Jag heter Noel Ojala och bor här på Guldhöjden, högst upp på trettonde våningen!
Du kan ju gissa vem som har stans bästa utsikt! JAAAAAAG!
Kapitel 1
Idag inträffade en katastrof!
Allt började med att jag lekte med min bästa kompis Mahmud. Leken går ut på att jag slänger ner saker i sopnedkastet på trettonde våningen och Mahmud fångar dom i sopnedkastet på sjunde våningen. (Han bor där, han har lite sämre utsikt än jag.)
Samtidigt pratar vi på facetime.
– Nu skickar jag ner! sa jag.
– Redo! sa Mahmud.
Jag berättar aldrig i förväg vad jag ska kasta. Det blir en överraskning. En gång kastade jag ner ett ruttet plommon. Mahmud tjöt som en rädd gås!
Den här gången var det först en svettig strumpa, sen en apelsin och så läseboken från skolan.
Mahmud fångade alla saker.
– Inga problem, rapporterade han.
Vi är proffs!
Då kom jag på en smart idé! Att jag skulle kasta ner min telefon. För tänk hur kul det skulle se ut i hans telefon!
– Beredd? frågade jag.
– Alltid! svarade Mahmud.
– Nu kommer nästa!
Sen släppte jag ner luren i sopnedkastet.
Jag stod kvar en stund och väntade på att Mahmud skulle säga något. Men eftersom jag slängt luren kunde jag ju inte prata med honom. Så jag sprang nerför trapporna.
När jag kom till sjunde våningen stod Mahmud och stirrade på sin skärm.
– Hallå? Var är du, Noel?
– Här!
Mahmud tittade upp.
– Har du kastat något?
Då kände jag min oro stiga.
– Jag kastade min lur!
Mahmud spärrade upp ögonen.
– Din lur? Bror?! Jag fångade den inte.
Kapitel 2
Mamma ringde vaktmästaren och berättade vad som hänt.
– Jag har sagt att dom inte får kasta ner saker där, sa vaktmästaren. Sopnedkastet används inte sen vi byggde sophuset på gården.
– Noel vet det, sa mamma och blängde på mig.
Och ja, ja, ja, jag vet, jag vet! Men jag trodde ju att Mahmud skulle fånga luren. Jag tänkte inte på vad som skulle hända om han INTE gjorde det.
Vaktmästaren sa att det går att komma in i soprummet med vanliga källarnyckeln. Det var det positiva.
Det negativa var att jag är livrädd för att vara ensam i källaren, eftersom Mahmud påstår att det finns ett monster där.
Jag bad mamma följa med mig men hon sa nej, jag fick stå mitt kast, som hon sa.
Jag tog hissen ner. Det svaga ljuset från lampan gjorde knappt någon skillnad. Jag skyndade genom dom trånga gångarna. Varje gång jag kom runt ett hörn
höll jag andan, rädd för att monstret skulle stå där och vänta.
Jag öppnade dörren till soprummet.
– Hallå? viskade jag och tog ett försiktigt steg in i mörkret.
Plötsligt flög något upp mot mig – mjukt, men med klor som rev i min tröja.
Jag skrek så högt att det måste ha hörts i hela huset!
Men sen såg jag vad det var … En katt bara.
En väldigt gullig sån dessutom, med gul päls och en liten rosa nos.
Jag tittade runt. På golvet i soprummet låg alla grejer som Mahmud och jag kastat i sopnedkastet under åren. Smutsiga kalsonger, gamla kartonger, ruttnande frukter och mammas bh som jag kastade ner i vintras.
Mitt bland alla grejer hittade jag min lur!
Men tyvärr var den i femtiosju delar …
Kapitel 3
Mamma gav mig världens utskällning.
– Hur kunde du!
– Vet du vad den kostade?!
– Hur många gånger har jag inte sagt att du måste vara försiktig med den?!
– Du är så bortskämd!
– Du kan inte ta ansvar!
Och visst, jag skämdes och så vidare, men jag tycker det var lite orättvist att skylla allt på mig. För hade mamma uppfostrat mig bättre hade det ju aldrig hänt.
– Därför är det lika mycket ditt fel, sa jag.
Mamma tystnade, men jag vet inte om det var för att hon höll med eller om hon var så arg att hon inte kunde få ur sig ett ord.
Sen tog jag mig mod till mig och frågade:
– Kan jag få en ny?
Mamma såg på mig som om jag var hundbajs hon just trampat i.
– En ny? Absolut inte! Du får klara dig utan!
– Klara mig utan lur? Hur då?
– Det bryr jag mig inte om!
första fallet på guldhöjden
© Text: Martin Jern 2025
© Bild: Loka Kanarp 2025
Utgiven av Lilla Piratförlaget AB Stockholm
Omslagsillustration: Loka Kanarp
Omslagsform: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design
Tryckt hos Livonia Print, Lettland 2025 isbn 978-91-7813-554-7
www.lillapiratforlaget.se
Första dagen på sommarlovet går Noels mobil i femtiosju delar – men som tur är kommer han genast på hur han kan skaffa en ny! Han ska bli privatspanare och lösa fall och tjäna massor av pengar.
Under ett födelsedagskalas på gården försvinner alla godispåsar spårlöst. Kan Noel lösa fallet och bevisa att han är världens smartaste privatspanare?
Det här är första boken i serien om Noel, som tillsammans med sina kompisar på Guldhöjden tar sig an de mest kluriga och olösliga brott. ISBN 978-91-7813-554-7
