9789178435852

I det ljusa Småland

– en berättelse om Smålands trädgård

redaktion

Olof Karlander och Marie Hafström

texter av

Claes-Göran Alriksson · Johan Bergh · Peter Danielsson

Urban Emanuelsson · Ådel Vestbö Franzén · Staffan Fridell

Marie Hafström · Pär-Olof Högstedt · Olof Karlander

Roger Karlsson · Cecilia Malmqvist · Karin Nilsson

Gunilla Nordberg · Fredrik Selldén · Harald Säll

Bengt Winbladh

form & huvudfoto

Dick Norberg

Bokförlaget Arena

Bidrag till utgivningen av denna bok har tacksamt mottagits från:

Carl­Göran Adelswärds stiftelse

Kungl. Patriotiska Sällskapet

Prins Carl Gustafs stiftelse

Stiftelsen Seydlitz mp bolagen

Stiftelsen Werner von Seydlitz

Virserums Sparbank

I det ljusa Småland – en berättelse om Smålands trädgård

Utgiven av Bokförlaget Arena, Malmö, 2023

© 2023 Respektive författare och fotograf samt

Bokförlaget Arena

Redaktörer Olof Karlander och Marie Hafström

Foto Dick Norberg, övriga fotografer se s.328

Formgivning Dick Norberg, även bildredigering av samtliga bilder

Korrektur Lena Engdahl

Typsnitt Cycles Nine, Eleven och Thirtysix

Papper Tauro Offset 140g

Repro JK Morris

Tryck Printer Trento, Italien, 2023

isbn 978­91­7843­585­2

Bokförlaget Arena

Fersens väg 9

211 42 Malmö

info@arenabok.se

www.arenabok.se

Vi påminner om att kopiering av text och bild ur denna bok utan skriftligt medgivande av upphovspersonerna är förbjuden enligt lagen om upphovsrätt.

För drygt 10 år sedan ratificerade Sverige elc, Europeiska landskapskonventionen, som definierar ett landskap som det människan uppfattar, de naturgivna förutsättningarna och människans nyttjande av dessa under olika samhällssystem. Denna berättelse, I det ljusa Småland, är vårt bidrag till kunskapsspridning om ett landskap utifrån denna definition. Stenyxan speglar också landskapet: vilka bergarter som var bearbetbara, människorna i landskapet som knackade och förfärdigade yxan samt den påverkan yxan som bruksverktyg fick på landskapet. Och inte minst den sentida landskapspåverkan, som gjorde att yxan hittades flera tusen år senare. I det lilla speglas det stora och vice versa.

innehåll

s.8 Förord · olof karlander & marie hafström

10 Det ljusa Småland · olof karlander

30 Häster yd säteriladugård – en utgångspunkt · olof karlander & marie hafström

42 Rimsnidaren Joseph Högstedt alias Pälle Näver · pär-olof högstedt

46 Varför är det så bördigt? · claes-göran alriksson

62 Silverberget »Sölfstrecket« i Näshult · bengt winbladh

64 Spåren av förhistoriens människor · ådel vestbö franzén

86 Skrattet i skogen · pär-olof högstedt

88 Äring och näring – landskap och hävd · ådel vestbö franzén

108 Vättar och skogens väsen · pär-olof högstedt

110 Floran och insekterna i jordbrukslandskapet · roger karlsson

138 Emigrationen och familjen Asplund · gunilla nordberg

144 Träden och skogen tränger på · harald säll & cecilia malmqvist

170 Pottaska – en viktig inkomstkälla för bönder och fattigt folk · karin nilsson

172 Hur bodde och b yggde man? · fredrik selldén

200 Husbygge och folktro · karin nilsson

204 Vad säger namnen på byar, gårdar och sjöar? · staffan fridell

218 Min farfar beundrade torparkvinnorna allra mest · pär-olof högstedt

222 Gården berättar om julen, vargen, luffare och kloka gubbar · karin nilsson

240 Humle (Humulus lupulus) · karin nilsson

244 Dackefejden och den svenska militärstatens framväxt · peter danielsson

264 Myter, sanningar och sägner om Nils Dacke · karin nilsson

266 Klimatet och skogen · johan bergh

284 Klimatet, jordbruket, floran och den biologiska mångfalden · urban emanuelsson

bilagor

292 1. Begreppet Smålands trädgård · marie hafström

294 2. Säterier i Smålands trädgård · olof karlander & marie hafström

306 3. Kärlväxter, dagfjärilar och bin på Hästeryd · roger karlsson

310 4. Boställen för befäl och specialister · peter danielsson

314 5. Dackeporträtten · marie hafström

316 Källor med lästips

326 Författare, formgivare, fotograf och bidragsgivare 328 Fotografer och bildkällor

Förord

För att förstå tiden vi lever i och framtidens omställning och utmaningar är det av betydelse att vi tar vara på minnen, skaffar oss kunskap om hur det var förr och lär oss att läsa av omgivningen. Byggnader som kyrkor, gårdar och torp, liksom spåren i landskapet, bär alla på kunskap och har något viktigt att säga oss. Det historiska perspektivet kan bidra till förståelse av framtidens utmaningar. I Norden har vi betydligt bättre förutsättningar för detta än i många andra delar av Europa.

Allemansrätten ger oss tillgång till naturen, arkiven är många, i stor utsträckning digitaliserade och tillgängliga för alla, och universiteten, andra lärosäten och museerna är generösa med sin kunskap. Tidningarnas debatt- och kultursidor bidrar också genom att ta upp historiska ämnen, ofta speglande samhällsutvecklingen. I vår tid är inte minst internet ett värdefullt redskap. Svaren på våra frågor finns ofta ett knapptryck bort.

Hembygdsrörelsen, som har fått en allt större betydelse när det gäller att värna såväl det materiella som det immateriella kulturarvet, ger ut skrifter, gör utställningar och samlar dokumentation. Den skapar broar mellan det förgångna, nutiden och framtiden.

Har man dessutom förmånen att äga och förvalta en släktgård är förutsättningarna än bättre – gården bär på minnen förmedlade genom muntlig tradition och efterlämnade handlingar och föremål. Utsikten från gården bidrar till att öka kunskapen om vårt kulturarv.

Om vi tar oss tid kan vi skapa en väv av minnenas och kunskapens trådar. Det är vad vi har gjort tillsammans med personer rika på kunskap inom olika områden. Vi hoppas med den här boken kunna bidra med inspiration, tankar och idéer om hur du kan skapa en egen väv om din bygd.

Detta projekt är ett teamwork, som pågått i över två år. Vi vill rikta ett särskilt tack till alla våra medförfattare. Utan deras medverkan hade det aldrig varit möjligt

att genomföra. Deras kunskap, vilande på vetenskap och empiri, är en garant för en hög kvalitet i projektet.

Ett tack också till hembygdsföreningarna i Alseda, Lemnhult, Nye, Näshult, Skirö, Stenberga och Virserum som hjälpt till med dokumentation och föremål.

Anders Ekberg och Bokförlaget Arena visade från vår första kontakt ett stort intresse för projektet och har under denna resa varit ett stort stöd.

Vår lektör Lena Engdahl har med känsla för språket varit ett värdefullt stöd för alla som bidragit med texter. Endast undantagsvis har författarna inte godkänt hennes förslag till ändringar.

Roger Karlsson i Stenberga har, förutom med sitt textbidrag om floran och insekterna i jordbrukslandskapet och foton, varit den som ständigt ryckt ut för att fylla luckor på bildsidan och även i övrigt bidragit med goda råd.

Ett tack också till Mårten Aronsson, Lars Emmelin och Margareta Ihse för inledningsvis värdefulla synpunkter.

Sist men inte minst, ett varmt tack till Dick Norberg, bokens formgivare och huvudfotograf, som med blick för det estetiska bjuder läsaren på ett form- och bildspråk som ger kunskapen en särskild guldkant.

Ett stort tack också till Carl-Göran Adelswärds stiftelse, Kungl. Patriotiska Sällskapet, Prins Carl Gustafs stiftelse, Stiftelsen Seydlitz mp bolagen, Stiftelsen Werner von Seydlitz och Virserums Sparbank för ekonomiska bidrag som gjort det möjligt att genomföra projektet.

Boken tillägnas våra barnbarn och andra barn med rötter i Småland.

Den kunskapen som vi vill förmedla hoppas vi kan bidra till gemenskap, trygghet och identitet för kommande generationer.

Hästeryd i maj 2023

Olof Karlander Marie Hafström

Det ljusa Småland

av Olof Karlander

Småland är ett mångfasetterat landskap, format av naturens och människans kraft under årtusenden. Med grova penseldrag beskrivs utvecklingen av landskapet, särskilt i det område som kallas Smålands trädgård, en del av det ljusa Småland.

Området omfattar de sydöstra delarna av Jönköpings län och de västra delarna av Kalmar län. I slutet av kapitlet ställs frågor om Smålands trädgård, som behandlas i de följande kapitlen. Kapitlen följs av en pre-

sentation av gården Hästeryd i Nye socken, som är en utgångspunkt.

Småland (1240 Smalandiis) är ett samlingsnamn för de små landen som låg mellan götalandskapen och Danmark. Dit räknades Tveta, Vista, Vedbo, Tjust, Sevede, Aspeland, Handbörd, Möre, Värend, Finnveden och Njudung. Under senmedeltiden och 1500-talet hörde även Kinda och Ydre i södra Östergötland till de små länderna. Det påstås, men är mera osäkert, att även Öland och Blekinge räknades dit.

De små landen var befolkade redan under stenåldern och troligen följde man vattendragen när man sökte sig allt längre inåt landet. Att det fanns kontakter och någon form av byteshandel mellan småländska höglandet och omvärlden visar bland annat fynd av redskap av flinta, en bergart som inte finns naturligt i Småland.

Det Småland vi känner i dag är däremot inget litet landskap. Det är till ytan Sveriges tredje största efter Lappland och Jämtland. Storleken, topografin och befolkningens lokalisering med många små samhällen utan en självklar metropol har präglat skapandet av offentliga och kyrkliga verksamheter. När Sverige organiserades på 1630-talet under Axel Oxenstiernas ledning, bildades Kalmar, Kronobergs och Jönköpings län. Trots flera försök under snart 500 år har ingen i grunden lyckats ändra detta. Den kyrkliga

I Småland finns många hagmarker med lämningar av gamla ekskogar. De hålls öppna tack vare kor, får och hästar och är viktiga för att främja den biologiska mångfalden.

160 Karta över fastigheten Salshult i Stenberga socken, uppmätt 1775. På kartan syns, förutom huvudgården med omkringliggande åkrar, även tre torp med sina små åkrar runt: Hammarshult, Fiskaretorpet och Smedstorpet.

med och utan träd, hagmarker med träd samt utmarker. De träd som var vanligast på de områden där djuren gick var björk, al och ek, men även gran förekom. På samma mark 50 år senare, 1825, finns inte längre någon timmerskog, utan all mark (cirka 250 ha) används huvudsakligen för bete och odling även om arealen åker är relativt oförändrad. Ytterligare 50 år fram i tiden, i slutet på 1800-talet, sattes plogen i den stora kohagen ner mot sjön Saljen (område nr 25) för att klara att föda gårdens befolkning. Mängder av stenrösen och 3 stora stengärdsgårdar vittnar om mödan som lagts för att få lite mer odlingsbar mark. Den granskog som tog över området därefter, som för övrigt

kallas nödåkrarna, var knappt 35 meter hög när den blåste ner i stormen Gudrun 2005.

Samma mönster syns på fler gårdar i området, till exempel Hästeryd, Nye socken, se s. 36. Här framgår av såväl kartan från 1893 som beskrivningen därtill att det är åkrar, ängar, hagmarker och byggnader som tagits upp i beskrivningen. Kartan verkar vara upprättad för ekonomiskt behov, vilket kan vara en bidragande orsak till att träden inte beskrivs.

Sockenprästernas rapporter 1845 Även om skogen och träden kanske inte saknas fullständigt rent fysiskt, så saknar den vid denna tid ett ekonomiskt värde.

Det är lätt att förstå att det gick åt en hel del hägnadsvirke för att hålla djuren inom fastigheten men borta från åkrarna. Traditionellt användes ene till störarna och gran till slanorna. Även till hässjestörar användes gärna gran. Hästeryd, Nye.

Träden och skogen tränger på

I Skirö och Nye socken framgår förekomsten av storverksträd, sågstockar, hustimmer, brännved och buskskog av en skrivelse daterad den 28 mars 1845. I Skirö är läget sådant att storverksträd och sågstockar saknas inom församlingen. Skog duglig till hustimmer finns i ett antal uppräknade hemman, liksom brännved på ett antal hemman och även buskskog. Från Nye är rapporten mer kortfattad, men det går att förstå att storverksträd och sågstockar saknas medan byggnadstimmer finns i Skurebo, Fagerhult, Bladekulla och Bälebo. Brännved har alla hemman.

Den 30 mars 1845 rapporterar kyrkoherde Wickelgren från Näshult och Stenberga socknar och här synes läget avseende virkestillgång inte vara bättre. I Stenberga socken finns inte storverksträd medan skog för hustimmer finns till husbehov på cirka 1/3 av markerna liksom skog till brännved och kolning. Dessutom finns skog till brännved och kolning för husbehov. Buskskog finns över i princip hela socknen. Han noterar också att den bästa skogen finns i de östra och södra trakterna av socknen. I Näshult socken är läget ungefär likadant: skog till storverksträd saknas, skog till smärre sågverksträd och hustimmer finns till husbehov men i ringa omfattning. Skog till brännved och kolning samt buskskog för hägnadsvirke finns till husbehov.

Om vi rör oss lite längre norrut i området finns även rapport från Alseda socken, där följande rapporteras den 31 mars 1845:

Sådan skog att man ur den kan fälla ut ett eller annat storverksträd finnes blott på ett enda hemman. Skog till hustimmer, smärre sågtimmer, till kolning och brännved för husbehov samt buskskog och sämre skog finns på åtskilliga ställen.

Under kommande årtionden lär inte skogstillståndet ha blivit särskilt annorlunda då det var svåra tider. Under 1860-talet drabbades norra Småland, liksom många andra områden, av svår missväxt. Det är också un-

der denna tid som emigrationen till Amerika tar fart. Den allra största utvandringen från området sker dock under nästa svältperiod, sent 1880–1890-tal. Efter denna svåra period, då all mark som kunde brukas för odling användes till det, så skiftar fokus på träden och skogen. En bit in på 1900-talet återgår många av dessa marker till mer extensivt brukande i form av bete, och träden börjar sitt återtåg. Inte minst gäller det granen vars goda konkurrenskraft, åtminstone att döma av situationen under dagens klimatiska förhållanden, talar för att den kan ha klarat av expansionen i södra Sverige på egen hand. Det finns åtminstone inget stöd för att etableringen skulle vara kopplad till mänsklig påverkan, men minskningen av skogsbränder och upphörandet av svedjebruk samt den omfattande betningen av utmarker har troligen gynnat granen eftersom den inte betas i någon större omfattning. Dessutom börjar virket få ett annat värde vid denna tid när skogsindustrin växer.

Skogsindustrins utveckling i form av pappersbruk, sågverk och sliperier ledde till att flottningen ökade på Emån, till bland andra trä- och pappersindustrierna i Nyboholm utanför Kvillsfors och Emsfors. Detta i sin tur ledde till flera regleringar och rensningar av vattendrag eftersom vattnet var den huvudsakliga energikällan och transportvägen för timret.

Prins Carls skogskarta från 1846 ger en bild av ett öppet skoglöst landskap. Mörkare grönt betyder skog och ljusare partier är skoglösa. Underlagen som samlades in från sockenpräster runt om i landet förtydligar att det inte finns mycket skog i Smålands trädgård vid denna tidpunkt. Rapporterna från området varierar något, men överallt återkommande är bristen eller avsaknaden av storverksträd medan det finns varierande mängder av sågtimmer, byggnadsvirke, ved, kolningsvirke och stängselvirke. Storverksträd eller mastträd av furu skulle ha en längd på 20–23 meter och en diameter på 50–60 cm under bark vid 3,5 meters höjd.

»Att löpa varg« har två betydelser, dels att bli förtrollad till varulv, dels när man låter humleplantan växa utan stöd.

Humle [Humulus lupulus]

I medicinska sammanhang är det endast honblommorna som används, torkade eller färska.

Sedan urminnes tider har humlen varit känd för sina sömngivande, smärtlindrande och urindrivande egenskaper. På 1000­talet var den arabiske läkaren Mesue en av de första att rekommendera humle vid sömnbesvär, mot gulsot och för att rena blodet. I Norden blandade man humle i maten för att undvika förgiftning.

Folktro om humlens makt

I det gamla bondesamhället fanns en mängd föreställningar knutna till humle. Regn på Martadagen gav dålig skörd och man blev utan humle. De som önskade sig långt, böljande hår skulle i skymningen gräva ner några avklippta hårstrån jämte humle.

Det förekom också ritualer med lin­, hampafrö och humle i samband med begravningar för att de döda inte skulle gå igen. I Småland var det till exempel brukligt att kasta linfrön där liktåget skulle dra fram och även strö dem vid graven. Eftersom man var av övertygelsen att

humle gav god sömn stoppade man humle i kistan, var det ett litet barn fick det ligga på en kudde stoppad med humle. Vid öppningen av biskop Peder Winstrups kista i Lunds domkyrka 2013, var hans kropp lika välbevarad som en egyptisk mumie som preparerades med kilovis av kryddor som mejram, kanel, kummin, anis och humle. Biskopen som begravdes 1679 låg på en bädd av humle.

Konsten att smaksätta öl Humlen gjorde sitt segertåg som smaksättare av öl via klostren

Humlestörarna var så långa som 3,5–7 meter. Därav uttrycket »Han/hon var lång och smal som en humlestör«. och ersatte malörten, älgörten och porsen. Exakt när man började med humle råder det delade meningar om. Troligt är att det var finskurgiska eller turkiska folk i östra Ryssland, som bör jade. Via slaviska krigsfångar på 600­talet introducerades det sedan till Tyskland. Den första kända humlegården omtalas i Bayern år 736. Trettio år senare odlade man humle vid ett kloster i Sankt Gallen i Schweiz. Men om det var för ölframställning eller medicinskt bruk framgår inte. Däremot vet vi att kloster i Frankrike och Tyskland på 800­talet smaksatte sitt öl med humle. Danskarna har genom tiderna varit kända för att tillverka gott öl och för det kan de tacka Christian I. För att slippa importera humle från Tyskland lagstadgade han 1446 att det på varje gård på Fyn skulle finnas 60 humlestänger. I Sverige blev det först 1474 plikt för bönderna att hålla humlegårdar. Trots att antalet humleodlingar här hemma ständigt ökar kommer nästan all humle till vårt öl från Tjeckien.

Ullfett, urin eller en gröt på vallört skyddade händerna från den sträva och riviga humlen.