. Människornas och drakarnas.

Nu ska du få följa med på hennes spännande resa i de två världarna.

3

Om författaren Aila är en kvinna, som har väldigt lätt för att förflytta sig mellan olika dimensioner och världar, och så har det alltid varit.

Oavsett om det gäller änglar, drakar, magi, religion eller filosofi så blir hennes berättelser en fängslande upplevelse som berör och ger insikter.

Hon är uppväxt och lever i Landskrona.

4

Kapitel 1 Flickan från träskmarkerna För länge, länge sedan levde magin fortfarande som den skulle i vår värld och allt levde i symbios.

Vid denna magiska tid föddes en liten tösabit ute i träskmarkerna som låg i gränslandet till Drakarnas värld.

Det var inte många personer som bodde där för de flesta hade stor respekt för drakarna och var rädda för dem.

Många hade även stor respekt och var lite rädda för folket som bodde ute i träskmarkerna. Men det var ju mest för att de inte kände dem.

Det var en ljuvlig sommardag när denna lilla flicka föddes, och hon döptes till Myra.

Hon var väldigt nyfiken av sig redan vid födseln, och hon visste vad hon ville och inte ville.

Redan när hon var liten och började krypa smet hon iväg från sina föräldrar och kröp mot gränsen till Drakarnas värld. Hennes föräldrar började leta efter henne och förstod snart vart hon var på väg.

Förståndiga som de var berättade de allt de visste för henne, allt om gränslandet och att drakarna bor där.

Ju större barnet blev desto oftare tog hon sig bort till gränslandet.

Hon stod där och tittade och önskade att hon skulle få se en drake.

Hon ville ju så gärna bli vän med dem. Åren gick och hon fyllde 3 år. I present av sin mamma fick hon en drake som hon hade ritat och av sin pappa fick hon en drake som han hade täljt av en gren som han hittat ute på åkern.

5

Varje dag tog hon sig till gränslandet. Efter ytterligare ett par år, när hon fyllt 5, var hon modig nog att klättra upp på stenmuren som utgjorde gränsen.

Hon satt där uppe på muren och dagdrömde. I sin vision i dagdrömmen såg hon en vattenådra som slingrade sig längre in i drakarnas värld.

Då blev hennes nyfikenhet så stor att hon tog ett skutt ner från muren.

Nu var hon i drakarnas värld!

Hennes hjärta slog lite extra av spänning och nyfikenhet.

Vad skulle hon få se? Eller, vad skulle hon hitta?

Med nyfikna steg smög hon varsamt fram över stock och sten.

Men ingenting hände. Äsch tänkte hon, alla har lurats, här finns ju ingenting.

Hon gick tillbaka till muren med tunga steg, hoppade upp på muren och vände hemåt.

På natten drömde hon om vattenådran igen och hon visste att hon måste tillbaka och utforska mer.

Dagen efter fanns ingen tid för tösabiten att gå tillbaka, men hon hade sin dröm i tankarna hela tiden. Det var något märkligt med drömmen. Hon bara längtade så mycket att få komma tillbaka.

En söndag när Myra hunnit fylla 7 år hade hon hade ledigt från sina arbetsuppgifter. Skyndsamt satte hon fart mot muren. Hon hoppade lätt upp och över den.

Hon kände hur spänningen och nyfikenheten ökade när hon landade på Drakarnas sida av muren, och hon kunde också känna hur hjärtat slog lite fortare även denna gång.

Men hon var så nyfiken och när hon tänkte på sin dröm nästan svävade hon av lycka över gräs och rötter.

Då! Där! Lite lägre fram, såg hon sin lilla vattenådra. ”ÅHH!!

Kan det vara den”, tänkte hon nyfiket.

6

Sakta, sakta gick hon ditåt. Hon såg att en ekorre följde hennes steg, men den satt stilla i ett träd och rörde sig inte. Det var bara ögonen som följde henne mot vattenådran.

När hon närmade sig vattenådran hörde hon ett våldsamt vrål inifrån skogen.

Den lilla flickan stannade genast upp och den lilla ekorren kom susande ner från sitt träd. Den tittade på henne och sprang sedan mot en stor buske, precis som om den ville att hon skulle följa efter. Det gjorde hon och de gömde sig under den stora busken.

De fick syn på en stor drake som gick en bit bort och sniffade, som om den letade efter något.

Flickan blev rädd men ekorren tittade på henne med sina fina bruna ögon, ungefär som om den ville säga ”Var inte rädd” Och flickan lugnade ner sig. Hon kände snabbt att de kunde prata med varandra genom sina tankar. Det var något nytt för henne och väldigt spännande.

Ekorren frågade flickan vad hon var för slags djur, för han hade aldrig sett någon som henne förut. Då skrattade flickan och svarade att hon var en människa. Det visste inte ekorren vad det var, så hon förklarade så gott hon kunde.

Hon berättade även sin dröm, om vattenådran. Då log ekorren och sa att han nog visste vilken vattenådra hon menade.

Då hörde de drakens vrål igen, mycket närmre den här gången.

De stängde genast av sin tankekommunikation där inne i busken.

De kunde höra de tunga stegen som närmade sig och en stor släpande svans.

Det kunde inte hjälpas, men hjärtat slog riktigt hårt nu i flickans bröst och hon kunde inte låta bli utan att tänka på sina föräldrar.

Hon hade ju inte sagt vart hon skulle gå.

Tänk, om hon inte kom därifrån?

7

Just då stannade den stora draken till, precis där de satt gömda.

Den sniffade och sniffade, till och med skickade in en liten rökpuff i busken.

Flickan fick verkligen hålla sig för att inte börja hosta.

Då stack den lilla ekorren ut från busken och försvann snabbt upp i ett träd.

Då gick draken, för den trodde att det var ekorren den hade fått nos på, och det intresserade inte draken.

Lättad kröp flicka ut igen och mötte sin nya vän, ekorren.

Nu hade det hunnit bli skymning, flickan började känna hunger och tänkte att nu är det nog bäst att gå hemåt.

Ekorren följe henne till stenmuren, som skiljde de två världarna åt.

Men de bestämde att träffas dagen därpå för att gå till den riktiga vattenådran.

8

Kapitel 2 Nya äventyr med flickan och ekorren Dagen efter fick flickan veta att det ej fanns tid över för att springa till muren.

Det dröjde flera dagar, innan hon fick en ny chans.

Det var en söndagsmorgon och hon vaknade riktigt tidigt. Alla sov, det hörde hon klart och tydligt. Tyst smög hon sig ur sängen och gick in på toaletten, sen gick hon ut och stängde ytterdörren väldigt tyst efter sig, allt för att inte väcka sina föräldrar.

Det var fortfarande mörkt ute eftersom det nu var en bit in på hösten, men en liten solstrimma tittade fram och lös upp vägen för henne. Även om det inte hade behövts, för nu kunde hon vägen utantill.

De små benen sprang så fort de bara orkade. Äntligen nu såg hon muren! Med ett lätt skutt var hon uppe på den. Ögonen spejade efter ekorren, men hon såg den inte. Hon tänkte ”nej, den kunde ju inte veta att jag skulle komma i dag och just nu”. ”Den har kanske suttit här varje dag och väntat på mig?”

Hon funderade ett tag till på vad hon skulle göra. Så reste hon sig och gick fram och tillbaka på muren och spejade efter ekorren. Men den syntes inte till. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra, hoppa över muren eller stanna kvar.

Den stora draken var i färskt minne och hon ville inte träffa den ensam.

9

Hon hade allt respekt för drakarnas värld, man kunde aldrig veta vad som kunde hända.

Men hennes nyfikenhet tog överhand och vips så hoppade hon över muren.

Så klart började hennes hjärta slå lite extra.

Hon visste ju åt vilket håll de hade gått sist, och nu var det dessutom så mörkt. Till och med ännu mörkare här inne, än på den andra sidan muren. Här fanns det ju mycket mer träd och buskar.

Sakta gick hon framåt, tyst som en mus. Då hörde hon lite löv som prasslade och hon stannade på en gång. Då fick hon syn på en lite mus som sprang förbi henne och hon tänkte ”oj, jag måste låtit väldigt mycket, jag som är så mycket större än en liten mus.” Än en gång letade hennes ögon efter ekorren, hon vågade inte ropa på den. Men ingen syntes till, så hon fortsatte lite längre in på drakarnas sida. Nu var hon ganska så långt från muren. Hon hade inte alls tänkt på hur långt hon hade gått.

Plötsligt hör hon det hasande ljudet igen och rädslan gör sig påmind. ”Var ska jag nu ta skydd,” tänkte hon.

Hon tittar sig skrämt runt omkring. Hon ser inget, men hör tydligt hur de hasande stegen närmar sig.

Då! Där framme! Bakom några träd ser hon något gult som blinkar till. ”Vad är det?” tänker hon. Sakta, sakta, ser hon att det närmar sig och det hasande ljudet kommer närmre och närmre.

Hon står helt stilla, vet inte vad hon ska göra.

Det är helt tyst, förutom det hasande ljudet. Som om alla djur har gått och gömt sig. Hon hör bara sitt eget hjärta slå.

Hon ser det gula ljuset blinka till igen, nu ännu närmre.

Rädslan stiger i kapp med hennes hjärtslag. ”Vad är detta för något,” tänker hon igen.

Då ser hon att det gula blinkande är ögon på en drake!

10

Boken är en saga som handlar om en liten flicka som föds ute i träskmarkerna. Där bor hon med sin mamma och pappa.

Redan som liten var hon väldigt nyfiken av sig.

När hon blev så stor att hon började krypa, drogs hon till muren som skilde de två världarna åt. Människornas och drakarnas.

Nu skall du få följa med på hennes spännande resa i de två världarna.

Aila Lundquist

www.bod.se