VFU i lärarutbildning
för handledare i förskola, skola och yrkesutbildning
Innehållsförteckning
Introduktion 5
Bokens upplägg 6
Författarpresentationer 7
1. Studentrollen i VFU – en fråga om social kompetens 10
Institution, frame och roll 11
Rolltagning och social medvetenhet 15
Social kompetens 19
Social intuition och vetenskaplig rationalism 23
Slutord 25
2. Vägar till ett framgångsrikt trepartssamtal 28
Utmaningar i trepartssamtalet 29
Framgångsfaktorer för trepartssamtal 31
Utvecklingsmöjligheter 35
Slutord 36
3. VFU i förskollärarutbildningen 38
VFU i teorin 38
VFU i praktiken 45
När teori och praktik möts 51
Bedömning av en förskollärarstudent 57
Slutord 58
4. Relationskompetens hos VFU-handledare i specialpedagog- och speciallärarutbildning 61
Bakgrund 62
Handledning 64
Handledarens roll 64
Relationskompetens 67
Ett personligt exempel 74
Diskussion 77
Slutord 80
5. VFU i tjänsten – utbildning eller ”business as usual”? 84
Handledaruppdraget 85
VFU i tjänsten – utbildning eller arbete? 90
Diskussion 96
Slutord 98
6. VFU-handledarens roll som bedömare 101
Rollfördelning inom VFU 102
VFU-handledarens ansvar och förutsättningar för uppdraget 103
Bedömningens fallgropar 106
Vilket är bedömningens primära syfte? 107
Bedömningens olika verktyg 109
Handledningsmodeller 114
Dimensioner av lärarkompetens 116
Slutord 118
7. VFU-studenter mellan två professionella ordningar 120
Två ordningar – två perspektiv 121
Osäkerheten i praktiken 122
Kunnande, kontroll och professionalism 124
Professionalism i kontrast 126
Individualism och sociala kollektiv 129
De professionellas sociala etik 132
Slutord 134
Introduktion
Denna bok vill inspirera och ge verktyg till dig som tar emot, handleder och bedömer lärarstudenter under deras verksamhetsförlagda utbildning (VFU). Boken tar ett helhetsgrepp på VFU utifrån studenters, handledares och bedömande lärares perspektiv och ger exempel ur allt från förskollärartill yrkeslärarutbildning. Syftet är att synliggöra hur den verksamhetsförlagda utbildningen kan bli en kraftfull länk mellan teori och praktik – en arena där lärarstudenten utvecklas och växer i sin professionella roll. Boken skiljer sig från andra böcker inom ämnet eftersom den främst vänder sig till besökande lärare samt handledare på fältet, i stället för till studenter. Verksamhetsförlagd utbildning är en hörnsten i all lärarutbildning och syftar till att knyta samman teori och praktik. Alla lärarstudenter i Sverige ska genomföra minst 20 veckors VFU under sin utbildning (SFS 1993:100). Under denna period får studenterna möjlighet att omsätta teoretisk kunskap i praktiska sammanhang och utveckla de färdigheter och det professionella förhållningssätt som krävs i deras framtida yrkesroll.
Bedömningen är en central del i den verksamhetsförlagda utbildningen och ska inte bara värdera studenters prestationer, utan också stödja deras professionella utveckling. Bedömningen ställer höga krav på genuint engagemang och närvaro från den bedömande lärarens sida, då en rättvis bedömning kräver insikt i vad som faktiskt sker i klassrummet. Bedömningen handlar således om mer än att enbart observera en lektion – den ska även synliggöra hur studenten integrerar teoretisk kunskap med praktiska färdigheter.
Trepartssamtalet mellan den bedömande läraren, studenten och handledaren från fältet utgör en viktig del av bedömningen. Då får studenten möjlighet att reflektera över sitt eget lärande och hur det kan kopplas till utbildningens mål. På så sätt blir bedömningen en process som visar studentens utveckling i olika sammanhang under hela VFU-perioden.
Bokens upplägg
I bokens inledande kapitel, Studentrollen i VFU – en fråga om social kompetens, diskuteras lärarstudenters möte med skolan som institution för lärande och social fostran. Diskussionen utgår från några begrepp ur amerikansk sociologi, gör en förnyad prövning av begreppet social kompetens och tar upp de olika strategier som lärarstudenter väljer för att etablera sig i skolans sociala kontext.
Det andra kapitlet, Vägar till ett framgångsrikt trepartssamtal, handlar om ambitionen att skapa ett stödjande och utvecklande samtal som främjar studentens progression mot lärarrollen. Kapitlet visar på utmaningar som maktobalans och stress, men också framgångsfaktorer som god relationskompetens och tydlig rollfördelning. Utvecklingsförslag som till exempel förberedande möten, medveten reflektionstid och strukturerade samtalsmallar diskuteras också.
I det tredje kapitlet, VFU i förskollärarutbildningen, lyfts betydelsen av VFU i förskollärarutbildningen. Kapitlet belyser hur teori och praktik samspelar samt vilka utmaningar som uppstår när de inte överensstämmer.
Det betonas att ett integrerat lärande kräver samverkan mellan lärosäte och verksamhet. Reflektion och anpassning framhålls som viktiga för studenternas utveckling av yrkesidentitet och professionell kompetens.
I det ärde kapitlet, Relationskompetens hos VFU-handledare i specialpedagog- och speciallärarutbildning, ges en fördjupning i tre centrala VFU-begrepp: handledning, relationskompetens och samspel. Relationskompetensens betydelse under VFU diskuteras också. En handledare på fältet beskriver hur modellen Vägledande samspel kan bidra till att studenten utvecklas i sin roll som specialpedagog.
I det femte kapitlet, VFU i tjänsten – utbildning eller ”business as usual?”, lyfts frågor och utmaningar om VFU i tjänsten. Med stöd av erfarenheter och synpunkter från handledare, studenter och tidigare forskning, diskuteras bland annat behovet av tid, förståelse för handledaruppdraget, bedömning av en kollega liksom ett möjligt lärande både för handledare och student.
I det sjätte kapitlet, VFU-handledarens roll som bedömare, lyfts hur VFU-handledarens bedömningsroll inte enbart handlar om att värdera studenters prestationer, utan också om att tolka och synliggöra lärande i en komplex utbildningspraktik. Bedömningen framställs som en professionell och didaktisk process, där handledaren förväntas integrera teoretiska kunskaper och praktiska erfarenheter för att möjliggöra en djupare förståelse av studentens utveckling mot en yrkesidentitet.
I det sjunde och avslutande kapitlet, VFU-studenter mellan två professionella ordningar, förs en kritisk diskussion om vad det innebär att vara en professionell lärare i dagens skola, en yrkesroll som är allt annat än självklar. Att bli lärare i dag innebär inte bara anpassning, utan också att för sin egen, skolans och samhällets skull tvingas göra vissa val.
Författarpresentationer
Linda Plantin Ewe (red.) är universitetslektor i specialpedagogik vid Högskolan Kristianstad och har en bakgrund som specialpedagog och grundskollärare. Hennes forskning fokuserar på relationer mellan lärare och elever, med särskilt intresse för mötet mellan lärare och elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Därtill omfattar hennes forskning frågor om inkluderande och tillgänglig undervisning från grundskola till högre utbildning, professionsutveckling samt samverkan mellan högskola och verksamhetsfält.
Charlotte Tullgren (red.) är universitetslektor i pedagogik vid Högskolan Kristianstad. Hon har en bakgrund som förskollärare och är verksam inom lärarutbildning. Hennes forskningsfält är pedagogiskt arbete med fokus på förskollärares arbete samt förskolebarns lek och lärande.
Kerstin Ahlqvist är utbildad förskollärare och specialpedagog och har en filosofie masterexamen i specialpedagogik. Hon arbetar som universitetsadjunkt inom de specialpedagogiska programmen vid Högskolan Kristianstad, med särskilt fokus på speciallärarprogrammet med inriktning mot intellektuell funktionsnedsättning. Kerstins intresseområden omfattar
Introduktion 7
VFU inom de specialpedagogiska programmen, handledning under VFU, verksamhetsförlagd kompetensutveckling (VFK), intellektuell funktionsnedsättning och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Ann K. Brovall är utbildad förskollärare och specialpedagog och har en filosofie magisterexamen i specialpedagogik. Hon är verksam som universitetsadjunkt i pedagogik vid Malmö universitet, där hon huvudsakligen undervisar inom det specialpedagogiska ämnesområdet. Ann har även uppdraget som VFU-koordinator inom den verksamhetsförlagda delen av förskollärarutbildningen samt är VFU-lärare. Hon håller också handledarutbildningar och VFU-seminarier. Anns intressen rör kommunikation, handledning och specialpedagogik, med fokus på relationell lärarkompetens och förskolans systematiska kvalitetsarbete.
Maria Eriksson arbetar som universitetsadjunkt vid Högskolan Kristianstad och har en filosofie licentiatexamen inom naturvetenskapens didaktik. Hon har tidigare arbetat som lärare inom grundskolan och varit verksam som handledare för VFU-studenter. I samverkan med Skolverket har hon tagit fram bedömningsstöd och nationella prov i naturvetenskap. I rollen som koordinator för grundlärarprogrammet åk 4–6 arbetar Maria med övergripande VFU-frågor. Hon besöker även grundskolor och förskolor vid studenternas VFU.
Margaretha Källqvist arbetar som universitetsadjunkt vid institutionen för skolutveckling och ledarskap vid Malmö universitet. Hon har en filosofie magisterexamen i didaktik och är legitimerad yrkeslärare samt socionom. Margaretha har även arbetat som universitetsadjunkt på yrkeslärarprogrammet vid Högskolan Kristianstad och varit verksam som VFU-koordinator vid samma lärosäte, där hon varit med och utformat riktlinjer för VFU inom lärarutbildningarna.
Lena Ravhed är utbildad förskollärare och specialpedagog och har en filosofie kandidatexamen i pedagogik. Hon har under hela sitt yrkesverksamma liv arbetat med ett relationellt synsätt och har yrkeserfarenhet
inom såväl förskola som skola och anpassad skola. Dessutom har hon varit verksam inom habilitering och central elevhälsa. Lena är för närvarande verksam inom förskolan i Hässleholms kommun och leder utbildningar rörande specialpedagogiska förhållningssätt, bemötande och alternativ kompletterande kommunikation (AKK). Lena håller även i föräldrautbildningar och är vägledare och utbildare inom vägledande samspel (ICDP).
Paul Strand är ämneslärare, specialpedagog och numera universitetslektor i svenskämnets didaktik vid institutionen för nordiska språk på Lunds universitet. I avhandlingen En bra lektion är rätt mycket jazz (Strand, 2021) undersöks ämneslärarstudenters villkor och förutsättningar för lärande av praktiska yrkeskunskaper i verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Strands fortsatta forskning har främst inriktats mot kunskapsbildning och lärande hos såväl lärarstudenter som yrkesverksamma lärare.
erése Ullström är utbildad lärare och rektor och har en filosofie magisterexamen i utbildningsledarskap. Hon arbetar som universitetsadjunkt vid Högskolan Kristianstad där hon undervisar i utbildningsvetenskap på Grundlärarprogrammet. Hon är också verksam inom utbildningens VFU-kurser i egenskap av kursansvarig, examinator och besökande lärare vid studenternas VFU. erese är även VFU-koordinator och arbetar med övergripande VFU-frågor inom lärarutbildningarna.
Introduktion 9
1. Studentrollen i VFU
– en fråga om social kompetens
Hur ska man förstå skolan som institution, och hur ska man förstå skolans praktiker och deras roll i samhället? Detta är stora frågor för landets lärarstudenter trots att de själva har gått i skolan och dagligen undervisas om skolan. När de ska ut på verksamhetsförlagd utbildning, VFU, inställer sig en märkbar osäkerhet då kravet plötsligt blir att själv agera i enlighet med hur ”riktiga lärare” gör. Hur förbereder man sig för detta? Och vad är det riktiga lärare sysslar med som skiljer dem från gemene man, vikarien eller nybörjaren som VFU-student?
Vad lärare gör i undervisning och kollegialt arbete omtalas ofta som ”praktisk lärarkunskap”. I lärarutbildningarna förväntas denna kunskap främst utvecklas i studenternas VFU. Av allt att döma är kunskapen inte ”bara” praktisk. Kraven på studenterna – men också på deras handledare och övriga kollegor – är vid närmare granskning betydligt större än att bara handla om tillämpningar eller görande. Att bedriva god undervisning omfattar långt mer än att göra rätt enligt föreskriven rutin. Inte heller går lärares praktiska yrkeskunskaper att bara läsa sig till, eller lära utanför skolans och lärarkollegiets sociala miljö.
I detta kapitel ska vi titta närmare på VFU-studenters villkor för att anta yrkesrollen. Till de saker studenterna behöver upptäcka och förstå hör de normer och regler som gör den lokala skolans verksamhet både möjlig och meningsfull för dem som redan är där. Denna kollektiva självförståelse kan – i både teori och praktik – uppfattas som verksamhetens sociala inramning eller dess frame.
För studenter blir VFU:n därför inte bara en period av övning i att omsätta tillägnade kunskaper i undervisning och lärarbeteende. Det blir också en prövning av den individuella förmågan till social lyhördhet och anpassning. Men att bara ”smälta in” är knappast tillräckligt. Det gäller också att bli ”någon” för verksamheten genom att tillföra personlighet, kompetens eller erfarenheter med institutionellt värde.
I detta kapitel ska vi först bekanta oss med några teoretiska begrepp för att sedan, med stöd av dessa, försöka fördjupa diskussionen om VFU-studenters villkor för att anta yrkesrollen.
Institution, frame och roll
I detta avsnitt anförs begreppen institution, frame och roll (role) som startpunkter för en fördjupad förståelse av VFU-studenters möte med skolan och dess praktiker. Låt oss börja med att titta på skolan som institution.
Begreppet institution
I Svenska Akademiens ordbok (SAOB) förklaras begreppet institution som en inrättning för hantering av angelägna samhällsfrågor på ändamålsenligt sätt. Man kan därmed uppfatta att institutioner är inrättade av samhället – för samhället. Deras uppgift är att på lämpligt sätt ta hand om samhällets långvariga och mer djupgående problem (jfr Goffman, 1961 [2014]). Olika samhällsinstitutioner hanterar därför sådant som jurisdiktion, sjukvård, försvar och utbildning. Institutionerna erbjuder emellertid inte bara möjlighet att möta större samhälleliga utmaningar och problem. Genom institutionerna får samhället en stor del av sin ordning, stadga och struktur. Inom institutioner omvandlas gemensamma erfarenheter till rutiner för ordning och reda. Sådana rutiner erbjuder därmed en slags mentala ramar eller scheman för människors beteenden. I många institutionella sammanhang känner vi oss därför ganska trygga. Vi vet hur det fungerar hos tandläkaren, på banken eller på vårdcentralen. I skolans undervisning lär vi oss tidigt att känna igen ett antal aktiviteter och förstår deras närvaro i relation till vår
1. Studentrollen i VFU – en fråga om social kompetens 11
egen roll och förväntade delaktighet. Sammanfattningsvis kan vi alltså dra slutsatsen att institutioner tilldelar människor roller för aktivitet och delaktighet (Parsons, 1951 [1964]). Så är exempelvis läraren i skolan en viss typ av roll, eleven en annan, och med rollen följer vissa krav på beteenden. För olika roller, och deras samspel, finns uppsättningar av sociala regler.
Problemet är att flertalet av dessa vanligen är outsagda, ibland dessutom mycket svåra att förklara. För individer som vill bli en del av en institutionaliserad verksamhet gäller det emellertid att försöka lista ut villkoren för den egna rollen, så att de sociala samspelen och praktikerna fungerar.
Begreppen frameoch role
Begreppen frame och role är väl etablerade i amerikansk och internationell sociologi, inte minst genom Erving Goffman. Begreppet role handlar hos
Goffman om hur människor utifrån en viss position iscensätter sig själva och framträder i möten med andra. Går vi till begreppet frame motsvarar detta hos Goffman de villkor som håller samman och reglerar en viss social situation. När vi människor ställs inför olika sociala situationer är det sådana villkor som människor försöker avkoda och begripa sig på.
Begreppen frame och framing har använts även inom organisationsteorin. I en artikel om stadsplanerare – som föregår den omtalade boken e Reflective Practitioner, utnyttjar Donald Schön begreppet framing, snarare än frame, i en möjligen något mer aktiv och konstruktivistisk anda jämfört Goffman. I följande citat ger Schön (1982) en förklaring till hur yrkesrollen tar form i mötet mellan individ och institution:
Within its institutional context, a professional role places skeletal demands on a practitioner’s behavior. However, within these constraints, each individual develops his own way of framing his role. He may choose his role frame from the profession’s repertoire, or he may fashion it for himself. Either way, his professional knowledge takes on a character of a system in which the problems he sets, the strategies he employs, the facts he treats as relevant, and his interpersonal theories of action, are bound up with his way of framing his role. (Schön 1982, s. 354 f.)
Även om ett citat om stadsplanerare kan verka långt från lärare och
VFU-studenter förstår vi att det sociala omdömet har en central funktion i professionella arbetsprocesser inom många samhällsbärande yrken. Däribland finner vi lärare, men frågan berör förstås också dem som befinner sig i lärarutbildning.
VFU-studenten möter den institutionella ordningen i skolan i ett gränssnitt mellan individ och institution, liksom mellan individ och kollektiv. Till de problem som studenten ställs inför hör att omgående försöka framstå som förenlig med verksamhetens krav och fordringar. Men för att kunna göra detta behöver studenten dels komma organisationens kollektiva självförståelse på spåren, dels börja förstå sin egen roll och sitt eget ansvar för att bidra till organisationens olika verksamheter.
Skolans roller och sociala villkor
Inom en skolorganisation återkommer de typiska rollerna lärare, skolledare, vaktmästare, elevassistent eller måltidspersonal. Dessa roller tycks ha beständighet. De är uppenbart svåra att förändra eller ersätta med andra roller. För många lärarstudenter blir skolans roller förbundna med återkommande frågor om rollernas innehåll, handlingsutrymme och stabilitet. Nämnda frågor handlar dels om formella krav kopplade till den institutionella ordningen, dels om vad som är socialt behövligt, lämpligt eller önskvärt. I det sistnämnda handlar det alltså om vilken etik som följer med yrkesrollen.
I studenters skildringar av sina egna förebildliga lärare omtalas inte sällan lärare som hade en viss utstrålning eller visade en medmänsklighet och social förståelse. De var inte bara formella eller praktiskt skickliga, utan hade högst påtagliga sociala förmågor och ett gott omdöme. Man kan därmed fråga sig hur man bör uppfatta skolans roller. Är de balanserade på ett särskilt sätt mellan formalism och socialitet? Är de fasta eller flexibla, något mitt emellan, eller på vissa villkor personligt formbara? Här anar vi närvaron av Schöns socialkonstruktivistiska synsätt – åtminstone om vi tänker lärarrollen som ett personligt utvecklingsprojekt. Men ovannämnda frågor blir också aktualiserade på ett annat sätt, när studenter vill veta hur
1. Studentrollen i VFU – en fråga om social kompetens 13
man ska vara som lärare, eller i vilken mån lärarutbildningen ger dem de rätta ”verktygen” för att klara yrket. Detta är förstås inga lätta frågor att besvara, inte ens för den som under lång tid själv varit lärare.
Även kraftfulla institutionella strukturer erbjuder vanligen visst utrymme för personlig anpassning av den tilldelade yrkesrollen. För lärare tycks förvaltandet av detta utrymme ha väsentlig betydelse. Läraren ska nämligen genom sin personlighet och sitt förhållningssätt, sina förklaringar och argument i undervisningen, återkommande vinna elevernas tillit och förtroende. Huvudansvaret för dessa sociala och relationella processer ligger enskilt på läraren, och förvaltandet kräver kontinuerligt underhåll. Därför kan man heller inte bli fullärd som lärare.
Samtidigt får naturligtvis lärarrollen ibland karaktären av en typ, eller snarare ”idealtyp”.Detta begrepp är hämtat från Max Weber och motsvarar (för en grupp eller kategori) en renodling av sociala egenskaper eller relationer. Inte sällan är det lätt att känna igen ”läraren” – även långt utanför klassrummet. Här ska vi emellertid återvända till frågan om VFU-studenters villkor och förutsättningar i mötet med skolan.
Skolors sociala villkor har på senare år kommit att variera stort. Detta gör det svårt för VFU-studenter att på förhand veta vad som förväntas av dem, eftersom det helt enkelt inte går att lista ut vad som krävs innan man befinner sig i den aktuella miljön. Väl där behöver studenten dessutom ta personliga initiativ för att kunna bli en del av skolans sociala sammanhang och praktiker. Praktisk delaktighet utgör för övrigt grund för att i djupare mening förstå hur styrdokument och andra föreskrifter får sina socialt funktionella tillämpningar.
För VFU-studenten gäller att snarast försöka förstå vad som är självklart för alla som redan ingår i verksamheten. Den sociala normeringen av praktiken är vanligen både underförstådd och outtalad. Detta gör den gåtfull. Men för att förstå verksamheten behöver studenten dessutom förstå sig själv som institutionell aktör. Exakt hur detta ska göras är däremot svårare att förutse då individuella sociala förmågor, kompetens och personlighet kommer att ge studentens relationer en unik prägel. Arbetet med att ta reda på vem man är, eller kan vara inför andra, medför vanligen också en kraftfull utmaning av den dittills etablerade självbilden.
ISBN 978-91-47-15468-5
© 2025 Linda Plantin Ewe, Charlotte Tullgren och Liber AB
Text- och datautvinning ej tillåten
: Kirsi Terimaa Bengtsson
: Annika Sandström
r: Camilla Nevby
: Birgitta Dahlkild
: dot /GettyImages
: Lars Wallin
1
: ExaktaPrint AB
: People Printing, Kina 2025
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.
Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuscopyright.se.
Liber AB, 113 98 Stockholm www.liber.se/kundservice www.liber.se
VFU ILÄRARUTBILDNING ger inspiration och verktyg för den verksamhetsförlagda utbildningen – en central del i all lärarutbildning. Boken riktar sig främst till handledare och besökande lärare och belyser VFU:n som en arena där teori möter praktik och där lärarstudentens professionella identitet formas.
Med konkreta exempel från förskola till yrkeslärarutbildning behandlas tre centrala områden: handledning, bedömning och relationskompetens – alla avgörande för att skapa en stödjande och lärorik praktikmiljö. Genom att synliggöra dessa delar lyfter boken fram hur både handledare och besökande lärare kan bidra till en meningsfull VFU.
Med fokus på samverkan mellan lärosäte och fält erbjuder boken vägledning för utvecklande trepartssamtal och långsiktig professionsutveckling – ett oumbärligt stöd för alla som vill bidra till att forma framtidens lärare.
Linda Plantin Ewe är universitetslektor i specialpedagogik och Charlotte Tullgren är universitetslektor i pedagogik. Båda är verksamma vid Högskolan Kristianstad.
Kerstin Ahlqvist, Ann K. Brovall, Maria Eriksson, Margaretha Källqvist, Lena Ravhed, Paul Strand, Therése Ullström.