KONSTEN ATT SKRIVA BARNBÖCKER
FÖRORD
Att skriva barnböcker är en konst� Svår och viktig, och rolig� Ofta till och med svårare, viktigare och roligare än annan skrivkonst�
Den här boken handlar om allt vi vet om den konsten� ”Vi” är en författare och en redaktör� Sara Ohlsson skriver böcker för barn och ungdomar i olika åldrar, Klara Bjelkenäs har varit redaktör för en stor mängd barn- och ungdomsböcker, bland annat böcker som Sara har skrivit�
Vi pratar om barnlitteratur hela tiden� Vi tycker om samma böcker, men har olika perspektiv på vad som krävs för att lyckas skapa en bra barnbok� Vi är överens om att barn har rätt till storslagna kulturupplevelser på samma sätt som vuxna�
Den här, ganska stora, delen av litteraturen och bokmarknaden förtjänar att tas på större allvar än den gör� Därför vill vi berätta om det specifika i att skriva skönlitteratur för barn –vad man kan och bör och inte kan låta bli att tänka på, hur man kan jobba, vad som skiljer en barnbok från en vuxenbok och massa mer� Del för del, text för text, försöker vi svara på frågan Men hur gör man då? utifrån egna erfarenheter och
tankar, och en del efterforskningar� Vi har också bett några av Sveriges bästa författare och förläggare om deras bästa råd�
Vi tror att det här är en bok för dig som bryr dig om, läser, skriver eller vill skriva böcker för barn och unga� Läs från pärm till pärm eller hoppa fram och tillbaka mellan de olika delarna, hitta svaren som passar just dig� Det är ingen exakt vetenskap; att skapa barnböcker är en konst och ett hantverk som vilket annat skrivande som helst� Fast lite roligare�
ATT SKRIVA JUST FÖR BARN
Det som särskiljer barnböcker från andra böcker är vilka de skrivs för – barnen. Men ”böcker” räcker ju knappast för att beskriva all världens litteratur, och det är samma sak med barnböcker. Låt oss därför bryta ner begreppet ”barnböcker”, och djupdyka i hela dess ljuvliga komplexitet.
Att jobba med barnböcker
De flesta som jobbar med själva texten i böcker, vare sig det är som författare, förläggare, redaktörer eller något helt annat, håller nog med om att en del av arbetet är hantverk och en del är magi� Hantverket är att skapa de olika delarna, magin är summan av dessa delar� Eller: magin uppstår när summan överträffar de enskilda delarna. När bokens intrig, uppbyggnad, språk, karaktärer och illustrationer i sig själva är bra, men tillsammans blir KANON utan att man riktigt fattar hur det gått till. När ett plus ett inte blir två eller ens tre utan fyra.
Det här gäller för all litteratur, men barnböcker har en egen, extra magisk komponent, nämligen läsarna� Astrid Lindgren, vars ande med rätta svävar över varje samtal om barnböcker, brukade säga att hon älskade att skriva för läsare som kunde skapa mirakel, som så fullständigt levde sig in i det hon skrev att berättelsen växte och blev större än de ord som fanns mellan bokens pärmar�
För så är det, barndomens läsupplevelser är extra intensiva� Många av mina starkaste läsupplevelser som barn var mina starkaste upplevelser punkt slut� Det var äventyrliga utflykter bort från den vardagliga sfär jag annars befann mig i. Barnets värld är liten, litteraturen vidgar den� Jag kan fortfarande känna det, hur det var att läsa de där riktigt bra böckerna – känslan av att världen öppnar sig och finns inom en på samma gång� Att vara en läsare som kan skapa mirakel�
I vuxen ålder försöker jag ständigt hitta tillbaka till det�
Jag letar fortfarande efter böcker som ska påverka mig lika mycket som när jag läste Narnia-böckerna som 6-åring eller
Säg något av Laurie Halse Anderson som 15-åring� Bara någon gång ibland hittar jag en sådan bok� Som barn kunde jag ha flera sådana läsupplevelser om året (jag är välsignad med en bibliotekarie till mamma, så förutsättningarna för att få tag på bra böcker var optimala)�
Det finns lika många anledningar att jobba med barnböcker som det finns människor i barnboksbranschen, men för mig handlade det om att jag på något sätt ville vara en del av magin som uppstår när man sätter rätt bok i händerna på rätt barn� Därför blev jag barnboksredaktör�
Därför skriver jag just för barn
Ovanför mitt skrivbord sitter ett brev från Alexia i klass 1b�
Efter att klassen hade läst min och Lisen Adbåges bok Frallan möter Frallan fick alla elever i uppgift att skriva till författaren, och så plötsligt låg det ett tjockt kuvert i min postlåda�
Jag får alltid lite hjärtklappning av att bläddra igenom sådana där brevbuntar, eftersom det kan stå lite vad som helst när barn skriver för att de måste� En gång föreslog till exempel en tysk skolklass att jag skulle skriva något spännande, eftersom
Fanny und die Liebe (Frallan och kärleken) var det tråkigaste de hade läst� Men Alexia skrev ”Från 1 till 5 tycker jag att Frallan är 5” och ”Jag önskar att du aldrig slutar med det du gör”� Jag läser det igen och igen, och varje gång blir jag lycklig av att någon vill att jag ska fortsätta skriva�
Jag har arbetat med barn- och ungdomskultur under hela mitt yrkesliv� Det var inget aktivt val från början utan har på något sätt bara blivit så, kanske för att jag blev vuxen i en tid när ungdomsboken blomstrade och tog examen som tv-producent samma år som SVT startade Barnkanalen. När jag tänker på mig själv som författare tänker jag i första hand på en skrivande person, inte en barnboksförfattare� Hittills har det visserligen mest blivit barnböcker av skrivandet men min identitet ligger mycket mer i vad jag gör än vad det blir� Så
kanske råkade jag bara hamna i den här nischen och blev kvar� Det är så lätt att bli kvar här�
Barndom är rörelse, att vara barn betyder per definition att vara på väg framåt� Man växer, utvecklas, förändras� Varje ögonblick är en potentiell berättelse, tack vare den där rörelsen. Det finns alltså material. Men det finns också målgrupp� Det pratas mycket om att barn läser för lite, men de finns där − redo att suga åt sig berättelser i alla tänkbara former� Barn kan absolut vara kräsna, som de där tyska Frallan-skeptikerna, men de är också öppna – de har inte förutfattade meningar utan låter sig fängslas av det som råkar fängsla dem� Och så finns det kärlek� Som den från Alexia� Därför är barn och unga den drömmigaste av läsargrupper en författare kan önska sig, därför fortsätter jag skriva just för barn�
Vad är egentligen en barnbok?
Barn är både människor som behöver värnas om och beskyddas, och egna individer med rätt till konst, kultur och att få vara delaktiga i samhället de lever i� Att vara vuxen och skriva barnböcker är att förhålla sig, medvetet eller omedvetet, till den dubbelheten� Och det är inte helt enkelt� Du för barns talan utan att själv vara ett barn, samtidigt som du har erfarenhet av att en gång ha varit ett� Du ska anpassa ditt språk till barnets nivå, fast inte genom att bara förenkla och göra torftigare� Du kan inte skriva om vad som helst hur som helst, men du får inte heller skydda din läsare för mycket� Du har en skyldighet att skriva något som känns relevant för barn, annars är det inte en barnbok, men vad som är relevant är inte givet�
Det är inte heller enkelt att säga exakt vad en barnbok respektive vuxenbok är� Det räcker inte att säga att den ena är för barn, den andra för vuxna, för vad betyder det ens? De barn som gillar att läsa vuxenböcker och de vuxna som gillar
att läsa barnböcker visar direkt att det inte är en heltäckande definition.
Att gå på vad författaren avsett med sin text är inte heller vattentätt – på förlag är det inte ovanligt att man får in manus som författaren säger ska vara för barn men som för alla i manusgruppen självklart känns som en vuxenbok� Det som saknas då är oftast barnperspektivet, ett av de mest grundläggande begreppen när man pratar om barnlitteratur�
En fråga som kan hjälpa dig att få syn på barnperspektivet (eller bristen på det) är: ”Vem berättar, och för vem?” Känns det som att berättarrösten är ett barns eller i alla fall anpassad för ett barn, eller hör man den vuxna författarens röst? Riktar sig berättarrösten till en vuxen, använder en vuxens ord, berättar saker som man behöver en vuxen människas erfarenheter och utveckling för att förstå och ta till sig? Då är det nog en vuxenbok� Förläggaren Ada Wester brukar säga att en ungdomsbok är en bok som handlar om en ung person och som bara kräver en ung människas erfarenheter av livet för att tillgodogöra sig på bästa sätt�
Jag tycker att det sätter fingret på det: en barnbok ska vara tänkt för barn, handla om ett barn eller en karaktär som ett barn kan relatera till (kanske ett djur eller en lite ”barnslig” vuxen) och vara språkligt och tematiskt anpassad efter barnets erfarenheter, kognitiva förmåga och psykologiska utveckling, ställning i samhället och så vidare� Om man ska bryta ner det, är detta vad barnperspektivet går ut på�
Centrala delar av barnboksfältet
Barnboken behandlas ofta som en underkategori till vuxenboken, som att barnböcker är en genre på samma sätt som fantasy eller deckare� Men barnböcker är lika lite en egen genre som ”vuxenböcker” är� Vi kan kalla barnboken för ett fält istället, och inom det fältet finns samma kategorier som för vuxna: poesi, deckare, skräck, fakta, romaner, underhållning, kokböcker, fantasy, kärlekshistorier, grafiska romaner och så vidare och så vidare� Och dessa kategorier kan i sin tur ha underkategorier�
Fältet barnböcker har både hög och låg status jämfört med fältet vuxenböcker – vi är alla överens om att barnböcker är viktiga för att skapa läskunniga samhällsmedborgare och för att lära barn olika saker, men många verkar tycka att barnböcker som litteratur (konst) är ointressant och av lägre kvalitet� Hög moralisk och pedagogisk status, men låg konstnärlig�
Förutom genrer går det att dela in barnboksfältet i det mycket godtyckliga fina och fula – en prosalyrisk roman om ett barn som förlorar sin mamma (fint) respektive en snabbläst, actionfylld deckare (fult)� Vissa kategorier inom barnboksfältet har högre status än andra – tittar man till exempel på vilka barnböcker som blir nominerade till, och framför allt vinner, Augustpriset så dominerar just nu bilderböcker och ungdomsböcker, ”ungdomsböcker, för de är ungefär som vuxenböcker, och bilderböcker, för de är vackra”, som litteraturjournalisten Lotta Olsson torrt kommenterade i Dagens Nyheter hösten 2022�
