Pelles busiga vänner Pelle mÜter Ingo, Benji och grodan Boll
.
Boken tillägnades vår älskade Old English Bulldog Ginger. Du har den mest underbaraste personlighet, är klok och förståndig.
Älskade Ginna, tack för att du finns.
Din matte
Jane Ekström Fridman
Pelles busiga vänner Pelle möter Ingo, Benji och grodan Boll
© Jane Ekström Fridman Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 978-91-7785-578-1
P
elle vaknade tidigt på lördagsmorgonen, trots att han var ledig. Han kände hur det pirrade till i magen på honom för han tänkte på, att de skulle åka till den nya dagmamman idag. 5
Han hade aldrig träffat henne förut och undrade såklart vem hon var, därför var han en aning nervös. Tänk om hon var en sån ‘där sträng tant som inte tillät små barn göra någonting utan bara fick sitta still och inte skita ner sig, tänkte han. Han kliade sig i huvudet. Konstigt namn hade hon med, tyckte han, Ylle! Kan man verkligen heta så? Pelle undrade om hans mamma verkligen tänkt efter ordentligt när hon bestämde sig för att börja jobba. Jobba! ”Ja, det, skulle visst alla göra som var vuxna” mumlade han tyst. Det visste han, annars kunde de inte köpa mat och kläder och då hade de heller ingenstans att bo, hade hans mamma förklarat för honom. Pelles bästa kompis Kalle hade ju ochså berättat att hans mamma jobbade. Fast hon hade ett eget kontor hemma hade han sagt, så Kalle behövde inte vara hos någon dagmamma. Det kändes lite orättvist, tyckte han, för hans mamma hade inget kontor hemma där hon kunde jobba. Men å andra sidan jobbade hon ju med små barn på förskola och de kunde ju inte gärna vara hemma i huset för de var ganska många och väldigt busiga. Pelle hade träffat dem förut när de var på besök där för en tid sen. Men förskolan låg inte så långt från Pelles skola och det var ju bra, tyckte han. För då hade hans mamma nära till hans skola och nära till deras hem också. 6
M
amma Lena dök upp i dörröppningen. Hon sa med mjuk och glättig röst ”Upp och hoppa Pelle, dags att äta frukost! Kommer du ihåg vad vi ska göra idag”? Log hon och
pussade honom på pannan. ”Jooo, mamma, vi ska åka till dagmamman idag och hälsa på.” Pelle funderade och sa lite bekymrat” tänk om tant Ylle inte är snäll då? Måste jag va´där ändå. Tänk på lilla Mia, mamma. Hon måste ju vara där hela dan´. Tänk om tant Ylle inte är snäll mot henne! Måste hon va där ändå? Sa han och tittade med förebrående blick på henne. Tror du inte vi kan vara hos farbror Bertil istället när du jobbar? Lena mötte hans blick och förstod att han var orolig. Hon smekte hans kind och sa vänligt med en aning ledsam min. ” Nja, det blir nog svårt för farbror Bertil att passa er. Han är inte så van vid små envisa barn som lilla Mia” sa Lena och log lite pillemariskt. Men du ska inte oroa dig, Pelle lille. Mia kan nog säga ifrån vet du. Det blir nog snarare tant Ylle som känner sig orolig när Mia inte får som hon vill. Du vet ju hur bestämd hon kan va´.” ”Jo, visserligen, sa Pelle och fnissade till. Mia, ja, jo hon kunde vara väldigt bestämd. ”Hi hi” fnissade han igen. Men även om mamma Lena försökte förklara för honom så var han inte riktigt övertygad. 7
Lena sa istället så glatt hon kunde medan hon gav honom morgonrocken ”Kan du gå och tvätta och klä på dig så länge, så fixar jag frukost?” Pelle gjorde som hon sa och gick långsamt mot badrummet, hängandes med huvudet, medan han funderade. Lena såg lite oroligt efter honom för hon förstod att han var nervös nu när han skulle vara hos dagmamma istället, för hemma efter skolan. Lena hade ju varit hemma hela tiden men nu var det dags att börja jobba. Lena bodde ensam med barnen och hade hittat en trevlig dam som hade stor erfarenhet av små barn. Lena visste att Pelle säkert skulle bli glad bara de kom hem till tant Ylle, tänkte hon förhoppsningsfullt medan hon gick in till Mia i rummet bredvid.
Pelle gjorde sig iordning i badrummet och torkade sig ordentligt på badhandduken och tittade i spegeln. Han såg en orolig liten pojke i sjuårsåldern som hade ett orosveck i pannan. Men han gjorde som hans mamma sa och gick för att klä på sig. Han tog jeansen som hängde på stolen och hoppade i dem. Men det gick nog för fort eller så var han för ofukoserad, för något gick nämligen fel. När han skulle dra upp jylfen fanns där plötsligt ingen där. Ingen knapp heller! ”Äsch, är det någon som tagit min gylf?” undrade han och 8
skakade irriterat på huvudet. Han kände med båda händerna på framsidan men upptäckte istället att den satt på ryggen. ” Men hur har den hamnat där? Undrade han förvirrat. Jaha, jag fick nog byxorna bak och fram, tänkte han åter förvirrat och höjde på 9
ögonbrynen. Han drog av sig byxorna och vände dem. Nu blev det äntligen rätt, tänkte han och plutade med munnen. Han drog på sig både t-shirt och en långärmad tröja som faktiskt kom på rätt håll. Men så var det de där nedrans strumporna som alltid försvann. Likadant denna gång. Pelle kröp omkring på golvet och sökte efter strumporna han haft dagen före men hittade bara den ena under mattkanten. Han blev tvungen att ta en annan i strumplådan, men den såg inte likadan ut. Den var istället randig men av samma färg. Fast Pelle tyckte det kunde kvitta. För om inte dagmamman tyckte om honom som han var så skulle hon inte tycka bättre om honom för att han hade exakt likadana strumpor, tänkte han sarkastiskt.
Han kom ner i köket och satte sig mitt emot sin lillasyster som såg ganska sur ut. Hon hade ett förfärligt morgonhumör, det hade Pelle lärt sig. Men han brydde sig inte om henne, utan bredde sig en smörgås och la på ett par prickiga korvar. Mamma Lena hällde upp kaffe åt sig och gav Mia en skål med cornflakes och mjölk. Pelle åt sin frukost under tystnad och dukade av när var klar. Mamma Lena sa åt honom att han gärna fick gå ut i trädgården och cykla lite medan hon gjorde iordning där inne. ”Ta gärna en frukt och ät där ute 10