LIVET EFTER 40
NISSE EDWALL
POLARIS FAKTA 2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 3
2022-06-20 10:56
VARFÖR JUST JAG? · 7
1. RELATIONERNA · 12 2. FYSIKEN · 40 3. SEXLIVET · 68 4. UTSEENDET · 91 5. HJÄRNAN · 110 6. ARBETSLIVET · 126 SLUTORD · 147 KÄLLOR · 151 TACK · 151
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 5
2022-06-20 10:56
VARFÖR JUST JAG? Det kanske är på sin plats att inleda med att förklara varför just jag väljer att skriva en guidebok för män om livet efter 40. Vem är jag att göra det? Vad har jag att komma med, kanske du undrar. För att reda ut det behöver vi backa bandet tre år. Min 40-årsdag var bara några månader bort när jag gick in i väggen. Jag kom till en punkt i livet när det inte fungerade längre. När jag inte fungerade längre. Okontrollerade raseriutbrott varvades med utmattande trötthet, total apati varvades med ångest. Jag sov dåligt och fick svårt att komma ihåg saker. Detta sammantaget tvingade mig att söka hjälp och jag kontaktade vårdcentralen. Där konstaterades det att jag led av en utmattningsdepression och jag blev sjukskriven till 50 procent i ett halvår. Jag fick antidepressiv medicin och ordinerades att gå i terapi. När de värsta symtomen var botade med hjälp av antidepressiv medicin och terapi behövde jag förstå varför jag över huvud taget hade gått in i väggen. Varför det tog stopp – och varför just jag hade drabbats. På ett plan var svaret rätt enkelt: en påfrestande hemmasituation med en son som något år tidigare hade diagnosticerats med ADHD i kombination med en strulig, stressig och osäker frilanstillvaro gjorde att det till slut tog stopp. Men på ett annat plan var det svårare att reda ut varför jag hade kraschat. Lite förenklat kan man säga att jag i terapin insåg att jag hade delat upp livet i enheter – mitt liv tycktes bestå av en lång rad rutor att bocka av:
7 LIVET EFTER 40
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 7
2022-06-20 10:56
Gå upp på morgonen Kolla mejl Tjäna pengar Laga korv Stroganoff Bygga lego med mina barn Klä på barn Förbereda podcastinspelning Bli full Städa toalett Fixa en bake off-surdegsfralla till sonen Träffa kompis och gå på bio och ta en drink Ligga med min fru Läsa Vår man i Havanna Engagera mig i barnens Tiktok Åka till Yasuragi med min fru Putsa kakelfog Betala Ellevioräkningen Titta på senaste avsnittet av Ring min agent Damma bokhyllor Tvätta handdukar Träffa mamma och pappa
8
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 8
2022-06-20 10:56
När jag bockat av en enhet sjönk jag ofta ner i närmsta soffa tills jag hade uppbådat nog med kraft för att ta itu med nästa. Det var som att jag trampade vatten för att hålla mig flytande men så fort jag hade bockat av i rutan fick jag slappna av och sjunka. Efter en stund var jag dock tvungen att börja trampa vatten igen för att inte drunkna. På kvällen när jag gick och la mig fick jag äntligen vila ordentligt. Då fick jag verkligen sjunka och det var så skönt att bara få somna ifrån allt. Sömnen blev en tillflykt. När jag sedan vaknade var det dags för en ny dag, vilket innebar att börja trampa igen och ta itu med en ny räcka av enheter eller rutor som skulle bockas av. Trots att den värsta tröttheten som sagt hade försvunnit så bestod ändå känslan av att livet var en lång räcka av enheter som skulle klaras av. Som Sisyfos och hans sten. Ett slit utan slut. Att livet består av förpliktelser är ju på ett sätt rätt naturligt. Problemet för mig var att jag jämt hade en känsla av att jag skulle bli färdig med allt jag företog mig. Allt skulle bockas av vare sig det handlade om att städa toaletten, natta min son, åka en vecka till Mallorca eller ligga med min fru. Det här var inte något som enbart hade med utmattningsdepressionen att göra. Så här hade det varit så länge jag kunde minnas. När jag sedan med hjälp av terapin tvingade mig att tänka på vad som skulle hända om enheterna var slut, slog det mig att det ju endast skulle inträffa i samband med min bortgång: ”Enheterna är slut. Jippie, jag klarade det! Nu får jag äntligen sjunka för gott!” ”Men vänta nu. Shit. Jag kommer aldrig mer att vakna …”
9 LIVET EFTER 40
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 9
2022-06-20 10:56
”Helvete. Jag kommer aldrig mer att få leva.” ”Fan. Jag glömde det viktigaste av allt.” ”LIVET!” Känslan av att ligga för döden och känna att livet var något jag ”klarat av” var vidrig. Målet måste ju vara att känna att livet är något man levt. Men hur fan ska man göra för att känna det? Tja, det är ju otroligt svårt att svara på och faktiskt upp till en själv att komma fram till. Jag är fortfarande inte helt på det klara med hur jag själv ska göra. Vad man kan göra är att ge sig själv möjligheten att leva det liv man vill leva medan man klurar på det, så att inte en massa yttre faktorer sätter onödiga käppar i hjulet för en. Det är därför jag har skrivit den här boken till män om livet efter 40. Det är en bok som är tänkt att fungera som en guide till hur man bör leva sitt liv efter 40 om man vill ge sig själv möjligheten att leva det liv man vill leva. Vad har jag då att komma med? Min nyfikenhet, skulle jag säga. Jag är nyfiken och som tur är finns det en massa människor som har otroligt mycket klokt att säga om hur man bör leva sitt liv, sett ur deras synvinkel, om man bara frågar dem. Läkare och fysiologer vet en massa om kroppen; psykologer vet en massa om själslivet; frisörer vet hur vi tar hand om håret och så vidare. Sedan finns det dessutom vanliga människor som har lärt sig en del i livets hårda skola. Genom att intervjua dem (samt söka svar på egen hand) och sammanställa det jag har fått fram, har jag fog för att säga att det här är en hyfsat heltäckande guide att ha i beredskap på andra sidan 40. När man sedan koncentrerar sig på att leva sitt bästa liv kanske livet blir något som man lever och inte bara
10
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 10
2022-06-20 10:56
bockar av i farten. Dessutom – vem vet – kanske Karin Boye hade rätt när hon sa att det är ”vägen som är mödan värd”. Trevlig läsning! Nisse
11 LIVET EFTER 40
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 11
2022-06-20 10:56
12
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 12
Kapitel
2022-06-20 10:56
1
RELATIONERNA
13
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 13
RELATIONERNA
2022-06-20 10:56
I
en undersökning gjord av Statistiska central byrån för några år sedan framgår det att an delen av befolkningen som är socialt isolerad är hyfsat jämnt fördelad mellan könen. Det finns dock ett undantag: 26 procent av de ensamboen de männen från 55 år är socialt isolerade, medan siffran för kvinnor i den här gruppen är endast 17 procent. Den här skillnaden tycker jag är intres sant. Statistiskt kan vi också se att medelåldern för män att skaffa barn är 31,9 år. Vi kommer sedan att skaffa i genomsnitt 1,69 barn med i genomsnitt tre års mellanrum. Dessa 1,69 barn kommer sedan att flytta hemifrån när de är i snitt 18,5 år. Om vi skiljer oss (vilket vi gör i ungefär 50 procent av fallen) kommer skilsmässan att inträffa mellan 35 och 49 års ålder. När en 55-årig man bor ensam beror det alltså rent statistiskt på att han har skilt sig och att barnen har flyttat hemifrån. Hur kommer det sig egentligen att andel en socialt isolerade kvinnor som tillhör samma ålderskategori och har likadant civilstånd som männen är nästan 10 procent lägre? Allt annat är ju lika. Det tänkte jag försöka svara på här. Jag vill också reda ut vilka problem som kan uppstå och komma med tips på hur du kan undvika dem.
15
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 15
RELATIONERNA
2022-06-20 10:56
Rolf, 72: ”Allt kändes meningslöst” ”Jag brukar tänka att mitt liv har gått i sjuårscykler. På samma sätt som det sägs att kroppen har bytt alla celler efter sju år, har min själ ömsat skinn omkring vart sjunde år. En sådan skinnömsning gick jag igenom åren innan jag fyllde 40. Vår familj hade just flyttat till ett hus utan för Stockholm. Min fru hade fullt upp med sin nya yrkes karriär, våra barn var fortfarande små men hade börjat bli mer självgående. Jag var mitt i livet, och jag minns hur jag vandrade runt i skogarna i våra nya omgivningar. Jobb, relationer; allt kändes tomt och meningslöst. ’Var det här allt?’ malde det inom mig. ’Skulle det inte bli mer än så här?’ Sju år tidigare. Jag hade fyllt 30. Vi hade nyligen fått vårt första barn. Aldrig att jag känt mig så gammal som då. ’Var det här allt? Skulle livet inte bli mer än så?’ Några år efter min 40-årsdag hade jag kommit ut på andra sidan. Jag hade fått nya uppdrag, börjat skriva yrkesmässigt. Funnit en ny balans inom mig och i förhål lande till min omgivning. Och så rullade livet på, i väntan på nästa skinnömsning.”
16
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 16
Kapitel 1
2022-06-20 10:56
RELATIONER ENLIGT EXPERTERNA Ja, hur kommer det sig att män i högre utsträckning blir socialt isolerade? Jag ställde frågan till psykolog Allan Linnér, kanske mest känd för allmänheten som tidigare radiopsykolog i Sveriges Radio. (Det ska nämnas att socialt isolerad innebär att man bor ensam och inte träffar anhöriga, vänner eller bekanta oftare än ett par gånger i månaden.) – Det är svårt att säga något generellt, eftersom det beror på vilket slags liv vi lever, var vi är i vår egen utveckling. Om vi har fått ihop det med en livskamrat eller inte och hur vi i så fall har det med den personen. Vidare om vi har barn och hur föräldraskapet har utvecklats. Är man singel vid 40 så påverkar det en så klart på andra sätt, menar Allan Linnér. Antingen är singellivet självvalt och man är nöjd med tillvaron, eller så har man av olika anledningar bara inte träffat någon, vilket inte sällan kan föra med sig skam- och skuldkänslor. Parkonstellationen är ”vi:ets” första barn, ibland också det enda, menar Linnér, och det måste vårdas och underhållas. Enligt honom är relationer livsnödvändiga för oss människor. Utan bra och nära relationer löper vi stor risk att må sämre när vi åldras och kanske rentav dö tidigare än vi annars skulle ha gjort. För att fördjupa mig ytterligare om vikten av relationer pratade jag med Anna Bennich som, förutom att vara min partner i ”Relationsakuten” i TV4:s Nyhetsmorgon, skrivit boken Att vinna över ensamheten. Enligt Anna Bennich
17
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 17
RELATIONERNA
2022-06-20 10:56
är det förenat med allvarliga hälsorisker att vara ofrivilligt ensam, åtminstone över längre tid. Hon pekar på kontrollerade studier där man i över 20 års tid har kunnat se att ofrivillig ensamhet är ungefär lika farligt för hälsan som ett stillasittande liv eller att röka runt 15 cigaretter per dag. Anna Bennich framhåller också en rad andra förhöjda risker, till exempel att snabbare utveckla alzheimer och andra demenssjukdomar. Anna Bennich påpekar också att man har ökad risk för att få smärtproblematik och hjärt- och kärlsjukdom och att man har lättare att utveckla ett mer aggressivt beteende. Dessutom, fortsätter Anna Bennich, är risken högre att bli deprimerad och få problem med sömnen. Enligt Anna Bennich är risken också stor att man inte tar hand om sin hälsa och hygien på samma sätt när man är ofrivilligt ensam. Därmed blir man i sämre skick. Chansen att man fixar näringsriktiga smoothies eller går och tränar är rätt liten om man släpar runt ensam hemma, nedstämd med negativa tankar och noll energi. Även om man skulle gå och träna och äta nyttigt hela dagarna så ökar risken att utveckla stressrelaterade sjukdomar om vi blir ofrivilligt ensamma. Människan är i grunden ett flockdjur, att vara ensam innebar omedelbar livsfara under den period i historien när våra hjärnor utvecklades. Det här betyder att när vi är ofrivilligt ensamma är stressystemet i kroppen konstant påslaget. Då pratar jag inte om ett ”Hjälp! Det kommer en buss och jag står mitt i vägen”-påslag utan ett ständigt småputtrande stresspåslag som leder till att man successivt mår sämre. Enligt undersökningen från Statistiska centralbyrån, som jag nämnde i början av kapitlet, var det rätt jämnt fördelat mellan könen vad gäller ensamhet. Men i kate-
18
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 18
Kapitel 1
2022-06-20 10:56
gorin socialt isolerade stack siffrorna ut när det kom till ensamboende över 55 år med 17 procent av kvinnorna respektive 26 procent av männen. Varför är det är så? Jag vände mig återigen till Anna Bennich: – En förklaring kan vara att män som separerar blir ensammare i högre utsträckning eftersom barnen oftare bor hos modern. Män tycks också, på gruppnivå, vara sämre på att vårda sina sociala nätverk. De försöker även klara sig på egen hand med sina känslor mer än vad kvinnor gör. Anna Bennich är också inne på att skillnaden mellan män och kvinnor beror på de traditionella könsrollerna, det vill säga att vi behandlar killar och tjejer annorlunda från det att de är små, vilket skapar olika förutsättningar att utvecklas. Det här är förresten inte bara ett problem under skoltiden, det fortsätter även när vi blir äldre. Det finns exempelvis studier som visar att när en kvinna kommer till vårdcentralen är sannolikheten större att hon blir sjukskriven för stress än den är för en man – trots att de beskriver precis samma symtom. Forskning har även visat att det på gruppnivå finns en biologisk skillnad mellan män och kvinnor. Man har kunnat se att kopplingarna mellan hjärnhalvorna är fler hos kvinnor än hos män, vilket tros öka den sociala förmågan. (Det är dock viktigt att poängtera att variationerna inom könen är större än skillnaderna mellan dem.) Det finns alltså en skillnad mellan män och kvinnor, vad den beror på är däremot svårare att ge ett exakt svar på. Kanske är det inte heller nödvändigt att ge ett svar på det i den här boken. Vad som däremot är intressant är vad vi kan göra för att undvika de problem som uppkommer när man som man – eller kvinna – inte är så bra på rela-
19
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 19
RELATIONERNA
2022-06-20 10:56
Lars, 70: ”Det finns inget magiskt bakom nästa hörn” ”Det var en väldigt bra period i mitt liv. Jag hade levt. Fick barn vid 30. Min sambo blev med barn med en gång, men det funkade inte. Hon flyttade 20 mil bort och min son kom till mig varannan vecka. När jag var 36 blev jag filmare och fick jobba med det och fick utvecklas. När jag fyllde 40 hade jag träffat en ny kvinna. Vi fick barn. Jag gillade att cykla. Producerade TV. Hade en ettåring. Som jag minns det hade jag flow. Jag kände att jag var mitt i livet, jag var vuxen men hade fortfarande en känsla av att jag var odödlig och att jag klarade allt. Min pappa hade precis dött. Jag tog det hårt. Det var jobbigt med varannan vecka-livet före 40. Ångest innan min son skulle komma, ångest efter att han hade åkt. Något som slog mig när jag var 40 var att livet inte blir bättre av sig själv. Varken i arbetslivet eller relatio nen. Man måste ta tag i det. Det finns inget magiskt bakom nästa hörn. Man ska inte smita när det blir job bigt. I yrkeslivet har jag alltid tänkt att det är bäst att göra sitt bästa där man är. Drömma om annat kan man göra, men man får inte förlora sig i den drömmen för då hamnar man ingenstans. När jag fyllde 40 var det som att en pollett föll ner och jag förstod att samma sak gäll de relationer.”
20
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 20
Kapitel 1
2022-06-20 10:56
tioner. Anna Bennich nämner ett av de problem som hon möter bland män i sin roll som parterapeut. Nämligen att män har i högre grad än kvinnor svårt att beskriva sina känslor och hur saker och ting hänger ihop känslomässigt. Det är vanligt att kvinnan sitter framför henne under parterapin och redogör, klart och tydligt, hur hon har uppfattat situationerna som diskuteras, medan mannen sitter i ett hörn med axlarna vid örsnibbarna. Att förstå vad som har hänt och att ta ansvar för sina reaktioner är något som Anna Bennich understryker och menar är oerhört viktigt: – Om man kan beskriva sina känslor och hur något blev är man långt närmare en problemlösning. Ett annat problem Anna Bennich ser är att män oftare än kvinnor vill få samtalet att bli mer lösningsorienterat i stil med: ”Okej, vad ska vi göra då? Kan vi utforma en lista?” Visst är det bra att vara lösningsorienterad, menar Bennich, men innan man kommer dithän är det bra att kunna stanna upp, våga lyssna, ställa någon följdfråga och bekräfta den andra. Därefter kan man bestämma att man tar varannan diskmaskintömning, läggning eller vad det nu kan vara. Anna Bennich kan också se att de män hon möter i sitt terapirum generellt även är sämre på att visa sårbarhet och att de samlar på sig saker i större utsträckning än kvinnorna. Ibland leder det till att de efter lång tid exploderar av frustration, utan att omgivningen förstår vad som hände. Att samla på sig saker och explodera förstår jag är problematiskt men de övriga grejerna hon tog upp gjorde att jag blev nyfiken på huruvida det verkligen är ett problem. Kan det inte bara vara så att vi kompletterar varandra i ett parförhållande?
21
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 21
RELATIONERNA
2022-06-20 10:56
– Så kan det så klart vara i många fall. Men om vi nu riktar oss till män, och vi har den här siffran att 26 procent av alla ensamboende män över 55 år är socialt isolerade, så tycker jag att det är rimligt att man som 40-åring frågar sig själv hur det står till med ens egna nära relationer utanför parförhållandet: Har jag någon som jag kan ringa mitt i natten och vara mitt fulaste, snorigaste och svagaste jag och ändå vara trygg med att den personen ändå finns kvar? Att känna sig trygg med att man har någon som kan lyfta upp en när man rasar ihop är bland de viktigaste livförsäkringar vi har, menar Anna Bennich, och påpekar också att det här inte bara gäller män med familj utan det här är något alla måste fråga sig.
PARTERAPEUTEN OM OTROHET Enligt parterapeuten och psykoanalytikern Esther Perel finns det ett grundläggande problem – eller en utma ning – i alla parrelationer i västvärlden i dag. Nämligen den att vår partner ska spela så många roller samtidigt. Förr i tiden var det lättare i och med att äktenskapet mer var en ekonomisk lösning där ett livslångt partner skap ingick. Åtrå och passion var inte alls lika självklara delar av uppgörelsen. I dag handlar det fortfarande om ett livslångt partnerskap, men man ska, förutom att vara en bra affärspartner i familjeföretaget, även vara sin partners bästa vän och trygghet. Samtidigt som man alltså ska stå för något irrationellt och mystiskt som överraskar.
22
2022_06_20_livet efter 40_större grad_mindre format.indd 22
Kapitel 1
2022-06-20 10:56