9789178251186

Hur kär får man bli?

ISBN: 978-91-7825-118-6

– en möjlighet för alla

N

. LÄ

.

Hur ska Katrin göra nu? Hon är förälskad i Adam, men hon kan ju inte svika Frida.

V

När Adam börjar i deras klass blir Frida genast kär i honom. Men Adam blir kär i Katrin.

KATARINA VON BREDOW

Katrin och Frida är bästisar.

E

TTLÄ

ST

KATARINA VON BREDOW

Hur kär får man bli?

RSIO

Nypon förlag

Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se Titel: Hur kär får man bli?

Författare: Katarina von Bredow Boken är en bearbetad version av Hur kär får man bli?, utgiven på Rabén & Sjögren 2004.

Bearbetning: Lina Stoltz, 2019 Omslag: Sanna Sporrong © 2019 Katarina von Bredow och Nypon förlag AB Första upplagan 2019 Lix: 15 Lättlästnivå: ISBN 978 91 7825 118 6 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken.

Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.

KATARINA VON BREDOW

Hur kär får man bli?

Bearbetad av Lina Stoltz

Nypon förlag

En del saker är självklara.

Så där så att man inte ens tänker på dem. Inte förrän man måste.

Så var det med Adam och Frida.

5

I den h채r boken finns bland annat: Katrin, som boken handlar om Viktor, Katrins lillebror Frida, Katrins b채sta kompis Adam, som 채r ny i Katrins klass Andreas, som g책r i Katrins klass Katrins pappa och mamma

1 Det var natten innan vi skulle börja nian. Jag kunde inte sova.

Jag tänkte på skolan.

Jag steg upp och gick till köket.

Där åt jag en macka och drack ett glas mjölk.

Klockan var tre och det var mörkt ute. Nere på gatan var det tyst och stilla.

En dörr i lägenheten öppnades.

Det var min lillebror Viktor som hade vaknat. Han såg sömnig ut. − Hej Katrin, sa han.

7

− Hej. − Får jag också en macka? − Gör en själv, sa jag.

Viktor gjorde en macka och satte sig vid bordet. − Varför sover du inte? sa jag.

Han ryckte på axlarna. − Är du nervös över att börja i sexan? sa jag. − Nä, men vi ska få en ny fröken. − Synd, sa jag. Du gillade ju den ni hade.

Viktor såg upp mot himlen, över hustaken. − Det kan finnas maskhål där ute, sa han. − Vad är det? sa jag. − De gör att man kan resa i tiden.

8

Viktor hade massor av böcker om rymden. Nu försökte han förklara för mig.

Jag fattade inget. − Är det inte otroligt? sa han ivrigt. − Säkert, sa jag.

Sedan fortsatte han titta upp mot himlen.

Jag tänkte att han borde ha en stjärnkikare. Men de kostade flera tusen, och det hade vi inte råd med.

Sommarlovets sista natt.

Jag tänkte på min bästis, Frida.

Hon hade varit i Frankrike hela sommaren.

Snart skulle jag få träffa henne, jag längtade.

9

2 På morgonen provade jag olika tröjor framför spegeln. Jag ville ha något snyggt på mig.

Till sist valde jag en randig tröja i blått och vitt. Den passade bra till jeansen.

Sedan borstade jag mitt långa hår. Håret var det bästa med mitt utseende.

Ibland hade jag lust att klippa mig, göra något annorlunda. Ha en kort, häftig frisyr.

Men jag vågade inte. Tänk om det inte blev bra.

10

Klockan var redan fem över åtta.

Det började bli ont om tid.

Pappa och Viktor satt i köket och åt frukost.

Jag hade inte tid att sitta ner. Så jag bredde en macka, som jag åt på vägen till skolan.

Skolgården var full av elever.

Nu skulle jag gå mitt sista år här.

Det kändes nästan sorgligt.

Så fick jag syn på Frida. Hon var äntligen hemma!

Hon hade en lila klänning och hennes ljusa hår var lockigt. Hon log och vinkade när hon såg mig.

Om jag vore kille skulle jag bli kär i Frida. Man blir så glad av henne.

11

Vi kramade varandra. Hon luktade gott. − Hur är det? sa hon. − Bra, sa jag. − Här, sa hon och gav mig ett paket.

I paketet fanns en röd ask.

I asken låg ett halsband med en kristall. − Jag köpte den i Frankrike. Jag har en likadan, sa Frida.

Jag höll upp kristallen mot ljuset.

Det gnistrade när solen lyste på den. − Fin, sa jag. Jättefin ... Tack.

Vi gick till klassrummet och satte oss i bänkarna. Jag och Frida satt bredvid varandra.

12

Precis när lektionen skulle börja knackade det på dörren. Den öppnades och någon sa: − Är det här 9D? Det lät som en vuxen man. − Ja, sa vår lärare. Är du Adam? − Ja. − Välkommen.

En lång kille klev in i rummet.

Han hade slitna jeans och en gammal t-shirt. Håret var rufsigt. − Det här är Adam, sa läraren.

Han börjar i vår klass i dag. − Vi kan ta hand om honom, sa Frida. Hjälpa honom att hitta i skolan.

Då såg Adam på oss. Jag mötte hans blick, och det liksom susade i mig. Sedan såg han på Frida.

13

När Adam hade satt sig vid en bänk kunde lektionen börja.

Vår lärare sa att vi skulle ha ett projekt.

Vi skulle jobba med teater och spela en pjäs. Den handlade om kärlek och hette Romeo och Julia. − Adam, vill du spela Romeo? sa läraren. Det blir ett bra sätt för dig att komma in i gänget.

Adam såg först lite rädd ut, men sedan sa han: − Okej.

14