li sa
k l e y pa s
En skandal om våren
Översättning: Emma Majberger
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 3
2022-03-04 15:41
Originalets titel: Scandal in Spring © 2006 by Lisa Kleypas Published by arrangement with Ulf Töregård Agency AB Översatt av Emma Majberger Omslag av Eric Thunfors Första upplagan, första tryckningen Tryckt hos Scandbook, Falun Printed in Sweden ISBN : 978-91-7795-619-8 Bokförlaget Polaris, Stockholm, 2022 www.bokforlagetpolaris.se
Papper fran
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 4
2022-03-04 15:41
Prolog »Jag har fattat ett beslut angående Daisys framtid«, meddelade Thomas Bowman sin hustru och dotter. »En Bowman tycker aldrig om att erkänna ett nederlag, men vi kan inte bortse från realiteten.« »Vilken realitet, far?« undrade Daisy. »Du är inte skapt för den brittiska adeln.« Bowman rynkade pannan och tillade: »Eller så kanske inte adeln är skapt för dig. Jag har fått dålig avkastning på mina investeringar när det gäller din jakt på en äkta man. Förstår du vad det innebär, Daisy?« »Att jag är en tillgång med låg lönsamhet?« gissade hon. Man skulle aldrig kunnat tro att Daisy var en vuxen kvinna på tjugotvå år vid det här laget. Hon var liten, slank och mörkhårig, med samma sprudlande livsglädje som ett barn, även om andra kvinnor i samma ålder sedan länge hade förvandlats till allvarliga unga fruar. Hon satt i soffhörnet med benen uppdragna under sig och såg ut som en kvarglömd porslinsdocka. Det irriterade Bowman att hans dotter hade stuckit in ett finger mellan sidorna på den bok hon hade i knät. Tydligen väntade hon bara på att han skulle sluta tala, så att hon kunde fortsätta läsa. »Lägg bort den där«, sa han. »Ja, far.« Diskret öppnade Daisy boken för att se vilken sida det var och lade sedan undan den. Den lilla gesten irrite-
5
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 5
2022-03-04 15:41
rade Bowman. Böcker och böcker … Blotta åsynen av en bok hade kommit att symbolisera dotterns misslyckande på äktenskapsmarknaden. Bowman satt och puffade på en enorm cigarr i en välstoppad fåtölj i hotellsviten de haft i över två år. Hans hustru, Mercedes, satt rak i ryggen på en skranglig rottingstol bredvid. Bowman var en kraftigt byggd, tunnformad man, med ett temperament som påminde lika mycket om en tjur som hans fysik gjorde. Trots att han var tunnhårig hade han en tjock mustasch, som om all energi för att det skulle växa hår på hans huvud i stället hade gått till överläppen. Mercedes hade varit en ovanligt smärt ung kvinna som nygift och hade med åren blivit ännu tunnare, likt en tvålbit som slutligen bara blir till en skärva. Hennes glansiga, svarta hår var alltid stramt uppsatt och hennes ärmar satt tätt om handlederna, som var så smala att Bowman kunde knäckt dem som björkris. Även när hon satt helt stilla, som nu, var det något nervöst och ängsligt över henne. Bowman hade aldrig ångrat sitt val av Mercedes till h ustru – hennes obevekliga äregirighet passade honom perfekt. Hon var en envis kvinna med vassa armbågar som alltid banade väg för Bowmans i sällskapslivet. Det var Mercedes som hade insisterat på att de skulle ta flickorna till England när det visat sig att de inte kunde ta sig in i den snobbiga Knickerbocker- kretsen i New York. »Det blir en lätt match«, hade hon sagt med övertygelse. Och himmel, vad de hade lyckats med sin äldsta dotter Lillian. Lillian hade på ett eller annat sätt vunnit högsta vinsten: lord Westcliff, vars stamtavla var renaste guld. Greven hade varit ett fint förvärv för familjen. Men nu ville Bowman verk6
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 6
2022-03-04 15:41
ligen återvända till Amerika. Om Daisy hade kunnat skaffa sig en adelsman skulle hon ha gjort det vid det här laget. Tid är pengar och det var dags att gå vidare. Bowman tänkte på sina fem barn och undrade hur det kom sig att det inte var någon som liknade honom. Han och Mercedes var båda driftiga, men ändå hade de fått tre söner som var så fridsamma och nöjda, och så säkra på att allt de önskade sig skulle falla rakt i händerna på dem, som en mogen frukt från ett träd. Lillian var den enda som såg ut att ha ärvt en smula av Bowmans handlingskraftiga anda … Men hon var kvinna och därför var det ett fullständigt slöseri. Och så var det Daisy. Av alla deras barn hade Daisy alltid varit den som Bowman hade förstått sig minst på. Till och med som liten hade Daisy aldrig dragit rätt slutsatser från de h istorier han berättat, bara ställt irrelevanta frågor i förhållande till det han försökte få fram. När han hade förklarat varför investerare som önskade låg risk och måttlig avkastning borde satsa sitt kapital på statsobligationer, hade Daisy avbrutit honom och frågat: »Far, skulle det inte vara underbart om kolibrier hade tebjudningar och vi vore tillräckligt små för att bli inbjudna?« Under alla år hade Bowmans försök att ändra på Daisy mötts av tappert motstånd. Hon tyckte om sig själv som hon var, så alla försök att uppfostra henne var som att valla en svärm med fjärilar. Eller att spika upp gelé i ett träd. Eftersom Daisys oförutsägbara natur nästan drev Bowman till vansinne, var han inte alls förvånad över att det inte verkade finnas några män som var villiga att inlåta sig med henne för resten av livet. Vilken sorts mor skulle hon bli, pladdrande om feer som åkte rutschbana nedför regnbågar i stället för att få barnen på förnuftiga tankar. 7
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 7
2022-03-04 15:41
Bestört blandade sig Mercedes i samtalet. »Käre Bowman, sällskapssäsongen är ju långt ifrån över. Jag är av den åsikten att Daisy har gjort stora framsteg så här långt. Lord Westcliff har presenterat henne för flera lovande herrar, som alla är ytterst intresserade av att få greven till svåger.« »Jag tycker att det är talande«, sa Bowman mörkt, »att betet för dessa ›lovande herrar‹ är att få Westcliff till svåger snarare än att få Daisy till hustru.« Han naglade fast Daisy med blicken. »Är någon av dessa herrar redo att fria till dig?« »Det kan hon ju inte veta …« sa Mercedes. »Kvinnor vet alltid sådant. Svara, Daisy, är det möjligt att någon av dessa herrar ska fria?« Hans dotter tvekade och fick ett beklämt uttryck i sina mörka ögon. »Nej, far«, erkände hon till sist. »Som jag trodde.« Bowman knäppte händerna över magen och betraktade myndigt de båda tysta kvinnorna. »Det börjar bli besvärligt att du inte lyckas, kära dotter. Låt mig påminna om alla onödiga utgifter till klänningar och bjäfs … Låt mig påminna om att jag måste forsla dig från den ena meningslösa balen till den andra. Och låt mig påminna om att det här tvingar mig att stanna i England, när jag behövs i New York. Därför har jag bestämt mig för att välja en make till dig.« Daisy såg tomt på honom. »Vem har du i åtanke, far?« »Matthew Swift.« Hon stirrade på honom som om han hade blivit galen. Mercedes drog häftigt efter andan. »Det vore helt befängt, Bowman! Fullständigt vettlöst! Det skulle varken vara en fördel för Daisy eller oss med en sådan äktenskapskandidat. Mr Swift är ju ingen adelsman och inte heller särskilt förmögen …« »Han tillhör familjen Swift från Boston«, kontrade Bowman. »Knappast en familj man bör rynka på näsan åt. Ett gott 8
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 8
2022-03-04 15:41
namn och en god familj. Dessutom är Swift lojal med mig. Och en av de skickligaste affärsmän jag någonsin har mött. Jag vill ha honom till svärson. Jag vill att han ska ta över affärerna när den tiden kommer.« »Du har tre söner som kommer att ärva företaget som deras födslorätt!« sa Mercedes förargat. »Ingen av dem bryr sig ett endaste dugg om affärer. De har inte lust.« Bowman tänkte på Matthew Swift som hade blommat ut under de tio år han gått i lära och kände en våg av stolthet. Den unge mannen var mer lik Bowman än de egna barnen. »Ingen av dem har samma hänsynslösa driv som Swift«, fortsatte Bowman. »Jag ska göra honom till far åt mina arvingar.« »Du har blivit helt från vettet!« skrek Mercedes upprört. Daisy avbröt lugnt och välformulerat vilket underminerade hennes fars gormande. »Jag borde nog påpeka att min sam arbetsvilja krävs för det hela. Särskilt nu, när vi har övergått till att diskutera blivande arvingar. Och jag kan försäkra er om att ingen i hela världen kan få mig att skaffa barn med en man jag inte ens tycker om.« »Jag trodde att du ville vara till nytta för någon«, vrålade Bowman. Hans sätt hade alltid varit att slå ner uppror med kraft. »Jag trodde att du ville ha en make och ett eget hem i stället för att parasitera på oss.« Daisy ryggade tillbaka som om han hade slagit henne i an siktet. »Jag är inte någon parasit.« »Jaså? Förklara då för mig på vilket sätt världen har haft någon glädje av dig. Vad har du någonsin gjort för någon?« Daisy stirrade tomt framför sig, mållös inför uppgiften att behöva rättfärdiga sin existens. »Det här är mitt ultimatum«, sa Bowman. »Hitta en lämplig make innan slutet av maj, annars får du gifta dig med Swift.« 9
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 9
2022-03-04 15:41
Kapitel 1 »Jag borde nog inte säga det här till dig«, sa Daisy medan hon travade fram och tillbaka i Marsdens salong senare samma kväll. »I ditt tillstånd bör du ju inte oroas. Men jag spricker om jag måste hålla det för mig själv längre och det skulle du antagligen tycka vore ännu mer uppskakande.« Hennes storasyster lyfte huvudet från lord Westcliffs axel. »Berätta nu«, sa Lillian, och svalde för att mota bort ytterligare en våg av illamående. »Jag blir orolig när folk håller saker hemliga för mig.« Hon halvlåg på en lång soffa med huvudet mot Westcliffs arm, medan han matade henne med citronsorbet. Hon blundade och svalde, hennes mörka ögonfransar kastade taggiga halvmåneformade skuggor mot hennes bleka kinder. »Mår du bättre?« frågade Westcliff ömt och torkade bort en droppe från hennes mungipa. Lillian nickade med likblekt ansikte. »Ja, jag tror att det hjälper. Usch. Det är bäst du ber för att det blir en pojke, Westcliff. Det här är din enda chans att få en arvinge. Jag tänker aldrig gå igenom det här igen …« »Öppna munnen«, sa han och gav henne mer sorbet. I vanliga fall skulle Daisy ha blivit rörd över att få en skymt av sin systers och Westcliffs privatliv … Det var sällan man såg Lillian så sårbar eller Marcus så omtänksam och orolig. Men
10
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 10
2022-03-04 15:41
Daisy var helt ifrån sig över sina egna problem och lade knappt märke till hur kärleksfulla de var mot varandra, utan utbrast i stället: »Far har gett mig ett ultimatum. I kväll sa han …« »Vänta lite«, sa Westcliff lågt och rättade till greppet om Lillian. Han vände sin fru på sidan så att hon kom att luta tyngre mot honom, med en smal vit hand mot magens rundning. Han mumlade något ohörbart i hennes rufsiga svarta hår och hon nickade med en suck. Vem som helst som såg Westcliffs kärleksfulla omsorg om sin unga hustru, skulle inte undgå att slås av förändringen hos greven, som alltid varit känd som en hårdhjärtad man. Nu var han mycket mer tillmötesgående – han log mer, skrattade mer – och hans uppfattning om vad som var passande hade blivit betydligt tolerantare. Vilket var fördelaktigt om man hade Lillian till hustru och Daisy till svägerska. Westcliffs ögon, så mörkbruna att de såg svarta ut, smalnade en aning när han såg på Daisy. Även om han inte sa något, kunde Daisy se en önskan i hans blick om att beskydda Lillian från allt och alla som skulle kunna störa hennes lugn. Plötsligt skämdes Daisy över att ha rusat in och pladdrat på om hur orättvis deras far var. Hon borde ha hållit problemen för sig själv, i stället för att springa till sin storasyster som en skvallerbytta. Men så slog Lillian upp ögonen, de var varma och leende, och tusentals barndomsminnen dansade i luften likt glädjestrålande eldflugor. Närheten mellan systrarna var något som inte ens en beskyddande make kunde stå emellan. »Berätta«, sa Lillian och kröp ihop mot Westcliff. »Vad sa den där tyrannen?« »Att om jag inte hittar någon att gifta mig med innan slutet av maj, kommer han att välja en make åt mig. Och gissa vem? Bara gissa!« 11
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 11
2022-03-04 15:41
»Jag kan inte«, sa Lillian. »Far godkänner ju inte någon.« »Åh jo, det gör han«, svarade Daisy olycksbådande. »Det finns en person i världen som far godkänner till hundra procent.« Nu började till och med Westcliff se intresserad ut. »Är det någon jag känner?« »Det kommer ni snart att göra«, sa Daisy. »Far har skickat efter honom. Han kommer till godset i Hampshire nästa vecka lagom till hjortjakten.« Westcliff bläddrade i tankarna igenom namnen som Thomas Bowman hade bett honom lägga till på gästlistan inför vårjakten. »Amerikanen?« frågade han. »Mr Swift?« »Ja.« Lillian stirrade tomt på Daisy. Sedan vände hon sig med en flämtning mot Westcliffs axel. Först trodde Daisy att hon brustit i gråt, men det blev snart tydligt att Lillian inte kunde låta bli att skratta. »Nej … inte han … så absurt … Du kan ju inte …« »Du skulle nog inte tycka att det vore lika roligt om det var du som tvingades gifta dig med honom«, sa Daisy surt. Westcliff såg från den ena systern till den andra. »Vad är det för fel på mr Swift? Utifrån vad er far har sagt verkar han vara en rätt respektabel man.« »Allt är fel med honom«, sa Lillian och fnös. »Men er far uppskattar honom«, sa Westcliff. »Äh«, sa Lillian. »Far känner sig smickrad eftersom mr Swift försöker efterlikna honom och snappa upp vartenda ord han säger.« Greven funderade medan han gav Lillian mer citronsorbet. Hon lät nöjd när den iskalla vätskan gled nedför hennes strupe. 12
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 12
2022-03-04 15:41
»Har er far fel när han hävdar att mr Swift är begåvad?« frågade Westcliff Daisy. »Han är intelligent«, erkände hon. »Men man kan inte föra ett samtal med honom – han ställer tusentals frågor och suger i sig allt man säger, utan att ge något tillbaka.« »Han kanske är blyg?« sa Westcliff. Nu kunde inte Daisy låta bli att skratta. »Jag kan försäkra er om att mr Swift inte är blyg. Han är …« Hon stannade upp och försökte förgäves sätta ord på vad hon menade. Matthew Swifts medfödda kylighet följdes av en outhärdlig överlägsenhet. Ingen kunde berätta något för honom – han visste redan allt. Daisy, som vuxit upp i en familj med kompromisslösa personer, behövde inte ännu en orubblig och diskussionslysten person i sitt liv. Enligt henne var det inte till Swifts fördel att han smälte så väl in hos familjen Bowman. Kanske skulle han ha varit lättare att stå ut med om det hade funnits något charmerande eller tilldragande med honom. Men han hade inte välsignats med några förmildrande drag. Ingen humor, inga tecken på vänlighet. Dessutom såg han märklig ut: oproportionerligt lång och så gänglig att hans armar och ben liknade skärbönor. Hon mindes hur jacketten hade slokat från hans breda axlar, som om det inte fanns något inuti. »I stället för att rada upp allt jag inte tycker om hos honom«, sa Daisy till sist, »är det mycket lättare att bara säga att det inte finns någon anledning för mig att tycka om honom över huvud taget.« »Han ser inte ens bra ut«, tillade Lillian. »Han är ett benrangel.« Hon klappade på Westcliffs muskulösa bröst i ett tyst erkännande av hans kraftfulla fysik. 13
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 13
2022-03-04 15:41
Westcliff log. »Har Swift verkligen inte några förlåtande drag?« Båda systrarna övervägde frågan. »Han har väl fina tänder«, sa Daisy till sist motsträvigt. »Hur vet du det?« frågade Lillian. »Han ler ju aldrig!« »Ni dömer honom hårt«, kommenterade Westcliff. »Men mr Swift kan ju ha förändrats sedan ni sist träffade honom.« »Inte så mycket att jag skulle få för mig att gifta mig med honom«, sa Daisy. »Du behöver inte gifta dig med Swift om du inte vill«, sa Lillian med eftertryck och rätade på sig i sin makes famn. »Eller hur, Westcliff ?« »Precis, min käraste«, mumlade han och strök håret ur hennes ansikte. »Och du kommer inte låta far ta Daisy ifrån mig«, insisterade Lillian. »Självklart inte. Vi ska nog hitta en lösning.« Lillian sjönk ihop mot honom i trygg förvissning om att hennes make skulle ta hand om det. »Där ser du«, mumlade hon till Daisy. »Du behöver inte oroa dig … Westcliff har allt …« Hon tystnade och gäspade stort, »… under kontroll.« Daisy såg hur Lillian kämpade för att hålla ögonen öppna och log medlidsamt. Hon mötte Westcliffs blick över Lillians huvud och gjorde tecken att hon skulle gå. Han svarade med en artig nickning och vände åter ömt uppmärksamheten till Lillian. Daisy kunde inte låta bli att undra om en man någonsin skulle se så på henne, som om själva tyngden av henne i hans famn var värdefull. Daisy var säker på att Westcliff skulle göra allt för att hjälpa henne, om så bara för Lillians skull. Men hennes tillit till 14
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 14
2022-03-04 15:41
g revens inflytande påverkades av vetskapen om hennes egen fars obändiga vilja. Hon skulle naturligtvis kämpa emot honom med näbbar och klor, men Daisy hade ändå en illavarslande känsla av att det såg mörkt ut för henne. Hon blev stående på tröskeln och såg bekymrat på paret i soffan. Lillian hade somnat med huvudet tungt mot Westcliffs bröst. Greven mötte Daisys blick och höjde ena ögonbrynet. »Min far …« började Daisy men bet sig sedan i läppen. Mannen ifråga var ju hennes fars affärspartner. Det passade sig inte riktigt att beklaga sig inför Westcliff. Men hans tålmodiga blick uppmuntrade henne att fortsätta. »Han kallade mig för en parasit«, sa hon lågt för att inte störa Lillian. »Han bad mig berätta för honom vad världen haft för glädje av mig, eller vad jag har gjort för någon annan.« »Och vad svarade ni?« frågade Westcliff. »Jag … jag kunde inte komma på något att säga.« Westcliffs kaffebruna blick var outgrundlig. Han gjorde tecken till henne att hon skulle komma närmare och hon gjorde som han sa. Till hennes förvåning tog han hennes hand i sin och tryckte den. Den vanligen så försiktige greven hade aldrig tidigare gjort något liknande. »Daisy«, sa Westcliff mjukt. »De flesta liv utmärker sig inte av stora bedrifter. De mäts av ett oändligt antal små handlingar. Varje gång man är vänlig eller får någon att le, ger det livet mening. Tvivla aldrig på ert värde, lilla vän. Världen skulle vara en dyster plats utan Daisy Bowman.« Det rådde knappast något tvivel om att Stony Cross Park var en av de vackraste platserna i England. Den stora egendomen 15
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 15
2022-03-04 15:41
i Hampshire sträckte sig över oändligt varierade marker, från ogenomträngliga skogar till ljuvligt blommande ängar och mossar, kring den stora honungsgula herrgården i sten på en brant med utsikt över River Itchen. Det blomstrade överallt: spröda skott sköt upp genom mattan av vissnade löv under gamla ekar och cedrar, och i de mörkare delarna av skogen glödde klockhyacinter. Gräshoppor hoppade över ängarna bland gullvivor och ängsbräsmor, medan skira blå jungfrusländor svävade över vattenklöverns vackra vita kronblad. Det doftade vår och luften var tung av buxbom och gröna gräsmattor. Efter en tolvtimmarsfärd med häst och vagn, som Lillian liknade vid en resa genom helvetet, var familjerna Westcliff, Bowman och en rad andra gäster lättade över att äntligen vara framme på Stony Cross Park. Himlen hade en annan färg i Hampshire, en mjukare blå nyans, och luften var fylld av en lycksalig tystnad. Det hördes inget skrammel från vagnshjul eller klapprande hovar på stenlagda gator, inga gatuförsäljare eller tiggare, inga fabriksvisslor eller det ståhej som präglade livet inne i staden. Här hördes bara rödhakarnas kvitter i buskarna, gröngölingens knackande i träden, och enstaka kungsfiskare som störtade upp ur strandvassens skydd. Lillian, som en gång hade tyckt livet på landet var tråkigt, var nu överlycklig över att vara tillbaka på herrgården. Hon blommade upp på Stony Cross Park och redan efter första natten på herrgården mådde hon bättre än vad hon gjort på flera veckor. Nu när Lillians tillstånd inte längre kunde döljas av högt skurna klänningar, kunde hon heller inte längre visa sig i offentliga sammanhang. Men på sitt eget gods kunde hon 16
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 16
2022-03-04 15:41
röra sig fritt, även om hon fick begränsa sin kontakt med gästerna till mindre sällskap. Till Daisys glädje skulle hon få bo i sitt favoritrum på herrgården. Det vackra, pittoreska rummet hade tillhört lord Westcliffs syster, lady Aline, som nu levde i Amerika med sin make och son. Det charmigaste med rummet var att det innefattade ytterligare ett litet rum i form av ett kabinett som hade förts dit från Frankrike och monterats på plats. Kabinettet kom ursprungligen från ett sextonhundratalsslott och hade en tillhörande schäslong, som var perfekt för en middagslur eller om man ville läsa. När Daisy satt hopkurad i ena hörnet med en bok, kändes det som om hon var gömd från resten av världen. Tänk om hon bara kunde stanna på Stony Cross och leva med sin syster för alltid! Men även om tanken slog henne, visste hon att det inte var lösningen. Hon ville ha ett eget liv … en egen make och egna barn. För första gången så länge Daisy kunde minnas, hade hennes mor och hon blivit bundsförvanter. De var enade i önskan att förhindra ett bröllop med den förhatlige Matthew Swift. »Den jämmerlige unge mannen«, hade Mercedes utropat. »Jag är övertygad om att det är han själv som har fått din far på dessa tankar … Jag har alltid misstänkt att han …« »Misstänkt vad?« hade Daisy frågat, men hennes mor hade bara knipit ihop läpparna tills de formade ett bittert bindestreck. Medan Mercedes studerade gästlistan upplyste hon Daisy om att det fanns flera tänkbara herrar på plats på herrgården. »Även om de inte direkt står på tur till en adelstitel, så kommer de alla från fina familjer«, sa Mercedes. »Och man vet ju 17
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 17
2022-03-04 15:41
a ldrig … Ibland är oturen framme … dödliga sjukdomar eller allvarliga olyckor. Flera familjemedlemmar kan försvinna på en gång och då blir din make automatiskt adelsman!« Mercedes såg hoppfull ut vid tanken på allt elände som skulle kunna drabba Daisys blivande släktingar och granskade listan noga. Daisy längtade efter att Evie och St Vincent skulle komma senare under veckan. Hon saknade Evie förskräckligt, särskilt eftersom Annabelle var så upptagen med sitt barn och Lillian hade blivit för långsam för att följa med på de raska promenader som Daisy uppskattade. Den tredje dagen efter att hon anlänt till Hampshire, tog Daisy en eftermiddagspromenad på egen hand. Hon valde en vältrampad stig som hon hade gått flera gånger när de varit där tidigare. Hon hade på sig en ljusblåblommig muslinsklänning, ett par ordentliga promenadkängor och hon svängde med hättan i handen. Daisy gick på en hålväg längs ängar som lyste i gult och rött av svalört och sileshår medan hon funderade på sitt problem. Varför var det så svårt för henne att hitta en man? Det var inte så att hon inte ville bli förälskad i någon. Hon var faktiskt så öppen för tanken att det kändes orättvist att hon inte hade hittat någon ännu. Hon hade ju försökt! Men det var alltid något fel. Om en herre hade rätt ålder, var han slö eller pompös. Om han var vänlig och intressant, var han antingen gammal nog att vara hennes farfar eller så hade han några motbjudande skavanker som att lukta skunk eller att spotta henne i ansiktet medan han talade. Daisy visste att hon inte var en stor skönhet. Hon var för liten och spenslig, och även om hon hade fått komplimanger för sina mörka ögon och det brunsvarta håret mot den ljusa 18
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 18
2022-03-04 15:41
hyn, hade hon också fått höra orden »älvlik« och »okynnig« om sig själv alltför många gånger. Älvlika kvinnor lockade inte till sig friare på samma sätt som skulpterade skönheter eller yppiga gudinnor gjorde. Det hade också påpekats att Daisy lade alldeles för mycket tid på böcker, vilket antagligen var sant. Om hon hade fått tillåtelse, skulle Daisy använt nästan all sin tid till att läsa och dagdrömma. Vilken förnuftig adelsman som helst skulle säkert dragit slutsatsen att hon knappast var en lämplig hustru när det gällde hushållsarbete, och i synnerhet inte de sysslor som krävde sinne för detaljer. Och det skulle adelsmannen haft helt rätt i. Daisy kunde inte ha brytt sig mindre om vad skafferiet innehöll eller hur mycket tvål som skulle beställas till tvättdagen. Hon var mer intresserad av romaner och poesi och historia, det väckte hennes fantasi och fick henne att stirra tomt genom fönstret … medan hon i drömmarna åkte på exotiska äventyr, färdades på flygande mattor, kryssade över främmande hav eller sökte skatter på tropiska öar. Och det fanns exotiska herrar i Daisys drömmar, inspirerade av sagor om stiliga hjältar och ädla friare. Dessa fantasimän var så mycket mer spännande och intressanta än de verkliga … De talade vackert, de fäktades med svärd och utkämpade dueller, och de fick damerna att dåna när de kysste dem. Daisy var naturligtvis inte så naiv att hon trodde att sådana män fanns i verkligheten, men hon måste ändå erkänna att med alla de romantiska bilderna i sitt huvud verkade riktiga män fruktansvärt … nåväl, tråkiga i jämförelse. Hon lyfte ansiktet mot den milda solen vars strålar glödde genom trädens kronhimmel ovanför, och gnolade på en munter visa som hette »Old Maid In The Garret«: 19
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 19
2022-03-04 15:41
Come rich man, come poor man, Come fool or come witty, Come any man at all! Won’t you marry out of pity?
Snart var hon framme vid sitt mål – brunnen som hon och de andra panelhönorna hade besökt ett par gånger tidigare. Önskebrunnen. Enligt sägnen fanns där en ande som uppfyllde ens önskningar om man kastade ner en nål i den. Den enda faran var att stå för nära, för anden kunde dra ner en i vattnet och tvinga en att leva där som sin gemål. Tidigare hade Daisy önskat åt sina vänner – och önskningar na hade alltid gått i uppfyllelse. Nu behövde hon lite magisk hjälp för sig själv. Daisy lade försiktigt hatten på marken, klev närmare det porlande vattnet och tittade ner i det leriga djupet. Så stack hon handen i fickan på sin promenadklänning och tog fram ett papper med några nålar. »Brunnens ande, sa hon. »Eftersom jag inte har haft någon tur med att hitta den make jag trodde att jag ville ha, låter jag nu dig råda. Inga krav, inga villkor. Det jag önskar är … rätt man för mig. Jag är redo att ha ett öppet sinne.« Hon drog ut två nålar åt gången från arket de var fästa vid och kastade dem i brunnen. Metallen glittrade i solen innan de träffade den brusande vattenytan och försvann ner i mörkret. »Jag skulle vilja att alla nålarna går till samma önskning«, sa hon till brunnen. Så stod hon en lång stund och koncentrerade sig med slutna ögon. Genom porlandet hördes kvittret från en olivfärgad gransångare som svepte genom luften för att fånga insekter i flykten, och en trollsländas surrande. 20
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 20
2022-03-04 15:41
Plötsligt hördes ett knakande ljud bakom henne, som om någon trampat på en kvist. Daisy vände sig om och såg en man komma emot henne. Han var bara några meter bort. Förskräckelsen över att upptäcka en annan människa så nära när hon trodde att hon var ensam, fick hennes hjärta att hoppa över ett slag. Han var lika lång och välbyggd som hennes väninna Annabelles make, men såg lite yngre ut, kanske inte ens trettio. »Ursäkta mig«, sa han med låg stämma när han såg hennes min. »Det var inte meningen att skrämma er.« »Ni skrämde mig inte alls«, ljög hon, fortfarande med hjärtat i halsgropen. »Jag blev bara en aning … överraskad.« Han klev fram till henne i sakta mak, med händerna i fickorna. »Jag kom till herrgården för några timmar sedan«, sa han. »Jag hörde att ni var ute och promenerade.« Han verkade bekant. Och han såg på Daisy som om han förväntade sig att hon skulle känna igen honom. En våg av pinsam förlägenhet vällde upp, som alltid när hon glömt någon som hon tidigare hade träffat. »Så ni är en av lord Westcliffs gäster?« frågade hon och försökte förtvivlat placera honom i minnet. Han gav henne en underlig blick och log lätt. »Ja, miss Bowman.« Han visste vem hon var. Daisy blev alltmer förvirrad. Hon kunde inte förstå hur hon skulle ha glömt en så tilldragande man. Hans drag var kraftiga och markerade, alltför maskulina för att kallas vackra, alltför slående för att anses vanliga. Och hans ögon var himmelsblå som blomman för dagen och framhävdes av den solbrända huden. Det var något ovanligt med 21
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 21
2022-03-04 15:41
honom, ett slags vitalitet som trängde igenom och nästan fick henne att ta ett steg tillbaka, så stark var kraften. När han böjde sig för att se på henne glänste en mahognyfärgad lock i det mörkbruna håret. De tjocka lockarna var mycket kortare än det europeiska modet. Amerikansk stil. Och han hade faktiskt, insåg hon, talat med en amerikansk accent. Och så var det den rena, friska doften hon anade … Om hon inte hade fel var det doften av … Bowmans tvål? Plötsligt kom Daisy på vem han var. Hon blev helt mjuk i knäna. »Ni«, viskade hon och såg förvånat på Matthew Swift.
22
Kleypas-En skandal om våren-Tryckoriginal-220304.indd 22
2022-03-04 15:41