9789178512508

Margareta Brandby-Cöster Selma Lagerlöfs berättelser i förkunnelsen

1

2

Margareta Brandby-Cöster

SELMA LAGERLÖFS BERÄTTELSER I FÖRKUNNELSEN

3

© Margareta Brandby-Cöster, 2020 Omslagsfoto: Margareta Brandby-Cöster Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 9789178512508

4

FÖRORD

N

är jag som tonåring fick glasögon blev världen ny och annorlunda. Första gången jag hade dem på mig var strax före jul och när jag kom ut ur porten på Linnégatan i Göteborg för att ta spårvagnen till Flickläroverket såg jag plötsligt något nytt. De julljus som hängde som girlanger mellan lindarna på gatan var inte längre bara långa ljusa band utan bestod av små, små lampor, som jag nu såg tydligt, varenda en. En märklig upplevelse!

När jag sedan, 1966, började läsa teologi i Lund, var det som att återigen få nya glasögon. Plötsligt såg jag sådant i verkligheten och litteraturen som jag inte hade sett tidigare och det gjorde tillvaron rikare. Det var så jag kom att se Selma Lagerlöfs författarskap i ett nytt ljus. Jag hade läst hennes böcker och berättelser innan jag blev teolog, men nu såg jag djupare och längre och mycket blev klart för mig, som tidigare varit dunkelt.

För femtio år sedan blev jag så präst och förkunnelsen har sedan dess varit min huvudsyssla. Genom förkunnelsen skall livsmodet från Gud delas ut mitt in i den verklighet som är vår. Denna verklighet präglas av världshändelserna utanför oss, av våra egna upplevelser av glädje och sorg, kärlek och misslyckande och så hör ju också litteraturen till såväl verkligheten som vårt kulturella arv.

En predikan kan därför, för att nå in till oss, innehålla exempel från livet men också från litteratur och dikt. Selma Lagerlöf sa själv att hon inte ville predika och det behövde 5

hon inte heller. Hon hade ett annat kall, nämligen att berätta fram livet t. ex. ur de värmländska skogarna, ur de utvandrande Dalaböndernas erfarenheter och ur tamgåsens färd över Sverige. I dessa berättelser kan vi därför känna igen oss själva.

Selma Lagerlöf var uppvuxen i en luthersk mylla, något hon delade med de flesta andra som växte upp på 1800-talet, vilket också kommer till uttryck i hennes berättande. Om detta har jag skrivit i min doktorsavhandling, Att uppfatta allt mänskligt – Underströmmar av luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs författarskap.

Den 16 mars 1940 dog Selma Lagerlöf, alltså för åttio år sedan. När hon begravdes i Östra Ämterviks kyrka, påskaftonen den 23 mars, sa biskop Arvid Runestam i sitt griftetal, beträffande hennes författarskap: Selma Lagerlöf fick gå till sagan för att få fatt på de äkta människorna. Gripna ur dagens verkliga människovärld skulle de inte ha tett sig trovärdiga. Men när de steg fram ur sagans skimmer kände vi igen dem, såsom dem vi själva hemligen äro eller ville vara. Därför är de innerst inga romantiskt blodlösa skapelser.

Därför är sagans folk så allmängiltigt mänskligt.

Ja, sagans folk är så allmängiltigt mänskligt. Det känner vi igen från de stora sagoberättarna men också från bibelns berättelser och liknelser. Det speciella med de här berättelserna är att de startar utanför oss själva, i något som vi inte redan vet eller kanske bara anar: ”Det var en gång en pojke … ” (Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige), ”Äntligen stod prästen i predikstolen …” (Gösta Berlings saga), ”Det var en ung karl, som gick och plöjde sitt träde en sommarmorgon … ” (Jerusalem). När vi läser rapporter från vår egen 6

verklighet, tar vi dem inte alltid till oss. Då får vi ofta behov av att distansera oss. Men med hjälp av sagan kan vi gå in i verkligheten utan att känna oss felplacerade och så blir sagan berättelsen om ”Envar”. Vi kan ta till oss det som sagan har att ge utan att känna oss anklagade eller överlägsna eller få behov att avskärma oss från berättelsen.

För att de goda författarna har förmågan att berätta, inte bara om händelser bortom vår horisont utan också om oss själva, lämpar sig deras verk ofta väl i förkunnelsens sammanhang. Under årens lopp har jag använt mig också av andra diktare i mina predikningar, som Evert Taube, Harriet Löwenhjelm, H C Andersen, Hjalmar Gullberg och andra.

Men för en tid sedan sa en god vän litet uppfordrande till mig: ”Du borde ge ut de predikningar, där du använt dig av Selma Lagerlöfs berättelser, det vill jag att du gör!”

Därför har jag nu lyft fram några av Selma Lagerlöfs berättelser, som jag använt vid gudstjänster och i predikningar (en del av dem har varit tryckta tidigare). I dem kan vi få hjälp att känna igen våra egna liv, som evangeliet vänder sig till. Selma Lagerlöf fick ”gå till sagan för att få fatt på de äkta människorna. Gripna ur dagens verkliga människovärld skulle de inte ha tett sig trovärdiga”.

Karlstad i februari 2020 Margareta Brandby-Cöster

7

8

DEN HELIGA NATTEN ur Kristuslegender

Gymnasiesamling i Advent 2008

N

u närmar sig julen och vi har i hela Värmland och hela landet firat att det är 150 år sedan Selma Lagerlöf föddes. Hon berättar alltid viktiga saker om livet.

En gång berättade hennes farmor om en man som gick ut i natten för att låna eld till värme för sin hustru och sitt barn. Han får långt borta se en herde sitta vid sin eld med sina får och tre hundar. När mannen närmar sig hugger hundarna tänderna i honom, men utan att kunna skada honom.

Och fåren, som ligger i vägen för mannen, kan han gå rakt över utan att de vaknar.

Herden, som var en gammal vresig man, ville slå mannen och kastade en lång spetsig stav mot honom. Men innan staven träffade mannen vek den undan och susade förbi honom. Mannen ber nu herden om eld och trots att herden gärna vill säga nej, så vågar han inte, när han har sett att käppen som han ville slå mannen med inte träffade honom. Så mannen får glöden som är kvar efter elden men blir tvungen att bära den i händerna, eftersom han inte har något att ta den i. Ändå skadar inte glöden honom.

Nu frågar herden: ”Vad är detta för natt? Och vad kommer det sig att alla ting visar dig barmhärtighet?” Mannen svarar: ”Jag kan inte säga dig det, om du inte själv ser det.”

9

Herden smyger sig då efter mannen och så upptäcker han att han inte ens har en stuga att bo i. Han håller till med sin hustru och sitt barn i en grotta med kalla bergväggar. Då tänker herden - trots att han är vresig – att barnet ju kan frysa ihjäl därinne, så han tar fram ett varmt fårskinn, som han ger mannen att lägga barnet i.

Just då upptäcker herden att himlen är full av änglar, som sjunger att Frälsaren är född, han som skall frälsa världen från dess synder. Och det var inte bara runtom herden som det fanns änglar, utan han såg dem överallt. Och han blev så glad att han föll på sina knän och tackade Gud. När Selmas Lagerlöfs farmor hade kommit så långt, suckade hon och sa: ”Men vad den herden såg, det kunde vi också se, för änglarna flyger under himmelen varje julnatt, om vi bara förmådde urskilja dem.” Och så la´ farmor sin hand på mitt huvud, berättar Selma Lagerlöf, och sa: - Detta skall du komma ihåg, för det är så sant, som att jag ser dig och du ser mig. Det är inte på ljus och på lampor, som det kommer an, och det ligger inte vikt vid måne och sol, utan det, som är nödvändigt, det är, att vi äger sådana ögon, som kan se Guds härlighet.

Hurdana ögon fick då herden? Jo, han upptäckte, när han fick syn på barnet, att det var utlämnat åt honom. Han hade barnets liv i sin hand.

Guds härlighet beskriver Selma Lagerlöf alltså som ett svagt människoliv. Inte i styrkan och ilskan finns det något härligt utan i livet, det lilla livet. Ser vi det, så ser vi Guds härlighet menar Selma Lagerlöf!

Så nu får ni den här berättelsen att fundera på när vi närmar oss jul: Vilket liv är ett härligt liv? Det vresiga, starka 10

Den 16 mars 1940 dog författarinnan Selma Lagerlöf. Vid hennes begravning i Östra Ämterviks kyrka, påskaftonen den 23 mars, sa biskop Arvid Runestam bl a: "Selma Lagerlöf fick gå till sagan för att få fatt på de äkta människorna. Gripna ur dagens verkliga människovärld skulle de inte ha tett sig trovärdiga. Men när de steg fram ur sagans skimmer kände vi igen dem, såsom dem vi själva hemligen äro eller ville vara. Därför är de innerst inga romantiskt blodlösa skapelser. Därför är sagans folk så allmängiltigt mänskligt."

Här presenterar prästen Margareta Brandby-Cöster några av Selma Lagerlöfs berättelser, som hon använt sig av i predikningar och gudstjänster av skiftande slag.

www.bod.se