önska fritt
önska fritt
© Micaela Favilla, 2025
Utgiven av Lilla Piratförlaget AB Stockholm
Omslag: Eva Lindeberg
Omslagsfoto: Shutterstock
Tryckt hos Livonia Print, Lettland 2025
isbn 978-91-7813-583-7
www.lillapiratforlaget.se
EN VULKAN
Förmiddagen segar sig fram, Idris orkar inte koncentrera sig på vad Nina pratar om. Det är något om jordklotet och plattor som rör sig. Längst fram sitter Enzo och samlar ihop små rester av sudd från sin bänk. Enzo är världens bästa, men han har en del konstiga intressen. Till exempel så sparar han på suddspån i en liten ask.
Idris lutar huvudet i händerna och tittar ut genom fönstret. Det är sista dagen i januari och snöslasket ligger som en enda sörja på skolgården. Jul, nyår och hans födelsedag är över för länge sedan, nu väntar bara vanliga skoldagar i evigheters evighet.
Idris suckar tyst. Det är inte det att skolan är så himla dålig egentligen. Han har ju Enzo, och resten av klasskompisarna är helt okej. Alla utom Benji och Noah, de är skitjobbiga. Men förutom dem. Till och med Nina är schyst, säkert den bästa läraren på skolan. Det kunde vara värre. Mycket värre. Det vet han, han har ju sett på Lilla Aktuellt. En del får inte gå i skolan överhuvudtaget.
Men ändå, det kunde också vara mycket bättre. Till exempel om det kom en uggla flygande med ett brev som sa att han skulle få börja i en magiskola. Bara så där, och hela livet skulle förändras på en sekund. Det skulle börja hända grejer.
Idris klottrar en miniuggla med spetsig näbb i hörnet på sin arbetsbok. Tänk om något bara kunde vara lite magiskt. Han orkar inte vara vanliga Idris i 5C mer. För Idris i 5C är nämligen pinsammast i klassen. Det är tyvärr fakta, han gör bort sig cirka tusen gånger per dag. Han skulle lätt kunna fylla hela sidan i Pinsamt &
Hemligt i KP på egen hand. Vartenda nummer.
Om han hade kunnat välja skulle han ha varit coolast istället. Men det är redan upptaget av Angelica.
Hon har liksom allt. Coolaste stilen, coolaste sättet att prata, coolaste humorn. Allt är coolast med henne. Hon skulle inte kunna göra bort sig ens om hon försökte.
Alla i 5C är något, Idris har som en lista i sitt huvud.
Angelica är coolast, Enzo är snällast, Benji är störigast,
Noah är näst störigast. Och Idris är alltså pinsammast.
Så är det bara. Inget annat än magi skulle kunna ändra på det.
Han bläddrar fram nästa sida i boken och ritar en ny uggla i hörnet. En likadan, fast med lyfta vingar den här gången. När han flippar fram och tillbaka mellan sidorna ser det ut som om den flyger. Det är ett trick som faktiskt liknar magi. Ju fortare han bläddrar desto verkligare blir det.
– Idris?
Han tittar upp och möter Ninas blick. Hon har uppenbarligen frågat något. Hela klassen glor på honom. Idris sneglar på tavlan. Nina har ritat en vulkan och skrivit upp några ord. Jordskorpa, Magma, Lava.
– Eh … en vulkan, säger Idris.
Det hörs spridda fnissningar i klassrummet. Nina ler.
– Jo, säger hon, det är en vulkan. Jag undrade om du kunde sluta vifta med boken, det är lite störande.
Nu skrattar hela klassen. Idris knäpper händerna under bänken och önskar allt vad han kan inne i huvudet. Please, ge mig magi någon. Kinderna bränner, antagligen ser han ut som en övermogen tomat i ansiktet.
Kan de inte bara sluta glo.
Som ett litet mirakel knackar det på dörren och allas huvuden vänds ditåt. Nina går och öppnar. Där står en tjej med långt hår och famnen full av ytterkläder.
– Hej Irma, säger Nina och ler stort. Välkommen! Sedan vänder hon sig till klassen.
– Det här är Irma som jag berättade om, som ska börja i vår klass idag.
Hon pekar mot en tom plats snett framför Idris.
– Du kan sitta där, säger hon. Vi pratar om jordskorpans rörelser.
De brukar lämna sina grejer utanför, men Irma släpar
med sig allt in i klassrummet, både ryggsäcken och ytterkläderna. Hon hittade nog inte sitt skåp ute i korridoren.
Alla tittar nyfiket på henne, det var länge sedan det började någon ny i klassen. Idris sätter sig upp i bänken.
Inte direkt magin han tänkt sig, men ändå. Just nu är han tacksam för vad som helst.
Irma går mot sin plats och lämpar av ytterkläderna på bänken. När hon ska ta av sig ryggsäcken far några papper ut ur väskan. De yr åt alla håll.
– Snyggt! ropar Angelica. En vulkan!
Klassen skrattar igen, men de slutar när Nina kollar strängt. Hon vänder sig till Irma och gör en gest mot tavlan.
– Du får ursäkta oss Irma, säger hon. Vi är lite insnöade på vulkaner just nu.
Irma svarar inte, hon försvinner bara ner under bänken. Idris lutar sig fram och tittar på pappren som ligger utspridda på golvet. Det är teckningar. Närmast
honom hamnar en fint tuschad fågel med guld på vingarna. En uggla? Idris sträcker på sig för att se bättre.
Men Irma rafsar snabbt ihop pappren.
Benji fnissar bakom Idris.
– Såå klantig, viskar han.
Noah som sitter bredvid Idris fnissar också. Irma knölar ner teckningarna i ryggsäcken och sätter sig på sin plats utan ett ord.
Idris kan bara tänka sig hur nervöst det skulle vara
att börja i en ny klass. Att dessutom tappa allt på golvet det första man gör! Katastrofstart. Irma sitter med sänkt
huvud och pillar på sina vantar. Antagligen önskar hon att alla ska sluta stirra, precis som han själv gjorde nyss.
Benji viskar något till Noah och bägge garvar. Några andra hakar på, fast de säkert inte ens hörde vad
Benji sa. Idris skrattar inte, så himla oschyst att retas
så där när någon är ny. Men Benji ska alltid hålla på.
Om Idris hade kunnat skulle han ha läst en trollformel
som gjorde Benji förstenad så fort han öppnade munnen. Istället hoppas han på att Nina ska säga till, hon brukar vara bra på det. Men nu är hon upptagen med att plocka fram böcker till Irma och verkar inte ha hört.
Egentligen borde väl Idris själv be Benji att lägga av, eller kanske säga något snällt till Irma. Men han säger inget alls. Det skulle garanterat bli pinsamt. Dessutom
är det faktiskt lite skönt att klassen är upptagen med någon annan. Nu skrattar de inte åt honom längre.
SUPERHJÄLTEN
Nina brukar tjata om att de inte får springa i korridoren, men så fort det blir lunch rusar alla mot matsalen ändå. De är som ett gäng björnar som just vaknat ur sitt ide. Idris mage mullrar, han skulle lätt kunna få ner en halv älg och ett par liter blåbär.
De får potatisbullar med lingonsylt och bacon istället, det går lika bra. Idris älskar potatisbullar. Med överfull tallrik balanserar han bort till sin plats vid fönstret.
Enzo kommer också, men han har som vanligt pyttelite mat på tallriken. Inget bacon, vilket inte är konstigt eftersom han är vegetarian, det konstiga är att han bara tagit en enda potatisbulle och en miniklick med sylt.
Idris skulle gråta om han fick så där lite mat. Men Enzo verkar hur glad som helst, han sätter sig mittemot med ett stort smajl på läpparna.
– Hon verkar schyst, säger han.
– Vem då? frågar Idris.
Han sticker gaffeln i en syltindränk potatisbulle.
– Irma, säger Enzo. Den nya tjejen.
– Mhm, säger Idris och trycker in potatisbullen i munnen.
– Snyggt hår också, säger Enzo.
Idris nickar med munnen full. Enzo petar runt i sin lilla syltklick, den enda mat han egentligen äter är pannkakor. Nu kan han kan visst inte sluta le. Till och med hans fräknar ser glada ut.
– Undrar varför hon har börjat i vår klass, säger han.
Nina har inte sagt något om det, vad Idris kan minnas. Han lassar in mer mat och pratar mellan tuggorna.
– Hon kanske bara hade tröttnat på sin förra skola, gissar han.
– Eller så har hennes föräldrar bytt jobb så de blev tvungna att flytta, säger Enzo.
Idris nickar igen. Just det hände Enzo, fast det är flera år sedan nu. Idris minns inte ens hur det var innan
Enzo gick i deras klass. Säkert tystare, Enzo har alltid så mycket att prata om. Men idag kan han tydligen bara prata om Irma.
– Hon kanske också är vegetarian, säger han och ser sig om i matsalen.
Irma har inte kommit än. Hon är nog kvar i klassrummet och pratar med Nina.
– Vilket tror du är hennes favoritämne? undrar
Enzo. Och tror du att hon också har en skitstörig lillasyster? Precis som jag?
Idris har ingen aning, han har ju inte heller träffat Irma förut. Och förresten är det inget fel på Enzos lilla-
syrra, hon är supergullig. Men Enzo klagar alltid på att hon kladdar med maten eller tappar bort sina nappar.
Idris kan inte fatta problemet. Själv hade han gett vad som helst för att få vara storebror. Så coolt att ha ett eget litet syskon med runda kinder som bara vill vara med en. Enzo inser inte hur bra han har det.
Nu babblar han på utan att vänta på svar. Antagligen har han blivit kär igen. Idris skulle inte bli förvånad, Enzo blir alltid kär. Nyss var han kär i Elisa i 5A, och innan dess i någon tjej han bara sett en gång på bibblan. Men nu är det visst Irma som gäller.
Idris äter tyst, själv är han inte direkt intresserad av tjejer. I alla fall har han aldrig varit kär i någon. Om han var tvungen att bli kär så skulle han välja Angelica. Fast det skulle ändå inte vara någon idé, för typ hela klassen är redan det. Utom Enzo då som tydligen är kär i Irma.
Hans fräknar lyser fortfarande medan han skär sönder sin potatisbulle i tusen småbitar.
