STICKNING
– en värmande kärlekshistoria
Sofia Karlsson
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
ORDSPRÅKSBOKEN 31:13
FÖRORD
MASKA FÖR MASKA, varv på varv, med en rytm som liknar vågorna och hjärtats slag, låter jag garnet löpa mellan fingrarna. Genom stickningens mjuka, taktfasta och rofyllda rytm manifesteras tankar, känslor och drömmar medan händernas arbete förvaltar den kunskap som burits genom generationer. Fram växer vackra, värmande plagg.
Som barn lärde jag mig att sticka och virka av mamma och mormor. Jag minns alla vackra plagg som mamma och mormor stickade, hur jag fascinerades av färgerna, strukturerna och mönstren. Den lejongula kappan, den röda jumpern och de blåvita vantarna. Men mest minns jag glädjen i skapandet. Känslan av att kunna skapa vad helst jag önskar med bara ullgarn och stickor. Jag minns att barnet som var jag tänkte att ”Nu börjar det.” Nu får också jag tillgång till den här kunskapen. Som om det var en dörr att gå igenom för att komma till nästa skede i livet. Och så är det ju, när vi väl lärt oss att sticka bär vi på en osynlig skatt som ingen kan ta ifrån oss. En kunskap som vi kan välja att använda närhelst vi får behov och lust därtill. När vi stickar gör vi skatten synlig.
Min mormor var sömmerska, men på kvällarna stickade hon. Barnet som var jag älskade att vara intill och se, lära och så småningom göra. Hos mormor var jag välkommen, hon fick mig att känna mig värdefull och vacker. Min mormor lever inte längre men det hon gav mig lever vidare i mina händers arbete, i det jag ger till mina barn och de människor som finns omkring mig. I det jag stickar, bakar och skriver.
Vilken värdefull gåva det är att behärska ett hantverk som stickning, både att lära sig och att i sin tur lära ut. Vi kan välja att ta emot den från de som gått före och att ge den vidare till dem som kommer efter. Vare sig vi lärde oss av mormor när vi var små, av syslöjdsfröken i skolan eller genom Youtube som vuxna, är det genom andras arbete med garn och stickor som det finns något att lära. Precis som varje maska är en liten länk av ett plagg är vi som stickar länkar i en lång kedja av människor som lär av varandra.
Det ligger mycket tid, arbete och omtanke bakom ett handstickat plagg.
Så många tankar, böner och minnen stickas in i våra koftor, vantar och sjalar.
Många små maskor hakar i varandra och varje liten maska måste stickas för att
plagget ska bli färdigt. Det finns inga genvägar. Det är vackert att tänka på att alla de där maskorna, i form av exempelvis ett par vantar eller sockor, värmer den jag ger dem till. Som om ullen i plagget såväl som kärleken, som manifesteras genom mitt arbete, värmer den jag älskar.
I den här boken vill jag dela med mig av glädjen jag har för händernas arbete och jag hoppas inspirera dig till skapandet av stickade plagg, vare sig du är nybörjare eller mer erfaren. Här finns mönster på vantar, sockor och en hel del annat samt ett och annat recept. Jag delar också mina minnen, tankar och reflektioner om stickningen där garnet blir en ledtråd som löper genom livet.
Du kan läsa boken från pärm till pärm, men det går också bra att bläddra och läsa lite här och där i den ordning som faller sig. På sidan 189 finns ett kapitel med praktiska tips och trix. Det är bra att kika där först innan du börjar sticka något av plaggen. Hoppas att du ska finna inspiration och stickglädje!
Välkommen till min värmande kärlekshistoria!
SOFIA
VAD SKA MAN BÖRJA MED?
OM MAN ALDRIG har stickat förut, men gärna vill lära sig, infinner sig snart frågan om vad man ska sticka. Många börjar med en lång halsduk som de kanske aldrig orkar sticka klart eller ens kommer att vilja använda. Det är inget fel med att sticka en halsduk, det är enkelt att sticka utan ökningar och minskningar, men viktigare är att börja med något som man vill ha. Kanske är det en halsduk ändå, i så fall finns det ett lämpligt mönster på sidan 43. Jag tror att det är lättare att hitta motivation för att lära sig och slutföra sitt arbete om man börjar med något som man verkligen vill skapa och använda. För en person kanske det är en socka, för någon annan en tröja.
Nästa fråga är förstås hur man ska lära sig. Visst är det fint om man har någon bredvid sig som kan visa och vägleda. Det är värdefullt att få hjälp när det trasslar till sig och blir svårt eller fel.
Men alla har inte någon i sin närhet som kan sticka och har möjlighet att vägleda. Då finns det andra sätt! Man kan gå en kurs, till exempel ordnar många studieförbund kurser i nybörjarstickning. Det finns böcker att köpa eller låna på bibliotek. På Youtube finns det mängder av tutorials där man kan lära sig både baskunskaper och mer avancerade tekniker. Fördelen med det är att man kan pausa, spela upp videon långsamt och se om den flera gånger. Jag vet många som har lärt sig sticka genom Youtube och det är ett bra exempel på hur internet kan vara hjälpsamt. Det finns också många Facebookgrupper där man kan få hjälp med sina frågor och funderingar.
Om du är nybörjare i stickning är mössan Skidfärd eller sockan Vardag bra mönster att börja med.
Anemon
NÅGON GÅNG i slutet av april mellan koltrastens och näktergalens första sång, just när björkarna slöjas med ljusgröna flor, då brukar vitsipporna slå ut. Vitsippshagen blir en saga där stjärnorna fallit ner och vi bjuds in att vandra mitt i stjärnströsslet. Luften i vitsippstid är omväxlande krispig och ljum och det är skönt att ha en mössa och ett par halvvantar att värma sig med när solen går i moln.
När mina barn var små skapade vi en tradition just i vitsippstid. En dag vi kallar vitsippsutflykten. Den dagen släpper vi allt annat och ligger tillsammans på en filt bland stjärnorna och sjunger sånger, läser böcker och ser på molnen som far förbi. Vi äter kanelbullar, dricker saft eller kaffe och har det skönt.
Vitsippsutflykten har blivit en tradition som ger utrymme till det som är viktigt på riktigt. Tid tillsammans med de vi älskar. Utan andra distraktioner än fågelsång och vindsus.
STORLEK
1 (2)
16,5 (20) cm i omkrets
STICKOR
Rundsticka eller strumpstickor i storlek som ger rätt stickfasthet.
Förslag på storlek: 2,0–2,5 mm.
GARN
Rauma Finull 175 m/50 g
Färg 1 Blå 4127 30 g
Färg 2 Vit 400 10 g
Färg 3 Ljusblå 4139 10 g
Färg 4 Gul 412 5 g
STICKFASTHET
30 m x 36 v = 10 x 10 cm
Förkortningar, se sidan 195.
Halvvanten Anemon
BESKRIVNING
Lägg med färg 1 upp 50 (60) m. Slut arbetet till en ring och se till att det inte vrider sig. Sticka enligt diagram halvvante.
På varv 41 (45) sätts 14 (16) m på en tråd och 6 nya maskor läggs upp. Totalt 50 (60) m.
När diagrammet är färdigstickat maskas alla maskor av löst.
TUMME
Sätt de 14 (16) maskorna för tummen på stickorna och plocka upp ytterligare 6 maskor innanför tumhålet.
Totalt 20 (22) maskor till tummen.
Sticka 9 avslutande varv motsvarande varv 55 - 63 (61 - 69) i diagram halvvante.
Maska av löst.
Sticka en vante till åt motsatt håll för att få en vänstervante och en högervante. På höger vante görs ö1v och på vänster vante görs ö1h.
Se förklaring på sidan 195.
AVSLUTNING
Tag av garnet. Fäst alla trådar. Tvätta vantarna som beskrivs på sidan 199.
DIAGRAM HALVVANTE, STORLEK 1
färg 1, blå
färg 2, vit
färg 3, ljusblå
färg 4, gul
am ingen maska
vänster vante: ö1h höger vante: ö1v
sätt maskorna på en tråd
DIAGRAM HALVVANTE, STORLEK 2
Mössan Anemon
STORLEK
1 (2) Storlek 1 är för en något mindre huvudstorlek (ca 50–57 cm) och passar även på större barn. Storlek 2 passar för ett större huvud (ca 56–62 cm).
Ca 44,5 (53,5) cm i omkrets
STICKOR
Rundsticka som ger rätt stickfasthet. Förslag på storlek: 2,25–3,5 mm.
GARN
Rauma Finull 175 m/50 g
Färg 1 Blå 4127/4123 50 g
Färg 2 Vit 400 10 g
Färg 3 Ljusblå 4139 10 g
Färg 4 Gul 412 5 g
STICKFASTHET
23 m x 43 v = 10 x 10 cm
Förkortningar, se sidan 195.
BESKRIVNING
Lägg med färg 1 upp 120 (140) m. Slut arbetet till en ring och se till att det inte vrider sig. Sticka enligt diagram 1.
När diagram 1 är avslutat, tag av trådarna i färg 2, 3 och 4. Med färg 1, sticka enligt diagram 2.
På första varvet ökas 4 m endast för storlek 2 som följer:
* Sticka 35 m, ö1h *. Upprepa * - * varvet ut. Totalt 120 (144) m. Fortsätt sticka enligt diagram 2.
AVSLUTNING
När diagram 2 stickats klart återstår 10 (12) m. Tag av garnet och dra det genom de återstående maskorna.
Tag av garnet. Fäst alla trådar. Tvätta och torka mössan som beskrivs på sidan 199.
Kanelbullar
Ett bra sätt att få sina bullar extra goda är att använda riktigt smör och fet mjölk. Rumsvarmt smör gör bullarna saftigare eftersom degen inte drar åt sig lika mycket mjöl som när smöret i degen är smält. Förutom att fylla bullarna med smör, socker och kanel är det gott att addera lite riven mandelmassa.
30–40 bullar
DEG
50 g jäst
150 g rumsvarmt smör
5 dl mjölk
1 dl socker
½ tsk salt
1 tsk stött kardemumma
1½ l vetemjöl
FYLLNING
150 g rumsvarmt smör
1 ½ dl socker
4 msk kanel
2 dl riven mandelmassa
TOPPING
1 ägg
Pärlsocker
Sätt på ugnen på 225 grader.
Smula jästen i en stor degbunke. Tillsätt sedan socker, en nypa salt, kardemumma och det rumsvarma smöret i klickar.
Värm mjölken i en kastrull så att den blir fingervarm, men se till att den inte värms över 37 grader.
Häll mjölken över ingredienserna i bunken och rör om med en slev tills jästen lösts upp och smöret smält.
Tillsätt det mesta av mjölet och knåda degen ordentligt tills den är smidig och släpper bunkens kanter. Låt degen jäsa i bunken under en handduk i minst 45 minuter.
Ta upp degen på ett mjölat bakbord och knåda den ytterligare en stund. Dela sedan upp degen i 3 eller 4 bitar.
Kavla en bit i taget till en avlång, platt form. Bred det rumsvarma smöret på degen och strö över kanel, socker och riven mandelmassa över hela ytan. Rulla eller vik ihop degen på längden och skär bitar som du formar till bullar.
Låt bullarna jäsa på plåtar under handdukar i minst 45 minuter. Pensla sedan de färdigjästa bullarna med ett uppvispat ägg och strö över pärlsocker.
Grädda bullarna i ugnen i 5–10 minuter. Passa noga så att de får fin färg men inte blir brända.
Låt bullarna svalna på ett galler under en bakduk.
Packa en picknickkorg och ge dig ut bland vitsipporna med någon du tycker om!
Lilla Lamm
OFTA SKRIVER JAG listor på vårtecken. Det började jag med redan i sjuårsåldern, när jag lärt mig skriva. De första nässlorna, den första tussilagon, första barfotadagen, första tofsvipan och rätt som det är drillar lärkan högt i skyn och ormbunken rister sin ringlande topp*. Det finns så många härliga vårtecken. Det allra vackraste tycker jag är den första koltrastsången och det gulligaste är lammungarna.
Lamm och får är härliga djur att lära känna och de är bra på att hålla landskapet öppet, likväl som de ger oss ull som vi kan sticka med. Ull är ett fantastiskt material som både värmer och svalkar. Innan ullen blir garn måste den klippas, tvättas, kardas och spinnas. Det är fint och fascinerande att tänka på hur många händer som är inblandade i arbetet som leder fram till ett par färdiga sockor.
*”drillar lärkan högt i skyn” är en parafras av Alla fåglar kommit ren. En visa vars text skrevs av August Heinrich Hoffman von Fallersleben. ”ormbunken rister sin ringlande topp” är citerat ur “Vals på Ängön” av Evert Taube.
Skogens hjärta
Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.
ORDSPRÅKSBOKEN 4:23
I SKOGEN KÄNNER jag mig trygg och hemma. Trädens stora stammar välkomnar mig med sin skrovliga bark. Fågelsång och vindsus, doften av solvarma barr på mjuka stigar. Vårens skira ljus. Hallon och blåbär på sommaren, svampar och lingon på hösten när alla dofter är mättade. Frostnupna nypon, forsande vatten och ekorren som slänger sig mellan träden. Snötyngda granar på vintern. Jag finner visdom i mossans bädd, glädje i solen som strilar ner genom grenverken, kraft i mina steg på gamla stigar när jag andas in det tidlösa lugnet.
I de djupa skogarna kommer jag hem. Hem till en helt ny erfarenhet av trygghet. Hem till ett lugn i själen. Det finns något trösterikt och lugnande i att vara en liten del av den stora skapelsen. I skörheten anar jag en styrka. Jag släpper det som är för tungt för mig att bära och tar på samma gång ansvar för mina steg genom landskapet såväl som genom livet. Jag kan bara bära så mycket som jag orkar i min ryggsäck och mina fickor.
Det är läkande att vara i skogen där allting är vad det synes vara, genuint och verkligt. Ett träd är ett träd, en sten är en sten, en räv är en räv och jag kan lita på min karta och min kompass. Landskapet luras inte. Ingenting är falskt. Jag kan lita till mina andetag, mina steg, mitt bultande hjärta, solen i ansiktet och vinden i ryggen. Jag känner mig buren av kärlek och tillit till Gud. Ensam i skogen blir det självklart och tydligt att jag inte är ensam.
Med en rytm som liknar hjärtats slag och mina steg på den mjuka skogsstigen, stickar jag mina sockor, vantar och min mössa med skogens alla granar och hjärtat bevarat mellan de trygga träden. Skogens hjärta är mitt kärleksbrev till Medelpads och Jämtlands vackra skogar.
TIPS & TRIX
Garn
Ull är ett fantastiskt material som jag älskar att både arbeta med och bära i färdiga klädesplagg. Ull har unika egenskaper och skyddar mot såväl vind som kyla och väta. De flesta plaggen i den här boken har stickats i garner spunna av 100% ull, med undantag för sockorna där jag använt det som kallas för sockgarn. Sockgarn består av ull blandat med polyamid eller nylon för att göra sockorna slitstarka. Vid användning utsätts sockor oftast för högt slitage och med tanke på allt arbete man lägger ner
känns det viktigt att de håller bra även vid idogt användande. Det börjar bli lättare att finna även sockgarner i 100% ull, som spunnits hårt av extra slitstarka ullfibrer. Jag har angivit vilka garner som använts i plaggen i boken. Om garnet byts ut är det extra viktigt att kontrollera masktätheten.
MASKA FÖR MASKA, varv efter varv, löper garnet mellan fingrarna. Med en rytm som liknar hjärtats slag växer vackra och värmande plagg fram men för Sofia Karlsson är stickningen så mycket mer än det färdiga plagget. Genom händernas arbete manifesteras våra tankar, känslor och drömmar och vi förvaltar den värdefulla kunskap som ärvts vidare genom generationer.
I den här boken finns stickmönster på sockor, vantar, mössor, tröjor, sjalar och en kofta såväl som reflekterande texter och några recept. Kliv in i Sofias kreativa värld fylld av färg och form, där stickningen bjuder in till möten över generationer och kulturer. Ledsagade av en uppriktig tro på att vi tillsammans kan göra världen till en varmare och mer rofylld plats blir tillvaron lite mjukare, en maska i taget.
Stickning – en värmande kärlekshistoria är mer än en vanlig stickbok. Det är en bok som inspirerar till eftertanke och vidgar våra perspektiv till att se storheten i det enkla och lilla.
SOFIA KARLSSON är utbildad konstvetare, fotograf och lärare men arbetar sedan tio år tillbaka som stickdesigner. Genom sitt Instagramkonto @sofiastales och Youtubekanalen Sofia’s Tales inspirerar hon tusentals människor till att sticka och säljer sina mönster över hela världen. Sofia föreläser och anordnar också retreater i Sverige och utomlands.
ISBN: 978-91-7799-647-7